Bacchus skräder inte orden

Jag lyckades faktiskt ganska bra med förvandlingtstricket. Det hade inte varit helt fel om någon tagit en före och efter bild, för den Barbamamma som hoppade in i duschen vid ett, hade absolut ingenting gemensamt med den välputsade toppmurkla som stressade ut genom dörren strax efter två. Helt otroligt att jag lyckades fixa den delen, med tanke på att jag hade två terrorister, som dessutom påstår att vi är besläktade, hemma från skolan. Hur det nu var så gick det bra, de tassade runt på tå hela förmiddagen och bad mig vara tyst. De hade nattat ett par hundra gosedjur i vardagsrummet, och det vet väl vem som helst att gosedjur är av den lättväckta typen. Jag gillar den leken skarpt och hoppas att de nu ska ta till vana att leka den varje dag, tystare och skönare förmiddag kan man leta efter!

Eftermiddagen och kvällen förflöt väl ganska hyfsat. Satt i entrén i fem och en halv timme och log, och log, och log. Det var i och för sig inte det enda jag gjorde, men leendet var nog den enda syssla som var permanent. Vad jag än gjorde så var leendet på, det hade liksom fastnat där. Ett krampaktigt smil som satt precis lika gjutet som kjolen jag krängt på mig innan jag gick ut genom dörren hemma.

Det här med vinprovning har jag upptäckt vara ganska kul. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket man än förklarar för folk vad spottkopparna ska användas till, för vinet slinker in under västen ändå. Detta leder därför till att de flesta av gästerna, när de kommer till slutet av kvällen, är en aning runda under fötterna. Och det vet väl vem som helst att folk som inte riktigt vet vad de sätter fötterna, inte heller har kapacitet att upprätthålla en någorlunda ointressant konversation. Detta löste ju problemet tråkiga konversationer, och de människor jag faktiskt pratade med efter att jag gått av mitt pass, sa faktiskt just precis det som poppade upp i deras bomullsvadderade hjärnor just då. Ack, vad göra inte Bacchus med dessa stackars människor!
Men och andra sidan kan jag förstå dem, för vem har mage att spotta ut ett vin som kostar lika mycket som en weekendresa till havet?

Jag drack faktiskt också lite vin, gott som bara den! Och så åt jag kokt 'Pata Negra', en skinka som kommer från svarta grisar som är uppfödda på ekollon. Snacka om enahanda diet! Den här kokta varianten är tydligen en raritet, så den var jag ju bara tvungen att smaka. Gudomligt gott är nog bara förnamnet!

Som sagt, det kunde ju ha varit värre, inga kanapéer så långt ögat kunde nå, och inga trista konversationer. Men däremot har ord som stelkramp, käkvinkel, munstyv och ömhetsbevis fått helt ny betydelse för mig.

Ordsk(r)att

Jag kan inte annat än skratta åt orden som kommer upp i ordverifieringsfältet under kommentarrutan. Fick just skriva smscris. Vad är det? När sms:n inte går fram? Eller när man inte hittar de symboler man behöver för att skriva ett sms? Jag kan iallafall krisa för mindre, speciellt om jag har bråttom.
Jag har sett de allra konstigaste ordkombinationer, och många är bara för roliga. Vad sägs om puttvig, kan det vara något som golfare är efter ett ordentligt stretchingpass? Eller varför inte hornsus, låter som något älgar och renar skulle kunna få, något i stil med tinitus. Har också hittat ordet torptig, och undrat om det kan vara förknippat med lappsjuka. Troligtvis håller jag på att bli spritt språngande galen, eftersom jag får kramper i skrattmuskeln varje gång jag ska kopiera av orden i ordverifieringsfältet.

Generande ordbildning

Alldeles i närheten av där jag bor ligger en av stans bättre glassbarer. Ett mysigt ställe som går att besöka året om, eftersom de har sittplatser både ute och inne. Förra våren bestämde jag och barnen att det skulle vara mysigt att gå dit efter dagis och äta en riktigt stor mumsig glass. Vi gick dit, vi åt våra härligt fluffiga glassar och sen....började lilklimpen att spy. Han är väldigt känslig och kräks väldigt lätt. I det här fallet hade han fått en bit rån eller något i halsen, och kräkreflexen var inte sen att svara. Han spydde som en gris. På bordet, på marken, på kläderna och på mig. Jag vet ju att det inte var hans mening, men jag tyckte ändå att det var lite pinsamt, och undvek stället ända till någon gång fram på hösten. Jag och barnen hade blivit sugna på glass igen, och jag hade ingen lust att sätta mig i bilen och åka till någon annan glassbar. Jag menar, hur långt minne kan folk ha egentligen? Själv har jag i och för sig mest problem med närminnet. I stil med: Vad var det jag skulle göra här inne? Var det soporna eller gympapåsen jag slängde nu? Har jag lämnat av båda barnen, eller glömde jag någon hemma?
I vilket fall som helst hoppades jag på att ingen skulle komma ihåg mig, eller mina barn. När vi kommer till baren ser jag hur ägaren tittar på oss och rynkar på näsan. Jag slår bort det hela och tänker att jag bara inbillar mig. Vi går fram till glassdisken. Barnen står länge och överväger vad som skulle vara godast. Det tar lång tid att välja.

Nu tänker jag ta en liten avstickare och prata om barn och grammatik. Barn är väldigt logiska när det gäller grammatik, och böjer gärna ord regelbundet. Tänk bara på: Bra, braigare, braigast. Eller: Han gedde mig den. Barn gör likadant med ord. De vet att man kan få nya ord genom att sätta ihop flera stycken kortare, som till exempel: tvättstuga, lekskola, båthus o.s.v. Därför försöker barn ständigt sätta ihop ord, och hoppas på att de ska finnas på riktigt. Ibland blir det tyvärr inte så bra. Eller rättare sagt, det blir lite för bra, och kanske inte alltid så lättförståeligt för omvärlden. Tillbaka till glassbaren.

Vi stod alltså där framför glassdisken och ”välde” glass när jag frågade pojkarna om de vill ha glassen (it. gelato) i strutar eller i bägare (it. coppette). Min storklimp vänder sig mot mig och utbrister högt och tydligt:

- Jag vill ha min glass i en gelatette! (gelato+coppette = gelatette)

På svenska skulle denna ihopskrivning bli något i stil med: Jag vill ha min glass i en tuttkylare!

Hela glassbaren tystnade. Det var så pinsamt tyst att man kunde höra en nål falla någonstans i Kina. Ingen log. Det var tyst som i graven. Efter något som kändes som en evighet, frågade glasstanten kyligt: Och vilken smak?
Jag och barnen tog våra glassar och åt dem på vägen hem. Det fanns ingen chans att vi skulle få ett bord den dagen.
Själv tyckte jag att det var fasligt roligt. Jag är ju en ordnörd, och nyord kan man ju aldrig få för lite av. Jag har inte tagit barnen till glassbaren något mer, jag får se hur det blir till sommaren. Kanske går jag dit själv en dag bara för att be om en ”gelatette”. Jag tänkte jag kunde ta kameran med mig, och ta ett foto på glasstantens min. Den var nämligen obetalbar.

Ordnörd

Jag är en riktig ordnörd! Jag älskar nämligen ord. Det finns så många vackra ord, smaka bara på ord som glänta, gullfiber (låter verkligen rart), cedilj, snöripa, kalvdans eller glimmerfjäll. Eller knasiga ord som baggböla, eddakväde, gaffelapa, putslustig och etterblåsa. Det är kanske inte så ofta vi tänker på vilka ord vi använder, men ändå är de karakteristiska just för oss. Vårt ordval talar om för omgivningen vilka vi är och skvallrar om vår personlighet. En del människor har ett ganska torrt språk, inga utsvävningar, inga färgstarka ord, utan bara det allra nödvändigaste. Andra däremot, uttrycker sig mer färgstarkt, använder fler synonymer och fyller språket med allegorier.

Själv hör jag nog till den senare gruppen. Jag älskar ord och tycker därför att det är kul att experimentera. Ord kan användas till så mycket. Man kan vända på dem, uttala dem felaktigt, särskriva dem eller lägga vikten på homonymin. Vårt språk är viktigt, orden vi använder är viktiga, och hur vi använder dem är jätte viktigt.

Jag är och förblir en riktig ordnörd. Jag kommer alltid tycka om ord. Jag kommer alltid att vilja veta var orden har sitt ursprung, och framförallt, kommer jag alltid att vrida och vända på ord.

Några roliga exempel jag hittade på nätet:

Kundras - sjunkande försäljningssiffror
Maltkoma- rejäl ölfylla
Gymnazist - högerextremistisk kroppsbyggare
Ingengör -lat tekniker
Bords böna – servitris

Eller varför inte söka det här jobbet:

Kanske något för er som inte riktigt håller måttet!

Nej, nu ska jag kolla in era bloggar, lite ”sajtseeing” sitter aldrig fel!