Bacchus skräder inte orden

Jag lyckades faktiskt ganska bra med förvandlingtstricket. Det hade inte varit helt fel om någon tagit en före och efter bild, för den Barbamamma som hoppade in i duschen vid ett, hade absolut ingenting gemensamt med den välputsade toppmurkla som stressade ut genom dörren strax efter två. Helt otroligt att jag lyckades fixa den delen, med tanke på att jag hade två terrorister, som dessutom påstår att vi är besläktade, hemma från skolan. Hur det nu var så gick det bra, de tassade runt på tå hela förmiddagen och bad mig vara tyst. De hade nattat ett par hundra gosedjur i vardagsrummet, och det vet väl vem som helst att gosedjur är av den lättväckta typen. Jag gillar den leken skarpt och hoppas att de nu ska ta till vana att leka den varje dag, tystare och skönare förmiddag kan man leta efter!

Eftermiddagen och kvällen förflöt väl ganska hyfsat. Satt i entrén i fem och en halv timme och log, och log, och log. Det var i och för sig inte det enda jag gjorde, men leendet var nog den enda syssla som var permanent. Vad jag än gjorde så var leendet på, det hade liksom fastnat där. Ett krampaktigt smil som satt precis lika gjutet som kjolen jag krängt på mig innan jag gick ut genom dörren hemma.

Det här med vinprovning har jag upptäckt vara ganska kul. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket man än förklarar för folk vad spottkopparna ska användas till, för vinet slinker in under västen ändå. Detta leder därför till att de flesta av gästerna, när de kommer till slutet av kvällen, är en aning runda under fötterna. Och det vet väl vem som helst att folk som inte riktigt vet vad de sätter fötterna, inte heller har kapacitet att upprätthålla en någorlunda ointressant konversation. Detta löste ju problemet tråkiga konversationer, och de människor jag faktiskt pratade med efter att jag gått av mitt pass, sa faktiskt just precis det som poppade upp i deras bomullsvadderade hjärnor just då. Ack, vad göra inte Bacchus med dessa stackars människor!
Men och andra sidan kan jag förstå dem, för vem har mage att spotta ut ett vin som kostar lika mycket som en weekendresa till havet?

Jag drack faktiskt också lite vin, gott som bara den! Och så åt jag kokt 'Pata Negra', en skinka som kommer från svarta grisar som är uppfödda på ekollon. Snacka om enahanda diet! Den här kokta varianten är tydligen en raritet, så den var jag ju bara tvungen att smaka. Gudomligt gott är nog bara förnamnet!

Som sagt, det kunde ju ha varit värre, inga kanapéer så långt ögat kunde nå, och inga trista konversationer. Men däremot har ord som stelkramp, käkvinkel, munstyv och ömhetsbevis fått helt ny betydelse för mig.