Årets kassler

Efter att, med stor framgång, ha hängett mig åt intensivt frosseri och självömkan så tänkte jag nu helt inrikta mig på frosseri. Det känns liksom som om jag borde syssla med något jag verkligen är bra på. Och att obehärskat hänge mig åt kulinarisk njutning verkar jag inte ha det minsta problem med.

Ikväll kommer jag därför helhjärtat ägna mig åt att äta mig igenom följande meny:

Antipasti
Salumi misti: coppa, fiocco, pancetta, lardo dell'Antica Corte Pallavicina
di Polesine Parmense e salame di Varzi.
Culatello di Parma artigianale cotto alla brace.

Gola (lardo di razza nera di Parma, A. C. Pallavicina) e pane di segale.
Prosciutto affumicato della Foresta Nera con cipolle rosse caramellate.
Pancetta toscana cotta al forno con marmellata di finocchi e anice stellato.
Lasagnetta di baccalà con patate al latte.
Foie gras in scaloppa con fichi secchi al Brachetto e pane croccante.
Millefoglie di verdure con salsa al Parmigiano Reggiano.

Primi
Risotto alle quaglie con biscotti di parmigiano.
Spaghetti Cocco con uova di salmone, scorza di limone e peperoncino fresco.

Ravioli con pieno di castagne e salsa al torre Cives.
Strozzapreti con crema di broccoli e aringa affumicata.
Crema di zucca con porcini trifolati.

Alla piastra
Tagliata di controfiletto di manzo con insalata di patate alla menta.
Tournedos di filetto di manzo con crema di porcini e porri fritti.
Costata di manzo irlandese Drumling.
Fiorentina.

Secondi
Filetto di storione alla melissa, tortino di patate viola dolci e spinaci.
Lumache Helix Maire alla bourguignone. (N.12)

Cosce d'oca all' arancia con patate al burro e coste al limone.
Rognone di vitello trifolato alle pere con risotto allo zafferano.
Tartare di filetto di cavallo battuta a coltello con polvere di capperi,
sale di Maldon e senape al pepe verde.
Fagottino di verza con patate, funghi e robiola ai due latti.

Formaggi
Taleggio della Valsassina, Parmigiano Reggiano vacche rosse, gorgonzola cinque stelle Gelmini dolce e piccante.

Dolci
Tiramisù in cialda croccante.
Flan di gianduia “Venchi”.

Mousse di castagne con salsa di cachi al Cointreau.
Fondant al cioccolato “Venchi” con marmellata di lamponi.

Charlotte di mele al cioccolato.

Jämna plågor

Idag är en sådan där dag när allt känns trist och jävligt. En riktig deppdag med andra ord.
Kallt är det.
Dimmigt är det.
Och hosta har jag.
Det hade verkligen suttit fint med en riktigt ordentlig tröstefika.
En sådan här till exempel:

Men nu har jag tyvärr inte tillgång till ovanstående svenska läckerhet, utan måste nöja mig med vad som finns. Jag har därför idag intagit tre stora fikamuggar kaffe och tre flottyrringar (små, åtminstone enligt bageriet.) Och har jag mått något bättre av det? Inte ett dyft! Men imorgon kan jag ju alltid gräva ner mig i sängen med en påse chokladpraliner och beklaga mig över konsekvenserna av dagens frosseri. Alltid nått!

Som att lappa vantar i månsken

Det här med att den nya tekniken skulle spara tid är rent ut sagt kvalificerat nonsens! Jag har just använt tre timmar till att försöka få internet att fungera. Under dessa tre timmar har jag naturligtvis varit kontakt med min internetsupport som bad mig att försöka lösa det hela via deras sajt. Yes box! Hur enkelt som helst när INTE internet fungerar. Dessutom tog det killen tio minuter att förstå varför jag inte kunde lösa problemet via deras sajt.

Samtalet lät ungefär så här:

- Jag lyckas tyvärr inte koppla upp mig på internet. Datorn säger att det är något problem med säkerhetskoderna.

- Är datorn på? (Redan här började jag ana att jag inte hade att göra med klassens ljus.)

- Va? Klart den är på.

- Och modemet?

- Japp!

- Okej, då behöver du bara koppla upp dig på nätet och gå in på vår sajt. Klicka på problemlösningar.

- Men jag lyckas ju inte ta mig ut på nätet. Enligt datorn är det något fel på säkerhetskoderna. Jag har skrivit in dem på nytt men det funkar iallafall inte.

- Hm.

- Nu står det att jag tryckt in en felaktig kod men det här är den enda säkerhetskod jag har. Den brukar funka så det måste vara något fel hos er.

- Tryck på "koppla upp" så ska du se att allt går bra.

- Men den vill ju inte koppla upp!

- Gå in på vår sajt och klicka på problemlösningar och sedan på ...

- Men jag kan ju inte komma ut på nätet!!!

- Nähä, men om du nu vill lösa det här problemet så kanske det är bästa att du först ser till att vara uppkopplad.

- Nämen ...

Efter tio oändliga minuter så lyckades killen äntligen koppla ihop sin tröga hjärna med den där ensamma lilla hjärncellen som dansade runt någonstans där inne under kalufsen.

- Aha! Så du menar att du inta kan ta dig ut på nätet? Inte överhuvudtaget?

- Precis! Inte alls. Inte överhuvudtaget. Inte ens om jag ber på mina bara knän och gråter på kinesiska. Det är som sagt var något fel på säkerhetskoderna. (Jag tror tyvärr inte att han uppfattade sarkasmen.)

Ungefär här började han envisas med att det var min dator det var fel på.

- Jag kan inte hitta några fel här hos oss så det måste vara hos dig felet ligger. Prova att återinstallera allt ... (Här kom en lång lista på vad som skulle återinstalleras.)

Precis så sa de om telefonen i förrgår "Jag kan inte hitta något ... bla ... bla ... fel hos dig. Bla ... bla ... återinstallera allt ... bla ... bla ... om inte ... bla ... bla ... får ni skaffa en ny telefon." Sedan visade det sig att det hela hade med deras pissiga linjer att göra. Jag försökte naturligtvis förklara detta för den skarpsynta supportkillen men han hävdade att det inte på några villkor kunde vara ett problem som gick att lösa hos dem. Så vad skulle jag göra? Fram med koder och installationsskivor.

Efter att ha återinstallerat modem, WiFi-nyckel och knappat in en miljon olika koder så lyckades jag fortfarande inte ta mig ut på nätet. Ett nytt givande samtal med samma kille. De måste vara duktigt underbemannade på Telecom eftersom jag hela tiden fick tag på samma "snille". Kan man ha en enmannasupport på ett så stort telefonbolag eller hade jag bara otur?

Hur som helst så var det NATURLIGTVIS inte fel på min dator. Inte på mina andra inställningar heller utan det var något universalgeni (de har tydligen anställt en hel hög sådana) som lyckats knappa bort mina säkerhetskoder när de skulle lösa problemet med den icke fungerande telefonen. Suck!

Det är verkligen härligt med all denna tidssparande teknik. Eftersom det tog sju timmar att få ordning på telefonen så måste en internetuppkoppling på ynka tre timmar anses vara rekordsnabbt. Undrar vad jag skulle ha gjort med alla dessa timmar innan internet? Snackat med en kompis i telefon? Gått på badhus? Läst en bok? Skrivit en bok? Hm, som det är just nu så har jag varken tid med det ena eller det andra. Och kvällen tänkte jag använda till att rensa slaskpost och uppdatera antivirus ... för jag vill ju inte att datorn ska drabbas av något annat hemskt nu när allt äntligen fungerar. ;)

Som man bäddar får man ligga

Just nu är jag hemma i Stockholm med man och klimpar. Det som från början såg ut att vara en ganska lång resa känns nu helt plötsligt väldigt kort. Dagarna har en konstig förmåga att springa iväg och imorgon är det redan nyår. Vart tog de gångna dagarna vägen? De har bara försvunnit i ett huj. För att inte tala om det gångna året? Jag är helt säker på att det INTE hade lika många dagar som det förra, inte en chans!

För att avsluta året som sig bör så tänkte jag bjuda på en rolig historia som cirkulerar i Italien just nu.

(n.b. i Italien är det vanligt att det är Jesusbarnet som kommer med paketen och inte tomten. Dessutom är några av personerna i historien enbart kända i Italien. Detta påverkar dock inte slutklämmen)

"Kära Jesusbarnet, i år har du tagit ifrån mig min älsklings sångare Michael Jackson, min älsklings skådis Patrick Swayze, min älsklings skådespelerska Farrah Fawcett, min älsklings tv-presentatör Mike Bongiorno och min älsklings poet Alda Merini!!! Jag tänkte bara tala om för dig att min älsklings politiker är ... Silvio Berlusconi och att året inte är slut än."

Ha ett riktigt gott nytt år!!!!!

Snö och julstämning

Jag och barnen har julafton medan herr Segsliten är på jobbet. Det är vardag här. Julen börjar först i ikväll och i de flesta italienska familjer blir det inga paket förrän i morgon bitti. Hemma hos oss har tomten redan lämpat av en säck, han vet ju att vi är svenskar och förväntar oss paket redan den 24:e. Barnen kan knappt bärga sig. De går runt granen och studerar tomtens gåvor. Spänningen är olidlig.

Storklimpen: Det där kan nog vara ... eller kanske det där.

Paketen får sig några nyp.

Lillklimpen: När kommer pappa hem? Måste han verkligen vara med? Kan vi inte öppna dem ändå?

Storklimpen: Du måste vänta, vi öppnar aldrig paketen på morgonen. Dessutom MÅSTE pappa vara med. Det fattar'u väl!

Lillklimpen: *djup suck* Jag vill inte vänta på pappa. Jag vill öppna mina paket nu!

Storklimpen: Men det måste du. INGEN får öppna paket utan pappa!

Lillklimpen: *SUCK!*

Klimparna fortsätter att klämma på paketen.

Lillklimpen: Mamma, vi känner bara lite på paketen. Vet du, några paket har vi inte önskat oss ... formen stämmer inte. Inte alls faktiskt!

Storklimpen: *suck* Tomten kommer ju med lite allt möjligt. Både sånt vi önskat oss och sånt vi inte önskat oss. Det vet du väl!

Lillklimpen: JAHA! Men du, de där mellanstora paketen är svåra att gissa så de har jag säkert inte önskat mig.

Lillklimpen går och sätter sig i soffan. Han ser lugn ut men skenet bedrar. Det går några minuter sen ställer han sig upp och tittar mig rätt i ögonen.

- Mamma! NÄR ska vi öppna paketen?

Klimparna har varit vakna sedan klockan sju. Jag undrar hur många timmars klämmande paketen tål?

Ojojoj, den här dagen kommer nog att bli lång för oss alla.

Ha en riktigt skön jul!

Kram ♥

Toalettborstar i all ära

Jag måste nog börja med att understryka att jag inte har något emot toalettborstar. Inte ens om de är i lite halvtaskigt skick och passerat bäst före datum. Jag menar, vi snackar toalettborstar. Och hur fräsch kan egentligen en sådan vara? I och för sig har jag stött på en del riktigt snygga, t.ex. de där kromade där borsten inte syns överhuvudtaget. Och en del fräscha - de där som desinficerar sig själva mellan varje användning. Vad jag däremot inte gillar är dessa uppochnedvända toalettborstar, gärna rosa, ljusblå eller frostvita, som italienarna trycker ner i någon stackars julgransfot och kallar julgran. Sen, kanske beror det på att granarna är så erbarmligt fula, virar de in dem i ett par kilometer glittergirlander, hänger en stor kula på varje barr - gärna så många olika färger som möjligt - och sätter en stor kurvig guldspira i toppen. Som kronan på verket paketerar de sedan in det hela i slinga efter slinga med blinkande psykedeliska ljus i olika färger. En tjej jag känner talade lyckligt om att hon nu lyckats hitta just den typ av rosa lampor hon letat efter i åratal. Det är hennes sjunde ljusslinga och hon hoppades på att hitta en åttonde i orange innan julafton.
Sju ljusslingor! Åtta! Om vi sedan betänker att det är cirka hundra ljus i varje slinga och att hon ställer in dem så att ingen slinga blinkar med samma frekvens som någon av de andra, så står vi framför ett komplicerat system av ljussignaler - typ morsefyr - som till och med skulle sätta självaste Herr Samuel Morse på pottkanten.
Har man inte huvudvärk när man kommer hem till henne, så har man det garanterat när man går där ifrån. Så jag brukar försöka hålla mig på avstånd så här i juletid - ett julbesök om året det är vad jag kan erbjuda. Ett dygn med migrän och tablettknaprande, varken mer eller mindre. Min magkatarrbenägna mage skulle inte palla med alla smärtstillande tabletter som jag skulle bli tvungen att svälja vid mer frekventa julbesök. Vänskap kan stå pall för mycket men står tyvärr inte rycken för årligen återkommande utfall av migrän, magkatarr och alvedonmissbruk.

Som sagt, jag har inget emot toalettborstar i allmänhet men den här modellen ger mig rysningar. Jag har verkligen försökt tycka om dem. Jag har försökt intala mig att de är sinnesvidgande, kanske till och med själsöppnande, men det hjälper inte. Så jag har nu antagit en mer distanserad inställning. Jag försöker mota bort alla fasaväckande känslor och se det komiska i det hela. Jag försöker dessutom separera de psykedeliska toalettborstarna från min förnimmelse av julen. Julen är det jag har här hemma. Det jag stöter på hemma hos andra eller ute på stan har ingenting med julen att göra, utan är bara just vad det ser ut som - felvända toalettartiklar i lyxförpackning.

Fint som snus

Nu är det klart. Puh! Jag är helt slut. Jag har en hel del arbete framför mig i morgon men det mesta är på plats. Jag tänkte passa på att tvätta fönster och gardiner också. Gardinstängerna är ju redan nedtagna så det skulle kännas konstigt att låta bli. Dessutom brukar jag fixa till fönstrena till jul, det hör liksom julen till.

Det blir tyvärr bara ett par rader här inne idag för nu ska jag ta på mig pyjamasen och göra kväll. Det tycker jag att jag är värd.
Kram på er!

Desorganisering - lova runt och hålla tunt

De skulle bara in och ut över dagen sa de, målarna alltså. Hahahahaha! En fjärdedel av lägenhetens innehåll står i köket, en nio kvadratmeter trång tarm, och resten av grejerna står under plast i olika rum. Så nu sitter jag här i ett uppochnedvänt hem och undrar hur jag ska lyckas skrapa fram fyra sovplatser till natten.

Idag gick det ganska bra eftersom jag hade barnen hos farmor men imorgon blir det värre. Lillklimpen kan nog vara på dagis men storklimpen, som har passat på att få 39,5 i feber just idag, kommer få vara hemma i bråten med mig.

Jag håller tummarna för att det ska vara klart imorgon kväll. Men vem vet ... de rör ju sig om hantverkare ... och de är italienska sådana till på köpet.

Jag måste nog medge att jag blev lite sur

Upptäckte just att jag missat bloggens ettårsdag med fyra dagar. Men med tanke att jag inte har varit riktigt på alerten den senaste tiden så är det kanske inte så konstigt.
Nu ska jag bara komma på hur jag ska fira det här ... några förslag?

Metamorfos

Den senaste veckan har varit fullspäckad. Elektriker, rörmokare och murare har bytt av varandra och själv har jag bytt rum med barnen. Som om det inte räckte så har jag dessutom spacklat och förberett inför den kommande veckans ommålning av alla rum utom kök och toalett.

Den här veckan är det dessutom lov i skolan och barnen kommer att vara hemma t.o.m. onsdag. Men på torsdag blir det lite lugnare igen så jag hoppas orka med att pynta lite inför den kommande helgens luciafirande. Fint som snus kommer det bli med de nymålade rummen.

Jag tror minsann att jag håller på att få tillbaka min energi! Jippi!!!!

Önskelista:

Krispaket

Innehåll:
Vardagsenergi - 2 kapslar varje morgon måndag till fredag
Helgentusiasm - för bästa resultat bör samtliga familjemedlemmar svepas in redan torsdag kväll
Drivfjädrar - en i varje öra tills det börjar flyta på igen
Glädjespridare - placeras bäst på vardagsrumsbord för maximal spridning

Framstegsoptimism

Idag orkade jag läsa min e-post.
Suveränt!

Energikris

Men jag lovar att komma tillbaka ... snart.

Epikuré

Årets vinterresa till Sverige är beställd. Biljetterna till Rasmus på luffen är betalda och uthämtade. Klimparna är nöjda.

Själv sitter jag och funderar på om jag ska beställa en dag på Yasuragi - jag älskar det stället! Eller varför inte en natt? Fast en övernattning kostar en del. Hm, jag tror bestämt att det är dax att skriva ett par rader till tomten.

Det är som förgjort

Eller förkylt kanske jag borde säga. Lillklimpen är tillbaka på dagis, men sjukstugan består.
Som tack för utfört arbete inom barnsjukvården kan jag nu äntligen kvittera ut min lön i form av en kraftig förkylning. I löneförmånerna ingår: feber, hosta, halsont, täppt näsa och ledvärk - det är bara tacka och ta emot.

Jag borde kanske begära löneförhandling - men risken finns att jag får en guldinfattad svininfluensa som tack för trogen tjänst.

Dramatik i kubik

Ibland kan vardagen bli ohyggligt spännande. Det gäller bara att hitta äventyret i det lilla. I det där som annars är så där tråkigt och vardagligt. Ta till exempel tvätt, det kan vara riktigt spännande - åtminstone här i Italien.

Tänk er en smutsgrå måndagsmorgon.

Tänk er att ni just köpt nya lakan. Nya fina, fräscha lakan som bara ska tvättas innan de kan förgylla sovrummets allra mysigaste hörn - sängen.

Tänk er att ni tar lakanen och ploppar in dem i tvättmaskinen - precis som ni brukar.

Tänk er att ni lite nonchalant drar runt temperaturknappen och ställer in den på lakanstvätt - så där som man gör - av gammal vana.

Tänk er att ni ger tvättmaskinen en kärleksfull klapp - eftersom den är sig själv nog, och till skillnad från andra familjemedlemmar, inte kräver 100% uppmärksamhet 100% av tiden.

Tänk er att ni sedan bara går därifrån - såsom rutinerade tvättare gör - i över en timme.

Tänk er att ni efter en dryg timme råkar gå förbi badrummet - bara sisådär, utan vidare.

Tänk er att ni - av en ren slump - hittar den kvarglömda plastförpackningen som lakanen låg i.

Tänk er att ni - lite slentrianmässigt - slår en blick på tvättråden och upptäcker att de ska tvättas i ...


30° grader? Skontvätt?

Här satte jag tvättmaskinen i halsen.

Men nu får väl ändå den italienska kläd- och textilindustrin ge sig! Okej, att det är 30° graders skontvätt på 90% av alla italienska kläder; det har jag mycket motvilligt lärt mig att acceptera vid det här laget. Men på lakan! Hemma i Sverige tvättade jag alltid lakan i 90° grader. Här är det ofta 60° eller möjligen 40° på lakan. Men 30°, hur fräscht är det?

När det gäller kläder så brukar jag kolla vad det är för material och sen köra efter svenska tvättråd. Men när det står 30° på ett lakan som ska vara av 100% bomull; vad är det då som kräver 30° grader? Jag kan inte annat än undra.
Det första som ploppar upp i mitt huvud är naturligtvis att någon korkad textilfabrikant skulle ha använt sig av vattenlösliga färger. Ja, ni vet, sådana där barnvänliga färger som går att tvätta ur i 40° grader. Men så korkad kan man väl inte vara, inte ens om man är man och italienare?

Den andra - och den mest plausibla anledningen - är att de har försökt helgardera sig mot eventuella framtida klagomål. Att de helt enkelt fegmärker för att slippa reklamationer. För det vet jag ju; att vad som än händer, om jag tvättar i högre temperatur än vad som står angivet, är på mitt alldeles egna ansvar. Om jag sedan inte lyckas få mina kläder rena är eller inte - är inte fabrikanternas bord.

För att återgå till mig och mina lakan, så hade vi det ganska hett om öronen båda två. Dagen hade helt plötsligt blivit väldigt spännande. Jag satte mig på golvet framför den centrifugerande tvättmaskinen och började fundera:
Vad kan hända med ett lakan som tvättats för hett? Kan det hända något med mönstret? Och i så fall vad? Vissnar blommorna? Klumpar prickarna ihop sig i kuddvaret? Eller kommer det att tappa färgen helt och hållet?
Och vad händer med storleken? Kommer det att krympa? I så fall - hur mycket? 10%, 50% eller kanske till och med 90%?

SPÄNNINGEN VAR OLIDLIG!

Tråkigt nog. Eller, jag menar naturligtvis, som tur är, så hände det faktiskt inget speciellt med lakanen. De såg nästan alldeles för normala ut för att falla mig i smaken. Inga färgskiftningar, inga modifierade mönster, utan helt vanliga lakan. Inte ens storleken hade förändrats. Men jag ska inte klaga, dagen hade varit bra. Otroligt spännande och fantasieggande. Och det är ju verkligen positivt så här i mitt i den grå vardagen. Jag kände mig nöjd. För inte hade jag väntat mig att få uppleva ett sådant här rafflande tvättäventyr? I alla fall inte på en måndag.

Några dagar senare kommer nästa chock - i form av ett par skitiga fotbollsshorts. Den här gången fick jag syn på lappen innan jag tvättade, vilket egentligen bara lade sten på börda. Hur ska jag tvätta de här? Ett par perplexa myror har de senaste dagarna kilat runt på hjärnkontoret utan att få något uträttat.

Är det bara jag som inte har någon knapp för 25° grader på tvättmaskinen, eller är vi fler? Vad kommer hända med shortsen om jag tvättar dem för varmt? Jag kan inte låta bli att fantisera om något i stil med Gremlins. Ni vet, shorts som klonar sig oräkneliga gånger, och omvandlas till små hemska varelser som förpestar min tillvaro i all oändlighet. Det är nästan så att jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot nästa tvätt!

Hög surhetsgrad

Igår blev jag riktigt sur.

Min svärmor var här i en halvtimme. Inte så länge kanske, men under den korta tiden lyckades hon - med skorna på - knata runt i varenda rum. Hela min kropp skrek när jag såg henne gå från rum till rum. Värst var det nog när hon ställde sig på barnens lekmatta, då stack det ilsket i varenda nervtråd. Jag kände mig våldtagen; det här är mitt hem, med mina regler, och hon VET att jag inte tycker om att man går in med skor. Efter arton år tillsammans med hennes son, varav vi har haft ett eget hem i femton, vet hon vad som gäller. I vanliga fall brukar jag säga till, men igår gjorde jag inte det. Det kändes förargligt att vara så petig när hon hade varit så snäll; hon hade nämligen åkt buss genom hela stan för att hämta hem storklimpen från skolan.
Jag kunde inte hämta honom själv eftersom lillklimpen hade feber, över fyrtio grader t.o.m, så det var ju inte att tänka på. Och sambon, han var naturligtvis i andra ändan av Italien, och kunde inte hämta han heller.
Men det spelar egentligen ingen roll. För hur snäll och hjälpsam hon än varit så tycker jag att hon ska respektera mig; och gör hon det, så går hon inte in med skor när hon kommer hem till mig, inte ens om hon är här i fem minuter.

Det hela slutade med att jag, så fort hon gått ut genom dörren, skurade hela lägenheten. Det kan kanske låta som en överdriven åtgärd, men barnen leker nästan alltid på golvet. Och dessutom så sitter de ofta där i sina pyjamas. Jag tycker inte att det är lämpligt att ha golven fulla med smuts och bakterier, även om lite skit kan tänkas rensa magen, och att få ner grus och annan skit i sängarna har jag faktiskt inte heller lust med.
Det enda jag kunde göra var att skura. Skura mina golv. Skura bort min irritation. Skura, skura, skura. Jag gnodde som en besatt, hade det inte varit för att klimparna behövde få i sig lite mat så hade jag nog gnott mig ända ner till grannen.
Efter en sömnlös natt och en hel dag med en feberhulkande fyraåring så var det inte riktigt så jag hade tänkt avsluta dagen. Men vad gör man när man är tvungen att bli av med smutsen och ilskan?

Ikväll kommer svärmor hit igen; den här gången med svärfar i släptåg. Irritationen har redan börjat krypa i mig, men jag försöker hålla den stången. Sambon har sagt åt mig att demonstrativt ställa fram två par tofflor. De står nu tätt, tätt tillsammans ute i hallen och väntar på att få krama svärföräldrarnas strumpklädda små fötter. Jag hoppas innerligt att deras fötter hittar dit.

Oumbärliga ting

Efter ett par dagar med migrän och diverse småkatastrofer tycker jag att det är på sin plats att tacka uppfinnarna till följande förnödenhetsartiklar:

huvudvärkstabletter

tejp

superlim

och tvättpapper

TACK!

Tvättpapper

Ibland är det bra att vara förutseende och stoppa i mer än ett.

Dagens utflyktsmål

Idag kunde jag inte låta bli att köpa mig en nostalgitripp till åttiotalet.

Det blev en evighetsbiljett till 1984.

Nymodigheter i apelsinernas land

Poste italiane, dvs den italienska posten, har börjat med något alldeles nytt, närmare bestämt eftersändning av post.


Att påstå att italienarna skyndar långsamt ... väääääldigt långsamt, är snudd på underdrift. Men, bättre sent än aldrig!

Jag undrar om de kommer att få det hela att fungera. Eftersom de redan har ett himla sjå med att få fram den vanliga posten, så kan jag inte låta bli att fundera över hur de ska gå med den eftersända.