Det är det här som kallas kärlek

Jag och sambon sitter i soffan och tittar på film. Mysigt! Efter en stund blir det reklam och jag rycker snabbt till mig boken som ligger på vardagsrumsbordet. Reklam är ju så dödligt tråkigt! Sambon zappar mellan kanalerna.
Helt plötsligt hör jag att sambon säger något.

- Sa'ru nått? jag tittar på sambon.
- Du ser ut som hon den där!
- Vem då?
- Hon i reklamen!

Jag tittar på Tv-rutan och ser ett gäng dansande och höftsvängande getingar. Tycker han att jag ser ut som en höftrullande insekt? Jag tittar frågande på sambon.

- Vem var det? säger jag och sneglar ner i boken.
- Ja du vet, hon i reklamen.
- Vem då?
- Ja, hon den där... Grace Kelly!
- Hm, visst! säger jag och mumlar något ohörbart om att kärleken är blind.

Filmen börjar igen och vi sitter tysta och tittar. Ny paus. Den här gången håller jag fingrarna från boken och tittar intresserat på reklamen. Han måste ju helt enkelt ha blandat ihop saker och ting. Grace Kelly, ha, ha! Är det inte kärlek, så är det garanterat hjärnsläpp. Han har nog sett fel.
Men, helt plötsligt är hon där i rutan - smärt, leende och majestätisk. Grace Kelly.

- Men titta, du gör ju det! Du ser ut som Grace Kelly! sambon viftar ivrigt med handen mot Tv:n.
- Visst! När tittade du på mig senast egentligen?!

Grace Kelly, skulle inte tro det! Greasy Belly, möjligen!

Romantik med förhinder

Igår kväll tittade jag på en härligt romantisk film, vilken helt oförväntat satte min alltigenom orealistiska och svärmiska hjärnhalva i gungning. När jag sedan för en liten stund sen tittade in hos utlandsmamman, och såg att hon hade hantverkare i huset, så fullständigt exploderade mitt trånsjuka sinne. Sambon är tyvärr inte nåbar just nu, men brevbäraren borde ju dyka upp när som helst. Vet bara inte hur jag ska få honom att komma hit upp till tredje våningen, för jag hinner nog inte flytta upp brevlådorna innan han kommer. Hade han varit hantverkare så hade det ju inte varit några problem. Jag kanske får ringa elektrikern istället, han är riktigt söt. Och det skulle ju vara lite mindre krävande också, eftersom han inte kommer varje dag, utan bara när jag ringer. Fast om jag tänker efter riktigt ordentligt så är gillar jag nog brevbäraren bättre. Och lite hantverkare är han väl, han hanterar ju post hela dagarna. Jag får se till att hitta på något som kan tänkas ingå i hans arbetsuppgifter. Jag kanske kan be honom att komma upp och justera brevhögen i hallen. Eller varför inte sekretären i sovrummet? Jag har tyvärr inga etsningar att locka med, möjligen att jag kan hitta någon gammal frimärkssamling i källaren, men vem tittar på sånt nuförtiden?