Blackout

Det har inte blivit så mycket bloggande de senaste dagarna för jag har varit helt däckad. På julafton kunde jag inte hålla ögona öppna utan somnade så fort jag satte mig ner. Jag hade sprängande huvudvärk och frös så att jag skakade, men ingen feber. Termometern visade envist på 37,2. Jag har dessutom haft någon konstig katarr i magen och svedan har varit olidlig. Jag fick trycka ner en tablett mot magsurhet och så gick julmaten nästan ner. Dessutom har jag varit så yr i bollen att jag sett stjärnor. Svärfar kollade blodtrycket och konstaterade att det var i botten. Gapa och svälj, ner med ett glas vatten och droppar med blodtryckshöjande medel. Har känt mig som en gammal vimsig gumma med alla mina krämpor men idag såg jag ljuset. Har haft en nästan uthärdlig dag men tyvärr ingen vila, för i morgon bär det av till mamma i Stockholm. Eftersom jag har varit så under isen under juldagarna så gick dagen i packningens tecken. JAG HATAR ATT PACKA! Nu är väskorna nästan klara men jag vet inte om det är jag eller bagaget som packat ihop.

Välbärgad tomte sökes!

I höstas när min storklimp skulle fylla sex år frågade jag honom om han hade några speciella önskningar, vilket han naturligtvis hade. När jag sedan bad honom om en lista, räknade han i stället snabbt upp ett par böcker, en film samt något annat litet. Då jag frågade honom om han inte ville ha något annat, fick jag det här svaret:

- Nej, de dyrare sakerna önskar jag mig av tomten till jul, för då slipper ju du betala!

Jag hoppas att tomten är rik och har en välutrustad leksaksverkstad för listan med julklappsönskningar är oändlig!

Däst som en gödgris i väntan på slakt

Efter en hektisk helg med bröllop och annat har jag nu hittat tillbaka till tangentbordet. Bröllopet var fint som snus med stor middag för 200 gäster på Villa Borromeo, en slottsliknande sjuttonhundratalsbyggnad i närheten av Bergamo (bilder finns på nätet). Eftersom jag vet att det finns en del matintresserade bloggare har jag skrivit ner menyn, dock inte översatt till svenska, så att ni kan se vad man kan tänkas sätta i sig på ett italienskt bröllop. Antar att ni har förståelse med min bortavaro från nätet då jag faktiskt lyckats sätta i mig denna magnifika 28 rätters meny. Det är helt otroligt vad kroppen tål utan att man behöver tillkalla läkare. Har nu tänkt ta det lite lugnare med maten under julen. Jag undrar om sambon kan nöja sig med intravenös vätskeersättning?

MENY
Ostriche Belon de Belon
Salmone selvaggio affumicato dell’Alaska
Frittino di tofanetti e gamberetti
Polpo croccante con frutta caramellata
Insalata di gamberi con petali di verdure e mentuccia
Fois gras d’anatra al Calvados
Paté di prosciutto
Paté di tonno
Prosciutto crudo San Daniele
Prosciutto affumicato di Sauris
Salame d’oca con crostini di polenta caldi
Lardo di Patanegra
Salame di Varzi al coltello
Slinzega con pane nero e lampone
Fornellino con funghi porcini trifolati
Fornellino con fonduta di formaggio tartufata
Insalatina di sedano rapa, noci e scaglie di Pecorino
Selezione di formaggi con degustazione di vendemmie tardive
Risotto ai carciofi
Tagliata di filetto di Manzetta Prussiana al pepe verde
Tagliata di filetto di Manzetta Prussiana ai funghi porcini
Tagliata di filetto di Manzetta Prussiana al radicchio tardivo
Carpaccio d’ananas con salsa speziata
Torta nuziale
Dolci al cucchiaio
Fonduta di cioccolato
Selezione di cioccolatini raffinati e degustazione di Barolo Chinato
Friandises

Viner
Champagne Dellamotte Brut
Moscato Rosa Franz Haas
Sauternes Château Gravas
Arneis Blangé
Langhe Rosso Monsordo
Moscato dei Vignaioli di Santo Stefano Belbo

Liquori

Oljeställ eller bröllopsmundering?

I dag var det flängigt värre! Med lämningar och hämtningar av barn hit och dit, sjukgymnast, doktorsbesök, en tiominutersvisit på Toycenter och så iväg på ett jobb. Tro det eller ej, men jag hann till och med ta en halvtimmes snurr inne på ett köpcentrum. Jag var helt enkelt tvungen att hitta något att dra på mig imorgon när jag ska på bröllop. Efter en kvart hade jag redan hittat en blus som jag gillade. Kjol hittade jag inte, så det får bli någon av de kjolar eller byxor som sedan länge hänger och dammar i garderoben.

Jag går aldrig i kjol nuförtiden, det är ingen idé eftersom man då måste ha strumpbyxor och de brukar gå sönder redan under påsättningsfasen. Jag har alltid någon som pockar på min uppmärksamhet och drar därför alltid på mig dem i flygande fläng. Skulle de av någon underlig anledning hålla, så går de i alla fall sönder inom den närmsta halvtimman. Det är som förgjort, det går alltid en maska på ett eller annat sätt. Nej, har man småbarn är det allra bästa oljeställ eller galonbyxor, lika bra att helgardera sig. I och för sig börjar mina barn komma ur kladdåldern men alltid är det någon som spiller.

Ha en bra fredagkväll! ☺

Frostbiten och under isen

I dag är ingen bra dag. Jag har huvudvärk och fryser. Känner mig faktiskt helt under isen, och det kan man ju göra så här i vintertider. Fast, jag har faktiskt inte tid med att må dåligt! Inte nu innan jul.

Jag har hundratusen saker att göra idag och har bara gjort en enda. Resten lägger jag på is tills morgon, om jag mår bättre då vill säga. Men en sak till måste jag hinna med idag, en sak jag bara inte får missa! Och det är lillklimpens julfest på dagis.

Tyvärr verkar det som om var och varannan bloggare är dålig eller har sjuka barn... kan det vara datavirus? En tjej skrev att hon var så förkyld att det knäppte i näsan. Hon undrade vad det var och jag föreslog köldknäpp eftersom jag inte kan se någon annan förklaring till fenomenet. Fast vem vet? Vad tror ni om islossning?

Krya på er allihop!

Sakkunnigutlåtande x två

I förra veckan kom min treåring hem från dagis och förkunnade högt och tydligt för hela familjen att han skulle gifta sig. Min väl insatta sexåring tittade klurigt på lillebror och frågade:

- Jaså, med en tjej eller med en kille?
- Med en tjej så klart! svarade treåringen lite uppbragt.
- Det är väl inte så säkert, man kan faktiskt gifta sig med en kille om man vill. Eller hur mamma?
- Jo, jovisst det kan man, svarade jag med ett skratt.

I förrgår kommer treåringen till mig och frågar om jag inte kan gifta mig med Marco.

- Vilken Marco, frågar jag.
- Marco som bor hos farmor, svarar han.
- Menar du pappas bror Marco? frågar jag lite förvånat.
- Ja, farbror Marco! svarar han och tycker att saken är biff.
- Ska jag inte gifta mig med pappa då? frågar jag och tycker att jag lagt fram ett bra alternativ.
- Jo, det kan du väl göra, eller så kan du gifta dig med en annan mamma, för det kan man!

Ja, en sak är då säker, pojkarna kan sitt och är minst sagt moderna och sekulariserade individer.

Jultrafik

Det här är inte vad man väntar sig när man är på väg till dagis på morgonen!

Jag fick en smärre chock när jag helt plötsligt stod öga mot öga med ett par hundra får, en hund, en häst och tre åsnor. Jag bor ju faktiskt i en större stad, en provinshuvudstad till och med, och inte ute på landet.

Men, men, konstigare saker kan man ju vara med om, eller? Jag backade ett par meter och väntade sedan tills flocken lugnt traskat förbi. Tur att kameran var med, för vem hade annars trott mig?

Det lustiga var att fårflocken var på väg mot centrum och inte ut från staden som kanske skulle tyckas mer normalt.

Jag och sonen fick i alla fall ett riktigt gott skratt och en härligt naturnära upplevelse.

Stagnerad!

Storklimpen är hemma från skolan med feber så tyvärr är det många saker som blir liggande till en annan dag. Jag inte är helt ”fit for fight” själv heller så det kan vara ganska skönt att krypa upp i soffan och titta på en film eller läsa en bok. Jag har i alla fall hunnit en hel del redan, så om inte febern går över i något allvarligare så bör saker och ting hinnas med ändå. Det enda som är absolut överhängande är inköpet av något respektabelt till bröllopet som jag är inbjuden till på lördag.

Saffransbröd eller hurtbulle?

Kvinnor är helt fantastiska varelser! För vilka andra djur eller individer kan göra 100 saker samtidigt och dessutom föra ett helt normalt samtal med skatteverket, väninnan eller svärmodern per telefon?

I går var en sådant tillfälle för mig. Telefonen var inskjuten mellan axeln och örat, skurborsten gick fram och tillbaka över golvet med hjälp av högerhanden och vänsterhanden hjälpte treåringen på med kläderna. I badrummet hade redan en tvätt blivit hängd och en ny tvätt snurrade runt i maskinen. I köket hade diskmaskinen just fyllts och stod tyst och väntade på sin tur i elförbrukningskedjan. Och sist men inte minst och som kronan på verket, låg saffransbullarna på jäsning på bänken bredvid.

Ja, hurtigt värre! Min sambo skulle inte klara av att göra allt detta på samma gång. Han skulle få snurren bara av att tänka på så många saker samtidigt.

Men det är nog tur att vi kvinnor har denna förträffliga simultanförmåga, för hur skulle vi annars få dygnets futtiga 24 timmar att räcka till?

Otacksam med övernaturliga krafter

Usch! Igår lät jag nog som en riktigt otacksam jävel men jag har svårt att ta köpande för köpandet skull. Jag tycker att det bättre att barnen får något de verkligen behöver. Det verkar i alla fall som om min telepati funkar för igår eftermiddag ringde två av släktingarna och frågade vad barnen ville ha. En av dem lovade (väldigt motsträvigt) att köpa barnen kläder men tillade naturligtvis att en liten leksak kanske det blev i alla fall (de kan tydligen inte hålla sig). Den andra överlät det hela på mig. Så även om jag nu fått ett till ”måste hinna innan jul” på min lista, så vet jag att barnen kommer få något de verkligen vill ha.

Gårdagens underbara lunch!

Han är lite snurrig den där tomten!

Sitter här och stirrar på telefonen. Jag försöker med hjälp av telepati att få sambons släktingar att ringa och fråga vad barnen vill ha i julklapp. Men ack nej, inget händer!

Varje år är det likadant. Barnen skriver meterlånga listor med önskningar och jag skriver en nästan lika lång med saker som jag tycker att barnen behöver. Men ingen hör av sig utan alla går efter eget huvud och alla försöker köpa något större och finare än alla andra. Förutom att jag inte har plats för alla dessa saker, så blir dessutom barnen en aning konfunderade. Förra året, efter att ha öppnat klapparna från de italienska släktingarna, tittar min äldste son på mig och frågar:

- Undrar vems önskelista tomten läste egentligen?

Ja, vad säger man då? Han hade ju fått massor av presenter, men inget som han önskat sig. Dessutom konstaterade han (efter att ha fått två Lego polisstationer):

- Han är nog lite snurrig den där tomten, trodde han verkligen att jag behövde två?

Jag har försökt förklara för släktingarna att det är bättre om de ringer mig först, men det har gått sex år och det verkar inte ha gått in ännu. Jag tycker t.ex. att man kan ge dem kläder men det tycker inte släkten som förskräckt utbrister:

- Kläder! Till jul? Men då ska man ju få leksaker!

Mina barn skulle gärna ta emot kläder, speciellt den lille, som tycker det är kul att få något nytt och inte bara ärvda kläder. Dessutom vill de gärna ha böcker, spel och pussel men det verkar inte heller anses tillräckligt roligt.

Ja, så varje jul får jag kvadratmeter efter kvadratmeter med oönskade leksaker (länge leve konsumtionstillväxten!). I Sverige hade det kanske inte varit någon katastrof. För i Sverige kan man gå tillbaka till affären och byta eller få pengarna tillbaka. I Italien går det oftast inte att byta alls och att få pengarna tillbaka är stört omöjligt, enligt principen:

-Ha ha! Köpt är köpt och kommer aldrig mer igen!

Någon gång ibland kan det gå att byta men då måste du ta en ny vara på en gång. Du ska väl inte tro att de tänker ge dig något tillgodokvitto!
Släkten som har vuxit upp i detta absurda köpsystem köper därför efter eget huvud och sedan kastar de kvittot. Så även om någon ”ovanligt välmenande” köpman skulle låtit mig byta, så är det nu inte längre möjligt.

Ja, så här sitter jag nu och stirrar på telefonen och mumlar min magiska formel:

RING, RING, RING.........

Tomtelängtan

I morse när jag vaknade var det helt vitt utanför fönstret. Julkänslan var enorm och barnen skrek av förtjusning att nu var det minsann jul. Ja, det var lika vitt som på bilden här ovanför, som togs för en och en halv vecka sedan. Skillnaden mellan nu och då är att jag nu har hunnit julpynta, och det gör ju sitt, eller hur!

Det är underligt vad lite snö kan bidra till för oss nordbor. Jag har bott i Italien i femton år men likafullt är det inte någon riktig jul utan snö! Snön får den ultimata julstämningen att infinna sig och jag har gått omkring hela förmiddagen och känt mig som ett lyckligt barn i väntan på tomten.

När jag var liten sjöng jag alltid "Tomten" av Viktor Rydberg och idag kom orden tillbaka till mig som om det var igår jag sjöng den senast.

Tänkte att texten skulle kunna skänka lite julstämning till er andra också!

Tomten
av Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken

Står där så grå vid ladugårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva

Tittar mot skogen,där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur

grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta

»nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta»

slår, som han plägar, inom kort

slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver;

Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner,

de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn; men varifrån

kommo de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick men vart?

Gåtan, som icke låter gissa sig,

kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne,

likväl om gåtan, som

rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Köttbullsångest!

Ska du bjuda en italienare på middag så gör dig inte till! Eller rättare sagt, du behöver inte hålla på och leta efter flådiga rätter utan det räcker alldeles utmärkt med en vanlig hederlig svensk vardagsmiddag. För tro det eller ej italienare älskar svensk husmanskost och köttbullar med sås, pytt i panna med rödbetor, strömming och potatismos, sill eller laxpudding med skirat smör är mat som går hem. Jag har en väninna som varje år ber mig att bjuda henne och hennes man på köttbullar, potatis, lingon och gräddsås. Ja, hela kitet! Själv tycker jag att det hade varit roligare med laxpaj och örtsås, eller kanske något mer exotiskt, men NÄPP! Köttbullar ska det vara! Och köttbullar får det bli!

Så häromdagen skulle jag alltså göra köttbullar. Eftersom julen står för dörren och jag behöver köttbullar både till mitt eget julbord och till en julmiddag som jag och mina svenska väninnor tänkt ha på lucia, så var det ju lika bra att rulla alla på en gång. Så 1,7 kilo köttfärs inhandlades, en hel formfranska smulades och smeten blandades. Allt verkade vara frid och fröjd men när löken hamnat i pannan och började att brynas fylldes rummet av en skarp och mycket otrevlig lukt.

LÖKEN VAR BESK!

Så fram med ett par nya lökar ... som naturligt vis var beska de med. Jag gick igenom hela nätet med lök och stod sedan där med två och ett halvt kilo smet och ingen lök.

PANIK! VAD GÖRA!

Treåringen snusade sött så det var bara dörrknackning som gällde. Efter att ha knackat på varenda dörr (8 st) så fick jag äntligen napp och två pytte lökar rikare gick jag upp till mig. Självklart räckte de inte på långa vägar till två och ett halvt kilo köttbullssmet så jag var tillbaka på GÅ igen. En aning pressad ringde jag sambon på jobbet och bad honom köpa lök...mycket lök.
Tre timmar senare, när middagen var avklarad och barnen satt som små ljus uppradade i soffan tillsammans med mannen kunde jag äntligen börja att rulla mina köttbullar.

Och jag rullade, och rullade och rullade...220 stycken blev det!

När jag stod där med en stekpanna på varje platta i ett moln av stekos kom sexåringen ut i köket. Han tittade förundrat på sin febrilt matlagande mamma, vände sedan tvärt om och sprang ut till pappa och utbrast förskräckt:

- Pappa! Du måste nog gå och prata med mamma för hon lagar en middag till!

Den upprörda sexåringen blev snart lugnad, köttbullarna blev infrusna och jag fick mig ett rejält befriande skratt.
Middagen med vännerna genomfördes i helgen och köttbullarna blev, till min stora lättnad, en stor succé.

Tomtelandskap eller julkrubba?

Mina barn älskar julen, vilka barn gör inte det! Och till julen hör ju även krubbor och tomtelandskap. Mina barn vill gärna ha båda två och har därför satt ihop en tomtekrubba som även huserar Scooby-doo, lejonkungen, tapirer, drakar, flodhästar, krokodiler och jättebläckfiskar. Ska min katolska svärmor klara av denna hädelse eller kommer hon få dåndimpen på julafton?

Istappar i håret!

För att göra en lång historia kort...CENTRALVÄRMEN i huset där jag bor har pajat och det är långhelg!!!! Skolorna öppnar inte förrän på onsdag! Jag hoppas att folk jobbar på tisdag (det är nämligen ingen röd dag utan en lokal helgdag så folk gör som de vill med den). Det blir kallare och kallare för varje timme. I går hade vi 20° och i morse 18°. Jag undrar vad vi har i morgonbitti!

Bara vanlig söndag

Idag har det varit lunch hos svärmor som vanligt. Ibland kan det kännas jobbigt att ha söndagen spikad men å andra sidan slipper jag laga mat. På eftermiddagen tog jag och sambon med oss barnen, samt sexåringens svenska kompis, på bio. Såg Bolt en Trumanshowinspirerad tecknad film. Helt okej men ibland undrar jag när jag ska få tid och ork att gå på bio för egen del.

Utlandsmamman

Ta gärna en titt på Utlandsmammans tävling!

Vad gör man inte för en gran!

Vad gör man inte för en gran!
Härom dagen var jag ute på granjakt. Jag hade redan förra året bestämt att det skulle bli en ny gran till jul. Den gamla har vi haft i fjorton år och förutom att den börjat gå sönder så är den numera kortare än min sexårige son. Så ny gran skulle det bli och jag begav mig ut på granjakt! Eftersom jag bor i Italien så är det alltså inte en riktig gran jag ska ha utan en plastgran. Och då menar jag en som ser ut som en riktig gran och inte en som ser ut som en grön upp och nervänd toalettborste. Efter idogt letande och treåringen i trött släptåg hittar jag en gran som både faller mig själv och treåringen i smaken. Granen ser nästan ut som en riktig gran är 1.80 hög och har en diameter som är naturtrogen (Jag har nämligen upptäckt att merparten av alla plastgranar som säljs inte är bredare än foten på en golvlampa dvs 30-40 cm, hur naturtroget är det?). Hur det nu var bad jag en av försäljarna i kassan att ta fram en kartong åt mig och de gjorde de. MEN...jag tittar bestört på kartongen...är granen inte hopfälld? Kartongen är enorm och jag som bara över dan kör svärmoderns lilla Fiat fick meddela kassörskan att jag omöjligt kunde köpa granen den dagen utan fick återkomma dagen därpå. På väg mot utgången börjar treåringen ifrågasätta mitt handlande och förstår inte varför mamma GLÖMT granen i kassan. Jag förklarar för honom att bilen är för liten men gråten går ändå inte att hejda! Kranen är på och tårarna forsar. Efter ytterligare ett par vändor med förklaringar har han förstått och jag har lovat att inhandla granen dagen därpå. Jag har också lovat att han ska få följa med så granen blir inte köpt när jag ändå har vägarna förbi utan jag blir tvungen att åka dit med honom efter dagis. Nästa dag blev granen köpt och väl hemma lovar den hurtiga mamman barnen att de ska få klä granen efter maten. Hahaha! Granen var uppdelad i mikroskopiska bitar och tog en hel kväll att sätta ihop. Dessutom var den precis lika trasig som den gamla granen men när jag satt ihop 2/3 av granen så var det inte att tänka på att packa ihop den och byta den. Fram med supertejp och granen var fixad!
Nästa kväll var det äntligen dax att klä granen. Hahaha och det trodde lilla optimistiska jag! De sexton svenska julljusen funkade inte och jag lyckades inte förstå vilka som var trasiga, så slingan förblev släkt! I den andra lådan jag har är det bara tio ljus och det tyckte jag var lite i minsta laget för en stor och fin gran som min. Barnen blev ledsna men nu lovade mamma att köpa ny slinga nästa dag så att granen skulle kunna kläs.
Nästa dag var det ljusletardag. Varför tycker medelhavsbor att granar ska ha mångfärgade blinkande ljus? Har de något sorts genetiskt behov av psykedeliska ljus? Jag hittade i alla fall, tro det eller ej, efter många om och men en slinga med trettiofem vita pytteljus som jag genast blev tvungen att byta eftersom de inte funkade. Slinga nummer två lät jag personalen i informationsdisken motvilligt prova och eftersom lamporna lyste så åkte jag glatt hem med min lilla slinga. Efter maten skulle granen kläs! I med slingan...i med kontakten...slingan lyser... i två hela minuter sen läger slingan av. Jag skakar på sladden och inget händer efter fem minuter lyser slingan igen i en halv sekund och sen lägger den av igen. Det är glapp någonstans och jag försöker förtvivlat få fanskapet att funka...utan resultat. Barnen tittar förhoppningsfullt på mig och jag sliter slingan ur granen. På mindre än två röda är de tio svenska ljusen uppe och granen kan kläs. Familjefriden är räddad!

Hjälp!

Har varit inne på "free counter" för att se hur man laddar ner en besöksräknare men inte lyckats. Är det någon där ute som vet hur man gör?

Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

Jag tänker alltid att jag ska hinna göra en massa saker som jag självklart inte hinner. Hela huset är fullt med påbörjade projekt som av någon anledning aldrig blir avslutade. Högar med papper rensas dagligen men medan jag rensar en hög så har självklart andra papper lagt sig på hög någon annanstans. Jag har aldrig riktigt fattat hur de gör, men papper har en enastående förmåga att torna upp sig helt på egen hand. Har nu börjat att storrensa hemma och dessutom bytt ut en hylla i vardagsrummet mot en vanlig tv-bänk. Anledningen till att jag bytte ut möbeln var just den att familjen använde den som allmän lagringsplats. Bort med möbeln och ner i källaren med skiten! Källaren är full!!! Jag måste rensa källaren men jag vet inte riktigt var jag ska börja, hönan eller ägget? Rensar jag färdigt hemma så kan jag inte ställa ner sakerna i källaren förräns källaren är städad och då blir de stående i lägenheten. Rensar jag källaren hinner jag inte städa klart hemma. Jag vill inte ha lägenheten full med kartonger och annat jox under jul, men hinner jag rensa både lägenheten och källaren och samtidigt fixa allt inför julhelgen? Knappast! Just nu har jag en en och en halv meter hög stapel med kartonger i ena hörnet av sovrummet, kommer de ner i källaren innan jul månntro?