Väder lek

Eftersom jag hade lovat klimparna att åka till Ikea och leka i bollhavet så fort det blev dåligt väder, så var det det som gällde idag. Egentligen så kan jag nog inte kalla vädret för dåligt, men eftersom solen behagade gå i moln ett par timmar, och regnguden av misstag lyckades tappa ett par droppar regn på vårt bilfönster, så var det kört! Klimparna ansåg att vädret vara tillräckligt dåligt för att ha rätt till ett par timmars bad i bollhavet, och varma korvar med bröd i kafeterian. Och när vi sedan ändå var där, så tyckte jag mig ha rätt att köpa lite lådor och andra förvaringsboxar. Det är något alldeles speciellt med Ikea, för även om man inte ska ha något, så slinker det alltid med något hem. Det finns alltid någon praktisk mackapär, eller snygg den-här-måste-jag-bara-ha sak, det spelar ingen roll om man hade tänkt köpa något eller inte.

Sen, när möbeljätten efter många om och men, äntligen spottade ut oss, så var plånboken en aning tunnare, magen en smula rundare, och barnen otroligt mycket tröttare. Solen som än en gång hade letat sig fram, sken nu från en klarblå himmel, och klimparna konstaterade glatt att de imorgon kunde återvända till den vanliga badpölen. Ikea är jättekul, men i lagom doser!

Sagolikt

Peschiera del Garda

Vad gjorde jag när jag fyllde år egentligen? Vad fick jag i födelsedagspresent? Eftersom jag var lite sent ute med önskningarna, och sambon inte längre verkar besitta någon romantisk ådra, så var allt som har med romantiska helgresor bara att glömma.

Peschiera del Garda

Däremot tog sig hela familjen upp till Lago di Garda där vi bodde två nätter på hotell.

Lasize

Vi hade det riktigt mysigt, gick på den stora nöjesparken Gardaland, åkte till den lilla medeltida staden Lasize och flanerade runt i Peschiera del Garda och bara njöt. Inte illa pinkat för att vara i sista minuten!

Lasize

Gardaland

Sen, när jag verkligen fyllde år på riktigt, då fick jag en bok, en hög med vackra teckningar och ett presentkort på vad jag vill. Kan jag köpa en resa jorden runt månntro, eller ska jag ta det som att sambon menade något mindre kostsamt?

Jag fick en ny mobiltelefon också. Sambon hade lyckats hitta en i en av mina älsklingsfärger, vinröd, så den var garanterat godkänd. Egentligen skulle vilken som helst ha fungerat bra, eftersom den jag har är äldre än storklimpen och inte har några finesser alls. Jag har alltid tänkt att jag skulle köpa en ny när den gamla pajade, men den måste ha gjorts i något otroligt hållbart material, för den verkar hålla för det mesta. Det enda den inte har råkat ut för än är nog dränkning, men annars har den verkligen blivit utsatt.
Tänk vad kul jag ska ha med den här nya mobilen, som till skillnad från den andra faktiskt har kamera, vilken lyx!

Till sambons romantiska försvar, måste jag faktiskt påpeka att han beställt en orkidé som helt överraskande dök upp med blombud strax efter frukosten. Det kanske finns hopp i alla fall. Och med hjälp av slagruta kanske jag lyckas hitta en romantisk ådra där någonstans. Vem vet, nästa år kanske jag får en helgresa till Paris, eller en vecka på någon härlig paradis ö. Hur det nu blir med det, kan bara tiden utvisa.

Våningsbyte

I köket.

- Vad vill ni ha till lunch? säger jag och tittar på klimparna.

Lillklimpen tittar fundersamt på mig och lägger en hand på hjärtat.

- Mitt hjärta säger att jag vill ha en toast! förkunnar han sedan glatt.

- Det vill inte jag, säger storklimpen och böjer huvudet nedåt. Min snopp säger att jag vill ha en smörgås med ost och skinka!

Det är skrämmande att se hur tidigt de manliga hjärncellerna ramlar ner en våning! Men det är betryggande att veta när det sker...någonstans mellan fyra och sex och ett halvt.

Bräck den om du kan!

Lillklimpen satt och snackade med en jämnårig tjej i badpölen.

- Min mamma heter Raffaella, säger tjejen.
- Min mamma är vackrare! säger lillklimpen.

Skräckslagna idrottare

Ur Västerbottens Folkblad 2009/06/08

"Får ersättning för ihjälskrämda höns

JÖRN Norrbottens flygflottilj hade flygövning ovanför Åsa Karlssons hönsgård i Jörn.
Då blev 31 höns så rädda att de dog.

Men nu ska Åsa Karlsson som äger Bomans hönseri i Jörn få ersättning, cirka 6000 kronor, av försvarsmakten.
– Det var en stor smäll, hönorna blev rädda och började springa. Några som var ute och åkte skidor fick ducka, berättar hon."


Är det vanligt med skidåkande höns i Västerbotten, någon som vet?

Urlakad

Det har varit en bra helg med storklimpens teaterföreställning, bad, lek, bad, pizzeria, bad, lek, bad, tivolibesök, bad, bad, bad och bad. Och så en himla massa sol ovanpå det. Behöver jag säga att jag är helt slut?

Storklimpen slutade som sagt skolan i fredags och har nu sommarlov fram till den.....trumvirvel.....14 september!
Tre månader och två dagar långt sommarlov, herregud!

Och det här är bara början!

Varmkörd

För någon vecka sedan när värmen var som värst.

Lillklimpen låg utspilld som en liten blöt fläck på soffan och flämtade:

- Mamma, kan vi inte åka hem till mormor i Sverige och svalka oss lite?

Drillad springpojke

Igår när lillklimpen kom hem från dagis satte han sig på soffan och tänkte. Jag kunde riktigt se hur det rörde sig inne i huvudet på honom, och ju mer han tänkte, desto mer konfunderad såg han ut. Efter en lite stunds överläggningar med sig själv, och utan att ha lyckats lösa det han grunnade på, utbrister han:

- Mamma!
- Ja, älskling?
- Idag fick jag sitta i skamvrån på dagis!
- Jaså, varför fick du göra det?
- Jo, jag fick sitta där för att jag sprungit när vi var ute och lekte i trädgården.
- Sprungit? Hur menar du då?
- Jo, jag sprang när vi lekte, och det får man inte. Man ska gå när man leker i trädgården.
- Nämen, det där måste du ha missförstått!
- Nej, inte springa, bara gå...lugnt.
- Det är väl klart att du får springa, vad ska du annars göra av allt spring?

Lillklimpen sitter tyst och rycker uppgivet på axlarna.

- Ähm, jaha, men när vi är i parken får du springa hur mycket du vill!

Ett leende sprider sig på lillklimpens läppar.

Jag måste ha fått helt fel uppfostran när jag var liten, för när jag var ute och lekte på gården så sprang jag som en skottspole hit och dit. Mina fröknar på dagis brukade alltid säga att vi skulle ut och springa av oss lite. Men det måste ju ha varit helt fel, för det är tydligen förbjudet att springa när man leker!

Soaré

Idag är det årets sista skoldag för storklimpen, men ingen typisk svensk skolavslutning så långt ögat kan nå. Nej, halvnio till fem som vanligt, är det som gäller här, och betygen hängs upp till allmän beskådan på måndag. Det här frånvaron av avrundning känns lite konstigt tycker jag, men det är bara att ta seden dit man kommer.

Ikväll däremot så ska barnen spela teater på scenen i församlingshuset. Halvnio ska barnen vara där och klockan nio börjar det. Lite sent tyckte jag, när jag läste pappret från skolan häromveckan, men här är det ingen som blinkar. Jag försökte ta upp saken med ett par av mammorna i parken:

Jag: Har ni sett att föreställningen börjar klockan nio?
En mamma: Ja, det blir lite snårigt med tid, men vi får väl tidigarelägga middagen en aning.
Jag: Ähm, det var inte så jag menade, jag tycker att det är sent. Barnen är ju bara sex år, och dessutom brukar mina sova vid den tiden.
En annan mamma: Herregud, när äter ni egentligen!

Javisst ja, tänk att jag kunde glömma det! En äkta italiensk middag intas när en annan käkar nattmacka!

Otippad skådeplats

"I remember meeting a mother of a child who was abducted by the North Koreans right here in the Oval Office."

George W. Bush

Vad sysslade de med i Vita Huset egentligen!

Fantasieggande globetrotters

Igår avlade vi ett besök på det kringresande tivolit som sen ett par veckor tillbaka slagit läger här i stan. Det är rätt kul med dessa besök för de medför inte bara möjligheten att åka ett par varv med radiobilarna, eller kålmasken, utan det sträcker sig längre än så. Varje gång det är kringflackande teatersällskap, tivolifolk, eller cirkustält i stan, så får skolorna nya elever. Dessa stackare, fråga inte mig hur de lyckas lära sig något, går i ny skola så fort de flyttar på sig. Och barnen i staden får insyn i ett liv som är så långt bort från deras eget, att de nya kamraterna lika bra kunde varit uppvuxna i kvarteren runt Vintergatan.

Jag minns första gången storklimpen kom hem och berättade om ett av dessa barn, han var då i fyraårsåldern och gick på dagis.

-Vi har fått en ny kille på dagis!
- Jaha, så kul, var kommer han ifrån?
- Hm, vet inte riktigt, ankdammen tror jag!
- Va! Menar du att han bor vid dammen på andra sidan parken?
- Nej, vid ankdammen som de ställt upp på torget bredvid dagis!

Jag hade ju självklart aldrig hört talas om dessa kringflackande tivolisällskap tidigare. Och det hade naturligtvis inte fallit mig in att det kunde komma barn därifrån till dagis, men alltid lär man sig något nytt.

Så i år har storklimpen en ny klasskamrat i ett par veckor, och självklart kan jag inte låta bli att associera till tivolifolk à la Kiviks marknad i början av förra seklet. Jag har verkligen försökt att låta bli, men med min galopperande fantasi finns det tyvärr ingen återvändo. Har jag en gång börjat att spinna på en röd tråd, så går spinnrockshjulet runt tills nystanet är klart.

Hur kan det egentligen vara att växa upp på ett tivoli? Är man uppfödd på popcorn och sockervadd, och en hejare på att skjuta ner plåtburkar med luftgevär?
Sommarjobbar man som osalig ande i spökhuset?
Hur är det att bo i en av de där gigantiska husvagnarna? Känner man sig instängd och trångbodd, eller känner man sig fri och naturnära, med hela världen som lekplats? Gillar man inte området så kan man ju faktiskt bara dra vidare.
De där husvagnarna fascinerar mig oerhört. De är lite som Musse Piggs husvagn i Kalle Ankas julafton. Inte speciellt stora i hopfällt tillstånd, men som små enplansvillor när alla verandor, badrum och takterrasser vecklat ut sig med ett klick. Jag såg ett reportage om en sådan där husvagn en gång, och tro det eller ej, men den såg mer ut som en hollywoodvilla, än den skokartong på hjul, som den faktiskt är.

Som sagt har jag lite svårt att tygla fantasin, och därför kunde jag naturligtvis inte hålla mig ifrån att fråga storklimpen om hans nya klasskamrat är son till starke Adolf och skäggiga damen.

- Nä, det tror jag inte, men jag har ju inte frågat, svarade storklimpen och tittade oförstående på mig.
- Nähä, vad trist! sa jag och såg min fantasibubbla med den spänstige Adolf och hans hårbeklädda hustru försvinna med ett poff.
- Men jag vet en annan tjej, sa storklimpen uppmuntrande.
- Jaså? sa jag hoppfullt.
- ...som har skägg här uppe på läppen!

Ja, det är bara att inse faktum, jorden går runt sin egen axel även på tivoliområdet, vilket betyder att även tivolifolk följt med i utvecklingen. Lite tråkigt faktiskt, men det hindrar ju inte mig ifrån att fantisera om ett liv med spunnet socker och färgsprakande tivoliartister.

Är du min typ?

Min typiska läsare är en gift, arbetande kvinna i 31-40 års åldern. Hon har två barn, bor i eget hus i en större stad i Sverige, och tar sig en titt här inne hos mig en gång om dagen.

Nu är ju statistik lite speciellt och kan avläsas på lite olika sätt, så här kommer några små tillägg.

Eftersom 35 % bor i storstan och 65% inte gör det, så är det ju egentligen missvisande att säga att min typiska läsare är storstadsbo. 21% av läsarna bor i en liten stad, 25% i ett litet samhälle och 17% bor på landet.

Även åldern kan tolkas olika, 41% av läsarna är emellan 31 och 40 år, och 41% är 41 år och uppåt.

De flesta av er har två barn (31%), men lika många har tre eller fler (31%).

52% bor i Sverige och 48 % bor i utlandet.

Vem av er stämmer in på beskrivningen av den typiska läsaren?

Snillen spekulerar

Jag hade egentligen tänkt lägga ut några Blondinhistorier, men så råkade jag hitta de här citaten på nätet:

"Jag träffar så många människor att jag inte ens vet vad alla mina kompisar heter." Paris Hilton

“Men ni som har pantning som intresse, hur mycket tjänar ni på det egentligen?” Blondinbella

"Jag är för dödsstraff. Den skyldige ska få sitt straff så han lär sig tills nästa gång." Britney Spears

Jag tyckte inte att mina historier stod sig i konkurrensen!

Bacchus skräder inte orden

Jag lyckades faktiskt ganska bra med förvandlingtstricket. Det hade inte varit helt fel om någon tagit en före och efter bild, för den Barbamamma som hoppade in i duschen vid ett, hade absolut ingenting gemensamt med den välputsade toppmurkla som stressade ut genom dörren strax efter två. Helt otroligt att jag lyckades fixa den delen, med tanke på att jag hade två terrorister, som dessutom påstår att vi är besläktade, hemma från skolan. Hur det nu var så gick det bra, de tassade runt på tå hela förmiddagen och bad mig vara tyst. De hade nattat ett par hundra gosedjur i vardagsrummet, och det vet väl vem som helst att gosedjur är av den lättväckta typen. Jag gillar den leken skarpt och hoppas att de nu ska ta till vana att leka den varje dag, tystare och skönare förmiddag kan man leta efter!

Eftermiddagen och kvällen förflöt väl ganska hyfsat. Satt i entrén i fem och en halv timme och log, och log, och log. Det var i och för sig inte det enda jag gjorde, men leendet var nog den enda syssla som var permanent. Vad jag än gjorde så var leendet på, det hade liksom fastnat där. Ett krampaktigt smil som satt precis lika gjutet som kjolen jag krängt på mig innan jag gick ut genom dörren hemma.

Det här med vinprovning har jag upptäckt vara ganska kul. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket man än förklarar för folk vad spottkopparna ska användas till, för vinet slinker in under västen ändå. Detta leder därför till att de flesta av gästerna, när de kommer till slutet av kvällen, är en aning runda under fötterna. Och det vet väl vem som helst att folk som inte riktigt vet vad de sätter fötterna, inte heller har kapacitet att upprätthålla en någorlunda ointressant konversation. Detta löste ju problemet tråkiga konversationer, och de människor jag faktiskt pratade med efter att jag gått av mitt pass, sa faktiskt just precis det som poppade upp i deras bomullsvadderade hjärnor just då. Ack, vad göra inte Bacchus med dessa stackars människor!
Men och andra sidan kan jag förstå dem, för vem har mage att spotta ut ett vin som kostar lika mycket som en weekendresa till havet?

Jag drack faktiskt också lite vin, gott som bara den! Och så åt jag kokt 'Pata Negra', en skinka som kommer från svarta grisar som är uppfödda på ekollon. Snacka om enahanda diet! Den här kokta varianten är tydligen en raritet, så den var jag ju bara tvungen att smaka. Gudomligt gott är nog bara förnamnet!

Som sagt, det kunde ju ha varit värre, inga kanapéer så långt ögat kunde nå, och inga trista konversationer. Men däremot har ord som stelkramp, käkvinkel, munstyv och ömhetsbevis fått helt ny betydelse för mig.

Hemlängtan

Sånt här är uppiggande när man längtar hem till Sverige!




Ibland måste man påminna sig själv att inte ens Sverige är perfekt!

Entrévippa i klack och högfärdsblåsa

Sambon och jag har blivit inbjudna till en lokal tillställning i eftermiddag. Helt plötsligt, jag vet inte riktigt hur, så har sambon hamnat på någon lokal VIP-lista och blir inbjuden till både det ena och det andra. I torsdags var det till en stor middag för borgmästarkandidater och Eu-representanter, och idag är det vinprovning. Middagen i torsdags slapp jag undan, puh, jag hade ju barnen att tänka på! Men vinprovning är ju kul! Om det inte hade varit så att jag ska jobba på samma tillställning som värdinna. Jag ska nämligen stå i dörren och ta emot alla gäster. Få dem att känna sig välkomna och visa dem till rätta. Så, eftersom jag nu så här som en blixt från klar himmel gått och blivit VIP-hustru, så funderade jag lite på hur jag ska ta emot mig själv. Ska jag köra en fanfar, rulla ut den rödamattan och niga ner till fotknölarna? Eller ska jag lite nonchalant knixa på huvudet och pricka av mig själv från gästlistan? Det är ju lite nytt det här med att frottera sig med borgmästare och andra VIP's, så jag skulle nog behöva ett ganska anonymt mottagande. Ett par vänliga ord skulle kännas bra, en klapp i ryggen kanske, och sen tänkte jag nog försiktigt smälta samman med tapeten. För någonstans måste jag ju ta vägen medan andra halvan av mig själv står i entrén och ler munnen ur led.

Jag har inte riktigt förstått det här med att vara VIP, brukar det inte medföra något annat också? Om man nu är en Very Important Person, ska man inte ha en Very Important Lön då? Allra helst så Important att vi har råd att flytta ifrån den här garderoben vi bor i. Jag menar, Victoria Beckham anser sig vara tillräckligt viktig för att ha rätt till slottet i Milano, så jag kan väl anse mig ha rätt till ett radhus och två kvadratmeter gräsmatta. Jag kräver inte så mycket, men det skulle vara kul att ha någonstans att ställa grillen.

Men, men, vem vet hur länge det håller i sig, sambon kanske bara är en tillfällig VIP. Det kanske bara handlar om ett ockasionellt gästspel i gräddfilen, så det är nog ingen idé att hoppas.
Jag gillar inte riktigt det här med att behöva vippa runt, le så att munnen slår frivarv runt skallen och knö i mig gratis kanapéer. Det känns inte riktigt som om det hör ihop med min personlighet. Jag älskar att frottera mig med folk, men då pratar jag om riktiga människor som säger vad de tycker och inte vad som anses passande för situationen. Jag älskar att le, men inte för att jag ska se trevlig ut och vara någon totalt ointressant person till lags. Jag kan till och med älska att knö i mig kanapéer, men då helst i samband med någon trevlig sammankomst hemma hos vänner.
Så, vinprovning i all ära, jag trivs nog faktiskt bäst som entrèvärdinna. Jag kommer troligen le så att jag får kramp, och jag kommer säkerligen få prata om en massa ointressanta saker, med en massa ointressanta människor. Men vem bryr sig...jag får ju betalt!

Om ett par timmar är det alltså dax att förvandla denna galna, konturlösa Barbamamma till en välartikulerad, välklädd, välsvarvad och väluppfostrad entrévärdinna. Förvandlingen är enorm, men vad kan man förvänta sig av en Barbamamma? Fram med kavajen, den gräddvita trånga kjolen, nagellacket och sminkväskan. Efter lite filning, putsning, spackling och målning, kommer det sedan vara dax att stöpa kroppen i ovannämnda mundering. Får jag inte konturer då, så kommer jag nog aldrig få det!

Konturskärpning

Apropå att vara ett 'magert pris', så kan jag gladeligen konstatera att min ofrivilliga bantning fungerat ganska bra. Jag är väl inte direkt mager, men tillräckligt avsmalnad för att kunna klämma mig in i en någorlunda anständig bikini. Inga spruckna sömmar hittills, så jag kan ju inget annat än att gratulera mig själv till denna oerhörda självdisciplin. För disciplin är tyvärr vad det handlar om. Nattbantningen fungerar väl delvis, men när det sedan är min tur att ta hand om ätandet, så är det bara att inse faktum: Nattbantning fungerar om man har tid, och det har inte jag. Värmebaljan är redan fylld, solen står redan högt på himlen, och blekfeta hudceller ber enträget om D-vitamin. Så bantning sker under dygnets alla timmar. De timmar som återstår vill säga, för här försvinner timmarna med hisklig fart. Jag kan bara inte förstå var de tar vägen, igår lyckades jag skrapa ihop ett par, men dagen innan var det glest med tid. Å andra sidan innebär färre timmar, kortare lidande. Så i bantningssynpunkt, är det kanske bara att tacka och ta emot!

Tyvärr vet jag inte hur mycket jag gått ner, för när jag ställde mig på vågen igår så hade den helt lagt av. Om det är min tunga lekamen som framkallat denna kortslutning, eller om det är värmen som frestar på, har jag ingen aning om. Får väl se i veckan om den hämtar sig. Det är tungt att vara våg, alltid en massa oönskade kilon att bära på!

Efter min ofrivilliga kroppsreduktion, så måste jag nu komma på hur jag ska lyckas hålla denna nya vikt. Lite gympastik skulle kanske inte sitta helt fel? För dessvärre är kroppen inte längre vad den varit, och ett snabbt avsmalnande medför inte längre studsrumpa och tvättbräde. Hmpf...har det någonsin gjort det? Svårt att säga, jag lider tyvärr av permanent hjärnförslappning, och i och med att jag axlade ännu ett år, så försvann ytterligare ett par grå celler.
Nej, nuförtiden får man nöja sig med viktminskning, för magen ser ut som om någon dragit ur stoppningen, och gumpen liknar mer en insutten soffa, men smalare är de! Så vem kan klaga? Hängbuk och slappstjärt är bättre än ingenting, och så länge jag slipper knäppa bh:n i knävecken så kan jag ju skatta mig lycklig, eller hur!

Det pratas ju ganska mycket om det här med kroppsfixering. Jag tycker att det är ett ganska intressant ämne. Nu, kan man ju som sagt tyda ord lite som man vill, och kroppsfixering i mitt fall handlar lite mer om att ge kroppen stadga. Jag har nämligen stort behov av att definiera konturerna, det är så lätt att de olika delarna flyter in i varandra. Speciellt så här i yngre medelåldern, då sådana fenomen smyger sig på utan att man är riktigt medveten om det. Och vem vill se ut som en Picassomålning?
Nästa steg i denna ofrivilliga bantning är därför kroppsfixering, stabilisering och sökandet efter ett par grundläggande drag. Tur att det finns lite riktlinjer att gå efter, för annars hade det varit svårt att veta vad de olika delarna egentligen ska sitta.

Tävling

Vill du vinna en träff med mig?

Haha! Jag bara skojar, vem skulle vilja ha ett så magert pris?

Nej, jag skulle snarare vilja vinna en träff med er, men eftersom ingen verkar erbjuda sig själv i pris, så har jag istället utsett mig själv som vinnare i era icke förekommande träfftävlingar.
Så, om ni nu råkar bo i Skåne, eller kanske är där på semester någon gång i juli, så tänkte jag att jag kunde inkassera alla mina vinster.
Vore kul att ses, eller hur!
Har du en icke existerande träfftävling på gång och vill att jag ska utkräva min vinst?
Kommentera, så byter vi telefonnummer!

Terrorbalans

Telefonen ringer.

Jag: Pronto!

Kvinna: Goddag, pratar jag med Fru Segsliten?

Jag: Hmm, jovisst, vad gäller det?

Kvinnan: Har ni tid i två minuter?

Jag: Två minuter, inte en sekund längre?

Kvinnan: Hö..hö...högst två och en halv. Jag lovar, det här samtalet kommer att förändra ert liv!

Jag: Okej, hur många miljoner har jag vunnit?

Kvinnan: Asso, näää, det var inte så jag menade! Alltså, jag representerar xxx AB.

Jag: Och?

Kvinnan: Vi säljer Jungfruolja...

Jag: Jungfruolja? Då tror jag inte att jag är intresserad, det är liksom i alla fall för sent.

Kvinnan: Absolut inte, vårt erbjudande gäller månaden ut!

Jag: Den här månaden, förra månaden...spelar ingen roll! Jag har redan två barn, så chansen att någon skulle gå på det är ju minimal. Jag menar, vem har hört talas om jungfrufödsel nuförtiden?

Kvinnan, förvirrat: Nämen, alltså, vi...alltså olja...extra Jungfruolja...på oliver..du vet...pressade.

Jag: Spelar ingen roll vad ni gjort er mirakelolja på, jag ska ändå inget ha! Sen om jag blir jungfru eller extra jungfru kan liksom kvitta!

Kvinnan: Nämen, jag tror inte att ni förstår...

Jag: Jodå! Vi pratar om en olivolja som kan förändra mitt liv. Var det inte så ni sa? Att det här var samtalet som kommer att förändra mitt liv?

Kvinnan, nu en aning desperat: Jo, men....jag säljer olja...olivolja!

Jag: Oliver, majs, stampade bruna bönor, jag är inte intresserad! Jag tror vi släpper det här nu, okej?

Kvinnan: Men jag vill förklara vad det är jag säljer...låt mig förklara!

Jag: Jag tror inte på mirakel! Adjö!

Kvinnan: Fru Segsliten, snälla, jag...

Klick!

Har folk ingen humor längre?

Jag älskar telefonterror!

Terrar du mig, så terrar jag dig, så det så!

Otidsenliga dygn

Jag har alltid trott att ett dygn består av tjugofyra timmar, men på senare tid har jag börjat tvivla.

Är det någon som vet var de första tjugo har tagit vägen?

Årsredovisning

Inte en centimeter längre har jag blivit.

Inte ett uns klokare heller.

Men ett helt år extra fick jag att bära på!

Schyrrans!

Nostalgitripp

Minns ni de här killarna?

Hemma värst hette serien i Sverige.

Hippien Neil, låtsasanarkisten Rick, punkaren Vyvyan och snobben Mike Thecoolperson.

Jag tror inte jag missade ett enda avsnitt av den här serien. Jag undrar om jag skulle tycka den var lika rolig nu? Smaken har ju en tendens att ändras med åren. Och här pratar vi inte om ett par år, utan om tjugotre!

Cliff Richard's superhit från 1959, Living Doll, blev i och med det här framträdandet en stor hit under 1986.

Jag tror nästan att jag lyssnade sönder radion!

Litteraturangrepp

Visst är det härligt med inbundna böcker!

Visst är det spännande att ha en inbunden tegelsten på 500 sidor i sin hand!

Visst är det ljuvligt att känna doften från det nytryckta pappret!

Visst är det mysigt att krypa upp i sängen med en väldoftande, femhundrasidig tegelsten i handen!

Men fy sjutton för att somna, och vakna av att ovannämnda tegelsten halkat ur handen och kört in ett spetsigt hörn i mitt trötta öga!

Förlåt, mitt namn är Plåt, om det kan vara till någon ledning?

Jag har fått två utmärkelser under de senaste veckorna, och bara glömt bort att lägga ut dem.

FÖRLÅT!

Den här söta saken kommer från Fyrabarnsmamman, visst är den gullig!

''För att hennes blogg är i toppklass!''

Jättekul, att vara topprankad är ju inte helt fel! Tack Tessan!

Den här kom från Weirdo.

''Gosh hennes blogg är lite svår att beskriva men den himla kul!!!''

Att ha en obeskrivbar blogg är inte illa! Tack Weirdo!

Och nu kanske ni förväntar er att jag ska skicka dem vidare. Näää, jag tänker suga på dem ett tag, och sedan när jag njutit färdigt slungar jag iväg dem till någon av er. Bara sådär, oförhappandes, när ingen väntar sig det.

Värmebalja

Igår var jag för trött för att fixa med bilder, men här kommer de nu. Jag tänkte att det kunde vara kul att få se hur vår badpöl ser ut.

Tennisklubben är ett renoverat kloster och därför en väldigt charmig plats att vara på. Hade varit kul att få se ett par badmunkar lite då och då, men ingen av medlemmarna på klubben verkar ha känt sig manad att avlägga munklöfte.

Däremot har jag sett en och annan pösmunk ligga och vräka sig i solstolarna runt polen.

Den här lilla avdelade biten av pölen är en kombinerad barnbassäng och bubbelpool. Utmed den vänstra halvan går det en bänk och på väggarna sitter det munstycken som sprutar ut multum med bubblor. Denna lösning kan ju tyckas vara okej, speciellt när mammorna placerar sig där medan de har koll på ungarna. Helt suveränt! tänkte jag första gången jag såg den. Men sen upptäckte jag att den vänstra sidan oftast ockuperas av tantmaffian. Eller ännu värre, av snattrorna, det vill säga ett gäng yngre, och äldre, kvinnor som vet allt om allt och alla, och som med ett överlägset flin blöter och stöter dessa skvallerhistorier i det oändliga. Kärringposten verkar ha personalmöte i bubbelpoolen varje eftermiddag, och då är det oftast inte så kul att vara barn. Snattrorna tolererar nämligen varken vattenskvätt eller högljudda ungar. SUCK!

Högtryckande

Det är långt mellan orden idag och hjärnan går på halvfart. Tyvärr har jag väldigt lågt blodtryck, och när värmen drar igång som den gjort de senaste dagarna, då faller det med full fart platt till marken.
Runt lunch var det helt förfärligt, jag var så trött att jag trodde jag skulle falla ihop. Det var nästan så att jag var tvungen att hålla upp ögonen med hjälp av tandpetare. Som tur var lyckades jag hitta flaskan med blodtryckshöjande medel. Jag kan inte säga att jag blev pigg som en mört, men jag blev i alla fall tillräckligt pigg för att orka hämta klimparna från skola och dagis och åka till tennisklubbens badpöl.
Tur att de fyllt vatten i poolen lite tidigare i år, för jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan den. Jag var själv alldeles för trött för att bada, men jag satte mig på en solstol bredvid pölen och sen skötte klimparna sig själva...hela eftermiddagen, puh!

Hetluftsbehandling

Jag älskar värme, jag älska hetta, men på natten kan det bli lite för mycket av det goda. Trettiotvå grader i sovrummet sen snart en vecka tillbaka, inte så konstigt att jag är trött! Tyvärr är det här bara början, för i juli och augusti brukar vi ha runt trettiosju.

Könlös, ordlös, oläsbar

Just nu har jag egentligen ingenting att komma med, men eftersom jag ändå börjat skriva, så kan jag ju fortsätta en liten bit till.

En liten sak kan jag i alla fall säga, och det är att jag under ett par dagar haft svårt att komma in på en del bloggar.
Det är inte så att jag får felmeddelande med en gång, nejdå! Utan jag får komma in på sidan, jag får se den i en hundradels sekund, och sedan, när jag redan fått en liten föraning om vad ni har där, DÅ, får jag ett felmeddelande. Ja, ni vet, en sådan där liten gullig ruta där de snällt talar om att jag inte kan läsa sidan. Och sedan, när jag trycker på resolve problem, då blir allt bara vitt. Nervhetsande vitt. Vitt, vitt, terra incognita, outforskat område - som vita fläckar i en världsatlas. Och det vet jag ju, att det är just de där vita fläckarna som är intressantast.
Inne hos en del av er har jag försökt gång, på gång, på gång, men tyvärr blir det inte bättre för det. Det känns verkligen nesligt. Inte kan jag läsa, och inte kan jag kommentera, bara en liten uppretande glimt. Arg blir jag. Som ett bi. Eller som en sådan där liten bitsk terrier. Eller som något annat argt djur. Vilka djur är det som är arga egentligen, förutom bina?

Sen har jag tittat lite på min enkät. Det är verkligen jättekul att se vilka ni är som läser här inne. Och många är ni också!
Men, jag blev faktiskt lite ställd när jag såg att bara 41 av de 42 som röstat lyckats svara på huruvida de är man eller kvinna. Finns det några andra alternativ? Vad är det jag glömt?
Som sagt, jag har egentligen ingenting att säga, så jag tror jag sätter punkt här.

Let us trade

A man was sick and tired of going to work every day while his wife stayed home. He wanted her to see what he went through so he prayed:

'Dear Lord, I go to work every day and put in 8 hours while my wife merely stays at home. I want her to know what I go through. So, please allow her body to switch with mine for a day. Amen!'

God, in his infinite wisdom, granted the man's wish.

The next morning, sure enough, the man awoke as a woman. He arose. Cooked breakfast for his mate. Awakened the kids,. Set out their school clothes. Fed them breakfast. Packed their lunches. Drove them to school. Came home and picked up the dry cleaning. Took it to the cleaners. Went grocery shopping. Then drove home to put away the groceries. He cleaned the cat's litter box and bathed the dog.
Then, it was already 01 P.M. And he hurried to make the beds. Do the laundry, vacuum. Dust. And sweep and mop the kitchen floor. Ran to the school to pick up the kids and got into an argument with them on the way home. Set out milk and cookies and got the kids organized to do their homework. Then, set up the ironing board and watched TV while he did the ironing.
At 4:30 he began peeling potatoes and washing vegetables for salad, breaded the pork chops and snapped fresh beans for supper. After supper, he cleaned the kitchen. Ran the dishwasher. Folded laundry. Bathed the kids and put them to bed.
At 09 P.M he was exhausted and, though his daily chores weren't finished, he went to bed where he was expected to make love, which he managed to get through without complaint. The next morning, he awoke and immediately knelt by the bed and said:

'Lord, I don't know what I was thinking. I was so wrong to envy my wife's being able to stay home all day. Please, oh! Oh! Please, let us trade back. Amen!'

The Lord, in his infinite wisdom, replied:

'My son, I feel you have learned your lesson and I will be happy to change things back to the way they were. You'll just have to wait nine months, though.... You got pregnant last night.'

Vind för våg

Det har varit fullt upp hela helgen. Sen i fredags morse har vi i stort sett bara varit hemma för att duscha, sova eller byta kläder. Man skulle ju kunna tro att hemmet håller sig rent och fint när man inte är hemma, men så är det absolut inte. Tvättkorgen är fylld och med råge, golven känns grusiga och vardagsrummet ser ut som om det var lämnat i all hast. Ett kvarglömt glas, en halvfärdig teckning, ett pussel som inte blivit färdigt. Tänk övergiven lägenhet vid naturkatastrof, så kanske ni förstår vad jag menar. Så, jag antar att jag kommer ha en del att göra de kommande dagarna. Det är bara att hoppas att jag hinner få huvudet över ytan innan det är dax för helg igen. För helgerna, de duggar tydligen tätt så här års. Jag har alltid trott att en vecka är en vecka, och att de alltid ser ut på samma sätt. Men på senare tid har jag lärt mig att veckorna kan se ut lite som de vill, och det är knappt att veckodagarna infaller i samma ordning.
Som om det inte räckte med städning och tvättning, så gapar kylskåpet tomt. Det är så pass tomt att det ekar om man står och pratar medan man har kylskåpsdörren öppen.
Och sen har vi blommorna på balkongen. De mår inte bra! Jag har försökt med konstgjord andning och dropp, men det är tveksamt om de kommer att överleva natten. De har inte fått vatten sedan i torsdags kväll, och tre dygn med 35 graders värme är mer än vad de pallar med helt enkelt. Lite synd tycker jag, eftersom jag har lagt ner hela min själ i de där arma färgsprakande stackarna. Men vad ska jag göra? Jag kan ju knappast installera ett automatiskt sprinklersystem i balkonglådorna. Eller kan jag det?

Sufflör

Scen ett:

Segsliten står på livets scen iförd svarta shorts och lila t-shirt. In genom dörren kommer Herr Segsliten. Han stannar till mitt på golvet, gör en piruett, kör en stepp och tittar sedan frågande på henne.

Herr Segsliten: Hörru älskling, vad vill du ha när du fyller år? Du vet att det bara är typ nio/tio dagar kvar, eller hur?
Segsliten: Jag vet inte riktigt. Du vet ju hur jag é, jag önskar mig aldrig något speciellt.
Herr Segsliten: Men nått vill du väl ha?
Segsliten: Tjaa, en bok kanske, det brukar jag ju vilja ha. Kan alltid vara kul med nått att läsa till semestern. Annars kan du ju alltid ge mig nått annat.
Herr Segsliten: Vilken bok? Vadå annat?
Segsliten: .........

Scen två:

Rrrring! Telefonen skräller så att huset skakar. Segsliten hoppar till.

Segsliten: Pronto!
Segslitens mamma: Hej gumman! Jag ville bara veta vad du önskar dig till din födelsedag.
Segsliten: En bok kanske.
Segslitens mamma: Vilken bok? Och finns det inget annat som du gärna skulle vilja ha?
Segsliten: Hmmm...ähhh...hmmm....

Segsliten har lite svårt att komma ihåg sina repliker. Har du lust att vara sufflör och hjälpa henne med födelsedagsönskningarna?

Och du! Glöm inte att viska, för salongen är fullsatt.

Vem...

...är du som läser min blogg?
Jag tycker att det skulle vara intressant att få veta vem det är som läser min blogg, och har därför klistrat in en rad frågor i sidomenyn. Alla som svarar är anonyma, så även ni som inte brukar kommentera är välkomna att vara med.
Vill man vara lite mer specifik, eller berätta något annat om sig själv, så kan ni lämna en kommentar också. Ni kan ju till exempel tala om i vilken stad/land ni bor, eller vad ni har för yrke. Självklart får ni vara anonyma i kommentarerna också, det är inte vem som bor var jag vill veta, utan jag är mer intresserad av att få fram vem som är den typiska läsaren av min blogg.

Turning torso

Vaknade i morse med en fruktansvärd ryggvärk.
Hmm, undrar vad jag gjorde i natt?
Lyfte tegel?
Nått måste jag ha gjort för jag kände mig helt sned och en aning vriden.
Fast vriden, det är jag ju jämt, men kanske inte just i den här bemärkelsen.

Efter frukost blev det bättre.
Till och med så pass bra, att jag lyckades få med alla kroppsdelarna ut genom dörren.
Det här med att få med sig allt på morgonen, är ju inte alltid så lätt.
Jag brukar känna mig rätt nöjd om jag lyckas få med både klimparna och mig själv när jag går.
Ibland har jag en klimp i famnen och huvudet under armen, men vi är i alla fall med.
Och det är ju det som räknas, eller hur?

Idag hade jag garanterat huvudet under armen.
Men det kan ju vara förståeligt, eftersom ryggen är sned och vriden.
Att sitta på tre kvart är ingen höjdare, inte ens för ett tankspritt huvud.

I köket ligger en lång lista på saker jag skulle göra idag.
Men den struntade jag fullständigt i, eftersom jag inte kunde bestämma mig för var jag skulle börja.
Istället drog jag ut på fikaturné.

Först var jag på fik och drack färskpressad juice med en svensk väninna.
Och sen drack jag ananasjuice hemma hos en annan svensk väninna.
Jag tänkte att juicerna var ett bra alternativ till kaffe så här i värmen.
Dessutom tycker nog min ofrivilligt bantande lekamen, att det är bättre än Cola-cola.

Jag tog faktiskt cykeln.
Fyra kilometer har jag fått ihop.
Jag är en trotsig jäkel, tänker minsann inte bli satt på pottkanten av en värkande torso.

Tyvärr så hade jag ju som sagt inte huvudet på skaft idag.
Utan det har suttit inkilat under armen hela dagen, vilket i sin tur har lett till diverse olägenheter.

I morse kom familjen med ut genom dörren, men plånboken blev kvar hemma.
Efter fika nummer ett stack jag hem för att hämta plånboken.
Väl hemma ringde jag ett samtal med mobilen, kissade, slängde ner en kräm i väskan och glömde sen mobilen hemma.

Väl ute igen höll jag på att bli påkörd bakifrån av en folkabuss.
Samtidigt bestämmer sig en cyklist för att ändra körriktning och kapar vägen framför mig.
Var jag skulle ta vägen var det ingen som tänkte på, så jag tappade balansen och druttade in i ett betongblock.
Betongblocket backade inte en centimeter, utan stod envist kvar.

När jag kom fram till torget där väninnan std och väntade, upptäckte jag att jag hade hela väskan full med kräm.
Det kan tydligen bli så om man inte skruvar på korken.
Det man inte har i korken får man därför ha någon annanstans.
Jag hade det i fickan.
Efter någon minuts torkande med servett var väskan som ny.

När jag sen skulle låsa cykeln drog jag låset ett varv runt mittstången och gick därifrån.
Jag vet inte hur jag kunde tro att det skulle räcka, men cykeln stod kvar när jag kom tillbaka.
Stadens cykeltjuvar har garanterat inte haft ögonen på skaft idag, så det är tydligen inte bara jag som har problem med vad jag placerar mina kroppsdelar.

Den ofrivilliga bantaren

Först blir jag attackerad och går ofrivilligt ner i vikt.
Bra, några kilon som mot sin vilja hänger sig kvar runt midjan, vill jag ju inte ha.
Vill de inte sitta här och kalasa, så är jag absolut inte den som är den och trugar.
Stick ni bara om det inte passar!

Sen kom jag på att det snart är bikinisäsong.
Eller, kom på och kom på, jag har snarare blivit påmind var och varannan dag.
Alltid är det någon som skriver om stränder, bikinis och till brädden fyllda midjemått.

Och det var då jag började tänka på hur min midja mått, andra år, när jag försökt få bikinilinningen och magmunnen att komma överens om vad som är tillbörligt att sätta i sig.
Dessutom så skiner ju solen, vilket är en påminnelse i sig, för solsken i maj i Italien betyder badväder.

Som i sin tur tar mig tillbaka till det här med badkläder.
Vilket får mig att återkomma till det här med att gå ner i vikt, ofrivilligt.
Jag behöver egentligen inte gå ner speciellt mycket, men nått kilo skulle nog inte skada, jag vill ju inte spräcka bikinin första dagen vid pölen.
Och inte vill jag flyta som en kork ovanpå heller.
Så därför ska jag nu banta, helt ofrivilligt.

Men man måste vara målmedveten om man ska lyckas med ett sådant företag, inte tillåta några undantag, aldrig släppa målet ur sikte.

Så, jag lovar...

...att alltid ha ett mål mat inom synhåll.

...att hålla mig vid medvetande vid varje mål.

...och att vara medveten om att jag stoppar i mig.

Så nu jäklar ska jag banta, helt ofrivilligt.

Eller rättare sagt, jag tänkte be kroppen att göra det åt mig.

Den gjorde det ju så bra förra gången.

Helst nattetid då, så kan jag själv, helt på egen hand, ta hand om ätandet under den andra halvan av dygnet.

Hjulinställning

Det finns tydligen lite olika uppfattning om var olyckan kan få vara framme:

Ur Göteborgs-Posten 2009-05-06

"Buss tappade däck
En buss på linje 18 var på väg att korsa Avenyn när ett av bakhjulen lossade och träffade framrutan på en bil.
- Det kunde gått riktigt illa, säger bilens ägare....

- Man blir lite chockad. Ett däck ska inte kunna lossa på det sättet i centrala stan, säger hon."

Nähä, men i förorten går det ju bra! ☺

Tryckande beslut

Satt och funderade på om det var läge att ta och fika ute i solen på balkongen, men kom av mig. De 26, 2 grader som vardagsrummet bjuder på känns mer frestande.

Skulle kännas fel att klaga nu,

eftersom vädret äntligen verkar ha bestämt sig.

Så här sitter jag nu inne i svalkan och njuter av det vackra vädret.

Jag kommer ju ändå gå till parken med barnen om en stund, så jag missar ju inget.

Toppriden kunglighet

Kamratförtryck och mobbing förekommer tydligen överallt.

Publicerat 2009-05-10
DN gratulerar

"Carl Philip- en prins i pappas smak

Vi känner honom som prins Carl Philip. Vännerna kallar honom däremot för CP. På onsdag fyller design- och singelprinsen 30 år."

Kanske dax för prinsen att byta vänner!

Ekoturismföreningen tipsar

Jag satt just och läste lite på Ekoturismföreningens hemsida, och så stötte jag på det här:

"Res kollektivt och lätt packad i sommar"

Undrar vad de menar? En virrepinne på tåget kanske, eller en bläcka på bussen?

Jag undrar om nykterhetsföreningen håller med?

Svårflyttad

Jag bor som ni kanske minns i en klädskrubb, en väldigt välplanerad och trevlig sådan faktiskt. Detta gör det ganska svårt att hitta en annan lägenhet, eller ett radhus, som jag verkligen tycker om. För ska jag flytta så vill jag ju gärna att det nya stället ska hålla i jämförelsen, och kanske, om det är möjligt, till och med vara snäppet bättre.
Förutom att klädskrubben är fin i sig själv, så har vi en fantastisk utsikt. Första gången jag och min sambo klev in här, så sa vi bara WOW!
Vi stod vid ytterdörren, och det första vi såg var utsikten utanför vardagsrummets fönsterdörrar. Nu har jag inte tagit någon bild därifrån, men jag har gått ner och tagit bilder på det som finns där. Det här är ett litet smakprov på vad jag har nedanför min balkong, vackra koloniträdgårdar. Och att hitta något som står sig i jämförelse med det här, är inte lätt.

Jag hade helt glömt...

...att jag fått den här igen!

Tack Pysen!

Måste ta med hennes motivering också:

"För att hon är rakt på, för att hon får oss att skratta, för att hon inte backar en centimeter när något inte står rätt till."

Inte illa!

Eftersom jag redan skickat den vidare en gång, så avstår jag från att göra det den här gången.

Jag är ingen hejare på Paint, men med tanke på att Pysen fyllde 36 år igår, så har jag gjort vad jag kan för att fixa till en lagom kladdig tårta.

Grattis tjejen!!!!

Approberad

Gurkan var okej. Inte exakt som hemma, men så nära det kan bli med tanke på att den inte haft tillgång till svenskt vatten. Dessutom var den säkerligen uppvuxen enligt EU-standard, så vad kan man vänta sig?

Kommer ni ihåg hur det var när det började där nere i Belgien, det skulle vara Brysselkoll på allt. Och om Europa skulle klara av att fungera, så behövdes det fastställas en Eu-standard, inom alla områden. Inga avvikelser skulle vara tillåtna, så om ett land hade böjda gurkor, men inte de andra, då skulle gurkans form genast regleras av en lag. Många av er kommer säkerligen inte ihåg det här, så för att inte bli kallad lögnare och bli utsatt för förtal, kommer jag därför klistra in en bit ur denna sju sidor långa lagtext.
Jag har märkt ut några intressanta delar med rött:

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1677/88
av den 15 juni 1988, om kvalitetsnormer för gurka,
(EGT L 150, 16.6.1988, s. 21)...

"...B. Klassificering
Gurka indelas i de tre klasser som anges nedan.
i) Klass ”Extra”
Gurka i denna klass skall vara av högsta kvalitet. Den skall ha
samtliga egenskaper som är typiska för sorten.
Den skall
— vara välutvecklad,
— vara välformad och praktiskt taget rak (maximal krökning: 10
mm per 10 cm av gurkans längd),
— ha den färg som är typisk för sorten,
— vara felfri, t. ex. utan förändringar i formen, särskilt sådana som
beror på kärnutveckling.

ii) Klass I
Gurka i denna klass skall vara av god kvalitet. Den skall
— vara tillräckligt utvecklad,
— vara förhållandevis välformad och praktiskt taget rak (maximal
krökning: 10 mm per 10 cm av gurkans längd).
Följande fel är tillåtna:
— En smärre formförändring, dock inte sådan som beror på kärnutveckling.
— Ett mindre färgfel, t. ex. en ljusare färg på den del av gurkan som
var i kontakt med marken under odlingen.
— Lättare, läkta skalskador som uppstått genom gnidning, hantering
eller låga temperaturer, om de inte påverkar hållbarheten.

iii) Klass II
Denna klass omfattar gurka som inte uppfyller kraven för de högre
klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan. Den
får dock ha följande fel:
— Förändringar i formen som inte beror på långt framskriden kärnutveckling.
— Färgfel som täcker upp till en tredjedel av ytan; för växthusodlad
gurka är omfattande färgfel på den berörda delen inte tillåtna.
— Läkta sprickor.
— Lättare skador som uppstått genom gnidning och hantering och
som inte har någon avgörande betydelse för hållbarheten och
utseendet.
De fel som anges ovan är tillåtna för raka och lätt böjda gurkor.
Böjda gurkor är å andra sidan endast tillåtna om eventuella färgfel
endast är ringa och om krökningen är det enda felet eller enda formförändringen.
Krökningen på lätt böjda gurkor får vara högst 20 mm per 10 cm av
gurkans längd.
Böjda gurkor får ha en större krökning och skall förpackas separat.

III. BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING
Storleken bestäms av gurkans vikt.
i) Frilandsodlad gurka skall väga minst 180 g.
Växthusodlad gurka skall väga minst 250 g.
ii) För växthusodlad gurka i klass ”Extra” och klass I gäller dessutom
följande:
— Gurkor som väger 500 g eller mer skall vara minst 30 cm långa.
— Gurkor som väger 250-500 g skall vara minst 25 cm långa.
iii) Storlekssortering är obligatorisk för klass ”Extra” och klass I.
Skillnaden i vikt mellan den tyngsta och den lättaste gurkan i en
förpackning får vara högst
— 100 g om den lättaste gurkan väger 180-400 g,
— 150 g om den lättaste gurkan väger minst 400 g.
iv) Bestämmelserna angående storlekssortering gäller inte för ”korta
gurkor”."

De hade verkligen en massa tid att slösa bort där i Bryssel. Hade jag varit en av Brysselkollarna, så hade jag nog föredragit att spela plockepinn.

Vill ni veta mer om vad Brysselkollarna tycker om färgen, formen och storleken på våra frukter och grönsaker, så kan ni gå in på följande sida:

http://www.evira.fi/portal/se/v__xtproduktion_och_foder/frukt_och_gronsaker/produktvisa_handelsnormer/

Sjukskrivet

Idag behöver jag inte låtsas att det regnar...för det regnar...och jag har fortfarande feber...och ont i halsen...och tycker synd om mig själv. Det som är bra med att det regnar...är att jag kan vara hur sjuk jag vill...fast det vill jag inte! Och jag har rätt...att göra vad jag vill....för jag är ju sjuk. Men jag vill inte göra något alls...förutom att slöa vid datorn...och läsa lite i min bok. I och för sig...måste jag ta hand om lillklimpen också. Han är på väg hem nu...med sin pappa. Det är också en fördel...med att vara sjuk...man får hjälp med marktjänsten.

Vem vann paketet med skönhetsattiraljer?

Den här gången var ni så många att jag lät slumpgeneratorn dra den lyckliga vinnaren.

Jag måste säga att det var väldigt behändigt. Inget mer klippande, inget mer dragande, och absolut inget mer slöseri med papper.

Med andra ord, hur bra som helst!

Den lycklige vinnaren i tävlingen är:

Allt kan grönska - Maria Berg

Haha, nu ska ni få jobba lite!

Bli inte lurade av ovanstående texts längd, det kan vara vem som helst av er.

För att få veta vem vinnaren är så måste ni:

1. Kopiera texten här ovan
2. Klistra in den i 'skapa inlägg' (eller i ett Word-dokument)
3. Markera
4. Ändra teckensnittet
5. Voilà, namnet på vinnaren blir synligt

Ha det så kul!

Jag ber er att inte nämna namnet på vinnaren i era kommentarer, meningen är att alla ska få leka lite!

Och du!
Har du vunnit?
Glöm inte att skicka din adress till:

segsliten@gmail.com

Jag har förstått att en del av er ser vinnarens namn utan att behöva ändra textsnittet. Så var det ju inte tänkt! Jag hoppas att ni inte gör det allihop, för det tar ju bort spänningen i denna lilla lek.

Varmbräckt

Vaknade i morse med ont i halsen, skit kul! Jag har försökt låtsas som om det regnar och fixat med grejer ändå.

För ett par dagar sedan påbörjade jag utrensningen av källaren, jag tar någon timme om dagen, så det känns helt okej. Men eftersom jag vill smida medan järnet är varmt, så drog jag ner där även idag. Det skulle jag inte gjort! Jag måste ha smitt alldeles för häftigt, för nu är det inte bara järnet som är varmt.
Kul att ha feber i trettio graders värme!

Till er som följt källarföljetongen:

Nej, jag sitter inte och pimplar rödvin en timme om dagen, JAG RENSAR PÅ RIKTIGT!

Ekvationer

Idag utanför dagis.
På tal om städning:

Fru Flitig: Jag dammsuger hela mitt hem varje dag.
Jag: Wow, det var beundransvärt!
Fru Flitig: Ett rent hem är mer lättskött!
Jag: Ää, hm, hur menar du då?

Jag får inte ihop ekvationen!

Jag dammsuger hela mitt hem varje dag - Vilket slit! Om man är tvungen att dammsuga varje dag, är det väl inte lättskött?

Ett rent hem är lättskött - Klart att det är lätt att sköta om det redan är rent!

Jag har funderat på att skaffa en dammsugar robot.
Min ekvation skulle kunna gå ihop:

Mitt hem är lättskött - det sköter sig själv varje dag.

Måttavvikelse

Sängdags. Lillklimpen hämtar en stor bok i bokhyllan och stönar:

- Ååh mamma, den väger ju flera kilometer!

...men ingen har skor

En sån här, det vill säga en typisk gurka, har jag aldrig sett i Italien förut. Här brukar nämligen gurkorna se ut som en korsning mellan en squash och en inläggningsgurka. Med andra ord, en lite kortare och knubbigare variant än vår. Gurkan på bilden är emellertid inköpt av mig igår, och jag tycker det ska bli otroligt spännande att se huruvida den smakar som en svensk gurka, eller inte. Men, med tanke på att den innehåller mestadels vatten, och vattnet i Italien inte är speciellt gott, så förväntar jag mig inte mycket av denna långa gröna Cucurbitaceae.

Spänningen är olidlig!

Nattiné...

....eller vad sjuttsingen håller jag på med på nätterna?

Jag har blivit utsatt för en viktattack! I förrgår var jag och köpte byxor. Jag stod där i provhytten och provade. Drog lite i tyget. Provade igen. Drog lite mer i tyget, och funderade lite på om jag inte borde köpa storleken större. Till sist bestämde jag mig för den mindre storleken. Jag vet ju att byxor brukar ge med sig lite, så varför ta de större? De mindre skulle säkerligen sitta skitsnyggt redan efter någon timme. Jag väljer ut ett annat par också, i en annan färg, och går till kassan. Väl hemma slänger jag in kassen i ett hörn av sovrummet, och glömmer bort dem.
Igår morse när jag står och rotar efter långbyxor i garderoben får jag syn på påsen. Kul! tänker jag. Nya byxor! Jag har hittat lösningen på mitt ekiperingsproblem. Bara de inte sitter för trångt!
Jag drar fram det ena paret och sätter dem på mig. Vad i..!!!! Byxorna hänger löst i midjan och det fladdrar runt låren. Men, de var ju nästan för små? Ibland övergår min kropp å de grövsta mitt förstånd, för hur kan byxorna sitta löst efter mindre än tjugofyra timmar? Och inte blev det bättre under dagen heller. För precis som jag tänkt i affären, så gav byxorna med sig efter någon timme, och skänkte mig ett par centimeter till. Gissa om jag tycker att det är jobbigt att gå och dra upp byxorna hela tiden?

Nu är jag ju inte den som klagar om det försvinner ett par centimeter runt midjan, skulle bara fattas annat! Men, jag blir väldigt irriterad över att jag nu har två par för stora byxor i garderoben! I och för sig kan jag väl gå och byta det ena paret, men ändå!

Sen kommer vi till problem nummer två.
Förutom att jag minskat i omfång under natten, så vaknade jag med en fruktansvärd träningsvärk i benen. Inte någon snäll liten ömmande punkt, utan en sån där riktigt kraftig träningsvärk som man får efter något riktigt påfrestande. Tänk maraton, eller en tur till toppen på Mount Everest, så kanske ni förstår vad jag menar. Jag kände mig en aning perplex, vad gör jag på nätterna egentligen? Nattiné? Åtta timmar cancan i höga klackar och tunga kjolar? Jag tycker att det hela är högeligen suspekt, och tänker därför i fortsättningen sova med en stegräknare fastsatt i pyjamasen. Det vore kul att veta hur många kilometer jag avverkar på en natt!

Rabiat

Nu är jag så arg att jag har svårt att andas! Idag fick barnen äta mellanmål, det låter ju bra, eller hur? Men de hade varit alldeles för stygga för att få ha gymnastik. Är inte det ett skolämne? De har gjort så tidigare, och då var jag arg, men nu, nu är jag riktigt FÖRBANNAD!!!!!!! Dessutom fick min storklimp en anmärkning i sin dagbok för att han skrattat åt en pojke som lekte pajas under lektionen. Det lustiga är att pajasen själv slapp anmärkning. Osar det inte katt, så säg!
De har alltid sagt att storklimpen är en mönsterelev, att allt är hur bra som helst, att han förstår på en gång när han blir tillsagd...bra, bra, bra...inget att klaga på....allt är fina fisken!
Nu har han fått två anmärkningar på två veckor! Den förra, fick han dagen efter att jag klagat per telefon angående de indragna mellanmålen. Visst luktar det bränt horn? Eller kan det vara en begravd hund?
Förutom en anmärkning fick han dessutom bakläxa. Han ska skriva tjugo gånger:

Jag måste vara uppmärksam och lyssna på lektionerna.

Sen hade han fått veta att om det hände igen, så skulle han få samma bakläxa, men snäppet värre. För då skulle han bli tvungen att skriva samma mening femtio gånger.

VAD ÄR DET HÄR FÖR JÄVLA METODER!!!

Det är ju inte revolterande tonåringar vi pratar om, det är sexåringar!!!!

Jag hittar inte ord för min ilska, och jag känner mig gråtfärdig. Jag fattar inte hur jag ska stå ut med att se honom gå in genom skolporten i morgon, och inte några andra dagar heller för den delen. Det känns helt fel att tvinga dit honom igen, som om jag är elak på något sätt. Som om jag är en dålig mamma när jag tvingar honom till något jag själv anser vara helt fel.

Jag längtar hem!!!!

Naturaliserad?

Hur italiensk har jag inte blivit, som går omkring i svarta långbyxor, strumpor och gympadojor när det är 30 grader varmt? Till mitt försvar kan jag bara säga att jag har faktiskt t-shirt på mig, och jag har faktiskt bott här i femton år. Men ändå!!!

Bi eller åsna?

Jag känner få människor som är lika envisa som detta bi (geting), och säkerligen lika få, som är lika flitiga. Fyra gånger har vi förstört boet under de senaste veckorna, och nu har han redan börjat på det femte! Man skulle ju kunna tycka att det är dax att ge upp, men NEJ, det tycker inte vår lilla surrande granne. På kvällen åker boet ner, och morgonen därpå är boet tillbaka igen....på samma plats.

Flitig som ett bi, eller envis som en åsna?

En skrapa

I fredags fick jag nog, och idag gick jag till rektorn. En av storklimpens lärarinnor använder indragande av mellanmål som bestraffning. Hur frisk kan en sådan människa vara? När det var kvartssamtal för ett tag sedan tog jag upp just det här, och förklarade att jag tyckte det var en olämplig metod. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i bestraffningar, men mat och sömn anser jag vara två saker som inte bör användas vid sådana tillfällen. Det kan vara svårt nog att få barnen att äta och sova, så varför ta bort det lustfyllda. Dessutom anser jag inte att mat är förhandlingsbart. Jag vill inte att barnen ska lära sig att man kan använda mat för att få sin vilja igenom, varken från barnens sida, eller från vår. Visst händer det att jag själv trillar dit, men det är inget som händer särskilt ofta. Och absolut inte för så banala saker som att barnen busat och lekt, när de egentligen skulle gjort annat. Vad kan man egentligen förvänta sig av en bunt sexåringar, och dessutom efter åtta timmar i skolbänken!
För tio dagar sedan pratade jag med storklimpens andra fröken på telefon, och jag tog då återigen upp problemet med de indragna mellanmålen. Jag sa att jag hoppades att det hela skulle gå att lösa oss emellan, och att jag helst ville undvika ett besök hos rektorn. Vilken jag naturligtvis inte skulle dra mig för att uppsöka, om det hela fortsatte. Läraren jag snackade med lovade att prata med sin kollega omgående, och att problemet säkerligen skulle vara ur världen redan samma eftermiddag.
I förra veckan kom storklimpen återigen hem utan att ha ätit mellanmål. Inte en gång, utan alla de eftermiddagar som han hade den berörda lärarinnan ifråga. Gissa om jag kokade?
Så idag var det marsch pannkaka till rektorsexpeditionen. Rektorn såg ut som om hon höll på att tappa hakan, och lovade att prata med tjejen redan idag. Jag hoppas innerligt att det ska bli en ändring, för annars tänker jag klaga ännu högre upp. Det är ju för i helvete barnmisshandel att inte låta barnen äta!

Kräftgång

Nu har jag nog råkat ut för allra värsta sortens skrivtorka. Här hade jag egentligen tänkt skriva ett fyndigt inlägg som får dataskärmarna att vika sig dubbla och hårddiskarna att braka ihop totalt. Men ack nej, ack nej, inga kvicka formuleringar eller dräpande kommentarer ploppar upp idag. Och, eftersom man tager vad man haver, så får jag helt enkelt nöja mig med en liten torrare variant av mig själv. Blir det för torrt för er, så får ni antingen knapra er igenom inlägget ändå, eller så får ni fukta skärmen en aning innan ni börjar.

Det är egentligen lite lustigt det här med hjärnuppmjukning, ibland vaknar man bara en morgon och upptäcker att hjärnan lagts in i formalin. Bara så där oförhappandes, utan någon som helst förvarning. Ibland är det övergående, bara en tillfällig formsvacka, som försvinner lika fort som den kommit. Men andra gånger är det lite mer bestående, och det är då det är dax att börja oroa sig på riktigt. Nu vet ju inte jag huruvida denna hjärnförslappning är permanent eller inte, men självklart hoppas jag att det bara är en ren tillfällighet, att hjärnan och skriv maskineriet bara råkat ställa in sig på standby. Men vad vet jag om det egentligen? Jag har kanske råkat ut för något mer permanent, kanske en förslitningsskada, eller varför inte en överansträngning av hjärnvindlingarna. Men, men, den dagen, den sorgen! Så nu är det bara att hålla tårna i kors, och hoppas att detta bara är en tillfällig nedgångsperiod.

Och nu till inlägget:
Söndag - Idag är det morsdag i Italien. Jag fick frukost på sängen och en blomsterkorg.
Lördag - Betalade räkningar. Tog en cykeltur till stan. Lekparksbesök och senare ett glas vin på torget.
Fredag - Jag påbörjade min källarutrensning. Jag borde definitivt få en bragdmedalj för den insatsen.

Var det inte torrt, så säg!

Boksynt

För ett tag sedan när Katti gjort det här testet och lagt ut det på sin blogg, då kom jag på att jag faktiskt också gjort det, men aldrig lagt ut det till allmän beskådning. Men här kommer det nu, resultatet på mitt boknördstest.

Och ni, är ni boknördar eller inte? Jag utmanar alla som är med i mina blogglistor (till höger här på sidan) att testa sin boknördighet.

Tar ni utmaningen?

Själv trodde jag nog inte att jag var så nördig, inte nu längre. För sedan jag fick barn hinner jag tyvärr inte läsa så mycket, åtminstone inte lika mycket som förr.

Egentligen gillar jag inte ordet boknörd. Nörd betyder ju enkelspårig och löjeväckande individ, vilket en litterärt bevandrad person absolut inte är. Bokfantast anser jag vara mer passande, eller varför inte boksynt.

Påstötning

Jag ville bara påminna er om tävlingen.

Klicka på bilden så kommer ni dit!

Utan omsvep

Den här härliga awarden fick jag av Bröderna bus, är den inte fräck?

Efter den här, kan jag ju inte annat än att fortsätta i samma stil.

Så med handen på hjärtat, tar jag nu bladet från munnen, lösgör tungan och ror ut med språket.

Den går helt klart vidare till:

Nipe

Sara

Vickepicke

Speja

Mockapocka

Fröken Eko

Kommentarer

Ville bara påminna om att jag svarar på kommentarer här inne hos mig, i kommentarfältet. Jag tycker att det känns bäst så, för då glömmer jag ingen.

Nyrenoverat och kräkfärdigt

Det bidde inget radhus, inte igår i alla fall. Huset gick i alla möjliga spyframkallande färger, och jag associerade hejvilt till psykedelisk konst och hallucinogener. Jag undrar hur folk kan bo så där? Ett tjugo minuter långt besök lyckades förvandla min huvudvärk till migrän, inte illa pinkat alls! Visst går det att måla om väggarna i ett hus om man inte gillar färgen, men i det där nyrenoverade radhuset hade jag varit tvungen att riva ut rubbet! Golven var gräsliga, kaklet i de båda badrummen och i köket var ännu värre, och trädgården var stenlagd. Eller, stenlagd var den nog egentligen inte, den såg snarare kaklad ut. En hel trädgård fylld med fruktansvärt fulla kakelplattor. De verkade ha dille på kakel i den där familjen.
Nej, det där huset vågar jag inte ge mig på. Jag gjorde om i mitt kök för fem år sedan, så jag vet hur mycket tid det tar med den typen av renoveringar. Och hur mycket pengar som rullar iväg när man ska hacka ner och sätta upp nytt kakel. För att inte tala om vad det skulle kosta att få någon att spätta bort stenläggningen i trädgården!!! Nej, det huset var absolut inget för mig!

Apropå trädgården, har ni sett hur rastgårdar på fängelser ser ut? Jag ryser ända ner till grannens tår!

Beundransvärt

Jag är imponerad! Det här har min storklimp, som är sex år, skrivit i sin religionsbok strax innan påsk. De började med skrivstil i början på februari, och två månader senare ser storklimpens handstil ut så här. I den här takten kommer han redan vid sju års ålder skriva snyggare än vad jag gör nu .

Klädskrubb

Igår städade jag garderoben. Eller nej, det gjorde jag inte, inte bokstavligen i alla fall. Men när min mamma var här i påskas, så sa hon att hon tyckte att det kändes som att kliva in i en garderob när hon kom hit. Så igår städade jag alltså lägenheten. Jag undrar vad det är som förändrats sedan hon var här senast? Hon var här i oktober, och då tyckte hon nog mest att vi var trångbodda. Men att gå från trångboddhet till garderob, det är ett ganska stort steg tycker jag. Okej att klimparna vuxit ett par centimeter, okej att det har varit jul och klimparna fått nya leksaker, MEN GARDEROB!!!

Fast jag måste nog medge att städningen gick fortare en vanligt. Jag kanske använder för varmt vatten när jag skurar. Kan det vara så att lägenheten faktiskt har krympt?

Klockan sex ska jag gå och titta på ett radhus!

Hälsovådliga hushållsgöromål

Jag har funderat över om jag inte borde gå tillbaka till min doktor och be om ett nytt olämplighetsintyg. Jag skulle nämligen behöva ett läkarintyg som attesterar min otjänlighet som tvätterska.
Jag har upptäckt att det här med att tvätta inte riktigt är min grej. Inte tillräckligt kreativt, inte tillräckligt intressant, och definitivt inte tillräckligt självförverkligande för att jag ska tycka att det är kul.

Idag har jag därför, förutom att tvätta, tänkt lite på hur jag ska lägga fram det hela. Jag måste ju få den snälla farbror doktorn att förstå allvaret i det här. Han måste helt enkelt inse att ett sådant intyg kommer att determinera utgången för mitt framtida liv. Och att han genom att skriva ut ett sådant intyg, aktivt bidrar till att förbättra min allt mer sviktande hälsa.
Jag får väl helt enkelt prata lite om min otjänliga rygg, om hur ryggmärgen börjat sippra ut från ryggraden, om mina ömma åderbråcksbelastade ben, om min stigande ålder, och framförallt, om mina synnerligen besvärande tidsbristningar.
Det där sista var nog det viktigaste. Det är liksom där skon klämmer lite extra hårt - i mina tidsbristningar. Jag har helt enkelt inte tid med att tvätta! Jag är helt klart en förespråkare av ekologiskt nedbrytbara engångsplagg. Hade det varit jag som tog hand om disken här hemma, så skulle jag utan tvekan förespråka tofutallrikar och soyaglas också. Jag menar, hur mycket tid ska man egentligen behöva lägga ner på sån skit egentligen?
Annat var det förr! Man badade med kläderna på, och så gjorde man två bondbönor på smällen med en gång.
Och vad det gäller disken, så var det samma sak där, man åt med händerna direkt från ett gemensamt kokkärl. Hur bra som helst, och massor med tid över till annat viktigt.

Nej, det blir helt enkelt till att beställa en ny tid hos den snälla farbror doktorn, för så här kan jag ju inte ha det!

Stryktipset

Sätt på dig något ostruket. Åk till jobbet/släkten/doktorn/bekanta och muttra fram följande:

- Det var ju självaste faan vad man blir skrynklig när man åker bil! Skitkul att se ut så här efter att ha stått och strukit hela förmiddagen!

Idel igenkännande leenden att vänta!

Uppdatering

Datorn: Sedan i torsdags är familjen olyckliga ägare till inte mindre än två datorer. Hur dum får man egentligen vara? Nu har jag två datorer att sköta, och i och med det, två datorer att svära över. Usch, har man inte problem så skaffar man sig!

Brevbäraren: Vi har nu upprättat ett platoniskt förhållande som begränsar sig till korta fraser i porttelefonen. Kan hans oförväntade uppdykande igår ha med dessa lösryckta fraser att göra månntro?
Ska jag vara riktigt ärlig, så tror jag inte att våra kort meningsutbyten fått honom att springa hit bara sisådär, av fri vilja, och dessutom på en måndag. Nej, han är nog bara allmänt virrig. Även den bäste kan bli snurrig av alla dessa helgdagar.

Vädret: April anses i Italien vara en helt galen månad vädermässigt, och jag kan inte annat än att hålla med. Nu är vi inne i maj så förhoppningsvis ska det bli bättre. Helgen bjöd på ett helt fantastiskt väder, så än så länge har alla varit nöjda och glada. Igår slog det till och blev lite kyligare igen. Och igår kväll måste det ha brustit totalt där uppe ovanför molnen. Jag vet inte riktigt om man kan kalla det nederbörd när det kommer sådär mycket som det gjorde igår, vatteninvasion känns mer sanningsenligt. Det kändes ungefär som om någon placerat en bassäng av olympiska mått ovanför min balkong, och sedan dragit ut proppen.

Källaren: Vi gör vad vi kan för att dricka källaren ren, men jag börjar tvivla på att det räcker. Jag har försökt vänta ut den så gott det går, hoppats på att den på något sätt skulle städa sig själv. Som de där självsanerande toaletterna på stan gör, men tyvärr har jag inte sett några påtagliga resultat. Jag måste nog ta itu med den snart, och garaget med förresten. Usch, jag får gåshud bara av tanken!

Semester: Äntligen har jag mitt på det torra vad det gäller semester. Det var min resa till Sverige jag skulle beställa den där ödesdigra dagen då datorn krascha. Kan det vara ett omen? Borde jag skippa Sverige i år? Jäkla italienare och deras tro på varsel, ska jag behöva gå och oroa mig för att det ska hända något nu?!
I vilket fall som helst så blir det tjugo dagar för mig och barnen hos mamma i Skåne, och sedan blir det Spanien med hela familjen. Längtar, längtar, längtar!

Helgen i bild

I fredags blev det som sagt en dag på Cowboyland. Indianuppvisningen var uppskattad av klimparna, och det var också indianerna som fick inspirera de kommande dagarnas lekar.


Jag måste medge att jag känner mig glad över klimparnas val av lek, för jag gillar färggranna fjädrar och pilbågar betydligt bättre än cowboyhattar och pistoler.


På lördagen läste vi läxor, matade djuren i parken och gick på stuntshow.


Den enda bilintresserade i familjen är lillklimpen, men showen var uppskattad av oss alla.

Det hoppades med motorcyklar, åktes på bakdäcken, fickparkerades i hög hastighet m.m, helt enkelt superkul att titta på.

Söndagen tillbringade vi i stan. Vi cyklade in till centrum och käkade hamburgare. Sen fortsatte vi ner till floden för att titta på det höga vattnet. Häromdagen var det jättehögt, men nu hade det redan börjat sjunka. Om ni tittar ordentligt kan ni se att en del av gräsmattan är kvar under vattnet.

Efter floden fortsatte vi till slottsparken. Där finns det hoppmattor, bildäck på vajer, klätterställningar och bollhav. Jag och sambon satte oss i solen medan klimparna fick leka av sig i ett par timmar. På vägen hem stannade vi till vid en glassbar och åt årets första riktiga glass.

Jag är helt klart nöjd med helgen!

Dra på trissor...

...nu kom helt plötsligt brevbäraren!? Är det inte måndag idag?

Rekreation

Lång helg, mycket sol, många intryck. Just nu har tydligen hjärnkontoret tagit söndag, så det är bara att acceptera att det inte blir längre än så här. Jag får helt enkelt skriva något i morgon istället.

Har du hört den förut?

Vad säger en man som sitter med vatten upp till midjan?

- Det här går över mitt förstånd!

Vad kallar vi en man som mist 90% av sin intelligens?

Änkeman

Vad är skillnaden mellan en man och en yogurt?

I en yogurt finns det kultur

Hurra!

Installerade just min e-mail (inte gmail, utan familjens) på datorn, och vet ni vad som hände? Jo, jag fick tillbaka alla de 517 mejl jag fått sedan jag köpte datorn!!!! Och jag som trodde jag blivit av med alla viktiga mejl...det här måste jag fira!

Just nu älskar jag mitt bredbandsbolag!!!!!!

UGH UGH!

Det bidde ingen eld på gården igår, och inte såg jag någon på tv heller. Däremot har jag haft en lång fartfylld dag på Cowboyland.
Mina två små indianpojkar somnade tyvärr i bilen på vägen hem, så nattningen har varit lång och utdragen. Efter över en timmes nattning somnade till slut Snabba örnen och hans bror. Krigsmålningen de hade i ansiktet var då så gott som borta, och så även deras mor. Jag vet inte riktigt om utpumpad är rätt ord för att beskriva mitt nuvarande tillstånd, men det är i alla fall väldigt nära. Slutkörd, skulle annars kunna vara en bra synonym, eller varför inte urlakad. Det jag vill försöka säga är i alla fall att dagen varit väldigt rolig, men fysiskt påfrestande.