Det är det här som kallas kärlek

Jag och sambon sitter i soffan och tittar på film. Mysigt! Efter en stund blir det reklam och jag rycker snabbt till mig boken som ligger på vardagsrumsbordet. Reklam är ju så dödligt tråkigt! Sambon zappar mellan kanalerna.
Helt plötsligt hör jag att sambon säger något.

- Sa'ru nått? jag tittar på sambon.
- Du ser ut som hon den där!
- Vem då?
- Hon i reklamen!

Jag tittar på Tv-rutan och ser ett gäng dansande och höftsvängande getingar. Tycker han att jag ser ut som en höftrullande insekt? Jag tittar frågande på sambon.

- Vem var det? säger jag och sneglar ner i boken.
- Ja du vet, hon i reklamen.
- Vem då?
- Ja, hon den där... Grace Kelly!
- Hm, visst! säger jag och mumlar något ohörbart om att kärleken är blind.

Filmen börjar igen och vi sitter tysta och tittar. Ny paus. Den här gången håller jag fingrarna från boken och tittar intresserat på reklamen. Han måste ju helt enkelt ha blandat ihop saker och ting. Grace Kelly, ha, ha! Är det inte kärlek, så är det garanterat hjärnsläpp. Han har nog sett fel.
Men, helt plötsligt är hon där i rutan - smärt, leende och majestätisk. Grace Kelly.

- Men titta, du gör ju det! Du ser ut som Grace Kelly! sambon viftar ivrigt med handen mot Tv:n.
- Visst! När tittade du på mig senast egentligen?!

Grace Kelly, skulle inte tro det! Greasy Belly, möjligen!

På rätt kurs

För ett tag sedan fick jag ett roligt mejl från en väninna. Jag tänkte att även ni kunde få ta del av det . Det kanske till och med är så att ni skulle vilja passa på att anmäla någon av era manliga familjemedlemmar till någon av de matiga kurserna.

Kurser för män hösten 2009

Folkhögskolans fristående kurser för män HT-09

Kurs 1
Hur man fyller på ispåsar.

Kursen går igenom varje arbetsmoment med diabilder.
950: -

Kurs 2
Wc-papper.

Är det sant att toalettpappret växer ifrån pappershållaren?

Diskussionsgrupp
1500: -

Kurs 3
Är det möjligt att lyfta upp toalettringen innan urinering?
Och hur lägger man ner den igen efter urinering?

Många praktiska övningar.
2000: -

Kurs 4
Efter middagen: Flyger de smutsiga tallrikarna själva till diskhon?

Lösningar och exempel på videoband.
2500: -

Kurs 5
Lär dig att hitta saker.

Börja med att ställa dem på rätt plats istället för att gapa och vända hela lägenheten upp och ner.

Öppet forum
1900: -

Kurs 6
Att ge blommor till din älskade skadar inte din hälsa.

Bilder och ljudband
4000: -

Begränsade platser.

Kurs 7
Våga fråga efter vägen.

Berättelser ur verkliga livet.
1500: -

Kurs 8
Är det genetiskt möjligt att hålla tyst när frun kör bilen?

Körsimulator
7500: -

Obegränsat antal platser.

Kurs 9
Lär dig skillnaden på fru och mamma.

Rollspel
1900: -

Kurs 10
Hur man lär sig att älska shopping.

Andningsteknik, meditation, samt mental träning.
500: -

Alla anmälningar är bindande.
Obegränsat antal platser.

Jag har i alla fall haft tur med vädret

Här är allt toppen! Klimparna mår som små grisar, och jag har fått tillbaka min magkatarr. Lite lindrigare den här gången, men lider gör jag i vilket fall som helst. En riktigt härlig sommarmagkatarr med illamående och magvärk var precis vad jag önskade mig, kunde in vara bättre!
Som grädden på moset så slog jag min svanskota idag, aj, aj, aj! Jag åkte ett endaste åk i den minsta vattenrutschbanan på Tosselilla Sommarland, och följden blev en värkande svanskota och hela bikinitrosan full med blod. Storklimpen hade varnat mig för att "det gjorde lite ont i rumpan" att åka just den, men eftersom jag inte trodde att lite ont i rumpan skulle få sådana dramatiska följder, så åkte jag ändå. Grejen var den att jag lovat åka med lillklimpen som inte ville åka själv. Hade det inte varit för hans skull, så hade jag nog aldrig gett mig ut i det kalla poolvattnet, det kändes liksom inte riktigt som min grej. Men vad gör man inte för sina barn?
Det var ett hemskt åk. Smärtan var outhärdlig, så efter ett par minuters "Aj!", och lika många minuters "Oj!", så spädde jag på med några "Jäklar vad det gjorde ont!". Jag vet inte riktigt om det hjälpte, men jag lyckades i alla fall komma upp ur poolen igen. Efter att ha ojat mig ett litet tag till, så styrde jag min värkande, och en aning böjda, lekamen mot badvakten.

- Ähm, jag vill bara tala om att det är något fel på den gröna vattenrutschbanan. Det är något som sticker upp, jag blöder från svanskotan!

Badvakten ser bekymrad ut, går ett halvt varv runt mig, och böjer sig sen ner så att han har huvudet i höjd med min akterspegel, och utbrister:

- Får jag se?
- Ähm va! Nej, jag skulle inte tro det!

Badvakten ser snopen ut, tittar ut över den knökfulla badanläggningen och inser sedan att läget för rumpbesiktning var illa valt. Han vänder sig snabbt om och går därifrån, medan jag linkar iväg åt andra hållet.

Okej, vad är lite magkatarr egentligen? Tänk ett stort glas salpetersyra till maten, så kanske ni fattar. Och en blödande svanskota? Lite djävulskap får man ju räkna med när man är på semester ... det är ju där charmen ligger har jag hört!
Tro det eller ej, men i det stora hela så har jag det faktiskt helt underbart!

Och gud sade:

Garde rob; och det vart klädkammare.

Efter att ha haft en trasig garderob i evigheter, så är nu ordning bringad! Garderoben i barnens rum är köpt i specialaffär och går ända upp till taket (3 m). Det enda kruxet med garderoben har varit korgarna. Först felmonterades de av ett gäng korkade killar, som dessutom gjorde hundra nya hål i garderobens väggar.

- Oj, korgarna går inte in på det här sättet. Låt oss göra ett par hundra nya hål så att korgarna sitter på vårt vis!

Visst, möbelfabrikanten gjorde en massa hål som absolut inte skulle passa till korgarna, bara för att jävlas. Låter ju troligt, eller hur!

Efter att ha haft korgar som ramlar ner i varandra i månader, ringde jag till sist och klagade. Efter att ha klagat cirka en miljon gånger kommer det äntligen en kille hit med nya skenor. Att även skenorna i korgarna pajat, tänkte de naturligtvis inte på. Killen upptäcker att allt är felmonterat, och skruvar därför in skruvarna i sina egentliga hål.
Garderoben fungerade någorlunda i någon vecka, men eftersom skenorna i korgarna var helt kass, så var vi snart tillbaka på GÅ igen.

Utled som jag var på det hela, lät jag saken bero ett tag. Men följden blev tyvärr att jag allt som oftast lät sakerna ligga på en fåtölj utanför garderoben. För vem orkar irritera sig och få vansinnesutbrott dag ut, och dag in?

Till slut nådde jag en gräns och började ringa företaget igen. De lovade alltid att kontakta mig, "Visst, Fru Segsliten, vi ringer så fort vi fått in de skenor ni behöver!", men ingenting hände. Efter ett säkert tio samtal, utan resultat, begav jag mig istället till Ikea. Där köpte jag ett gäng lådor i samma storlek som garderoben, men eftersom dörrarna sitter på ett annat sätt i min garderob, så funkade de så klart inte. Ska det jävlas, så ska det jävlas ordentligt! Så det var inget annat att göra än att hänga upp de trasiga korgarna igen. Sen har jag låtit saken bero...fram till igår.

Efter att ha fått lådorna på tårna, nytvättade kläder på golvet, och skrapat upp färgen på garderobsdörren, så fick jag nog! Som en snilleblixt från klar himmel, kom jag på att Ikeas trådbackar borde få plats. Efter lite mätande här, och lite stånkande där, så var saken klar...de skulle passa!

Puh! Jag fixade det till slut!

Svettigt värre

Nu börjar nedräkningen!
Klimparna längtar till mormor och Sverige så att det spritter i kroppen på dem, och frågorna inför resan bubblar upp i en hiskelig fart:

"Mamma, hur många dagar är det kvar nu då?"
"Mamma, vilken tid går planet?"
"Mamma, kan jag få en åttioåttan när vi kommer fram?"
"Mamma, kan jag få en piggelin också?"
"Mamma, tror du att jag kan få snickra en stor raket i trädgården?"
"Mamma..."

En knapp vecka kvar, sen blir sambon gräsänkling i ett par veckor.
Synd om honom som blir ensam kvar och måste jobba?
Nääää vadå, vi ska ju inte direkt roa oss, vi ska ju liksom bara åka hem till Sverige. Och äta svensk glass. Och svensk mat. Och gå på Astrid Lindgrens Värld. Och på Sommarland. Och leka i trädgården. Och doppa tårna i havet. Och träffa folk.

Han ska vara glad som får vara hemma i värmen och slita ut byxorna på en kontorsstol. Han fattar nog hur jobbigt vi kommer att ha det!

Beivran

Igår kväll när sambon gick ut med soporna, upptäckte han till sin stora förfäran att en av Familjen Inkompetents bilar var parkerad så illa, att den praktiskt taget stod mitt i gatan. Att det dessutom rörde sig om en kurva, gjorde inte saken bättre, det var i stort sett omöjligt att ta sig förbi. Till saken hör också att gatan är enkelriktad, och kommer man inte förbi bilskrället, kan man inte ta sig ut härifrån utan att köra tillbaka samma väg man kommit. Vilket skulle innebära en grov trafikförseelse, för att inte tala om trafikfara, då det är dålig sikt om man kör ut den vägen.
Sambon slänger alltså soporna, och far sedan som ett inflammerat bi uppför trapporna.

- Nu ringer vi trafikpolisen, är du med? hasplar han ur sig och tittar uppfodrande på mig.
- Ahm, har de hänt något? Är det grannarna nu igen? säger jag och tittar undrande på sambon.
- Du anar inte! säger sambon och förklarar hur det hela ligger till.
- Okej, nu har de gått för långt! svarar jag och kilar ut i köket och hämtar numret till trafikpolisen.

Sambon tar med sig telefonen ner och ringer från parkeringen. Han förklarar sitt ärende, och får sedan veta att en bil är på väg. Två minuter senare dyker de upp. Eftersom det är näst intill omöjligt att ta sig förbi bilen, så tycker poliserna att sambon gjort rätt i att ringa. Poliserna kollar om det finns några parkeringsförbudsskyltar, och när de inte hittar några, så säger de att det inte spelar någon roll. "För det ska du veta, säger polismannen, en anledning till att utfärda en parkeringsbot hittar man alltid på något sätt!

Ups, var det någon som fick böter i går kväll?

Nabon håller måttet

Gissa vem som verkar ha parkerat bilen med hjälp av vinkelhake och linjal?

Det lönar sig tydligen att släppa fram Tant Kverulant!

Let us trade

A man was sick and tired of going to work every day while his wife stayed home. He wanted her to see what he went through so he prayed:

'Dear Lord, I go to work every day and put in 8 hours while my wife merely stays at home. I want her to know what I go through. So, please allow her body to switch with mine for a day. Amen!'

God, in his infinite wisdom, granted the man's wish.

The next morning, sure enough, the man awoke as a woman. He arose. Cooked breakfast for his mate. Awakened the kids,. Set out their school clothes. Fed them breakfast. Packed their lunches. Drove them to school. Came home and picked up the dry cleaning. Took it to the cleaners. Went grocery shopping. Then drove home to put away the groceries. He cleaned the cat's litter box and bathed the dog.
Then, it was already 01 P.M. And he hurried to make the beds. Do the laundry, vacuum. Dust. And sweep and mop the kitchen floor. Ran to the school to pick up the kids and got into an argument with them on the way home. Set out milk and cookies and got the kids organized to do their homework. Then, set up the ironing board and watched TV while he did the ironing.
At 4:30 he began peeling potatoes and washing vegetables for salad, breaded the pork chops and snapped fresh beans for supper. After supper, he cleaned the kitchen. Ran the dishwasher. Folded laundry. Bathed the kids and put them to bed.
At 09 P.M he was exhausted and, though his daily chores weren't finished, he went to bed where he was expected to make love, which he managed to get through without complaint. The next morning, he awoke and immediately knelt by the bed and said:

'Lord, I don't know what I was thinking. I was so wrong to envy my wife's being able to stay home all day. Please, oh! Oh! Please, let us trade back. Amen!'

The Lord, in his infinite wisdom, replied:

'My son, I feel you have learned your lesson and I will be happy to change things back to the way they were. You'll just have to wait nine months, though.... You got pregnant last night.'

Har du hört den förut?

Vad säger en man som sitter med vatten upp till midjan?

- Det här går över mitt förstånd!

Vad kallar vi en man som mist 90% av sin intelligens?

Änkeman

Vad är skillnaden mellan en man och en yogurt?

I en yogurt finns det kultur

Uppdatering

Postman, postman don't be late,
this young lady just can't wait!

Skrev ni också så på era brev när ni var yngre?

Att locka med gamla frimärkssamlingar verkar inte funka. Och jag som trodde att frimärken var en raritet nuförtiden! Borde inte brevbärare vara fascinerade av sånt, eller är det för jobbrelaterat?
För att vara riktigt ärlig, måste jag tyvärr medge att jag satt på toaletten när brevbäraren ringde på. Ibland måste man helt enkelt prioritera. Men, men ingen skada skedd för sambon var såååå gullig och rar när han kom hem. Läser han min blogg? Kan han egentligen mer svenska än han vill påskina?

Romantik med förhinder

Igår kväll tittade jag på en härligt romantisk film, vilken helt oförväntat satte min alltigenom orealistiska och svärmiska hjärnhalva i gungning. När jag sedan för en liten stund sen tittade in hos utlandsmamman, och såg att hon hade hantverkare i huset, så fullständigt exploderade mitt trånsjuka sinne. Sambon är tyvärr inte nåbar just nu, men brevbäraren borde ju dyka upp när som helst. Vet bara inte hur jag ska få honom att komma hit upp till tredje våningen, för jag hinner nog inte flytta upp brevlådorna innan han kommer. Hade han varit hantverkare så hade det ju inte varit några problem. Jag kanske får ringa elektrikern istället, han är riktigt söt. Och det skulle ju vara lite mindre krävande också, eftersom han inte kommer varje dag, utan bara när jag ringer. Fast om jag tänker efter riktigt ordentligt så är gillar jag nog brevbäraren bättre. Och lite hantverkare är han väl, han hanterar ju post hela dagarna. Jag får se till att hitta på något som kan tänkas ingå i hans arbetsuppgifter. Jag kanske kan be honom att komma upp och justera brevhögen i hallen. Eller varför inte sekretären i sovrummet? Jag har tyvärr inga etsningar att locka med, möjligen att jag kan hitta någon gammal frimärkssamling i källaren, men vem tittar på sånt nuförtiden?

Kors i taket II

Idag är det som sagt en dag då jag inte kan sluta att förundras. Efter morgonens minnesrekord och en ansträngande tur till snabbköpet, kom jag vid halvtiotiden tillbaka hem igen. Utanför grannhuset stod brevbärarens motorcykel, vilket förvånade mig precis lika mycket som morgonens oväntade hjärnaktivitet. DET REGNAR NÄMLIGEN! Hade det dessutom varit måndag, så tror jag nog att jag hade fått slag. Jag funderade lite på detta konstiga fenomen, det kändes nästan overkligt. Post när det regnar, ungefär lika vanligt som orangea elefanter i köket. Dessutom var klockan bara 10.30, och posten kommer aldrig före lunch.
Jag började tömma bilen på matkassar och väntade ut brevbäraren. Jag hade ju ett och annat att prata med honom om. Medan jag stod där och väntade funderade jag lite på hur jag skulle gå till väga. Kunde jag verkligen klaga över utebliven post i samband med regnväder, nu när han faktiskt dykt upp en dag då regnet stod som spön i backen?
Efter ett par minuter kommer brevbäraren ut ur grannporten. Men...det var inte den gamla vanliga stofilen, utan en två meter lång kille i trettioårsåldern. Han var dessutom klädd i regnjacka och bar motorcykelhjälm. Detta var garanterat för mycket för mig!!! Vem har någonsin sett en två meter lång italienare? I regnjacka? Och hjälm? Visst finns det en del långa män även i Italien, men de är garanterat inte fler än vad som går att räkna på ena handens fingrar. Och de delar inte ut post, utan de spelar basket. Brevbäraren måste helt enkelt vara någon form av mutation, för såhär långa italienare brukar man inte stöta på sådär utan vidare på öppen gata.
Och var har han fått sin regnjacka ifrån? Jag trodde inte att italienare visste att det existerade ett så praktiskt plagg. Och att den dessutom satt på en kilometerlång man, var helt enkelt mer än vad jag kunde klara av på en och samma dag. Att han sedan, som grädde på moset, lyckats trycka in huvudet i en hjälm gjorde inte saken bättre. Italienare använder inte hjälm, åtminstone inte brevbärarna, och absolut inte när det regnar. Ekvationen gick inte ihop! Vad var det här för man egentligen? En felande länk? Antingen är han utlänning, eller så har jag blivit offer för dolda kameran, någon annan förklaring finns helt enkelt inte.

Brevbäraren kom in i porten. Jag nöp mig hårt i armen, tittade storögt på denna högst oväntade uppenbarelse och frågade:

- Var är brevbäraren som brukar komma hit?
- Det är jag som är brevbäraren!
- Nej, inte du! Den äldre, han som brukar dela ut post här.
- Jaså han! Han har gått i pension.
- Va?
- Ja, du vet...sånt man gör när man har uppnått en viss ålder. Alltså, när man inte behöver jobba mer.
- Va? Ja, jag vet, men, men...jag blev bara så förvånad.
- Ja, ja, nu är det i alla fall jag som gäller!
- Hm, ja, va bra! säger jag och kan inte låta bli att notera att jag står mittemot en väldigt snygg, hjälmprydd, regnjacksbeklädd brevbärare. Och tänk! Denne snygge man i trettioårsåldern kommer att ringa på min porttelefon varenda dag från och med nu, till och med de dagar när det regnar. Det låter nästan för bra för att vara sant, jag kanske ska bjuda in honom på en kopp kaffe.

Det ska det bli intressant att se om jag får post på måndagar också!

Vädertjänst?

Nu har det regnat i sju dagar, och postgången verkar ha upphört totalt sedan en vecka tillbaka. Man skulle nästan kunna tro att jag bor mitt ute på en lerig åker, men så är det tyvärr inte. Posten har slutat komma ändå. Att den inte kommer på måndagar är jag van vid, men resten av veckan? Jag visste att det var något lurt på gång när jag fick ett litet gulligt brev från posten för ett tag sedan. De ville helt enkelt gardera sig mot framtida klagomål.

Men nu är ju inte jag den som är den och sitter här och rullar tummarna tills brevbäraren fått akterspegeln av båten. Fortsätter det så här, så har han otvivelaktigt en liten predikan om ansvar att vänta. För vem har ansvar för att mina räkningar kommer till mig i tid, om inte posten? Självklart går jag inte runt och längtar efter räkningar, men jag blir grymt arg när de kommer försent och jag blir tvungen att betala straffavgift. Och detta bara för att en del ogillar att jobba på måndagar, eller när det regnar. Nästa gång jag ser vår lilla vattenskygga postiljon ska jag nog allt visa vad skåpet ska stå! Jag hade tänkt reta upp honom riktigt ordentligt, kanske till och med dra till med något hurtigt svenskt. För vad kan reta upp en mer än klämkäcka kommentarer? Undrar vad han skulle säga om 'Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder'? Själv fick jag mord i blicken när min gympalärare hävde ur sig sådana hurtfriska uttryck. Men då pratade vi ju inte om regn, utan snarare om åska och drivis, och inte fick jag betalt för det heller.

Ekoeffekt

Efter en myskväll med sagoberättande i sängen i lördags, så har ungarna fått blodad tand på det här med att släcka ljuset.

- Mamma, kan vi inte göra som igår? Kan vi inte släcka ljuset och berätta sagor i mörkret? Storklimpen tittade med hundögon på mig och bad så sött, så sött.
- Okej, borsta tänderna så ska vi göra som igår. Fast pappa kanske inte är med ikväll, han hade något han ville se på tv.
- Nej, det får han inte! Ska han sitta i vardagsrummet så får han bara ha ljusen tända. Det ska vara som igår, ingen el, bara tända ljus i vardagsrummet. Storklimpen såg bestämd ut, händerna i midjan och ena benet lätt böjt, som inför en rejäl stamp i golvet.
- Okej, jag ska snacka med pappa, sa jag, och tänkte att nu är det bäddat för protester. För någon kommer säkert att protestera. Sambon för att tv:n ska av på bästa sändningstid, eller barnen för att det inte blir PRECIS som igår, då tv:n inte var på. Storklimpen slappnade av. Händerna sjönk och benet lämnade sin strategiska placering. Än så länge verkade alla nöjda och glada.

Medan jag och storklimpen pratat, hade lillklimpen släckt varenda lampa i hela huset. Lägenheten låg i beckmörker.

- Vi kanske ska borsta tänderna först innan vi släcker! jag tände lampan i badrummet igen.

Tänderna borstades utan invändningar. Samtliga lampor i huset släcktes, och ingen protesterade. Inte ens sambon. Han lät tv:n stå, och vi hade vår alldeles egna Earth hour med spökhistorier, dinosauriesagor och monsterberättelser. Tänk, ibland är det bara för bra för att vara sant.

Ekosofi

Igår kväll var det Earth hour, den världsomfattande manifestationen för bättre klimatpolitik, så 20.30 åkte ljuset av. Barnen tyckte det var jättemysigt och vi låg allihop i dubbelsängen och hittade på sagor. Ja, för sagor ville de ju ha, ljus eller inte, så vad kunde då vara bättre än att hitta på egna?

I morse var det dax att tvätta vitt. Jag gick runt i lägenheten och samlade ihop allt som skulle med i maskinen. Sist men inte minst, drog jag av mig det jag hade på mig, trosor, T-shirt, rubbet. Inga kontroller av fickor eller dylikt, bara in med skiten och trycka på knappen.
När jag någon timme senare tog ut tvätten igen, fick jag därför en liten överraskning. Familjen tittade skeptiskt på mig, och jag kunde se vad de tänkte: Okej att snåla på energi, det kan vi ju förstå. Okej att gå med i Earth hour och sedan tvinga familjen att köra på, inte en, utan två timmar i totalmörker. Okej att inte ha en vanlig kapphängare i hallen, utan en gammal gren hittad vid flodkanten. Okej att slänga ner även utslitna gummisnoddar till plastinsamlingen, och karamellpapper till pappersinsamlingen. Men att tvätta trosskydd, det är ändå att gå ett steg för långt!
Ingen skrattade, utan de såg snarare lite oroliga ut. Sambon tittade lite skeptiskt på mig och sa:

- Du gör som du vill, vill du återanvända dem, så är det upp till dig!

Herregud vad jag garvade! Trodde de verkligen att jag tvättat ett trosskydd med flit? Det finns en gräns även för mitt ekomedvetande.

Bekväm sybarit

Jag har upptäckt att det står vinflaskor i flera av lådorna i källaren. Och det är inget dåligt vin heller, utan Veuve Clicquot, Dolcetto d'Alba, Amarone, Morellino di Scansano m.m.

Hur kunde jag glömma det?

Jag kanske ska föreslå sambon att dricka källaren ren, eller åtminstone så pass att jag kan få ner lådorna som står i sovrummet. Det är garanterat en roligare modell av källarrensning än att städa och slänga.

Det kommer naturligtvis att ta lite tid, för vin ska drickas lugnt och njutningsfullt. Men - en klunk i taget - källaren kommer nog så småningom svälja även kartongerna i sovrummet.

Sökes professor i anatomi....

OMGÅENDE!

För någon vecka sedan utspelade sig följande samtal mellan mig och lillklimpen:

- Mamma, innan jag kom ut låg jag i din mage, och storebror i pappas.

- Nej, älskling! Varken du eller storebror har legat i pappas mage.

- Nähä! Och vem låg där då? Du?

Jag tror jag måste gå igenom min undervisningsmetodik.

Utslag av atavism?

För någon månad sedan fick jag frågan om min storklimp kommit in i dinosaurieåldern ännu, och jag visste inte vad jag skulle svara. Jag tittade oförstående på kvinnan framför mig. Jag hade nog fattat vad hon menat, om frågan blivit ställd i ett annat sammanhang. För visst har jag hört talas om killars intresse för dinosaurier. Jag minns till och med hur en del av killarna i skolan, höll på och diskutera huruvida en Tyrannosaurus Rex var större än en Tarbosaurus, eller inte. Men nu ställdes frågan mitt under en diskussion om olika stadier i barns utveckling. Frågan var mer eller mindre inklämd mellan ett utlägg om Piagets utvecklingsteorier, och kvinnans egen tolkning av fyraårstrotsets betydelse. Ni kan kanske fatta att jag inte riktigt hängde med i svängarna. Jag blev helt ställd.

Hade jag missat något? Ja, ni vet ju hur det är, alla barn ska ju igenom en massa åldrar, inte minst trotsåldrar, så nu började jag fundera lite på vad detta kunde vara för en ålder. Kunde det vara någon sorts period då barnet drar fram som en ångvält, förstör och skrämmer skiten ur mindre barn? Eller ett megalomaniskt stadium, då barnet har överdriven självuppskattning och dumdrygt beteende? Nej, jag kunde inte bli klok på vad hon menade, speciellt inte eftersom hon frågade om storklimpen, och inte om lillklimpen, som redan från födseln har haft ett glödande intresse för allt som har med drakar, monster och dinosaurier att göra.

Sen slog det mig att detta kanske var ett obligatoriskt stadium i den manliga individens utveckling. Något som min älskade pojke absolut inte borde gå miste om. Ett avgörande stadium i hans mognadsprocess. Tänk om han gått miste om något viktigt? Ett betydelsefullt steg för att kunna utvecklas från en primitiv varelse, till en fullt fungerande man. Fast är inte alla män primitiva varelser? De brukar ju vara ganska duktiga på att handla efter sina instinktiva drifter, och inte efter bättre vetande, så det kanske inte är någon fara på taket. Han kommer ju troligtvis inte komma längre i sin utveckling i vilket fall som helst. Jag andades ut och tänkte att huruvida storklimpen ska igenom denna ålder eller ej, kan bara tiden utvisa.

Ett par veckor senare upptäcker jag att min storklimp gått in i dinosaurieåldern. Intresset för dessa enorma varelser med microhjärna flödar och han slickar, med glödande intresse, i sig allt han kan komma över om dessa utdöda fyrbenta reptiler. Helt plötsligt är jag inte längre mamma till en liten frågvis sexåring, utan till en fullfjädrad paleontolog som kan allt om skräcködlor och fossila organismer. Och nu kan ju inte jag som mamma, och kanske framförallt som kvinna, låta bli att ställa följande fråga:

Är detta redan tidiga intresse för fossil, ett steg i utvecklingen eller ett tidigt tecken på manlig fossilisering?

Julförberedelser

Idag har jag gjort en julstjärna till nästa jul. Nu låter jag väldigt hurtig och ambitiös. Jag kan riktigt höra era tankar: Tänk vilken människa! Som redan i början av mars är så långt framskriden i sin julplanering, att hon tillverkar julstjärnor! Så är det inte! Utan det är snarare tvärtom. Jag har idag avslutat en klädnypsjulstjärna som jag påbörjat innan jul förra året.

Jag har känt mig lite pressad den senaste tiden, för min sambo har vid ett flertal tillfällen påpekat att han finner min kreativitet intressant, men att klädnyporna faktiskt bara ligger där i köket och dammar. Han har undrat om vi kanske inte skulle kunna använda dem när vi hänger tvätt, åtminstone fram till dess att andan faller på igen, och jag får lust att klistra ihop dem. Han var väldigt finkänslig. Han ville väl inte klaga rent ut, men kände att det var dax att säga något. Det troliga är väl att han inte ville såra mig, man kan ju inte riktigt veta med kreativa människor. De kan ju vara lite oberäkneliga. Är man kapabel att göra en julstjärna av klädnypor, så förmår man nog också att känna sig sårad och illa behandlad för ett sådant påpekande. Ni vet, den missförstådda konstnären.

Grejen är att klädnyporna tog slut mitt under pågående skaparprocess. Sedan tog det en, eller kanske var det två, veckor innan jag lyckades införskaffa fler. Jag var ju tvungen att få tag i precis samma modell, annars funkar det inte. Vid det här laget började min italienska kulturpersonlighet att sätta käppar i hjulet, och jag fick för mig att klädnyporna inte var mogna ännu. De behövde faktiskt dessa tre månader på sig för att vänja sig vid tanken på att bli julstjärna. Denna omvandlingsprocess kan vara mycket smärtsam för en klädnypa, jag lovar, jag har frågat.

Så idag var det alltså dax att flytta bakdelen från vagnen, och klistra ihop de stackars nyporna. Det jävliga är att jag lyckades klistra fast julstjärnan i köksbänken. Det är verkligen tur att grannarna inte kan svenska! För efter den harangen som råkade slinka ur mig då, så skulle jag inte kunna titta någon av dem i ögonen på, vad ska vi tippa? Två sekel!
Det här ska sambon få äta upp! Både i kokt och stekt tappning! Han var i och för sig finkänslig, men jag kände pressen! Klädnyporna var inte mogna än, och så tog jag itu med dem ändå. Jag borde inte ha lyssnat på honom, utan istället gått på min kvinnliga intuition. SUCK!

Så nu står jag här i början av mars, med en klädnypsstjärna fastklistrad på köksbänken bredvid spisen! Hur snyggt är det! Den skulle ju hänga i fönstret. Sambon tycker nog inte att den är snygg i fönstret heller, men det kommer han inte våga påpeka efter missödet med köksbänken.
Han måste vara rädd om den svenska kreativiteten! Det är den som gör att vi får mat på bordet varje kväll. För ni tror väl allvarligt talat inte att det är pengarna som han tjänar medan jag skapar med klädnypor, som fixar det, eller?




Eftersom Vero gärna ville se en bild på stjärnan, så har jag nu lagt in en bild. Visst är den snygg mot den grå köksbänken!
Förresten, hur får man loss superlim?

När katten är borta .....

Nu är jag tillbaka till den hektiska vardagen. Idag är det tandläkarbesök på schemat, och storklimpen tycker inte att det ska bli allt för roligt. Han har bara varit där en gång tidigare, och då tittade de bara på tänderna. Idag ska det röntgas, och några av de nya tänderna ska bli penslade med fluor. Det här med fluorpensling är nytt för mig. Jag tror aldrig att jag hört talas om det tidigare, men här är det något man gör, speciellt på de nya, bakre kindtänderna. Vår tandläkare menar att tänderna är mer skyddade då, och därför mindre utsatta för karies. Det är ju faktiskt tänder som han ska ha med sig hela livet, så om han sparar lite på dem nu, så vinner han ju på det i framtiden.

Som plåster på såren ska storklimpen få äta lunch på McDonald’s. Det ser han däremot fram emot, eftersom det bara blir han och mamma. Efter sex dagar med pappa, så kan ett par timmar på tu man hand med mamma göra susen. Det verkar dock som om de har haft en riktig höjdarvecka. De har varit på inflyttningsfest hemma hos kompisar, ätit middag på pizzeria två gånger och hamburgare en gång. De har till och med hunnit med ett IKEA-besök. De har haft så mycket att göra att de knappt haft tid att tänka på oss! Det är bra, för nu vet jag att jag utan problem kan lämna dessa två gräsänklingar åt sitt öde. Jag tror till och med att de skulle uppskatta om jag åkte bort lite oftare, eftersom de då får chansen att ta hand om varandra på ett alldeles speciellt sätt.