lördag 30 maj 2009

Litteraturangrepp

Visst är det härligt med inbundna böcker!

Visst är det spännande att ha en inbunden tegelsten på 500 sidor i sin hand!

Visst är det ljuvligt att känna doften från det nytryckta pappret!

Visst är det mysigt att krypa upp i sängen med en väldoftande, femhundrasidig tegelsten i handen!

Men fy sjutton för att somna, och vakna av att ovannämnda tegelsten halkat ur handen och kört in ett spetsigt hörn i mitt trötta öga!

torsdag 28 maj 2009

Förlåt, mitt namn är Plåt, om det kan vara till någon ledning?

Jag har fått två utmärkelser under de senaste veckorna, och bara glömt bort att lägga ut dem.

FÖRLÅT!

Den här söta saken kommer från Fyrabarnsmamman, visst är den gullig!

''För att hennes blogg är i toppklass!''

Jättekul, att vara topprankad är ju inte helt fel! Tack Tessan!


Den här kom från Weirdo.


''Gosh hennes blogg är lite svår att beskriva men den himla kul!!!''

Att ha en obeskrivbar blogg är inte illa! Tack Weirdo!

Och nu kanske ni förväntar er att jag ska skicka dem vidare. Näää, jag tänker suga på dem ett tag, och sedan när jag njutit färdigt slungar jag iväg dem till någon av er. Bara sådär, oförhappandes, när ingen väntar sig det.

Värmebalja

Igår var jag för trött för att fixa med bilder, men här kommer de nu. Jag tänkte att det kunde vara kul att få se hur vår badpöl ser ut.
Tennisklubben är ett renoverat kloster och därför en väldigt charmig plats att vara på. Hade varit kul att få se ett par badmunkar lite då och då, men ingen av medlemmarna på klubben verkar ha känt sig manad att avlägga munklöfte.


Däremot har jag sett en och annan pösmunk ligga och vräka sig i solstolarna runt polen.



Den här lilla avdelade biten av pölen är en kombinerad barnbassäng och bubbelpool. Utmed den vänstra halvan går det en bänk och på väggarna sitter det munstycken som sprutar ut multum med bubblor. Denna lösning kan ju tyckas vara okej, speciellt när mammorna placerar sig där medan de har koll på ungarna. Helt suveränt! tänkte jag första gången jag såg den. Men sen upptäckte jag att den vänstra sidan oftast ockuperas av tantmaffian. Eller ännu värre, av snattrorna, det vill säga ett gäng yngre, och äldre, kvinnor som vet allt om allt och alla, och som med ett överlägset flin blöter och stöter dessa skvallerhistorier i det oändliga. Kärringposten verkar ha personalmöte i bubbelpoolen varje eftermiddag, och då är det oftast inte så kul att vara barn. Snattrorna tolererar nämligen varken vattenskvätt eller högljudda ungar. SUCK!

onsdag 27 maj 2009

Högtryckande

Det är långt mellan orden idag och hjärnan går på halvfart. Tyvärr har jag väldigt lågt blodtryck, och när värmen drar igång som den gjort de senaste dagarna, då faller det med full fart platt till marken.
Runt lunch var det helt förfärligt, jag var så trött att jag trodde jag skulle falla ihop. Det var nästan så att jag var tvungen att hålla upp ögonen med hjälp av tandpetare. Som tur var lyckades jag hitta flaskan med blodtryckshöjande medel. Jag kan inte säga att jag blev pigg som en mört, men jag blev i alla fall tillräckligt pigg för att orka hämta klimparna från skola och dagis och åka till tennisklubbens badpöl.
Tur att de fyllt vatten i poolen lite tidigare i år, för jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan den. Jag var själv alldeles för trött för att bada, men jag satte mig på en solstol bredvid pölen och sen skötte klimparna sig själva...hela eftermiddagen, puh!

Hetluftsbehandling

Jag älskar värme, jag älska hetta, men på natten kan det bli lite för mycket av det goda. Trettiotvå grader i sovrummet sen snart en vecka tillbaka, inte så konstigt att jag är trött! Tyvärr är det här bara början, för i juli och augusti brukar vi ha runt trettiosju.

tisdag 26 maj 2009

Könlös, ordlös, oläsbar

Just nu har jag egentligen ingenting att komma med, men eftersom jag ändå börjat skriva, så kan jag ju fortsätta en liten bit till.

En liten sak kan jag i alla fall säga, och det är att jag under ett par dagar haft svårt att komma in på en del bloggar.
Det är inte så att jag får felmeddelande med en gång, nejdå! Utan jag får komma in på sidan, jag får se den i en hundradels sekund, och sedan, när jag redan fått en liten föraning om vad ni har där, DÅ, får jag ett felmeddelande. Ja, ni vet, en sådan där liten gullig ruta där de snällt talar om att jag inte kan läsa sidan. Och sedan, när jag trycker på resolve problem, då blir allt bara vitt. Nervhetsande vitt. Vitt, vitt, terra incognita, outforskat område - som vita fläckar i en världsatlas. Och det vet jag ju, att det är just de där vita fläckarna som är intressantast.
Inne hos en del av er har jag försökt gång, på gång, på gång, men tyvärr blir det inte bättre för det. Det känns verkligen nesligt. Inte kan jag läsa, och inte kan jag kommentera, bara en liten uppretande glimt. Arg blir jag. Som ett bi. Eller som en sådan där liten bitsk terrier. Eller som något annat argt djur. Vilka djur är det som är arga egentligen, förutom bina?

Sen har jag tittat lite på min enkät. Det är verkligen jättekul att se vilka ni är som läser här inne. Och många är ni också!
Men, jag blev faktiskt lite ställd när jag såg att bara 41 av de 42 som röstat lyckats svara på huruvida de är man eller kvinna. Finns det några andra alternativ? Vad är det jag glömt?
Som sagt, jag har egentligen ingenting att säga, så jag tror jag sätter punkt här.

måndag 25 maj 2009

Let us trade

A man was sick and tired of going to work every day while his wife stayed home. He wanted her to see what he went through so he prayed:

'Dear Lord, I go to work every day and put in 8 hours while my wife merely stays at home. I want her to know what I go through. So, please allow her body to switch with mine for a day. Amen!'

God, in his infinite wisdom, granted the man's wish.

The next morning, sure enough, the man awoke as a woman. He arose. Cooked breakfast for his mate. Awakened the kids,. Set out their school clothes. Fed them breakfast. Packed their lunches. Drove them to school. Came home and picked up the dry cleaning. Took it to the cleaners. Went grocery shopping. Then drove home to put away the groceries. He cleaned the cat's litter box and bathed the dog.
Then, it was already 01 P.M. And he hurried to make the beds. Do the laundry, vacuum. Dust. And sweep and mop the kitchen floor. Ran to the school to pick up the kids and got into an argument with them on the way home. Set out milk and cookies and got the kids organized to do their homework. Then, set up the ironing board and watched TV while he did the ironing.
At 4:30 he began peeling potatoes and washing vegetables for salad, breaded the pork chops and snapped fresh beans for supper. After supper, he cleaned the kitchen. Ran the dishwasher. Folded laundry. Bathed the kids and put them to bed.
At 09 P.M he was exhausted and, though his daily chores weren't finished, he went to bed where he was expected to make love, which he managed to get through without complaint. The next morning, he awoke and immediately knelt by the bed and said:

'Lord, I don't know what I was thinking. I was so wrong to envy my wife's being able to stay home all day. Please, oh! Oh! Please, let us trade back. Amen!'

The Lord, in his infinite wisdom, replied:

'My son, I feel you have learned your lesson and I will be happy to change things back to the way they were. You'll just have to wait nine months, though.... You got pregnant last night.'

söndag 24 maj 2009

Vind för våg

Det har varit fullt upp hela helgen. Sen i fredags morse har vi i stort sett bara varit hemma för att duscha, sova eller byta kläder. Man skulle ju kunna tro att hemmet håller sig rent och fint när man inte är hemma, men så är det absolut inte. Tvättkorgen är fylld och med råge, golven känns grusiga och vardagsrummet ser ut som om det var lämnat i all hast. Ett kvarglömt glas, en halvfärdig teckning, ett pussel som inte blivit färdigt. Tänk övergiven lägenhet vid naturkatastrof, så kanske ni förstår vad jag menar. Så, jag antar att jag kommer ha en del att göra de kommande dagarna. Det är bara att hoppas att jag hinner få huvudet över ytan innan det är dax för helg igen. För helgerna, de duggar tydligen tätt så här års. Jag har alltid trott att en vecka är en vecka, och att de alltid ser ut på samma sätt. Men på senare tid har jag lärt mig att veckorna kan se ut lite som de vill, och det är knappt att veckodagarna infaller i samma ordning.
Som om det inte räckte med städning och tvättning, så gapar kylskåpet tomt. Det är så pass tomt att det ekar om man står och pratar medan man har kylskåpsdörren öppen.
Och sen har vi blommorna på balkongen. De mår inte bra! Jag har försökt med konstgjord andning och dropp, men det är tveksamt om de kommer att överleva natten. De har inte fått vatten sedan i torsdags kväll, och tre dygn med 35 graders värme är mer än vad de pallar med helt enkelt. Lite synd tycker jag, eftersom jag har lagt ner hela min själ i de där arma färgsprakande stackarna. Men vad ska jag göra? Jag kan ju knappast installera ett automatiskt sprinklersystem i balkonglådorna. Eller kan jag det?

lördag 23 maj 2009

Sufflör

Scen ett:

Segsliten står på livets scen iförd svarta shorts och lila t-shirt. In genom dörren kommer Herr Segsliten. Han stannar till mitt på golvet, gör en piruett, kör en stepp och tittar sedan frågande på henne.

Herr Segsliten: Hörru älskling, vad vill du ha när du fyller år? Du vet att det bara är typ nio/tio dagar kvar, eller hur?
Segsliten: Jag vet inte riktigt. Du vet ju hur jag é, jag önskar mig aldrig något speciellt.
Herr Segsliten: Men nått vill du väl ha?
Segsliten: Tjaa, en bok kanske, det brukar jag ju vilja ha. Kan alltid vara kul med nått att läsa till semestern. Annars kan du ju alltid ge mig nått annat.
Herr Segsliten: Vilken bok? Vadå annat?
Segsliten: .........

Scen två:

Rrrring! Telefonen skräller så att huset skakar. Segsliten hoppar till.

Segsliten: Pronto!
Segslitens mamma: Hej gumman! Jag ville bara veta vad du önskar dig till din födelsedag.
Segsliten: En bok kanske.
Segslitens mamma: Vilken bok? Och finns det inget annat som du gärna skulle vilja ha?
Segsliten: Hmmm...ähhh...hmmm....

Segsliten har lite svårt att komma ihåg sina repliker. Har du lust att vara sufflör och hjälpa henne med födelsedagsönskningarna?

Och du! Glöm inte att viska, för salongen är fullsatt.

fredag 22 maj 2009

Vem...

...är du som läser min blogg?
Jag tycker att det skulle vara intressant att få veta vem det är som läser min blogg, och har därför klistrat in en rad frågor i sidomenyn. Alla som svarar är anonyma, så även ni som inte brukar kommentera är välkomna att vara med.
Vill man vara lite mer specifik, eller berätta något annat om sig själv, så kan ni lämna en kommentar också. Ni kan ju till exempel tala om i vilken stad/land ni bor, eller vad ni har för yrke. Självklart får ni vara anonyma i kommentarerna också, det är inte vem som bor var jag vill veta, utan jag är mer intresserad av att få fram vem som är den typiska läsaren av min blogg.

torsdag 21 maj 2009

Turning torso

Vaknade i morse med en fruktansvärd ryggvärk.
Hmm, undrar vad jag gjorde i natt?
Lyfte tegel?
Nått måste jag ha gjort för jag kände mig helt sned och en aning vriden.
Fast vriden, det är jag ju jämt, men kanske inte just i den här bemärkelsen.

Efter frukost blev det bättre.
Till och med så pass bra, att jag lyckades få med alla kroppsdelarna ut genom dörren.
Det här med att få med sig allt på morgonen, är ju inte alltid så lätt.
Jag brukar känna mig rätt nöjd om jag lyckas få med både klimparna och mig själv när jag går.
Ibland har jag en klimp i famnen och huvudet under armen, men vi är i alla fall med.
Och det är ju det som räknas, eller hur?

Idag hade jag garanterat huvudet under armen.
Men det kan ju vara förståeligt, eftersom ryggen är sned och vriden.
Att sitta på tre kvart är ingen höjdare, inte ens för ett tankspritt huvud.

I köket ligger en lång lista på saker jag skulle göra idag.
Men den struntade jag fullständigt i, eftersom jag inte kunde bestämma mig för var jag skulle börja.
Istället drog jag ut på fikaturné.

Först var jag på fik och drack färskpressad juice med en svensk väninna.
Och sen drack jag ananasjuice hemma hos en annan svensk väninna.
Jag tänkte att juicerna var ett bra alternativ till kaffe så här i värmen.
Dessutom tycker nog min ofrivilligt bantande lekamen, att det är bättre än Cola-cola.

Jag tog faktiskt cykeln.
Fyra kilometer har jag fått ihop.
Jag är en trotsig jäkel, tänker minsann inte bli satt på pottkanten av en värkande torso.

Tyvärr så hade jag ju som sagt inte huvudet på skaft idag.
Utan det har suttit inkilat under armen hela dagen, vilket i sin tur har lett till diverse olägenheter.

I morse kom familjen med ut genom dörren, men plånboken blev kvar hemma.
Efter fika nummer ett stack jag hem för att hämta plånboken.
Väl hemma ringde jag ett samtal med mobilen, kissade, slängde ner en kräm i väskan och glömde sen mobilen hemma.

Väl ute igen höll jag på att bli påkörd bakifrån av en folkabuss.
Samtidigt bestämmer sig en cyklist för att ändra körriktning och kapar vägen framför mig.
Var jag skulle ta vägen var det ingen som tänkte på, så jag tappade balansen och druttade in i ett betongblock.
Betongblocket backade inte en centimeter, utan stod envist kvar.

När jag kom fram till torget där väninnan std och väntade, upptäckte jag att jag hade hela väskan full med kräm.
Det kan tydligen bli så om man inte skruvar på korken.
Det man inte har i korken får man därför ha någon annanstans.
Jag hade det i fickan.
Efter någon minuts torkande med servett var väskan som ny.

När jag sen skulle låsa cykeln drog jag låset ett varv runt mittstången och gick därifrån.
Jag vet inte hur jag kunde tro att det skulle räcka, men cykeln stod kvar när jag kom tillbaka.
Stadens cykeltjuvar har garanterat inte haft ögonen på skaft idag, så det är tydligen inte bara jag som har problem med vad jag placerar mina kroppsdelar.

tisdag 19 maj 2009

Den ofrivilliga bantaren

Först blir jag attackerad och går ofrivilligt ner i vikt.
Bra, några kilon som mot sin vilja hänger sig kvar runt midjan, vill jag ju inte ha.
Vill de inte sitta här och kalasa, så är jag absolut inte den som är den och trugar.
Stick ni bara om det inte passar!

Sen kom jag på att det snart är bikinisäsong.
Eller, kom på och kom på, jag har snarare blivit påmind var och varannan dag.
Alltid är det någon som skriver om stränder, bikinis och till brädden fyllda midjemått.

Och det var då jag började tänka på hur min midja mått, andra år, när jag försökt få bikinilinningen och magmunnen att komma överens om vad som är tillbörligt att sätta i sig.
Dessutom så skiner ju solen, vilket är en påminnelse i sig, för solsken i maj i Italien betyder badväder.

Som i sin tur tar mig tillbaka till det här med badkläder.
Vilket får mig att återkomma till det här med att gå ner i vikt, ofrivilligt.
Jag behöver egentligen inte gå ner speciellt mycket, men nått kilo skulle nog inte skada, jag vill ju inte spräcka bikinin första dagen vid pölen.
Och inte vill jag flyta som en kork ovanpå heller.
Så därför ska jag nu banta, helt ofrivilligt.

Men man måste vara målmedveten om man ska lyckas med ett sådant företag, inte tillåta några undantag, aldrig släppa målet ur sikte.

Så, jag lovar...
...att alltid ha ett mål mat inom synhåll.
...att hålla mig vid medvetande vid varje mål.
...och att vara medveten om att jag stoppar i mig.

Så nu jäklar ska jag banta, helt ofrivilligt.
Eller rättare sagt, jag tänkte be kroppen att göra det åt mig.
Den gjorde det ju så bra förra gången.
Helst nattetid då, så kan jag själv, helt på egen hand, ta hand om ätandet under den andra halvan av dygnet.

Hjulinställning

Det finns tydligen lite olika uppfattning om var olyckan kan få vara framme:

Ur Göteborgs-Posten 2009-05-06

"Buss tappade däck
En buss på linje 18 var på väg att korsa Avenyn när ett av bakhjulen lossade och träffade framrutan på en bil.
- Det kunde gått riktigt illa, säger bilens ägare....

- Man blir lite chockad. Ett däck ska inte kunna lossa på det sättet i centrala stan, säger hon."

Nähä, men i förorten går det ju bra! ☺

måndag 18 maj 2009

Tryckande beslut

Satt och funderade på om det var läge att ta och fika ute i solen på balkongen, men kom av mig. De 26, 2 grader som vardagsrummet bjuder på känns mer frestande.

Skulle kännas fel att klaga nu,
eftersom vädret äntligen verkar ha bestämt sig.
Så här sitter jag nu inne i svalkan och njuter av det vackra vädret.
Jag kommer ju ändå gå till parken med barnen om en stund, så jag missar ju inget.

Toppriden kunglighet

Kamratförtryck och mobbing förekommer tydligen överallt.

Publicerat 2009-05-10
DN gratulerar

"Carl Philip- en prins i pappas smak

Vi känner honom som prins Carl Philip. Vännerna kallar honom däremot för CP. På onsdag fyller design- och singelprinsen 30 år."

Kanske dax för prinsen att byta vänner!

söndag 17 maj 2009

Ekoturismföreningen tipsar

Jag satt just och läste lite på Ekoturismföreningens hemsida, och så stötte jag på det här:

"Res kollektivt och lätt packad i sommar"

Undrar vad de menar? En virrepinne på tåget kanske, eller en bläcka på bussen?

Jag undrar om nykterhetsföreningen håller med?

lördag 16 maj 2009

Svårflyttad

Jag bor som ni kanske minns i en klädskrubb, en väldigt välplanerad och trevlig sådan faktiskt. Detta gör det ganska svårt att hitta en annan lägenhet, eller ett radhus, som jag verkligen tycker om. För ska jag flytta så vill jag ju gärna att det nya stället ska hålla i jämförelsen, och kanske, om det är möjligt, till och med vara snäppet bättre.
Förutom att klädskrubben är fin i sig själv, så har vi en fantastisk utsikt. Första gången jag och min sambo klev in här, så sa vi bara WOW!
Vi stod vid ytterdörren, och det första vi såg var utsikten utanför vardagsrummets fönsterdörrar. Nu har jag inte tagit någon bild därifrån, men jag har gått ner och tagit bilder på det som finns där. Det här är ett litet smakprov på vad jag har nedanför min balkong, vackra koloniträdgårdar. Och att hitta något som står sig i jämförelse med det här, är inte lätt.





Jag hade helt glömt...

...att jag fått den här igen!

Tack Pysen!

Måste ta med hennes motivering också:

"För att hon är rakt på, för att hon får oss att skratta, för att hon inte backar en centimeter när något inte står rätt till."

Inte illa!

Eftersom jag redan skickat den vidare en gång, så avstår jag från att göra det den här gången.

Jag är ingen hejare på Paint, men med tanke på att Pysen fyllde 36 år igår, så har jag gjort vad jag kan för att fixa till en lagom kladdig tårta.

Grattis tjejen!!!!


fredag 15 maj 2009

Approberad

Gurkan var okej. Inte exakt som hemma, men så nära det kan bli med tanke på att den inte haft tillgång till svenskt vatten. Dessutom var den säkerligen uppvuxen enligt EU-standard, så vad kan man vänta sig?

Kommer ni ihåg hur det var när det började där nere i Belgien, det skulle vara Brysselkoll på allt. Och om Europa skulle klara av att fungera, så behövdes det fastställas en Eu-standard, inom alla områden. Inga avvikelser skulle vara tillåtna, så om ett land hade böjda gurkor, men inte de andra, då skulle gurkans form genast regleras av en lag. Många av er kommer säkerligen inte ihåg det här, så för att inte bli kallad lögnare och bli utsatt för förtal, kommer jag därför klistra in en bit ur denna sju sidor långa lagtext.
Jag har märkt ut några intressanta delar med rött:

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1677/88
av den 15 juni 1988, om kvalitetsnormer för gurka,
(EGT L 150, 16.6.1988, s. 21)...

"...B. Klassificering
Gurka indelas i de tre klasser som anges nedan.
i) Klass ”Extra

Gurka i denna klass skall vara av högsta kvalitet. Den skall ha
samtliga egenskaper som är typiska för sorten.
Den skall
— vara välutvecklad,
— vara välformad och praktiskt taget rak (
maximal krökning: 10
mm per 10 cm av gurkans längd),
— ha den färg som är typisk för sorten,
vara felfri, t. ex. utan förändringar i formen, särskilt sådana som
beror på kärnutveckling.

ii) Klass I
Gurka i denna klass skall vara av god kvalitet. Den skall
— vara tillräckligt utvecklad,
— vara förhållandevis välformad och praktiskt taget rak (
maximal
krökning: 10 mm per 10 cm av gurkans längd).
Följande fel är tillåtna:
— En smärre formförändring, dock inte sådan som beror på kärnutveckling.
— Ett mindre färgfel, t. ex. en ljusare färg på den del av gurkan som
var i kontakt med marken under odlingen.
— Lättare, läkta skalskador som uppstått genom gnidning, hantering
eller låga temperaturer, om de inte påverkar hållbarheten.

iii) Klass II
Denna klass omfattar gurka som inte uppfyller kraven för de högre
klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan. Den
får dock ha följande fel:
— Förändringar i formen som inte beror på långt framskriden kärnutveckling.
— Färgfel som täcker upp till en tredjedel av ytan; för växthusodlad
gurka är omfattande färgfel på den berörda delen inte tillåtna.
— Läkta sprickor.
— Lättare skador som uppstått genom gnidning och hantering och
som inte har någon avgörande betydelse för hållbarheten och
utseendet.
De fel som anges ovan är tillåtna för raka och lätt böjda gurkor.
Böjda gurkor är å andra sidan endast tillåtna om eventuella färgfel
endast är ringa och om krökningen är det enda felet eller enda formförändringen.
Krökningen på lätt böjda gurkor får vara högst 20 mm per 10 cm av
gurkans längd.
Böjda gurkor får ha en större krökning och skall förpackas separat.

III. BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING
Storleken bestäms av gurkans vikt.
i)
Frilandsodlad gurka skall väga minst 180 g.
Växthusodlad gurka skall väga minst 250 g.
ii) För växthusodlad gurka i klass ”Extra” och klass I gäller dessutom
följande:
Gurkor som väger 500 g eller mer skall vara minst 30 cm långa.
— Gurkor som väger 250-500 g skall vara minst 25 cm långa.
iii) Storlekssortering är obligatorisk för klass ”Extra” och klass I.
Skillnaden i vikt mellan den tyngsta och den lättaste gurkan i en
förpackning
får vara högst
— 100 g om den lättaste gurkan väger 180-400 g,
— 150 g om den lättaste gurkan väger minst 400 g.
iv) Bestämmelserna angående
storlekssortering gäller inte för ”korta
gurkor”."

De hade verkligen en massa tid att slösa bort där i Bryssel. Hade jag varit en av Brysselkollarna, så hade jag nog föredragit att spela plockepinn.

Vill ni veta mer om vad Brysselkollarna tycker om färgen, formen och storleken på våra frukter och grönsaker, så kan ni gå in på följande sida:

Sjukskrivet

Idag behöver jag inte låtsas att det regnar...för det regnar...och jag har fortfarande feber...och ont i halsen...och tycker synd om mig själv. Det som är bra med att det regnar...är att jag kan vara hur sjuk jag vill...fast det vill jag inte! Och jag har rätt...att göra vad jag vill....för jag är ju sjuk. Men jag vill inte göra något alls...förutom att slöa vid datorn...och läsa lite i min bok. I och för sig...måste jag ta hand om lillklimpen också. Han är på väg hem nu...med sin pappa. Det är också en fördel...med att vara sjuk...man får hjälp med marktjänsten.