Julförberedelser

Idag har jag gjort en julstjärna till nästa jul. Nu låter jag väldigt hurtig och ambitiös. Jag kan riktigt höra era tankar: Tänk vilken människa! Som redan i början av mars är så långt framskriden i sin julplanering, att hon tillverkar julstjärnor! Så är det inte! Utan det är snarare tvärtom. Jag har idag avslutat en klädnypsjulstjärna som jag påbörjat innan jul förra året.

Jag har känt mig lite pressad den senaste tiden, för min sambo har vid ett flertal tillfällen påpekat att han finner min kreativitet intressant, men att klädnyporna faktiskt bara ligger där i köket och dammar. Han har undrat om vi kanske inte skulle kunna använda dem när vi hänger tvätt, åtminstone fram till dess att andan faller på igen, och jag får lust att klistra ihop dem. Han var väldigt finkänslig. Han ville väl inte klaga rent ut, men kände att det var dax att säga något. Det troliga är väl att han inte ville såra mig, man kan ju inte riktigt veta med kreativa människor. De kan ju vara lite oberäkneliga. Är man kapabel att göra en julstjärna av klädnypor, så förmår man nog också att känna sig sårad och illa behandlad för ett sådant påpekande. Ni vet, den missförstådda konstnären.

Grejen är att klädnyporna tog slut mitt under pågående skaparprocess. Sedan tog det en, eller kanske var det två, veckor innan jag lyckades införskaffa fler. Jag var ju tvungen att få tag i precis samma modell, annars funkar det inte. Vid det här laget började min italienska kulturpersonlighet att sätta käppar i hjulet, och jag fick för mig att klädnyporna inte var mogna ännu. De behövde faktiskt dessa tre månader på sig för att vänja sig vid tanken på att bli julstjärna. Denna omvandlingsprocess kan vara mycket smärtsam för en klädnypa, jag lovar, jag har frågat.

Så idag var det alltså dax att flytta bakdelen från vagnen, och klistra ihop de stackars nyporna. Det jävliga är att jag lyckades klistra fast julstjärnan i köksbänken. Det är verkligen tur att grannarna inte kan svenska! För efter den harangen som råkade slinka ur mig då, så skulle jag inte kunna titta någon av dem i ögonen på, vad ska vi tippa? Två sekel!
Det här ska sambon få äta upp! Både i kokt och stekt tappning! Han var i och för sig finkänslig, men jag kände pressen! Klädnyporna var inte mogna än, och så tog jag itu med dem ändå. Jag borde inte ha lyssnat på honom, utan istället gått på min kvinnliga intuition. SUCK!

Så nu står jag här i början av mars, med en klädnypsstjärna fastklistrad på köksbänken bredvid spisen! Hur snyggt är det! Den skulle ju hänga i fönstret. Sambon tycker nog inte att den är snygg i fönstret heller, men det kommer han inte våga påpeka efter missödet med köksbänken.
Han måste vara rädd om den svenska kreativiteten! Det är den som gör att vi får mat på bordet varje kväll. För ni tror väl allvarligt talat inte att det är pengarna som han tjänar medan jag skapar med klädnypor, som fixar det, eller?




Eftersom Vero gärna ville se en bild på stjärnan, så har jag nu lagt in en bild. Visst är den snygg mot den grå köksbänken!
Förresten, hur får man loss superlim?