Tillökning ...

... eller lösryckt från roten

Efter fyra års idogt letande så bidde vi alltså plötsligt med hus. Bara sisådär ... mitt i alltihop.
Från sextiofem till tvåhundra kvadrat på bara ett par dagar. Snacka om tillväxt!

Och jag som just har målat om garderoben.

Är det inte lite klumpigt att låta måla om lägenheten i början på december och sedan köpa hus i slutet av samma månad?
Men det är väl sånt som händer. Och saker och ting händer oftast när de är som minst planerade.

För det vet jag ju, att om vi hade vi låtit bli att måla om lägenheten så hade vi med största sannolikhet inte hittat något hus (tankarna går ofrivilligt till den där förbaskade Murphy).

Jag kanske borde ha målat om för flera år sedan.
Då hade trädgården redan varit uppvuxen och fin vid det här laget. Nu har jag istället en väldans massa arbete framför mig. Både ute och inne.
Någon som känner sig manad?

Är det inte sådana här oväntade vändningar som gör livet intressant?
(Läs: Är det inte sådana här oväntade vändningar som ger en panik?)

Gick det inte lite i fortaste laget?

Jag har aldrig bott i hus.
Inget eget hus iallafall, så frågor huruvida jag bott i igloo, kåta eller wigwam undanbedjes. Jag är tillräckligt förvirrad ändå.

Just nu bor vi i en "klädkammare" på tredje våningen. Utan hiss.

Jag har i flera år svamlat om hur skönt det vore att bo i hus. Om att ha en egen ingång och slippa gå i en massa trappor jämt och ständigt.

Nu ska jag äntligen bo i hus. Med egen ingång och tre våningar bara för oss själva. Har jag missat nått?

Jag har också yrat om hur skönt det skulle vara att ha två toaletter.

Nu kommer vi ha fyra badrum. Och jag som lider av beslutsångest. Gissa vem som kommer kissa på sig innan hon lyckats välja toalett?

Det här med hus är väldigt ansträngande. Helt plötsligt har jag en massa frågetecken att rätta ut.

Led arkitekten av kronisk urinvägsinfektion?
Om klimparna går på toaletten och ropar: Färdig! Hur många dar tar det innan jag hittar till rätt toa?
Hur många dammsugarpåsar behöver jag när jag städar?
Kommer jag att tappa bort mig?
Kommer jag träffa mina barn lika ofta som förut?
Överhuvudtaget?
Det vore trevligt om vi åtminstone kunde sammanstråla på bemärkelsedagar och till jul. Påsk skulle också vara trevligt, men är inget måste.

Har vi det egentligen inte ganska bra här i garderoben? Här vet vi åtminstone var vi har varandra.

Vad sjuttsingen skulle jag måla om för?

Fast, då hade jag ju gått omkring här i vår älskade lilla klädskrubb och irriterat mig på de skitiga väggarna och suckat över hur trångt vi har det. Och det hade ju garanterat inte varit någon höjdare.

Men klumpigt är det.

Å andra sidan så är det lättare att sälja en fräsch lägenhet än en sunkig. Så det så!

Ett riktigt smart drag egentligen ...

Jag ska nog säga det när någon frågar:

"Klumpigt? Oh nej! Det var planerat. Vi tänkte att det skulle bli lättare att sälja. Dessutom så höjde det värdet på lägenheten ... massor faktiskt!"

Och jag skulle inte ens ljuga ... om jag bortser från den där meningen om hur "planerat" det var.

Jag vet att jag snackar persilja. Men det här bara en vanlig hederlig panikreaktion. Ju mer paniken växer, desto mer lösryckt blir det.

Men ...

... jag har blivit med hus ...

... och lägenheten är redan såld!

Jag kan bli stressad för mindre. Mycket mindre faktiskt.
Tärningen är liksom redan kastad. Och ångervecka finns tydligen inte i den här branschen. Jag sa något om det till mäklaren och han skrattade så han skrek. Han tyckte att jag hade humor. Det är i och för sig inte så konstigt. I det här landet får man ju inte ens ångervecka när man köper byxor. Det tycker däremot jag är lustigt. Kulturella skillnader?

Som sagt ... jag snackar persilja.

När allt kommer omkring så har jag egentligen inget att klaga över.
Vem vet, jag kanske till och med kan bli riktigt bundis med den där Herr Murphy.

För vad kan vara bättre än en nymålad lägenhet och ett hus? En trång och skitig garderob? Skulle inte tro det!

Dags att ta sig ut ur garderoben

Eller, dags och dags. Det kommer ta ett par månader innan jag kommer ta det slutliga steget men ut ur garderoben ska jag minsann. Så det så! Det finns faktiskt ingen återvändo. Jag och Herr Segsliten har diskuterat fram och tillbaka. Jag har tänkt. Han har tänkt. Och sedan togs det stora beslutet i slutet av december. Tiden är inne. Det hela handlar egentligen bara om att bejaka våra behov.

Allt är klappat och klart. Inget mer klädskrubbsliv för mig. Inte nu när vi äntligen, efter fyra år, funnit en lösning som passar oss allihop.

Blyhatt

Ur Aftonbladet 14-08-2009:

Med andra ord en riktigt rejäl sängfösare. Ett helrör i samband med tandborstningen kanske. Eller varför inte ett par lådor rödtjut? Aftonbladet har rätt. Bättre tips om hur man får till en hejdundrande baksmälla får man leta efter!

Årets kassler

Efter att, med stor framgång, ha hängett mig åt intensivt frosseri och självömkan så tänkte jag nu helt inrikta mig på frosseri. Det känns liksom som om jag borde syssla med något jag verkligen är bra på. Och att obehärskat hänge mig åt kulinarisk njutning verkar jag inte ha det minsta problem med.

Ikväll kommer jag därför helhjärtat ägna mig åt att äta mig igenom följande meny:

Antipasti
Salumi misti: coppa, fiocco, pancetta, lardo dell'Antica Corte Pallavicina
di Polesine Parmense e salame di Varzi.
Culatello di Parma artigianale cotto alla brace.

Gola (lardo di razza nera di Parma, A. C. Pallavicina) e pane di segale.
Prosciutto affumicato della Foresta Nera con cipolle rosse caramellate.
Pancetta toscana cotta al forno con marmellata di finocchi e anice stellato.
Lasagnetta di baccalà con patate al latte.
Foie gras in scaloppa con fichi secchi al Brachetto e pane croccante.
Millefoglie di verdure con salsa al Parmigiano Reggiano.

Primi
Risotto alle quaglie con biscotti di parmigiano.
Spaghetti Cocco con uova di salmone, scorza di limone e peperoncino fresco.

Ravioli con pieno di castagne e salsa al torre Cives.
Strozzapreti con crema di broccoli e aringa affumicata.
Crema di zucca con porcini trifolati.

Alla piastra
Tagliata di controfiletto di manzo con insalata di patate alla menta.
Tournedos di filetto di manzo con crema di porcini e porri fritti.
Costata di manzo irlandese Drumling.
Fiorentina.

Secondi
Filetto di storione alla melissa, tortino di patate viola dolci e spinaci.
Lumache Helix Maire alla bourguignone. (N.12)

Cosce d'oca all' arancia con patate al burro e coste al limone.
Rognone di vitello trifolato alle pere con risotto allo zafferano.
Tartare di filetto di cavallo battuta a coltello con polvere di capperi,
sale di Maldon e senape al pepe verde.
Fagottino di verza con patate, funghi e robiola ai due latti.

Formaggi
Taleggio della Valsassina, Parmigiano Reggiano vacche rosse, gorgonzola cinque stelle Gelmini dolce e piccante.

Dolci
Tiramisù in cialda croccante.
Flan di gianduia “Venchi”.

Mousse di castagne con salsa di cachi al Cointreau.
Fondant al cioccolato “Venchi” con marmellata di lamponi.

Charlotte di mele al cioccolato.

Som att lappa vantar i månsken

Det här med att den nya tekniken skulle spara tid är rent ut sagt kvalificerat nonsens! Jag har just använt tre timmar till att försöka få internet att fungera. Under dessa tre timmar har jag naturligtvis varit kontakt med min internetsupport som bad mig att försöka lösa det hela via deras sajt. Yes box! Hur enkelt som helst när INTE internet fungerar. Dessutom tog det killen tio minuter att förstå varför jag inte kunde lösa problemet via deras sajt.

Samtalet lät ungefär så här:

- Jag lyckas tyvärr inte koppla upp mig på internet. Datorn säger att det är något problem med säkerhetskoderna.

- Är datorn på? (Redan här började jag ana att jag inte hade att göra med klassens ljus.)

- Va? Klart den är på.

- Och modemet?

- Japp!

- Okej, då behöver du bara koppla upp dig på nätet och gå in på vår sajt. Klicka på problemlösningar.

- Men jag lyckas ju inte ta mig ut på nätet. Enligt datorn är det något fel på säkerhetskoderna. Jag har skrivit in dem på nytt men det funkar iallafall inte.

- Hm.

- Nu står det att jag tryckt in en felaktig kod men det här är den enda säkerhetskod jag har. Den brukar funka så det måste vara något fel hos er.

- Tryck på "koppla upp" så ska du se att allt går bra.

- Men den vill ju inte koppla upp!

- Gå in på vår sajt och klicka på problemlösningar och sedan på ...

- Men jag kan ju inte komma ut på nätet!!!

- Nähä, men om du nu vill lösa det här problemet så kanske det är bästa att du först ser till att vara uppkopplad.

- Nämen ...

Efter tio oändliga minuter så lyckades killen äntligen koppla ihop sin tröga hjärna med den där ensamma lilla hjärncellen som dansade runt någonstans där inne under kalufsen.

- Aha! Så du menar att du inta kan ta dig ut på nätet? Inte överhuvudtaget?

- Precis! Inte alls. Inte överhuvudtaget. Inte ens om jag ber på mina bara knän och gråter på kinesiska. Det är som sagt var något fel på säkerhetskoderna. (Jag tror tyvärr inte att han uppfattade sarkasmen.)

Ungefär här började han envisas med att det var min dator det var fel på.

- Jag kan inte hitta några fel här hos oss så det måste vara hos dig felet ligger. Prova att återinstallera allt ... (Här kom en lång lista på vad som skulle återinstalleras.)

Precis så sa de om telefonen i förrgår "Jag kan inte hitta något ... bla ... bla ... fel hos dig. Bla ... bla ... återinstallera allt ... bla ... bla ... om inte ... bla ... bla ... får ni skaffa en ny telefon." Sedan visade det sig att det hela hade med deras pissiga linjer att göra. Jag försökte naturligtvis förklara detta för den skarpsynta supportkillen men han hävdade att det inte på några villkor kunde vara ett problem som gick att lösa hos dem. Så vad skulle jag göra? Fram med koder och installationsskivor.

Efter att ha återinstallerat modem, WiFi-nyckel och knappat in en miljon olika koder så lyckades jag fortfarande inte ta mig ut på nätet. Ett nytt givande samtal med samma kille. De måste vara duktigt underbemannade på Telecom eftersom jag hela tiden fick tag på samma "snille". Kan man ha en enmannasupport på ett så stort telefonbolag eller hade jag bara otur?

Hur som helst så var det NATURLIGTVIS inte fel på min dator. Inte på mina andra inställningar heller utan det var något universalgeni (de har tydligen anställt en hel hög sådana) som lyckats knappa bort mina säkerhetskoder när de skulle lösa problemet med den icke fungerande telefonen. Suck!

Det är verkligen härligt med all denna tidssparande teknik. Eftersom det tog sju timmar att få ordning på telefonen så måste en internetuppkoppling på ynka tre timmar anses vara rekordsnabbt. Undrar vad jag skulle ha gjort med alla dessa timmar innan internet? Snackat med en kompis i telefon? Gått på badhus? Läst en bok? Skrivit en bok? Hm, som det är just nu så har jag varken tid med det ena eller det andra. Och kvällen tänkte jag använda till att rensa slaskpost och uppdatera antivirus ... för jag vill ju inte att datorn ska drabbas av något annat hemskt nu när allt äntligen fungerar. ;)

Som man bäddar får man ligga

Just nu är jag hemma i Stockholm med man och klimpar. Det som från början såg ut att vara en ganska lång resa känns nu helt plötsligt väldigt kort. Dagarna har en konstig förmåga att springa iväg och imorgon är det redan nyår. Vart tog de gångna dagarna vägen? De har bara försvunnit i ett huj. För att inte tala om det gångna året? Jag är helt säker på att det INTE hade lika många dagar som det förra, inte en chans!

För att avsluta året som sig bör så tänkte jag bjuda på en rolig historia som cirkulerar i Italien just nu.

(n.b. i Italien är det vanligt att det är Jesusbarnet som kommer med paketen och inte tomten. Dessutom är några av personerna i historien enbart kända i Italien. Detta påverkar dock inte slutklämmen)

"Kära Jesusbarnet, i år har du tagit ifrån mig min älsklings sångare Michael Jackson, min älsklings skådis Patrick Swayze, min älsklings skådespelerska Farrah Fawcett, min älsklings tv-presentatör Mike Bongiorno och min älsklings poet Alda Merini!!! Jag tänkte bara tala om för dig att min älsklings politiker är ... Silvio Berlusconi och att året inte är slut än."

Ha ett riktigt gott nytt år!!!!!

Toalettborstar i all ära

Jag måste nog börja med att understryka att jag inte har något emot toalettborstar. Inte ens om de är i lite halvtaskigt skick och passerat bäst före datum. Jag menar, vi snackar toalettborstar. Och hur fräsch kan egentligen en sådan vara? I och för sig har jag stött på en del riktigt snygga, t.ex. de där kromade där borsten inte syns överhuvudtaget. Och en del fräscha - de där som desinficerar sig själva mellan varje användning. Vad jag däremot inte gillar är dessa uppochnedvända toalettborstar, gärna rosa, ljusblå eller frostvita, som italienarna trycker ner i någon stackars julgransfot och kallar julgran. Sen, kanske beror det på att granarna är så erbarmligt fula, virar de in dem i ett par kilometer glittergirlander, hänger en stor kula på varje barr - gärna så många olika färger som möjligt - och sätter en stor kurvig guldspira i toppen. Som kronan på verket paketerar de sedan in det hela i slinga efter slinga med blinkande psykedeliska ljus i olika färger. En tjej jag känner talade lyckligt om att hon nu lyckats hitta just den typ av rosa lampor hon letat efter i åratal. Det är hennes sjunde ljusslinga och hon hoppades på att hitta en åttonde i orange innan julafton.
Sju ljusslingor! Åtta! Om vi sedan betänker att det är cirka hundra ljus i varje slinga och att hon ställer in dem så att ingen slinga blinkar med samma frekvens som någon av de andra, så står vi framför ett komplicerat system av ljussignaler - typ morsefyr - som till och med skulle sätta självaste Herr Samuel Morse på pottkanten.
Har man inte huvudvärk när man kommer hem till henne, så har man det garanterat när man går där ifrån. Så jag brukar försöka hålla mig på avstånd så här i juletid - ett julbesök om året det är vad jag kan erbjuda. Ett dygn med migrän och tablettknaprande, varken mer eller mindre. Min magkatarrbenägna mage skulle inte palla med alla smärtstillande tabletter som jag skulle bli tvungen att svälja vid mer frekventa julbesök. Vänskap kan stå pall för mycket men står tyvärr inte rycken för årligen återkommande utfall av migrän, magkatarr och alvedonmissbruk.

Som sagt, jag har inget emot toalettborstar i allmänhet men den här modellen ger mig rysningar. Jag har verkligen försökt tycka om dem. Jag har försökt intala mig att de är sinnesvidgande, kanske till och med själsöppnande, men det hjälper inte. Så jag har nu antagit en mer distanserad inställning. Jag försöker mota bort alla fasaväckande känslor och se det komiska i det hela. Jag försöker dessutom separera de psykedeliska toalettborstarna från min förnimmelse av julen. Julen är det jag har här hemma. Det jag stöter på hemma hos andra eller ute på stan har ingenting med julen att göra, utan är bara just vad det ser ut som - felvända toalettartiklar i lyxförpackning.

Önskelista:

Krispaket

Innehåll:
Vardagsenergi - 2 kapslar varje morgon måndag till fredag
Helgentusiasm - för bästa resultat bör samtliga familjemedlemmar svepas in redan torsdag kväll
Drivfjädrar - en i varje öra tills det börjar flyta på igen
Glädjespridare - placeras bäst på vardagsrumsbord för maximal spridning

Det är som förgjort

Eller förkylt kanske jag borde säga. Lillklimpen är tillbaka på dagis, men sjukstugan består.
Som tack för utfört arbete inom barnsjukvården kan jag nu äntligen kvittera ut min lön i form av en kraftig förkylning. I löneförmånerna ingår: feber, hosta, halsont, täppt näsa och ledvärk - det är bara tacka och ta emot.

Jag borde kanske begära löneförhandling - men risken finns att jag får en guldinfattad svininfluensa som tack för trogen tjänst.

Dramatik i kubik

Ibland kan vardagen bli ohyggligt spännande. Det gäller bara att hitta äventyret i det lilla. I det där som annars är så där tråkigt och vardagligt. Ta till exempel tvätt, det kan vara riktigt spännande - åtminstone här i Italien.

Tänk er en smutsgrå måndagsmorgon.

Tänk er att ni just köpt nya lakan. Nya fina, fräscha lakan som bara ska tvättas innan de kan förgylla sovrummets allra mysigaste hörn - sängen.

Tänk er att ni tar lakanen och ploppar in dem i tvättmaskinen - precis som ni brukar.

Tänk er att ni lite nonchalant drar runt temperaturknappen och ställer in den på lakanstvätt - så där som man gör - av gammal vana.

Tänk er att ni ger tvättmaskinen en kärleksfull klapp - eftersom den är sig själv nog, och till skillnad från andra familjemedlemmar, inte kräver 100% uppmärksamhet 100% av tiden.

Tänk er att ni sedan bara går därifrån - såsom rutinerade tvättare gör - i över en timme.

Tänk er att ni efter en dryg timme råkar gå förbi badrummet - bara sisådär, utan vidare.

Tänk er att ni - av en ren slump - hittar den kvarglömda plastförpackningen som lakanen låg i.

Tänk er att ni - lite slentrianmässigt - slår en blick på tvättråden och upptäcker att de ska tvättas i ...


30° grader? Skontvätt?

Här satte jag tvättmaskinen i halsen.

Men nu får väl ändå den italienska kläd- och textilindustrin ge sig! Okej, att det är 30° graders skontvätt på 90% av alla italienska kläder; det har jag mycket motvilligt lärt mig att acceptera vid det här laget. Men på lakan! Hemma i Sverige tvättade jag alltid lakan i 90° grader. Här är det ofta 60° eller möjligen 40° på lakan. Men 30°, hur fräscht är det?

När det gäller kläder så brukar jag kolla vad det är för material och sen köra efter svenska tvättråd. Men när det står 30° på ett lakan som ska vara av 100% bomull; vad är det då som kräver 30° grader? Jag kan inte annat än undra.
Det första som ploppar upp i mitt huvud är naturligtvis att någon korkad textilfabrikant skulle ha använt sig av vattenlösliga färger. Ja, ni vet, sådana där barnvänliga färger som går att tvätta ur i 40° grader. Men så korkad kan man väl inte vara, inte ens om man är man och italienare?

Den andra - och den mest plausibla anledningen - är att de har försökt helgardera sig mot eventuella framtida klagomål. Att de helt enkelt fegmärker för att slippa reklamationer. För det vet jag ju; att vad som än händer, om jag tvättar i högre temperatur än vad som står angivet, är på mitt alldeles egna ansvar. Om jag sedan inte lyckas få mina kläder rena är eller inte - är inte fabrikanternas bord.

För att återgå till mig och mina lakan, så hade vi det ganska hett om öronen båda två. Dagen hade helt plötsligt blivit väldigt spännande. Jag satte mig på golvet framför den centrifugerande tvättmaskinen och började fundera:
Vad kan hända med ett lakan som tvättats för hett? Kan det hända något med mönstret? Och i så fall vad? Vissnar blommorna? Klumpar prickarna ihop sig i kuddvaret? Eller kommer det att tappa färgen helt och hållet?
Och vad händer med storleken? Kommer det att krympa? I så fall - hur mycket? 10%, 50% eller kanske till och med 90%?

SPÄNNINGEN VAR OLIDLIG!

Tråkigt nog. Eller, jag menar naturligtvis, som tur är, så hände det faktiskt inget speciellt med lakanen. De såg nästan alldeles för normala ut för att falla mig i smaken. Inga färgskiftningar, inga modifierade mönster, utan helt vanliga lakan. Inte ens storleken hade förändrats. Men jag ska inte klaga, dagen hade varit bra. Otroligt spännande och fantasieggande. Och det är ju verkligen positivt så här i mitt i den grå vardagen. Jag kände mig nöjd. För inte hade jag väntat mig att få uppleva ett sådant här rafflande tvättäventyr? I alla fall inte på en måndag.

Några dagar senare kommer nästa chock - i form av ett par skitiga fotbollsshorts. Den här gången fick jag syn på lappen innan jag tvättade, vilket egentligen bara lade sten på börda. Hur ska jag tvätta de här? Ett par perplexa myror har de senaste dagarna kilat runt på hjärnkontoret utan att få något uträttat.

Är det bara jag som inte har någon knapp för 25° grader på tvättmaskinen, eller är vi fler? Vad kommer hända med shortsen om jag tvättar dem för varmt? Jag kan inte låta bli att fantisera om något i stil med Gremlins. Ni vet, shorts som klonar sig oräkneliga gånger, och omvandlas till små hemska varelser som förpestar min tillvaro i all oändlighet. Det är nästan så att jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot nästa tvätt!

Energi- och alkoholpolitiska åtgärder?

Västerbottens-kuriren 10 september:

58 stycken ska de tydligen bygga.

Jag undrar om det kan vara lönsamt; hur mycket energi kan man utvinna ur en liter vin egentligen?

Jag tror jag ska ta och räkna lite på det här.

Alarmerande siffror

Enligt Wikipedia så ska det i Taiwan finnas totalt 23 036 087 personer.

Så frågan är ...

... var är de resterande 23 035 387?

Källa: DN.se 11 .09.2009

Blixtvisit

Inatt när åskan rullade in och satte alla fönster i gungning kom jag att tänka på följande lilla episod; ett samtal som utspelade sig mellan mig och Storklimpen när han var 2,5-3 år.

- Storklimpen lyssna, det är åska!

Storklimpen spände öronen och lyssnade uppmärksamt. Efter en liten stund tittade han sig oroligt omkring, ställde sig tätt, tätt intill mig och viskade:

- Mamma, vem är Oskar?

Ibland förstår jag inte varför ...

... kvinnan framför mig i affären måste prova sig igenom ett tiotal kredit- och bankomatkort innan hon lyckas betala.

... de stänger av rulltrappan i affären och låter alla kunder åka hiss.

... de måste måla om stadens övergångsställen i rusningstid.

... alla trafikljus slår om till rött just när det är min tur att köra.

... en del bilister som står i bilkö inte kan lämna plats för korsande trafik, utan istället proppar igen varenda utfart. Ni kan ju föreställa er dominoeffekten; en skitstövel som vill tjäna en meter lyckas skapa köer i resterande delen av kvarteret, stadsdelen, stan. Kanske har ni känt av den ni också? Jag vet vad kön började ... den började här!

Och jag kan absolut inte förstå varför...

... jag valde att köpa glass just idag.

Varför!!!!

Eller ... jag vet nog varför. Det är han den där Murphy som har varit framme igen. Han, ni vet, med lagen om alltings jävlighet. För det vet jag ju, allra innerst inne, att om jag hade struntat i att köpa glass, så hade allt gått som smort.

Så här sitter jag nu med ett paket smultna glasspinnar. Inte gott! För inte ens en Magnum Double kan anses god i flytande form.

Skolkar din fyraåring?

Igår kväll roade jag mig med att läsa igenom den bunt papper som jag fått på dagis. Efter någon minuts läsande kom jag fram till följande uppfriskande paragraf:

"Frånvaro:

Barnens frånvaro måste alltid motiveras i ett skriftligt intyg från förälder. Frånvaro med familjeanknytning skall i förväg meddelas till förskollärarna.
Hursomhelst, efter trettio dagars kontinuerlig frånvaro utan giltig anledning, kommer rektorsexpeditionen meddelas att de nu kan avföra barnet från förskolan."

Den sista biten kan jag förstå - har man sitt barn hemma i en månad utan att meddela sig med förskolan så mister man sin plats. Helt okej, även om jag själv kanske skulle skrivit det lite annorlunda.

Men den första! Varför kräver man att ett dagisbarn ska ha med sig ett frånvarointyg från föräldrarna? Hur vanligt är det att fyraåringar schappar från dagis och drar runt i små rabiata babygäng på stan?
Men vad vet jag egentligen? Jag har ingen större erfarenhet av italienska dagisbarn. Och dessutom har jag inte vistats på stan så mycket det senaste året.

Betydelsenyans

Idag har det lagats pannkakor. Eftersom det varit så varmt den senaste tiden så har inte långvariga köksprojekt varit på tapeten. Inte heller har lusten för stabbiga måltider velat infinna sig, så klimparnas längtan efter pannkakor har hållit sig på mattan. Men, eftersom jag i ett svagt ögonblick, sittandes i ett luftkonditionerat flygplan på väg hem från semestern, utlovat pannkakor så fort det blivit en aning svalare, så var det alltså dax för det idag. Vad som anses som "en aning svalare" kan ju diskuteras. Men efter nattens blixtar, dunder och påföljande syndaflod, så fanns det inte någon plats för sådant. Klimparna ansåg att det blivit "en aning svalare", punkt slut!
Ingen barmhärtighet stod att finna, så en obetydligt svalare segsliten moder gjorde sina älskade klimpar till viljes och stekte ett berg med pannkakor ... i ett 35 gradigt kök.

Nästa inplanerade köksprojekt är en sats köttbullar till jul.

Den som ber mig om lagad mat innan dess kommer att halstras och serveras med ärtor i simmig sås!

Det är det här som kallas kärlek

Jag och sambon sitter i soffan och tittar på film. Mysigt! Efter en stund blir det reklam och jag rycker snabbt till mig boken som ligger på vardagsrumsbordet. Reklam är ju så dödligt tråkigt! Sambon zappar mellan kanalerna.
Helt plötsligt hör jag att sambon säger något.

- Sa'ru nått? jag tittar på sambon.
- Du ser ut som hon den där!
- Vem då?
- Hon i reklamen!

Jag tittar på Tv-rutan och ser ett gäng dansande och höftsvängande getingar. Tycker han att jag ser ut som en höftrullande insekt? Jag tittar frågande på sambon.

- Vem var det? säger jag och sneglar ner i boken.
- Ja du vet, hon i reklamen.
- Vem då?
- Ja, hon den där... Grace Kelly!
- Hm, visst! säger jag och mumlar något ohörbart om att kärleken är blind.

Filmen börjar igen och vi sitter tysta och tittar. Ny paus. Den här gången håller jag fingrarna från boken och tittar intresserat på reklamen. Han måste ju helt enkelt ha blandat ihop saker och ting. Grace Kelly, ha, ha! Är det inte kärlek, så är det garanterat hjärnsläpp. Han har nog sett fel.
Men, helt plötsligt är hon där i rutan - smärt, leende och majestätisk. Grace Kelly.

- Men titta, du gör ju det! Du ser ut som Grace Kelly! sambon viftar ivrigt med handen mot Tv:n.
- Visst! När tittade du på mig senast egentligen?!

Grace Kelly, skulle inte tro det! Greasy Belly, möjligen!

Positivist - javisst!

Efter ett par omåttligt gnälliga dagar har jag nu beslutat mig för att dra ut gnällspiken och släppa ut den positiva och gladlynta människa jag egentligen är. Något positivt måste det väl ändå finnas i denna varma och kladdiga tillvaro, ni vet: inget ont som inte har något med sig, och så vidare!

Tvätt:
Jag har upptäckt att tvättkorgen är nästintill tom - är inte det en positiv följdverkan av värmen, så vet inte jag! Både jag och klimparna struttar runt i bara underkläderna och när vi åker någonstans så är det för att bada, och det medför inte någon tvätt alls. För en T-shirt och ett par badbyxor kan väl knappast räknas som kläder? Och dessutom sitter tröjorna på i högst tio minuter, så en tröja räcker hela veckan.
Mannen har i och för sig skitat ner lite kläder eftersom han har jobbat, men de är så få att jag kan tvätta dem någon gång längre fram, till exempel när jag och barnen har slut på underkläder och vi bara MÅSTE tvätta.

Slitage:
Till följd av den knappa användningen av kläder, så sliter vi inte ut våra älskade plagg, vilket i sin tur betyder att de kommer att hålla längre.

Sömn:
Det är inte bara jag som blir trött och dåsig av värmen, barnen sover längre på morgnarna och jag har fått mina första ordentliga sovmorgnar sen storklimpen föddes. Ett sedan länge påkallat behov har tillfredsställts.

Mat:
Ingen i familjen har gjort anspråk på större middagar, vilket har varit kravlöst och bra. Värmen har tagit kål på allt vad hunger heter, så det har mest varit vatten och annan flytande föda som stått på menyn de senaste dagarna. En och annan bit melon med skinka har väl slunkit ner, men annars har det mest varit fasta hela veckan.

Form:
Till följd av det knappa intresset för mat så har den svällande semesterkulan börjat dra sig tillbaka. Ingen ohälsosam kost förutom kallt vitt vin, men det får nog räknas som en nödvändighetsvara så här års.

Svett:
Även svett är positivt, speciellt då överdriven svettproduktion hjälper kroppen att komma i form igen, här syftar jag naturligtvis på ovan nämnda semesterkula. Dessutom blir jag av med en massa läskiga toxiner, hur sunt som helst!

Balkongblommor:
Luftkonditioneringen i vardagsrummet spottar ut en jäkla massa vatten i en flaska på balkongen, vilket är suveränt! Inget mer spring med vatten, vilket jag uppskattar så här i värmen. Och sen, om vi bortser från energin jag gör av med, så känns det ganska bra att kunna återanvända vattnet i luften till att vattna blommorna med. Det känns skönt att kunna dämpa mitt dåliga energislösarsamvete med att jag faktiskt återanvänder något.

Summa summarum: Kan det bli bättre än så här?

Överhängande behov

Igår klagade jag en massa, idag har jag låtit bli att skriva inlägg för att inte upprepa mig.

Men nu känner jag att jag måste få ställa en fråga, akut!

Kan jag förbjuda familjen att duscha?

Varför?

Kolla in mitt tak!

Takdropp och medföljande stalaktitbildning

Jag hatar hög luftfuktighet!

Så illa är det kanske inte, men bra nära!

På rätt kurs

För ett tag sedan fick jag ett roligt mejl från en väninna. Jag tänkte att även ni kunde få ta del av det . Det kanske till och med är så att ni skulle vilja passa på att anmäla någon av era manliga familjemedlemmar till någon av de matiga kurserna.

Kurser för män hösten 2009

Folkhögskolans fristående kurser för män HT-09

Kurs 1
Hur man fyller på ispåsar.

Kursen går igenom varje arbetsmoment med diabilder.
950: -

Kurs 2
Wc-papper.

Är det sant att toalettpappret växer ifrån pappershållaren?

Diskussionsgrupp
1500: -

Kurs 3
Är det möjligt att lyfta upp toalettringen innan urinering?
Och hur lägger man ner den igen efter urinering?

Många praktiska övningar.
2000: -

Kurs 4
Efter middagen: Flyger de smutsiga tallrikarna själva till diskhon?

Lösningar och exempel på videoband.
2500: -

Kurs 5
Lär dig att hitta saker.

Börja med att ställa dem på rätt plats istället för att gapa och vända hela lägenheten upp och ner.

Öppet forum
1900: -

Kurs 6
Att ge blommor till din älskade skadar inte din hälsa.

Bilder och ljudband
4000: -

Begränsade platser.

Kurs 7
Våga fråga efter vägen.

Berättelser ur verkliga livet.
1500: -

Kurs 8
Är det genetiskt möjligt att hålla tyst när frun kör bilen?

Körsimulator
7500: -

Obegränsat antal platser.

Kurs 9
Lär dig skillnaden på fru och mamma.

Rollspel
1900: -

Kurs 10
Hur man lär sig att älska shopping.

Andningsteknik, meditation, samt mental träning.
500: -

Alla anmälningar är bindande.
Obegränsat antal platser.