Och gud sade:

Garde rob; och det vart klädkammare.

Efter att ha haft en trasig garderob i evigheter, så är nu ordning bringad! Garderoben i barnens rum är köpt i specialaffär och går ända upp till taket (3 m). Det enda kruxet med garderoben har varit korgarna. Först felmonterades de av ett gäng korkade killar, som dessutom gjorde hundra nya hål i garderobens väggar.

- Oj, korgarna går inte in på det här sättet. Låt oss göra ett par hundra nya hål så att korgarna sitter på vårt vis!

Visst, möbelfabrikanten gjorde en massa hål som absolut inte skulle passa till korgarna, bara för att jävlas. Låter ju troligt, eller hur!

Efter att ha haft korgar som ramlar ner i varandra i månader, ringde jag till sist och klagade. Efter att ha klagat cirka en miljon gånger kommer det äntligen en kille hit med nya skenor. Att även skenorna i korgarna pajat, tänkte de naturligtvis inte på. Killen upptäcker att allt är felmonterat, och skruvar därför in skruvarna i sina egentliga hål.
Garderoben fungerade någorlunda i någon vecka, men eftersom skenorna i korgarna var helt kass, så var vi snart tillbaka på GÅ igen.

Utled som jag var på det hela, lät jag saken bero ett tag. Men följden blev tyvärr att jag allt som oftast lät sakerna ligga på en fåtölj utanför garderoben. För vem orkar irritera sig och få vansinnesutbrott dag ut, och dag in?

Till slut nådde jag en gräns och började ringa företaget igen. De lovade alltid att kontakta mig, "Visst, Fru Segsliten, vi ringer så fort vi fått in de skenor ni behöver!", men ingenting hände. Efter ett säkert tio samtal, utan resultat, begav jag mig istället till Ikea. Där köpte jag ett gäng lådor i samma storlek som garderoben, men eftersom dörrarna sitter på ett annat sätt i min garderob, så funkade de så klart inte. Ska det jävlas, så ska det jävlas ordentligt! Så det var inget annat att göra än att hänga upp de trasiga korgarna igen. Sen har jag låtit saken bero...fram till igår.

Efter att ha fått lådorna på tårna, nytvättade kläder på golvet, och skrapat upp färgen på garderobsdörren, så fick jag nog! Som en snilleblixt från klar himmel, kom jag på att Ikeas trådbackar borde få plats. Efter lite mätande här, och lite stånkande där, så var saken klar...de skulle passa!

Puh! Jag fixade det till slut!

Värmebalja

Igår var jag för trött för att fixa med bilder, men här kommer de nu. Jag tänkte att det kunde vara kul att få se hur vår badpöl ser ut.

Tennisklubben är ett renoverat kloster och därför en väldigt charmig plats att vara på. Hade varit kul att få se ett par badmunkar lite då och då, men ingen av medlemmarna på klubben verkar ha känt sig manad att avlägga munklöfte.

Däremot har jag sett en och annan pösmunk ligga och vräka sig i solstolarna runt polen.

Den här lilla avdelade biten av pölen är en kombinerad barnbassäng och bubbelpool. Utmed den vänstra halvan går det en bänk och på väggarna sitter det munstycken som sprutar ut multum med bubblor. Denna lösning kan ju tyckas vara okej, speciellt när mammorna placerar sig där medan de har koll på ungarna. Helt suveränt! tänkte jag första gången jag såg den. Men sen upptäckte jag att den vänstra sidan oftast ockuperas av tantmaffian. Eller ännu värre, av snattrorna, det vill säga ett gäng yngre, och äldre, kvinnor som vet allt om allt och alla, och som med ett överlägset flin blöter och stöter dessa skvallerhistorier i det oändliga. Kärringposten verkar ha personalmöte i bubbelpoolen varje eftermiddag, och då är det oftast inte så kul att vara barn. Snattrorna tolererar nämligen varken vattenskvätt eller högljudda ungar. SUCK!

Kulturopportunist

Och så var det än en gång fredagen den 13:e! I Sverige och de anglosaxiska länderna anses av olika anledningar just fredagen den trettonde vara en riktig otursdag. Och det finns till och med människor som är så vidskepliga att de utvecklat paraskavedekatriafobi, dvs. fobi för fredagen den trettonde. Här i Italien är det däremot ingen som har den minsta anledning till att känna sig olustig idag. Fredagen den trettonde är som vilken annan fredag som helst, vilket däremot inte fredagen den sjuttonde är. I Italien är fredagen den sjuttonde en riktig otursdag, och talet sjutton är ansett att föra otur med sig. Så pass mycket otur att det nationella flygbolaget Alitalia inte har rad sjutton i sina passagerarplan.

Hur ser nu jag på dessa fredagar? Är jag olustig både gångerna? Jag hade naturligtvis kunnat uppfatta mig själv som otursförföljd, eftersom jag faktiskt blivit pådyvlad inte en, utan två otursdagar. Men jag måste nog säga att när det gäller otursdagar så har jag blivit en riktig bidevindseglare, och helt opportunistiskt ändrar åsikt när det passar mig. Jag har ingen som helst anledning att tycka illa om fredagar, så därför anser jag just idag, att det är fredagen den sjuttonde som gäller. Jag bor ju nuförtiden i Italien och rättar mig naturligtvis efter sederna i mitt nya hemland. Tar seden dit jag kommit liksom! Men när det är fredagen den sjuttonde däremot, så passar det mig alldeles utmärkt att vara riktigt svensk och strunta i att italienarna anser den vara en otursdag. Jag måste ju tänka på att vidarebefordra svenska seder och bruk till mina söner. Jag är en riktig traditionsbevarare, för att inte tala om att jag är den enda svenska traditionsbäraren i den här familjen.
Det här är en av fördelarna med att ha en fot i varje läger. Jag tar till mig det jag vill av varje kultur, och sållar bort det som inte passar mig.

Gud vad det är bekvämt att kunna vända kappan efter vinden!

Jag hade ju kunnat säga att jag inte är ett dugg vidskeplig, och att jag därför inte bryr mig om varken den ena eller den andra otursdagen. Tyvärr funkar inte det här i Italien, ingen skulle tro mig! Här är det inte en fråga om huruvida man är eller inte är skrockfull, utan snarare i vilken utsträckning. Dessutom spottar jag efter svarta katter, så ett sådant påstående hade ju varit befängt.

Hjärtefråga

Jag har suttit och funderat på det här med Alla hjärtans dag. Jag kommer ihåg att det var något jag brukade läsa om i Snobben eller se på tv, det var liksom inget som förekom i min värld. Inte förrän i gymnasiet, då skulle det helt plötsligt firas, rosor delades ut till höger och vänster, och det här med alla hjärtans dag blev plötsligt ett begrepp. Åtminstone för mig, som tidigare bara sett det som något väldigt amerikanskt. Så idag slog jag upp Alla hjärtans dag i Wikipedia , jag ville veta lite mer. Vem var denna Sankt Valentin, varför förknippar vi honom med förälskelse, och varför just den 14 februari. Lite visare har jag nog blivit, om inte annat har jag fått veta att Röda Korset i Finland, under just den dagen, uppmanar folk att delta i frivilligt vänarbete. Det tycker jag är fint, en riktig kärleksförklaring till våra medmänniskor. Och inte bara som det ofta är, ett kommersiellt jippo, som går ut på att sälja så mycket som möjligt. Vad tycker du om Alla hjärtans dag? Firar du den? Och på vilket sätt? Tycker du att Alla hjärtans dag är en viktig tradition eller bara ett kommersiellt jippo som går ut på att sälja så mycket som möjligt?

Tomtelandskap eller julkrubba?

Mina barn älskar julen, vilka barn gör inte det! Och till julen hör ju även krubbor och tomtelandskap. Mina barn vill gärna ha båda två och har därför satt ihop en tomtekrubba som även huserar Scooby-doo, lejonkungen, tapirer, drakar, flodhästar, krokodiler och jättebläckfiskar. Ska min katolska svärmor klara av denna hädelse eller kommer hon få dåndimpen på julafton?