Välbärgad tomte sökes!

I höstas när min storklimp skulle fylla sex år frågade jag honom om han hade några speciella önskningar, vilket han naturligtvis hade. När jag sedan bad honom om en lista, räknade han i stället snabbt upp ett par böcker, en film samt något annat litet. Då jag frågade honom om han inte ville ha något annat, fick jag det här svaret:

- Nej, de dyrare sakerna önskar jag mig av tomten till jul, för då slipper ju du betala!

Jag hoppas att tomten är rik och har en välutrustad leksaksverkstad för listan med julklappsönskningar är oändlig!

Han är lite snurrig den där tomten!

Sitter här och stirrar på telefonen. Jag försöker med hjälp av telepati att få sambons släktingar att ringa och fråga vad barnen vill ha i julklapp. Men ack nej, inget händer!

Varje år är det likadant. Barnen skriver meterlånga listor med önskningar och jag skriver en nästan lika lång med saker som jag tycker att barnen behöver. Men ingen hör av sig utan alla går efter eget huvud och alla försöker köpa något större och finare än alla andra. Förutom att jag inte har plats för alla dessa saker, så blir dessutom barnen en aning konfunderade. Förra året, efter att ha öppnat klapparna från de italienska släktingarna, tittar min äldste son på mig och frågar:

- Undrar vems önskelista tomten läste egentligen?

Ja, vad säger man då? Han hade ju fått massor av presenter, men inget som han önskat sig. Dessutom konstaterade han (efter att ha fått två Lego polisstationer):

- Han är nog lite snurrig den där tomten, trodde han verkligen att jag behövde två?

Jag har försökt förklara för släktingarna att det är bättre om de ringer mig först, men det har gått sex år och det verkar inte ha gått in ännu. Jag tycker t.ex. att man kan ge dem kläder men det tycker inte släkten som förskräckt utbrister:

- Kläder! Till jul? Men då ska man ju få leksaker!

Mina barn skulle gärna ta emot kläder, speciellt den lille, som tycker det är kul att få något nytt och inte bara ärvda kläder. Dessutom vill de gärna ha böcker, spel och pussel men det verkar inte heller anses tillräckligt roligt.

Ja, så varje jul får jag kvadratmeter efter kvadratmeter med oönskade leksaker (länge leve konsumtionstillväxten!). I Sverige hade det kanske inte varit någon katastrof. För i Sverige kan man gå tillbaka till affären och byta eller få pengarna tillbaka. I Italien går det oftast inte att byta alls och att få pengarna tillbaka är stört omöjligt, enligt principen:

-Ha ha! Köpt är köpt och kommer aldrig mer igen!

Någon gång ibland kan det gå att byta men då måste du ta en ny vara på en gång. Du ska väl inte tro att de tänker ge dig något tillgodokvitto!
Släkten som har vuxit upp i detta absurda köpsystem köper därför efter eget huvud och sedan kastar de kvittot. Så även om någon ”ovanligt välmenande” köpman skulle låtit mig byta, så är det nu inte längre möjligt.

Ja, så här sitter jag nu och stirrar på telefonen och mumlar min magiska formel:

RING, RING, RING.........

Tomtelängtan

I morse när jag vaknade var det helt vitt utanför fönstret. Julkänslan var enorm och barnen skrek av förtjusning att nu var det minsann jul. Ja, det var lika vitt som på bilden här ovanför, som togs för en och en halv vecka sedan. Skillnaden mellan nu och då är att jag nu har hunnit julpynta, och det gör ju sitt, eller hur!

Det är underligt vad lite snö kan bidra till för oss nordbor. Jag har bott i Italien i femton år men likafullt är det inte någon riktig jul utan snö! Snön får den ultimata julstämningen att infinna sig och jag har gått omkring hela förmiddagen och känt mig som ett lyckligt barn i väntan på tomten.

När jag var liten sjöng jag alltid "Tomten" av Viktor Rydberg och idag kom orden tillbaka till mig som om det var igår jag sjöng den senast.

Tänkte att texten skulle kunna skänka lite julstämning till er andra också!

Tomten
av Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken

Står där så grå vid ladugårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva

Tittar mot skogen,där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur

grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta

»nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta»

slår, som han plägar, inom kort

slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver;

Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner,

de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn; men varifrån

kommo de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick men vart?

Gåtan, som icke låter gissa sig,

kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne,

likväl om gåtan, som

rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.