Toalettborstar i all ära

Jag måste nog börja med att understryka att jag inte har något emot toalettborstar. Inte ens om de är i lite halvtaskigt skick och passerat bäst före datum. Jag menar, vi snackar toalettborstar. Och hur fräsch kan egentligen en sådan vara? I och för sig har jag stött på en del riktigt snygga, t.ex. de där kromade där borsten inte syns överhuvudtaget. Och en del fräscha - de där som desinficerar sig själva mellan varje användning. Vad jag däremot inte gillar är dessa uppochnedvända toalettborstar, gärna rosa, ljusblå eller frostvita, som italienarna trycker ner i någon stackars julgransfot och kallar julgran. Sen, kanske beror det på att granarna är så erbarmligt fula, virar de in dem i ett par kilometer glittergirlander, hänger en stor kula på varje barr - gärna så många olika färger som möjligt - och sätter en stor kurvig guldspira i toppen. Som kronan på verket paketerar de sedan in det hela i slinga efter slinga med blinkande psykedeliska ljus i olika färger. En tjej jag känner talade lyckligt om att hon nu lyckats hitta just den typ av rosa lampor hon letat efter i åratal. Det är hennes sjunde ljusslinga och hon hoppades på att hitta en åttonde i orange innan julafton.
Sju ljusslingor! Åtta! Om vi sedan betänker att det är cirka hundra ljus i varje slinga och att hon ställer in dem så att ingen slinga blinkar med samma frekvens som någon av de andra, så står vi framför ett komplicerat system av ljussignaler - typ morsefyr - som till och med skulle sätta självaste Herr Samuel Morse på pottkanten.
Har man inte huvudvärk när man kommer hem till henne, så har man det garanterat när man går där ifrån. Så jag brukar försöka hålla mig på avstånd så här i juletid - ett julbesök om året det är vad jag kan erbjuda. Ett dygn med migrän och tablettknaprande, varken mer eller mindre. Min magkatarrbenägna mage skulle inte palla med alla smärtstillande tabletter som jag skulle bli tvungen att svälja vid mer frekventa julbesök. Vänskap kan stå pall för mycket men står tyvärr inte rycken för årligen återkommande utfall av migrän, magkatarr och alvedonmissbruk.

Som sagt, jag har inget emot toalettborstar i allmänhet men den här modellen ger mig rysningar. Jag har verkligen försökt tycka om dem. Jag har försökt intala mig att de är sinnesvidgande, kanske till och med själsöppnande, men det hjälper inte. Så jag har nu antagit en mer distanserad inställning. Jag försöker mota bort alla fasaväckande känslor och se det komiska i det hela. Jag försöker dessutom separera de psykedeliska toalettborstarna från min förnimmelse av julen. Julen är det jag har här hemma. Det jag stöter på hemma hos andra eller ute på stan har ingenting med julen att göra, utan är bara just vad det ser ut som - felvända toalettartiklar i lyxförpackning.

Ekvationer

Idag utanför dagis.
På tal om städning:

Fru Flitig: Jag dammsuger hela mitt hem varje dag.
Jag: Wow, det var beundransvärt!
Fru Flitig: Ett rent hem är mer lättskött!
Jag: Ää, hm, hur menar du då?

Jag får inte ihop ekvationen!

Jag dammsuger hela mitt hem varje dag - Vilket slit! Om man är tvungen att dammsuga varje dag, är det väl inte lättskött?

Ett rent hem är lättskött - Klart att det är lätt att sköta om det redan är rent!

Jag har funderat på att skaffa en dammsugar robot.
Min ekvation skulle kunna gå ihop:

Mitt hem är lättskött - det sköter sig själv varje dag.

Hurra!

Installerade just min e-mail (inte gmail, utan familjens) på datorn, och vet ni vad som hände? Jo, jag fick tillbaka alla de 517 mejl jag fått sedan jag köpte datorn!!!! Och jag som trodde jag blivit av med alla viktiga mejl...det här måste jag fira!

Just nu älskar jag mitt bredbandsbolag!!!!!!

Haverikomissionen har varit här

Datateknikern har varit härså nu är datorn ikopplad och borde fungera som den ska. Jag blev lite sur när han inte installerade något av det som fanns med när jag köpte den. Det kan du göra själv, du har skivorna! sa han och och gick. Sedan dess har datorn ställt sig fem gånger och jag har varit tvungen att ringa både datasupporten och bredbandsbolaget.
Ska verkligen en helt ny dator ställa sig fem gånger på raken så att jag blir tvungen att stänga av den med knappen?! Jag blir galen!!!

I upplösningstillstånd

Ännu ett datageni har tittat på datorn, ännu ett datageni har skakat sorgset på huvudet. Inget att göra tjejen! sa han vänligt. Men du kommer ju få nya hårddiskar på garantin, bra va?
Jag hade nog hellre betalat för hårddiskarna och fått tillbaka alla bilder och texter på garantin, men det valalternativet finns tyvärr inte med. Att säga att jag sliter mitt hår, spyr galla över datorer och förbannar min egen dumdristighet, vore inte nog för att beskriva mitt nuvarande tillstånd. Hur kan man vara så urbota dum att man inte gör backup?! Okej, jag är inte det enda dumhuvudet här i världen, de flesta slarvar med säkerhetskopierna, men vad ger det mig? Inte blir jag ett dugg gladare för det, snarare tvärtom.

Igår var jag i alla fall och tittade på datorer med lillklimpen. Vi hittade en Acer slim med bra bild/videokort som skulle kunna passa, men den är bara nedsatt till och med i morgon, så nu brinner det i knutarna, åtminstone om jag vill komma över den billigt. Teknikern i affären sa att slimen var bäst för mina ändamål, teknikern jag pratat med i dagarna sa att en annan var bättre, men den är så grymt stor. Ska ungarna ha en egen dator så vill jag ju att den ska ta så lite plats som möjligt, att den ska rymmas på ett vanligt litet skrivbord.
Just nu känns beslutsfattande väldigt tungt, eftersom jag känner mig arg, stressad, förvirrad och ledsen. Och beslutet hänger på mig, för sambon hajar noll och ingenting när det gäller datorer, han tycker det är besvärligt nog att behöva trycka på startknappen.

Imorgon kommer i alla fall datateknikerna hit med nya hårddiskar till min dator, men de gör inget mer än installerar grundprogrammen som fanns med när jag köpte den. Sedan måste jag sätta mig ner och klicka runt i ett par dagar tills allt är igång igen. Jag blir dessutom tvungen att återinstallera alla andra program som jag lagt dit, och där ingår bland annat internet. Jag hoppas att jag hittar alla lösenord och inloggningskoder, eftersom jag blir tvungen att registrera alla program igen

GRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!

Haverirapport

Eftersom jag inte skriver på min egen dator, så kan jag tyvärr inte hålla på och läsa era bloggar och kommentera. Jag får ta igen det senare.
För er som kan lite om datorer kan jag säga att jag har två 500 GB diskar som tyvärr inte fungerar fristående, utan är programmerade att fungera i något de kallar Raid. Huvuddisken har gått åt fanders, och den andra har förvandlats till något som liknar en korsning mellan hieroglyfer och runor, det vill säga helt oläsbar. Jag lät datorkillen titta på min gamla dator också, men den är också helt död. Där var det en helt annan typ av problem. Videokortet har gått, och eftersom den datorn var specialkomponerad, så är videokortet ett med resten, och går inte att byta. Släng hela skiten, sa killen och log. Det gjorde inte jag.

UPPMANING TILL ALLA BLOGGARE:

GÖR BACKUP OMGÅENDE!

Nu ska jag hämta lillklimpen, och sedan ska vi åka och titta på datorer. Jag tycker nämligen att det vore på sin plats att ha två. En som är min, och en som är resten av familjens. Om inte annat så kommer jag ju alltid att ha en att luta mig tillbaka på, när min egen går spikrakt åt helvete.

Knapphändiga uppgifter

Ville försöka använda min gamla dator, eftersom Vista inte accepterar vissa program. Jag blev dock än en gång påmind om varför jag köpte en ny.

?

Ett annat tangentbord kopplas till datorn och jag försöker igen:

"en ny mjukvara logitec quickcam har hittats, vill du spara inställningar?"

VA?

Dessutom har jag aldrig haft en logitec quickcam, var kom den mjukvaran ifrån.

Omöjligt uppdrag

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Datasammanbrott

En del av er kanske undrar varför jag inte har bloggat tidigare, eller kanske inte, men det tänker jag tala om för er nu....ändå.
För det första så köpte jag en bok om att ”Skapa din egen blog”, vilket jag absolut inte rekommenderar (att köpa en sån bok alltså). Där förklarades det ingående hur jag ska gå till väga, hur jag köper min egen domän, hur jag lägger upp min egen databas osv. Det var sida upp och sida ner med besvärliga scheman, pilar, siffror och invecklade html-koder. Luften gick bokstavligt talat ur mig, boken gömdes undan, och jag bestämde mig för att göra något annat på datorn, ni skulle veta vad bra jag har blivit på patiens!

För det andra så var min gamla dator inget att leka med, och absolut inget att göra lite mer komplicerade saker med. Den var fem år gammal, i datasammanhang är det en ansenlig ålder, och tog en halvtimme på sig att starta. Inte ens jag är så trög på morgonen, och då lider jag ändå av kronisk morgontrötthet. När f..skapet äntligen kommit igång, så hängde den sig gärna ett par gånger, och då var det ju liksom bara att ta allt från början igen. Tänk om jag skulle äta både en andra och en tredje frukost varje morgon, då skulle jag aldrig få något gjort. Och det fick aldrig min gamla dator heller, som sagt, patienser var avancerat nog!
Så i oktober, efter att min sambo tjatat på mig att köpa en ny dator i....ett år, så köpte jag denna "Rolls Roys", en riktig överdängare i datasammanhang. En terabyte (1000 gigabyte) som jag då vill jämföra med de 60 gigabyte jag hade på den gamla. Tänk er vilken skillnad, så modern att man behöver instruktionsbok bara för att kunna sätta på den. Så varför började jag inte blogga då? Jag menar, kan ”Blondinbella”, så kan jag, jag är i alla fall släktens ”tekniker”. Men ack nej, ack nej! Och här kommer tredje anledningen, till varför jag inte bloggat tidigare, in i bilden.

Har ni någonsin köpt en ny dator? Jag antar det, eftersom ni är bloggare allihop. Att ha en ny dator ÄR INTE KUL! Speciellt inte när man har en sambo som, jag älskar dig och du är bra på annat (tror jag), har tummen mitt i handen. Brukar det inte vara mannen som tar hand om bilen och det tekniska? Jag måste ha missat något, eftersom jag tar hand om...allt! Utom soporna och att fylla diskmaskinen.
En ny dator innebär en hel massa krångel, för att ta till i underkant. Jag saknar nästan min gamla morgontrötta dator ibland, typ varje dag. Helt plötsligt har jag en hel massa nya program som jag inte ens kan uttala namnet på. Försök då göra något så komplicerat som att skriva ditt eget namn, eller bloggnamn.
Glad i hågen började jag att lägga in alla program som jag behövde för att kunna använda skanner, webbkamera, bilder, och spel. Jag hade ju köpt en riktig diamant, så nu skulle det redigeras, photoshopas, spelas, webbpratas m.m.
HAHAHA! Trodde jag ja! För datorn talade så snällt om för mig att:

”Den här mjukvaran går inte att använda i Windows Vista!”

Va! Jag som har köpt den bästa speldatorn av dem alla! Jag som köpt en dator som ska kunna få mig att videoprata med mamma, som om hon satt på andra sidan bordet! Jag som köpt en dator som skulle kunna få plats med varenda bild sen tidernas begynnelse! För att inte tala om alla texter jag skulle kunna skriva! Jag har ju plats!

-Sorry bruden! Inte så länge du har utenheter som tillhör stenåldern, kom igen en annan dag!

Så då blev det att börja shoppa utenheter. Och så småningom hade jag allt jag behövde för att komma igång. Allt utom webbkamera. Jag beställde en den fjärde december...och den kom i går. Tur att jag betalade extra för snabbleverans, annars hade den väl kommit lagom till det var dax att köpa en ny dator.
Ja, detta är den enkla förklaringen till att jag inte bloggat förr....och hur är det nu man säger...Technology killed the cat! Eller?