torsdag 11 december 2008

Han är lite snurrig den där tomten!

Sitter här och stirrar på telefonen. Jag försöker med hjälp av telepati att få sambons släktingar att ringa och fråga vad barnen vill ha i julklapp. Men ack nej, inget händer!

Varje år är det likadant. Barnen skriver meterlånga listor med önskningar och jag skriver en nästan lika lång med saker som jag tycker att barnen behöver. Men ingen hör av sig utan alla går efter eget huvud och alla försöker köpa något större och finare än alla andra. Förutom att jag inte har plats för alla dessa saker, så blir dessutom barnen en aning konfunderade. Förra året, efter att ha öppnat klapparna från de italienska släktingarna, tittar min äldste son på mig och frågar:

- Undrar vems önskelista tomten läste egentligen?

Ja, vad säger man då? Han hade ju fått massor av presenter, men inget som han önskat sig. Dessutom konstaterade han (efter att ha fått två Lego polisstationer):

- Han är nog lite snurrig den där tomten, trodde han verkligen att jag behövde två?

Jag har försökt förklara för släktingarna att det är bättre om de ringer mig först, men det har gått sex år och det verkar inte ha gått in ännu. Jag tycker t.ex. att man kan ge dem kläder men det tycker inte släkten som förskräckt utbrister:

- Kläder! Till jul? Men då ska man ju få leksaker!

Mina barn skulle gärna ta emot kläder, speciellt den lille, som tycker det är kul att få något nytt och inte bara ärvda kläder. Dessutom vill de gärna ha böcker, spel och pussel men det verkar inte heller anses tillräckligt roligt.

Ja, så varje jul får jag kvadratmeter efter kvadratmeter med oönskade leksaker (länge leve konsumtionstillväxten!). I Sverige hade det kanske inte varit någon katastrof. För i Sverige kan man gå tillbaka till affären och byta eller få pengarna tillbaka. I Italien går det oftast inte att byta alls och att få pengarna tillbaka är stört omöjligt, enligt principen:

-Ha ha! Köpt är köpt och kommer aldrig mer igen!

Någon gång ibland kan det gå att byta men då måste du ta en ny vara på en gång. Du ska väl inte tro att de tänker ge dig något tillgodokvitto!
Släkten som har vuxit upp i detta absurda köpsystem köper därför efter eget huvud och sedan kastar de kvittot. Så även om någon ”ovanligt välmenande” köpman skulle låtit mig byta, så är det nu inte längre möjligt.

Ja, så här sitter jag nu och stirrar på telefonen och mumlar min magiska formel:

RING, RING, RING.........

Inga kommentarer: