Svettigt värre

Nu börjar nedräkningen!
Klimparna längtar till mormor och Sverige så att det spritter i kroppen på dem, och frågorna inför resan bubblar upp i en hiskelig fart:

"Mamma, hur många dagar är det kvar nu då?"
"Mamma, vilken tid går planet?"
"Mamma, kan jag få en åttioåttan när vi kommer fram?"
"Mamma, kan jag få en piggelin också?"
"Mamma, tror du att jag kan få snickra en stor raket i trädgården?"
"Mamma..."

En knapp vecka kvar, sen blir sambon gräsänkling i ett par veckor.
Synd om honom som blir ensam kvar och måste jobba?
Nääää vadå, vi ska ju inte direkt roa oss, vi ska ju liksom bara åka hem till Sverige. Och äta svensk glass. Och svensk mat. Och gå på Astrid Lindgrens Värld. Och på Sommarland. Och leka i trädgården. Och doppa tårna i havet. Och träffa folk.

Han ska vara glad som får vara hemma i värmen och slita ut byxorna på en kontorsstol. Han fattar nog hur jobbigt vi kommer att ha det!

Doftrikedom

Jag har funderat lite på vad det är man saknar när man bor utomlands, och kommit fram till att är det något jag saknar väldigt mycket, så är det svenska dofter. Jag har enda sedan jag var barn varit väldigt känslig för dofter, lukter och odörer, och de flesta av mina minnen är faktiskt ackompanjerade av en viss doft/stank. Det finns många dofter som man inte tänker så mycket på när man bor mitt i dem. De hör liksom till, de bara finns, och är egentligen inget man stannar upp och funderar över.

Doften av mamma: Det finns ingen som luktar så gott och tryggt som mamma, och det är nog den doft jag saknar allra mest. Jag kan sakna hennes fotsteg också. Jag minns när jag var liten och hörde steg i trapphuset. Var det mamma som kom, så visste jag det på direkten. De stegen känner jag allt igen!

Morfars rakvatten: Doften av morfar är också en trygg doft. Den får mig att minnas hur vi dansade runt tillsammans i hans vardagsrum. Varv efter varv. Jag hade fötterna ovanpå hans stora toffelklädda fötter, och sen dansade vi, länge. Han lärde mig både det ena och det andra i dansväg, jag var säkert över tjugo de sista gångerna vi skuttade runt tillsammans. De där danserna kom alltid väl till pass på sommaren, då följde jag med morfar på logdans i grannens lada. Så mysigt, så härligt! Så oerhört oitalienskt!

Doften av nyslaget hö: Finns det något godare? Så friskt och så somrigt! På näthinnan dyker det fram minnen av nervkittlande hopp från höskullen, och gungiga åkturer högst upp på hölasset. Tänk om man kunde få bli barn igen, om så bara för en liten stund!

Oset från nystekt strömming: Med fluffigt potatismos och lingon. Så himla svenskt, och så väldigt, väldigt gott!

Lukten av tång: Kalla bad och blåsiga promenader längs Österlens milslånga stränder.

Doften av snö: Guuuud vad jag saknar doften av snö! Italienarna tittar konstigt på mig när jag pratar om denna ljuvliga doft. Vad luktar det? frågar de och ser skeptiska ut. Det är ju bara fruset vatten! Ack, så fel de har! Finns det något härligare än att komma ut en tidig morgon i början av vintern och känna doften av snö? För den finns ju oftast där redan innan snön fallit, som ett varsel om att den är på väg.

Doften av Hägg och Syren: Inte speciellt bra för min allergiska näsa, men vad är försommaren utan den? Doften av Hägg och Syren betyder oändliga sångövningar med skolkören, besök på Gröna Lund, friluftsdag och klassfester. Doften av Hägg och Syren betyder slutet på ett liv, och början på ett annat.

Doften av nybakad Vört: Den här doften förknippar jag med den fräna doften från mammas sillinläggningar, skinkgriljering och granris. Jag kan riktigt se min barndoms jular framför mig. Det ringer på dörren, utanför står morfar i bomullsskägg och röd luva. Bakom sig har han en röd träkälke fylld med paket, och sen börjar han att prata. Han bryter på närkingska. Det gör nämligen tomten! Inte morfar, bara tomten. Han pratar om hur besvärlig resa han har haft, att föret varit si, eller så. Att han nu behöver vila en stund, och att han gärna vill bli av med alla tunga paket som han har varit tvungen att släpa på hela vägen hit upp till storstan.

Doften av svenskt tvättmedel: Luktar hemma. Luktar somriga lakan som fladdrar i vinden.

Renskurad trappuppgång: Skurmedel luktar aldrig likadant här som hemma i Sverige. Det gör att jag ibland kan sakna doften av renskurad trappuppgång. Jag antar att de använde vanlig grönsåpa i vår trapp där hemma. Det blir en alldeles speciell doft när man skurar med det, det luktar rent.

Stanken från en burk surströmming: Den saknar jag egentligen inte alls, men den sluter sig garanterat till gruppen oförglömliga odörer. Jag kan inte låta bli att minnas hur det luktade när alla grannarna gått ihop och fixat surströmmingsskiva på gården. De vuxna åt och vi barn lekte i gräset till långt in på småtimmarna. Det var nog då jag fick min första rynka, eftersom jag gick och frynte på näsan i en hel dag.

Det finns tusentals med dofter och lukter jag saknar, och alla bär de med sig ett alldeles eget minne från barndomen. Listan skulle kunna bli oändlig, men jag tycker nog att det får räcka för idag. Har ni några dofter ni saknar? Eller har ni någon doft som är förknippad med ett alldeles speciellt minne?

Tänk om jag kunde få alla dessa dofter på flaska, vad härligt det skulle vara!

Plopp! Nyslaget hö. Jag sitter högst uppe på berget av hö och vinkar till morfar.
Plopp! Snö. Jag drar ner den kalla luften i lungorna. Sedan låter jag den varma luften puffa ut genom munnen som röken från en gammal ångvissla.
Plopp! Tång. Jag sitter på stranden och klämmer sönder tångblåsor plopp, plopp, plopp!

Är det någon som har en flaska till övers, så tar jag gärna emot den!

Intensiv aktivitet

Det har varit händelserika dagar i det segslitna hemmet. Vi har varit på utflykt, teater, släktmiddag, BB, hoppborgar och på födelsedagslunch. Men nu är det slut på det roliga. Mamma och hennes man åkte hem idag, så de sista två dagarna på klimparnas påsklov får vi ägna åt de fjorton sidor läxa som storklimpen måste hinna med innan torsdag. Ett par turer till lekparken ska vi väl hinna med, och kanske ett biobesök, men annars ska vi nog ta det ganska lugnt. Jag vill ju inte att klimparna ska vara helt slutkörda när de börjar igen. Dessutom måste vi ladda upp inför lillklimpens födelsedagskalas som han förväntar sig att jag ska anordna till helgen. Jag hoppas att det hinns med, för jag har inte skrivit några inbjudningar än, annars får det bli de närmsta vännerna med deras barn. Jag tycker egentligen att det räcker, men lillklimpen vill gärna bjuda ett par av barnen från dagis. I vilket fall som helst så blir det tårta med till dagis på fredag, och har jag tur så nöjer han sig med det.

Måltidsuppehåll

Igår kväll var vi på pizzeria, och idag har jag ätit så mycket att magen står i fyra hörn. Det verkar som om hela systemet håller på att kollapsa. Magmunnen kippar efter andan, och bönar om barmhärtighet. Tarmkanalen har stängt slussporten för den här helgen, och tänker inte öppna igen förrän tidigast på tisdag. För att inte tala om verkmästaren i magen, han är riktigt less. Han muttrar om generalstrejk, och hotar med att slå igen för gott. Vi pallar inte mer! skriker de alla tre i kör. Det finns en gräns för vad en och samma kropp kan ta hand om på så här kort tid! Jag antar att jag måste trappa ner på tempot, att det helt enkelt är läge för ett måltidsuppehåll.

Steppdans och pizzeria

Idag är det full rulle i familjen segsliten. Mamma och hennes man kom med ett tidigt morgonplan, så redan vid lunchen var vi sex stycken till bordet. Mamma kom med tre stora resväskor, varav en var fylld med deras grejer, och de andra två var fyllda till brädden med påsk och födelsedagspresenter till lillklimpen, påskpresenter till storklimpen, mat, och godis.
Lillklimpen fyller egentligen inte år förrän senare denna månad, men då är inte mamma här, så vi firade idag istället. Ungarna ville så gärna ha paket, och ska det göras i förväg så spelar det egentligen ingen roll om vi gör det idag, eller någon annan dag. Dessutom är det så mycket annat nästa helg, och barnen uppskattar det mer om man delar upp det i små lagom portioner.
Ikväll bär det av till ungarnas favorit pizzeria, och imorgon blir det familjelunch hemma hos svärmor. Detta arrangemang passar mig alldeles utmärkt, eftersom vi inte behöver trängas i vårt lilla kök under de närmsta dagarna. Dessutom blir det vila för alla parter, då vi slipper stå och laga mat hela helgen. Då har jag förståss inte räknat in svärmor, men hon faller liksom lite utanför det hela, eftersom hon inte behöver trängas här hemma med oss.
Det kan ju lätt bli lite pyssel när man är många, inte minst vad det gäller matlagning och toalettbesök. Vi har nämligen bara en enda toalett, och om steppdansen inte redan varit uppfunnen, så hade jag helt klart försökt lansera den som min grej.

Familjen på G!

Mamma och hennes man kommer från Sverige om två timmar. Jag får se om jag hinner med ett inlägg senare idag.

Saneringsåtgärd

Rumsrena pojkar bortskänkes!

Två charmiga blandeuropeiska pojkar (svensk/italienska) behöver komma till ett nytt hem p.g.a. allergi.
De är 3,5 och 6 år gamla, vaccinerade och innehar registrerad stamtavla.
De är sällskapliga och keliga, men springer en gärna runt fötterna. De fungerar inte alltid ihop med varandra, men går bra ihop med andra barn. De har alla förutsättningar för att bli tama, men det kan ta lite tid. Du bör ha barnvana och besitta såväl tålamod, som tid och energi. Ser gärna att båda får komma till samma ställe, men inget måste.
Leveransklara. Jag står för kostnaderna.

Är du intresserad? Höra av dig!

Funderade på att lägga ut det här på blocket...undrar om det finns någon som nappar?

Betänketid?

Den 31 maj 1991 frågade min nuvarande sambo om jag ville gifta mig med honom.

I söndags sa han:

”Du skulle kanske gå och leta rätt på en klänning!”

I den här takten lyckas jag kanske bli gift lagom till min begravning. Det skulle i och för sig lösa en del praktiska detaljer, och otvivelaktigt, bli en mycket billigare tillställning.

Invecklade arbetsuppgifter

Robot- mekanisk inrättning för invecklade arbetsuppgifter (Svenska Akademins Ordlista)

Jag vill ha en städrobot. Jag har sett att det finns små robotar som man startar innan man går ut genom dörren, och sedan har de dammsugit hela lägenheten tills man kommer hem. Jag skulle tycka det var underbart! Jag har sett en annan variant också, som våttorkar golvet, kan man inte få en som gör både och? Allra helst skulle jag vilja ha en robot som gjorde allt. Tänk er en maskin som sorterar tvätt, fyller tvättmaskinen, hänger, stryker, dammar, dammsuger, våttorkar och bäddar alla husets sängar. Det skulle vara underbart! Jag hade städhjälp ett tag, man har det i Italien. Min svärmor tyckte att jag skulle anställa hennes, så det gjorde jag. Man gud vad stressigt! Hon lyfte aldrig på någonting, så skulle jag ha det ordentligt städat så fick jag hålla på i en timme bara för att lyfta upp stolar, plocka undan kläder, leksaker m.m. Jag var liksom tvungen att städa ändå. Jag kommer ihåg att jag i tonåren skrattade gott åt min gammelmormor som brukade städa innan hemhjälpen kom. Fast det var ju lite annorlunda, eftersom hon gjorde det för att inte framstå som en gammal ovårdad slarver. ”Man kan ju inte ta emot besök när det ser ut på det viset!” sa hon och städade så att det glänste. Nu var det ju inte riktigt på det viset för mig, men jag tyckte oftast att det var jobbigare att ha henne här än att städa själv. För att inte tala om det faktum att jag fick en halv dag förstörd. Jag gillar inte att lämna okända människor i lägenheten när jag inte är hemma, vem vet vad de rotar i, så jag kunde inte planera något annat den dagen. Nej, städhjälp är inget för mig, men en robot vore rena himmelriket!

Nej, nu ska jag uträtta dagens invecklade arbetsuppgifter!

Sakkunnigutlåtande x två

I förra veckan kom min treåring hem från dagis och förkunnade högt och tydligt för hela familjen att han skulle gifta sig. Min väl insatta sexåring tittade klurigt på lillebror och frågade:

- Jaså, med en tjej eller med en kille?
- Med en tjej så klart! svarade treåringen lite uppbragt.
- Det är väl inte så säkert, man kan faktiskt gifta sig med en kille om man vill. Eller hur mamma?
- Jo, jovisst det kan man, svarade jag med ett skratt.

I förrgår kommer treåringen till mig och frågar om jag inte kan gifta mig med Marco.

- Vilken Marco, frågar jag.
- Marco som bor hos farmor, svarar han.
- Menar du pappas bror Marco? frågar jag lite förvånat.
- Ja, farbror Marco! svarar han och tycker att saken är biff.
- Ska jag inte gifta mig med pappa då? frågar jag och tycker att jag lagt fram ett bra alternativ.
- Jo, det kan du väl göra, eller så kan du gifta dig med en annan mamma, för det kan man!

Ja, en sak är då säker, pojkarna kan sitt och är minst sagt moderna och sekulariserade individer.

Otacksam med övernaturliga krafter

Usch! Igår lät jag nog som en riktigt otacksam jävel men jag har svårt att ta köpande för köpandet skull. Jag tycker att det bättre att barnen får något de verkligen behöver. Det verkar i alla fall som om min telepati funkar för igår eftermiddag ringde två av släktingarna och frågade vad barnen ville ha. En av dem lovade (väldigt motsträvigt) att köpa barnen kläder men tillade naturligtvis att en liten leksak kanske det blev i alla fall (de kan tydligen inte hålla sig). Den andra överlät det hela på mig. Så även om jag nu fått ett till ”måste hinna innan jul” på min lista, så vet jag att barnen kommer få något de verkligen vill ha.

Han är lite snurrig den där tomten!

Sitter här och stirrar på telefonen. Jag försöker med hjälp av telepati att få sambons släktingar att ringa och fråga vad barnen vill ha i julklapp. Men ack nej, inget händer!

Varje år är det likadant. Barnen skriver meterlånga listor med önskningar och jag skriver en nästan lika lång med saker som jag tycker att barnen behöver. Men ingen hör av sig utan alla går efter eget huvud och alla försöker köpa något större och finare än alla andra. Förutom att jag inte har plats för alla dessa saker, så blir dessutom barnen en aning konfunderade. Förra året, efter att ha öppnat klapparna från de italienska släktingarna, tittar min äldste son på mig och frågar:

- Undrar vems önskelista tomten läste egentligen?

Ja, vad säger man då? Han hade ju fått massor av presenter, men inget som han önskat sig. Dessutom konstaterade han (efter att ha fått två Lego polisstationer):

- Han är nog lite snurrig den där tomten, trodde han verkligen att jag behövde två?

Jag har försökt förklara för släktingarna att det är bättre om de ringer mig först, men det har gått sex år och det verkar inte ha gått in ännu. Jag tycker t.ex. att man kan ge dem kläder men det tycker inte släkten som förskräckt utbrister:

- Kläder! Till jul? Men då ska man ju få leksaker!

Mina barn skulle gärna ta emot kläder, speciellt den lille, som tycker det är kul att få något nytt och inte bara ärvda kläder. Dessutom vill de gärna ha böcker, spel och pussel men det verkar inte heller anses tillräckligt roligt.

Ja, så varje jul får jag kvadratmeter efter kvadratmeter med oönskade leksaker (länge leve konsumtionstillväxten!). I Sverige hade det kanske inte varit någon katastrof. För i Sverige kan man gå tillbaka till affären och byta eller få pengarna tillbaka. I Italien går det oftast inte att byta alls och att få pengarna tillbaka är stört omöjligt, enligt principen:

-Ha ha! Köpt är köpt och kommer aldrig mer igen!

Någon gång ibland kan det gå att byta men då måste du ta en ny vara på en gång. Du ska väl inte tro att de tänker ge dig något tillgodokvitto!
Släkten som har vuxit upp i detta absurda köpsystem köper därför efter eget huvud och sedan kastar de kvittot. Så även om någon ”ovanligt välmenande” köpman skulle låtit mig byta, så är det nu inte längre möjligt.

Ja, så här sitter jag nu och stirrar på telefonen och mumlar min magiska formel:

RING, RING, RING.........

Tomtelandskap eller julkrubba?

Mina barn älskar julen, vilka barn gör inte det! Och till julen hör ju även krubbor och tomtelandskap. Mina barn vill gärna ha båda två och har därför satt ihop en tomtekrubba som även huserar Scooby-doo, lejonkungen, tapirer, drakar, flodhästar, krokodiler och jättebläckfiskar. Ska min katolska svärmor klara av denna hädelse eller kommer hon få dåndimpen på julafton?

Bara vanlig söndag

Idag har det varit lunch hos svärmor som vanligt. Ibland kan det kännas jobbigt att ha söndagen spikad men å andra sidan slipper jag laga mat. På eftermiddagen tog jag och sambon med oss barnen, samt sexåringens svenska kompis, på bio. Såg Bolt en Trumanshowinspirerad tecknad film. Helt okej men ibland undrar jag när jag ska få tid och ork att gå på bio för egen del.