Toalettborstar i all ära

Jag måste nog börja med att understryka att jag inte har något emot toalettborstar. Inte ens om de är i lite halvtaskigt skick och passerat bäst före datum. Jag menar, vi snackar toalettborstar. Och hur fräsch kan egentligen en sådan vara? I och för sig har jag stött på en del riktigt snygga, t.ex. de där kromade där borsten inte syns överhuvudtaget. Och en del fräscha - de där som desinficerar sig själva mellan varje användning. Vad jag däremot inte gillar är dessa uppochnedvända toalettborstar, gärna rosa, ljusblå eller frostvita, som italienarna trycker ner i någon stackars julgransfot och kallar julgran. Sen, kanske beror det på att granarna är så erbarmligt fula, virar de in dem i ett par kilometer glittergirlander, hänger en stor kula på varje barr - gärna så många olika färger som möjligt - och sätter en stor kurvig guldspira i toppen. Som kronan på verket paketerar de sedan in det hela i slinga efter slinga med blinkande psykedeliska ljus i olika färger. En tjej jag känner talade lyckligt om att hon nu lyckats hitta just den typ av rosa lampor hon letat efter i åratal. Det är hennes sjunde ljusslinga och hon hoppades på att hitta en åttonde i orange innan julafton.
Sju ljusslingor! Åtta! Om vi sedan betänker att det är cirka hundra ljus i varje slinga och att hon ställer in dem så att ingen slinga blinkar med samma frekvens som någon av de andra, så står vi framför ett komplicerat system av ljussignaler - typ morsefyr - som till och med skulle sätta självaste Herr Samuel Morse på pottkanten.
Har man inte huvudvärk när man kommer hem till henne, så har man det garanterat när man går där ifrån. Så jag brukar försöka hålla mig på avstånd så här i juletid - ett julbesök om året det är vad jag kan erbjuda. Ett dygn med migrän och tablettknaprande, varken mer eller mindre. Min magkatarrbenägna mage skulle inte palla med alla smärtstillande tabletter som jag skulle bli tvungen att svälja vid mer frekventa julbesök. Vänskap kan stå pall för mycket men står tyvärr inte rycken för årligen återkommande utfall av migrän, magkatarr och alvedonmissbruk.

Som sagt, jag har inget emot toalettborstar i allmänhet men den här modellen ger mig rysningar. Jag har verkligen försökt tycka om dem. Jag har försökt intala mig att de är sinnesvidgande, kanske till och med själsöppnande, men det hjälper inte. Så jag har nu antagit en mer distanserad inställning. Jag försöker mota bort alla fasaväckande känslor och se det komiska i det hela. Jag försöker dessutom separera de psykedeliska toalettborstarna från min förnimmelse av julen. Julen är det jag har här hemma. Det jag stöter på hemma hos andra eller ute på stan har ingenting med julen att göra, utan är bara just vad det ser ut som - felvända toalettartiklar i lyxförpackning.