lördag 31 januari 2009
Saneringsåtgärd
Rumsrena pojkar bortskänkes!
Två charmiga blandeuropeiska pojkar (svensk/italienska) behöver komma till ett nytt hem p.g.a. allergi.
De är 3,5 och 6 år gamla, vaccinerade och innehar registrerad stamtavla.
De är sällskapliga och keliga, men springer en gärna runt fötterna. De fungerar inte alltid ihop med varandra, men går bra ihop med andra barn. De har alla förutsättningar för att bli tama, men det kan ta lite tid. Du bör ha barnvana och besitta såväl tålamod, som tid och energi. Ser gärna att båda får komma till samma ställe, men inget måste.
Leveransklara. Jag står för kostnaderna.
Är du intresserad? Höra av dig!
Funderade på att lägga ut det här på blocket...undrar om det finns någon som nappar?
fredag 30 januari 2009
Datasammanbrott
En del av er kanske undrar varför jag inte har bloggat tidigare, eller kanske inte, men det tänker jag tala om för er nu....ändå.
För det första så köpte jag en bok om att ”Skapa din egen blog”, vilket jag absolut inte rekommenderar (att köpa en sån bok alltså). Där förklarades det ingående hur jag ska gå till väga, hur jag köper min egen domän, hur jag lägger upp min egen databas osv. Det var sida upp och sida ner med besvärliga scheman, pilar, siffror och invecklade html-koder. Luften gick bokstavligt talat ur mig, boken gömdes undan, och jag bestämde mig för att göra något annat på datorn, ni skulle veta vad bra jag har blivit på patiens!
För det andra så var min gamla dator inget att leka med, och absolut inget att göra lite mer komplicerade saker med. Den var fem år gammal, i datasammanhang är det en ansenlig ålder, och tog en halvtimme på sig att starta. Inte ens jag är så trög på morgonen, och då lider jag ändå av kronisk morgontrötthet. När f..skapet äntligen kommit igång, så hängde den sig gärna ett par gånger, och då var det ju liksom bara att ta allt från början igen. Tänk om jag skulle äta både en andra och en tredje frukost varje morgon, då skulle jag aldrig få något gjort. Och det fick aldrig min gamla dator heller, som sagt, patienser var avancerat nog!
Så i oktober, efter att min sambo tjatat på mig att köpa en ny dator i....ett år, så köpte jag denna "Rolls Roys", en riktig överdängare i datasammanhang. En terabyte (1000 gigabyte) som jag då vill jämföra med de 60 gigabyte jag hade på den gamla. Tänk er vilken skillnad, så modern att man behöver instruktionsbok bara för att kunna sätta på den. Så varför började jag inte blogga då? Jag menar, kan ”Blondinbella”, så kan jag, jag är i alla fall släktens ”tekniker”. Men ack nej, ack nej! Och här kommer tredje anledningen, till varför jag inte bloggat tidigare, in i bilden.
Har ni någonsin köpt en ny dator? Jag antar det, eftersom ni är bloggare allihop. Att ha en ny dator ÄR INTE KUL! Speciellt inte när man har en sambo som, jag älskar dig och du är bra på annat (tror jag), har tummen mitt i handen. Brukar det inte vara mannen som tar hand om bilen och det tekniska? Jag måste ha missat något, eftersom jag tar hand om...allt! Utom soporna och att fylla diskmaskinen.
En ny dator innebär en hel massa krångel, för att ta till i underkant. Jag saknar nästan min gamla morgontrötta dator ibland, typ varje dag. Helt plötsligt har jag en hel massa nya program som jag inte ens kan uttala namnet på. Försök då göra något så komplicerat som att skriva ditt eget namn, eller bloggnamn.
Glad i hågen började jag att lägga in alla program som jag behövde för att kunna använda skanner, webbkamera, bilder, och spel. Jag hade ju köpt en riktig diamant, så nu skulle det redigeras, photoshopas, spelas, webbpratas m.m.
HAHAHA! Trodde jag ja! För datorn talade så snällt om för mig att:
”Den här mjukvaran går inte att använda i Windows Vista!”
Va! Jag som har köpt den bästa speldatorn av dem alla! Jag som köpt en dator som ska kunna få mig att videoprata med mamma, som om hon satt på andra sidan bordet! Jag som köpt en dator som skulle kunna få plats med varenda bild sen tidernas begynnelse! För att inte tala om alla texter jag skulle kunna skriva! Jag har ju plats!
-Sorry bruden! Inte så länge du har utenheter som tillhör stenåldern, kom igen en annan dag!
Så då blev det att börja shoppa utenheter. Och så småningom hade jag allt jag behövde för att komma igång. Allt utom webbkamera. Jag beställde en den fjärde december...och den kom i går. Tur att jag betalade extra för snabbleverans, annars hade den väl kommit lagom till det var dax att köpa en ny dator.
Ja, detta är den enkla förklaringen till att jag inte bloggat förr....och hur är det nu man säger...Technology killed the cat! Eller?
För det första så köpte jag en bok om att ”Skapa din egen blog”, vilket jag absolut inte rekommenderar (att köpa en sån bok alltså). Där förklarades det ingående hur jag ska gå till väga, hur jag köper min egen domän, hur jag lägger upp min egen databas osv. Det var sida upp och sida ner med besvärliga scheman, pilar, siffror och invecklade html-koder. Luften gick bokstavligt talat ur mig, boken gömdes undan, och jag bestämde mig för att göra något annat på datorn, ni skulle veta vad bra jag har blivit på patiens!
För det andra så var min gamla dator inget att leka med, och absolut inget att göra lite mer komplicerade saker med. Den var fem år gammal, i datasammanhang är det en ansenlig ålder, och tog en halvtimme på sig att starta. Inte ens jag är så trög på morgonen, och då lider jag ändå av kronisk morgontrötthet. När f..skapet äntligen kommit igång, så hängde den sig gärna ett par gånger, och då var det ju liksom bara att ta allt från början igen. Tänk om jag skulle äta både en andra och en tredje frukost varje morgon, då skulle jag aldrig få något gjort. Och det fick aldrig min gamla dator heller, som sagt, patienser var avancerat nog!
Så i oktober, efter att min sambo tjatat på mig att köpa en ny dator i....ett år, så köpte jag denna "Rolls Roys", en riktig överdängare i datasammanhang. En terabyte (1000 gigabyte) som jag då vill jämföra med de 60 gigabyte jag hade på den gamla. Tänk er vilken skillnad, så modern att man behöver instruktionsbok bara för att kunna sätta på den. Så varför började jag inte blogga då? Jag menar, kan ”Blondinbella”, så kan jag, jag är i alla fall släktens ”tekniker”. Men ack nej, ack nej! Och här kommer tredje anledningen, till varför jag inte bloggat tidigare, in i bilden.
Har ni någonsin köpt en ny dator? Jag antar det, eftersom ni är bloggare allihop. Att ha en ny dator ÄR INTE KUL! Speciellt inte när man har en sambo som, jag älskar dig och du är bra på annat (tror jag), har tummen mitt i handen. Brukar det inte vara mannen som tar hand om bilen och det tekniska? Jag måste ha missat något, eftersom jag tar hand om...allt! Utom soporna och att fylla diskmaskinen.
En ny dator innebär en hel massa krångel, för att ta till i underkant. Jag saknar nästan min gamla morgontrötta dator ibland, typ varje dag. Helt plötsligt har jag en hel massa nya program som jag inte ens kan uttala namnet på. Försök då göra något så komplicerat som att skriva ditt eget namn, eller bloggnamn.
Glad i hågen började jag att lägga in alla program som jag behövde för att kunna använda skanner, webbkamera, bilder, och spel. Jag hade ju köpt en riktig diamant, så nu skulle det redigeras, photoshopas, spelas, webbpratas m.m.
HAHAHA! Trodde jag ja! För datorn talade så snällt om för mig att:
”Den här mjukvaran går inte att använda i Windows Vista!”
Va! Jag som har köpt den bästa speldatorn av dem alla! Jag som köpt en dator som ska kunna få mig att videoprata med mamma, som om hon satt på andra sidan bordet! Jag som köpt en dator som skulle kunna få plats med varenda bild sen tidernas begynnelse! För att inte tala om alla texter jag skulle kunna skriva! Jag har ju plats!
-Sorry bruden! Inte så länge du har utenheter som tillhör stenåldern, kom igen en annan dag!
Så då blev det att börja shoppa utenheter. Och så småningom hade jag allt jag behövde för att komma igång. Allt utom webbkamera. Jag beställde en den fjärde december...och den kom i går. Tur att jag betalade extra för snabbleverans, annars hade den väl kommit lagom till det var dax att köpa en ny dator.
Ja, detta är den enkla förklaringen till att jag inte bloggat förr....och hur är det nu man säger...Technology killed the cat! Eller?
torsdag 29 januari 2009
Sjukdomsbesked
I dag utspelade sig följande konversation hemma hos mina svärföräldrar:
Lillklimpen: Farmor! Mamma är precis som du och farfar.
Farmor: Jaså! Hur menar du då?
Lillklimpen: Hon förstår ingenting!
Farmor: Nähä! Vad är det hon inte förstår?
Lillklimpen: Hon förstår inte att jag har feber i morgon också!
Väl hemma hos oss igen kommer lillklimpen till mig med ett par ulltofflor i handen.
- Mamma! Kan du hjälpa mig att sätta på tofflorna?
- Visst kan jag det! Varför vill du ha på dig dem?
- Jo, jag känner hur febern stiger.
Så var det med det! Att lillklimpen inte vill gå till dagis i morgon... är ju klart som korvspad!
Lillklimpen: Farmor! Mamma är precis som du och farfar.
Farmor: Jaså! Hur menar du då?
Lillklimpen: Hon förstår ingenting!
Farmor: Nähä! Vad är det hon inte förstår?
Lillklimpen: Hon förstår inte att jag har feber i morgon också!
Väl hemma hos oss igen kommer lillklimpen till mig med ett par ulltofflor i handen.
- Mamma! Kan du hjälpa mig att sätta på tofflorna?
- Visst kan jag det! Varför vill du ha på dig dem?
- Jo, jag känner hur febern stiger.
Så var det med det! Att lillklimpen inte vill gå till dagis i morgon... är ju klart som korvspad!
Betänketid?
Den 31 maj 1991 frågade min nuvarande sambo om jag ville gifta mig med honom.
I söndags sa han:
”Du skulle kanske gå och leta rätt på en klänning!”
I den här takten lyckas jag kanske bli gift lagom till min begravning. Det skulle i och för sig lösa en del praktiska detaljer, och otvivelaktigt, bli en mycket billigare tillställning.
onsdag 28 januari 2009
Trosbekännelser
Ibland, speciellt sen jag har fått barn, är det svårt att känna sig så där härligt vacker och sensuell, som jag ibland gjorde när jag var yngre. För ungefär fyra månader sedan var jag iväg till ett köpcentrum här i närheten. Jag strosade omkring i lugnan ro, och tittade på än det ena än det andra. Helt plötsligt upptäcker jag att en ganska snygg man står och tittar på mig. Jag tittar tillbaka, och undrar förstås vad han glor på. Då ler han så där gäckande och skälmskt, så som män brukade le mot mig när jag var yngre och ett par kilo smalare. När jag fortfarande hade lite fylligare och toppigare bröst. Och inte de här nerhängda, utammade tuttarna som jag har nu. När jag klädde mig lite mer ”à la mode“. Och inte gick omkring i gamla utslitna jeans och urtvättade tröjor. När jag var så där ungdomligt glad. Och inte bara urlakat trött, som jag är efter en natts vyssjande med febergråtande barn. När jag fortfarande hade orken att sminka mig innan jag gick ut genom dörren. När jag fortfarande såg fräsch ut. Och inte så där trassligt, blekfisigt geggig som jag gör nu. En sådan blick fick jag. Just då, just där, helt oväntat.
Vad händer då, när man så där helt oväntat, så där helt apropå, får en sån där intresserad blick? Jo, blodet börjar pumpa lite snabbare, pulsen drar på i hundratio knyck, och en hel flottilj fjärilar börjar en våldsam flyguppvisning i magtrakten. Och där står jag som ett fån. Ler lite mesigt och vet inte riktigt vad som väntas av mig, jag har ju liksom lagt av mig lite. Mannen fortsätter att le och drar lite i kragen på sin tröja. Precis sådär som vi kvinnor brukar göra, lite nervöst, fast vi drar oftast en hand genom håret. Mannen fortsätter att le, och drar nu lite mer demonstrativt i kragen. Har han lite konstiga tics? Eller är det bara jag som tycker att han börjar att bete sig lite löjligt? Jag ler lite till, lite bredare och börjar gå där ifrån. Mannen ler stort, nästan skrattar. Han drar idogt i sin krage och harklar sig. Jag ler, visar varenda tand, ett riktigt stomatolleende. Mannen ler tillbaka, öppnar munnen och utbrister:
”Du tjejen, du har tröjan ut och in! Lappen syns här bak i nacken!”
Han pekar på kragen igen och går skrattande därifrån.
Hur kunde jag vara så korkad? Hur kunde jag tro att jag skulle få en sån där härligt skälmsk och intresserad blick, när jag ser ut som jag gör nu, som en mosad banan på en lagom skamfilad tallrik? Fast när jag tänker efter, så gjorde det inget. Jag skulle ha tröjan ut och in varje dag, om det betydde att jag skulle få känna den där känslan igen. Den där känslan att vara sedd, att vara attraktiv. Den där känslan som gör att man känner sig som om man hade en härligt maffig berg och dalbana i magen.
I dag hände det igen. Inte en skälmsk blick från en främmande man, utan tröjan. Jag hade den ut och in. Min gulliga sjukgymnast påpekade det för mig, och frågade om jag haft en stressig morgon. När har jag inte det? Han sa att han ibland råkade vända kalsingarna ut och in. Jag påpekade att det inte är så farligt eftersom det inte syns. Pinsam i hemlighet kan man ju få vara, det spelar ju ingen roll. När jag kom hem igen upptäckte jag, inte utan att skratta, att jag förutom tröjan, satt trosorna ut och in. Men det får vara min alldeles egna hemlighet, för jag har varit alldeles lagom pinsam och snurrig för idag. Dessutom har vi väl trosfrihet i Sverige, eller va!
Vad händer då, när man så där helt oväntat, så där helt apropå, får en sån där intresserad blick? Jo, blodet börjar pumpa lite snabbare, pulsen drar på i hundratio knyck, och en hel flottilj fjärilar börjar en våldsam flyguppvisning i magtrakten. Och där står jag som ett fån. Ler lite mesigt och vet inte riktigt vad som väntas av mig, jag har ju liksom lagt av mig lite. Mannen fortsätter att le och drar lite i kragen på sin tröja. Precis sådär som vi kvinnor brukar göra, lite nervöst, fast vi drar oftast en hand genom håret. Mannen fortsätter att le, och drar nu lite mer demonstrativt i kragen. Har han lite konstiga tics? Eller är det bara jag som tycker att han börjar att bete sig lite löjligt? Jag ler lite till, lite bredare och börjar gå där ifrån. Mannen ler stort, nästan skrattar. Han drar idogt i sin krage och harklar sig. Jag ler, visar varenda tand, ett riktigt stomatolleende. Mannen ler tillbaka, öppnar munnen och utbrister:
”Du tjejen, du har tröjan ut och in! Lappen syns här bak i nacken!”
Han pekar på kragen igen och går skrattande därifrån.
Hur kunde jag vara så korkad? Hur kunde jag tro att jag skulle få en sån där härligt skälmsk och intresserad blick, när jag ser ut som jag gör nu, som en mosad banan på en lagom skamfilad tallrik? Fast när jag tänker efter, så gjorde det inget. Jag skulle ha tröjan ut och in varje dag, om det betydde att jag skulle få känna den där känslan igen. Den där känslan att vara sedd, att vara attraktiv. Den där känslan som gör att man känner sig som om man hade en härligt maffig berg och dalbana i magen.
I dag hände det igen. Inte en skälmsk blick från en främmande man, utan tröjan. Jag hade den ut och in. Min gulliga sjukgymnast påpekade det för mig, och frågade om jag haft en stressig morgon. När har jag inte det? Han sa att han ibland råkade vända kalsingarna ut och in. Jag påpekade att det inte är så farligt eftersom det inte syns. Pinsam i hemlighet kan man ju få vara, det spelar ju ingen roll. När jag kom hem igen upptäckte jag, inte utan att skratta, att jag förutom tröjan, satt trosorna ut och in. Men det får vara min alldeles egna hemlighet, för jag har varit alldeles lagom pinsam och snurrig för idag. Dessutom har vi väl trosfrihet i Sverige, eller va!
Oumbärliga ting
Titta vad som damp ner idag... och från två håll dessutom! Jag måste verkligen tacka Veronica och Pysen för dessa superhärliga utmärkelser!!!! De ger verkligen näring åt själen. Jag suger upp dem med roten, och lever på dem så länge jag bara kan.
Antar att jag borde fixa fest snart, för det vore verkligen kul att träffa er allihop. Vilket gäng vi är, både här i Italien, där hemma i Sverige och ute i resten av världen. Ett härligt kompisgäng som delar varandras vardag och stöttar varandra. Tänk bara på vilken uppbackning Pysen fick här i veckan, bättre kompisar får man leta efter!
Den här gången behöver jag inte skicka den vidare till ett visst antal, tack och lov, men uppmanas i stället att lista upp 5 saker som jag inte kan vara utan.
Jag kan inte vara utan:
Familjen - först och främst mina barn och min sambo. Självklart kan jag inte vara utan familjen hemma i Sverige heller, men det är jag ju, dagligen. Så därför kan jag inte heller vara utan...
Telefonen - som jag använder som en förlängd navelsträng. Jag pratar med mamma så ofta jag bara kan. Bättre bollplank än mamma får man leta efter. Hos henne kan jag pröva idéer och söka stöd när jag behöver.
Vänner – är som röda och vita blodkroppar....livsnödvändiga... finns i olika sorter och har alla, olika funktioner. Varje vän är viktig var för sig, men tillsammans håller de uppe hela systemet.
Böcker - min första emotionella lågkonjunktur inföll, vid sju års ålder, i samband med att jag förstod att jag inte skulle hinna läsa all världens böcker, innan det var dax att hänga upp skylten.
Papper och penna – jag har älskat att skriva sen jag var liten och har alltid papper och penna till hands om jag skulle behöva skriva ner något. Tankar går så lätt förlorade att man måste fånga upp dem innan de rinner bort.
..... Och de nominerade är....trumvirvel...med risk att vara tjatig:
Ingela la la – som med värme och jordnära charm beskriver sin vardag.
Oliver och Romantik - låter oss ta del i hennes härliga ”maximalism”.
Lallis liv och Leverne - som låter oss ta en tur på hennes alldeles egna tankebana.
Antar att jag borde fixa fest snart, för det vore verkligen kul att träffa er allihop. Vilket gäng vi är, både här i Italien, där hemma i Sverige och ute i resten av världen. Ett härligt kompisgäng som delar varandras vardag och stöttar varandra. Tänk bara på vilken uppbackning Pysen fick här i veckan, bättre kompisar får man leta efter!
Den här gången behöver jag inte skicka den vidare till ett visst antal, tack och lov, men uppmanas i stället att lista upp 5 saker som jag inte kan vara utan.
Jag kan inte vara utan:
Familjen - först och främst mina barn och min sambo. Självklart kan jag inte vara utan familjen hemma i Sverige heller, men det är jag ju, dagligen. Så därför kan jag inte heller vara utan...
Telefonen - som jag använder som en förlängd navelsträng. Jag pratar med mamma så ofta jag bara kan. Bättre bollplank än mamma får man leta efter. Hos henne kan jag pröva idéer och söka stöd när jag behöver.
Vänner – är som röda och vita blodkroppar....livsnödvändiga... finns i olika sorter och har alla, olika funktioner. Varje vän är viktig var för sig, men tillsammans håller de uppe hela systemet.
Böcker - min första emotionella lågkonjunktur inföll, vid sju års ålder, i samband med att jag förstod att jag inte skulle hinna läsa all världens böcker, innan det var dax att hänga upp skylten.
Papper och penna – jag har älskat att skriva sen jag var liten och har alltid papper och penna till hands om jag skulle behöva skriva ner något. Tankar går så lätt förlorade att man måste fånga upp dem innan de rinner bort.
..... Och de nominerade är....trumvirvel...med risk att vara tjatig:
Ingela la la – som med värme och jordnära charm beskriver sin vardag.
Oliver och Romantik - låter oss ta del i hennes härliga ”maximalism”.
Lallis liv och Leverne - som låter oss ta en tur på hennes alldeles egna tankebana.
Autocoaching
Ny dag, nya tag!
Positivt om i dag: En klimp frisk! Han kommer vara i skolan till halv ett.
Positivt om i går: Jag somnade inte i soffan. Det måste ha varit överskottsenergi eller någon typ av adrenalinkick.
I dag tänkte jag vara riktigt kreativ och..... tvätta nerkissade lakan.
Ps. Hittade livsgnistan i en påse i hallen. Den är tänd! Den är på plats!
Ha en riktigt bra dag allihop!
Positivt om i dag: En klimp frisk! Han kommer vara i skolan till halv ett.
Positivt om i går: Jag somnade inte i soffan. Det måste ha varit överskottsenergi eller någon typ av adrenalinkick.
I dag tänkte jag vara riktigt kreativ och..... tvätta nerkissade lakan.
Ps. Hittade livsgnistan i en påse i hallen. Den är tänd! Den är på plats!
Ha en riktigt bra dag allihop!
tisdag 27 januari 2009
Schack och matt
Har inte tid. Har inte ork. Har huvudet under armen och livsgnistan i en påse i hallen.
Har just gått av mitt mammaskift. Kvar finns en liten människospillra, ett vrak som kapsejsar i vardagsrumssoffan, i väntan på morgondagen.
Har just gått av mitt mammaskift. Kvar finns en liten människospillra, ett vrak som kapsejsar i vardagsrumssoffan, i väntan på morgondagen.
Dårpippi
Känner mig färdig för hispan! Jag har sprungit som en skållad råtta från det ena barnet till det andra, och börjar känna mig en aning trött. Ibland är det bra att bo trångt, jag hade aldrig pallat med en dag som i dag om jag bott i stor lägenhet eller i villa. Så här har min dag sett ut, man kan ju bli självmordsbenägen för mindre!
Vaknade. Lagade frukost. Torkade utspilld mjölkchoklad. Klädde på mig. Klädde på barnen. Skjutsade barnen till farmor (farfar var borta och kunde inte ställa upp. Synd!). Gick på sjukgymnastik. Handlade. Åkte till farmor för att hämta barnen. Storklimpen fick ett utbrott. Jag fattade ingenting, måste vara för att han är sjuk. Fick ett utbrott på arg storklimp. Åkte hem. Lyckades busa med storklimpen så att han blev glad igen. Satte på gamla datorn. Musen funkade inte. Letade efter en annan mus. Hittade mus. Installerade data spel. Tangentbordet funkade inte. Letade efter ett extra tangentbord men hittade inte något. Sprang ner i källare och garage för att leta efter ett gammalt, hittade inget där heller och fick låna ut mitt eget (jag som tänkt passa på att blogga!). Tagit en huvudvärkstablett. Hjälpte lillklimp. Plockade undan leksaker. Bad klimparna att inte ha ihjäl varandra. Delade på bråkande klimpar. Hjälpte storklimp. Torkade spilld saft. Lagade lunch. Plockade undan lunch. Bakade kaka (varför valde jag inte ett enklare recept?). Hjälpte storklimp. Hjälpte lillklimp. Fixade mellanmål. Dammsög upp tappad kaka. Spelade sällskapsspel. Letade efter borttappad tärning. Spelade lite till. Letade efter borttappad spelpjäs. Smet undan två minuter för att kissa. Hittade vardagsrummet fullständigt upp och ner, hur hann de det? Städade vardagsrum. Hjälpte storklimp med läxor. Blev bunden med tygorm. Funderade på om det finns något bra konvalescenthem i närheten. Blev avbruten. Funderade på att rymma. Blev avbruten igen. Funderade på om man kan få ett enkelrum på hispan. Blev avbruten. Kastade in handduken. Resignerade. Kastade yxan i sjön. Släppte taget och insåg att det bara är två och en halv timma kvar till läggdax. Stålsätter mig. Håller andan. Tänker att efter regn kommer sol, och att i morgon är det en annan dag. SUCK!
Vaknade. Lagade frukost. Torkade utspilld mjölkchoklad. Klädde på mig. Klädde på barnen. Skjutsade barnen till farmor (farfar var borta och kunde inte ställa upp. Synd!). Gick på sjukgymnastik. Handlade. Åkte till farmor för att hämta barnen. Storklimpen fick ett utbrott. Jag fattade ingenting, måste vara för att han är sjuk. Fick ett utbrott på arg storklimp. Åkte hem. Lyckades busa med storklimpen så att han blev glad igen. Satte på gamla datorn. Musen funkade inte. Letade efter en annan mus. Hittade mus. Installerade data spel. Tangentbordet funkade inte. Letade efter ett extra tangentbord men hittade inte något. Sprang ner i källare och garage för att leta efter ett gammalt, hittade inget där heller och fick låna ut mitt eget (jag som tänkt passa på att blogga!). Tagit en huvudvärkstablett. Hjälpte lillklimp. Plockade undan leksaker. Bad klimparna att inte ha ihjäl varandra. Delade på bråkande klimpar. Hjälpte storklimp. Torkade spilld saft. Lagade lunch. Plockade undan lunch. Bakade kaka (varför valde jag inte ett enklare recept?). Hjälpte storklimp. Hjälpte lillklimp. Fixade mellanmål. Dammsög upp tappad kaka. Spelade sällskapsspel. Letade efter borttappad tärning. Spelade lite till. Letade efter borttappad spelpjäs. Smet undan två minuter för att kissa. Hittade vardagsrummet fullständigt upp och ner, hur hann de det? Städade vardagsrum. Hjälpte storklimp med läxor. Blev bunden med tygorm. Funderade på om det finns något bra konvalescenthem i närheten. Blev avbruten. Funderade på att rymma. Blev avbruten igen. Funderade på om man kan få ett enkelrum på hispan. Blev avbruten. Kastade in handduken. Resignerade. Kastade yxan i sjön. Släppte taget och insåg att det bara är två och en halv timma kvar till läggdax. Stålsätter mig. Håller andan. Tänker att efter regn kommer sol, och att i morgon är det en annan dag. SUCK!
Upptäcktsresande
I går kväll beställde jag en resa hem till mitt gamla fädernesland Sverige. Som ni kanske vet, var mitt julbesök inte direkt en hit, och eftersom mamma inte tänker komma hit på sportlovet, gör jag därför ett andra försök. Tyvärr är inte barnen lediga mer än två dagar den veckan, det är karneval, så för att storklimpen inte ska missa för mycket i skolan, så kommer jag och lillklimpen resa ensamma. Storklimpen tycker att det ska bli roligt att vara hemma själv med pappa, och lillklimpen tycker att det ska bli spännande att få resa iväg utan storebror. Själv tycker jag också att det ska bli spännande och roligt, men märkligt. Jag har aldrig varit borta från storklimpen mer än en och en halv dag sedan han föddes, och nu ska jag vara borta hela sex dagar. Fyra dagar på BB räknas inte för då kom han och hälsade på.
Det kommer nog att kännas konstigt, men förr eller senare måste man ju klippa av navelsträngen. Egentligen är det inget som jag själv valt, utan det har bara blivit så. Jag och sambon har aldrig gjort några egna resor, och när jag ska någonstans, tar jag alltid barnen med mig.
Om jag ska leta efter ett passande adjektiv för min resa, så blir det nog ”skönt”, för det är just så jag känner det. Det ska bli skönt att resa med bara ett barn och det ska bli skönt att bara behöva bry mig om ett barn. När jag har båda blir det aldrig en lugn stund och jag har tusen järn i elden hela tiden. Det ska bli skönt att gå på stan, vilket jag inte tycker annars. Att gå på stan med två små busungar betyder att jag hela tiden är spänd och flackar runt med blicken för att se att jag inte tappar bort ett av dem, att de inte gör sig illa, bli överkörda, klättrar upp på hyllorna i affären eller har sönder något jag absolut inte har råd att betala.
Nej, jag ska försöka ha det riktigt skönt! Höja blicken och titta på det jag har omkring mig. Jag ska återupptäcka Stockholm. Min hemstad, som jag knappt minns hur den ser ut, eftersom jag varit så upptagen med annat de senaste åren.
Det kommer nog att kännas konstigt, men förr eller senare måste man ju klippa av navelsträngen. Egentligen är det inget som jag själv valt, utan det har bara blivit så. Jag och sambon har aldrig gjort några egna resor, och när jag ska någonstans, tar jag alltid barnen med mig.
Om jag ska leta efter ett passande adjektiv för min resa, så blir det nog ”skönt”, för det är just så jag känner det. Det ska bli skönt att resa med bara ett barn och det ska bli skönt att bara behöva bry mig om ett barn. När jag har båda blir det aldrig en lugn stund och jag har tusen järn i elden hela tiden. Det ska bli skönt att gå på stan, vilket jag inte tycker annars. Att gå på stan med två små busungar betyder att jag hela tiden är spänd och flackar runt med blicken för att se att jag inte tappar bort ett av dem, att de inte gör sig illa, bli överkörda, klättrar upp på hyllorna i affären eller har sönder något jag absolut inte har råd att betala.
Nej, jag ska försöka ha det riktigt skönt! Höja blicken och titta på det jag har omkring mig. Jag ska återupptäcka Stockholm. Min hemstad, som jag knappt minns hur den ser ut, eftersom jag varit så upptagen med annat de senaste åren.
måndag 26 januari 2009
Uppiggande språkbehandling
Eftersom ett skratt förlänger livet tänkte jag erbjuda lite "språkfundigheter" från nätet.
Annons:
"Kanin säljes. Vit med svarta tassar och lite på örat."
Tar de emot djur på A. A. möten månntro?
Läkaranteckning:
"5-årig pojke kommer hit då han druckit Blomstra och möbelpolish tillsammans med föräldrarna"
Familjetradition, eller?
På menyn:
"Grillad kyckling lever med kul potatis"
Gäller nya sambolagen även fjädefän och rotfrukter?
Det är inte alltid man lyckas formulera sig rätt.
Annons:
"Kanin säljes. Vit med svarta tassar och lite på örat."
Tar de emot djur på A. A. möten månntro?
Läkaranteckning:
"5-årig pojke kommer hit då han druckit Blomstra och möbelpolish tillsammans med föräldrarna"
Familjetradition, eller?
På menyn:
"Grillad kyckling lever med kul potatis"
Gäller nya sambolagen även fjädefän och rotfrukter?
Det är inte alltid man lyckas formulera sig rätt.
Stimulantia
Jag har fått en utmärkelse IGEN! Denna gången från Utlandsmamman. Jag blir så klart JÄTTEGLAD! Uppmuntran och stimulans från er andra bloggare gör min vardag lite mindre grå, och sporrar mig att fortsätta skriva små inlägg på bloggen.
Den här gången skickar jag utmärkelsen vidare till:
Pillutan's vrå - som söker jobb och behöver lite uppmuntran. Hoppas blomsterjobbet går i hamn!
Misen - som kan precis som alla andra nyblivna mammor kan behöva en liten sporre.
Oliver och Romantik - en ny kär vän! Dig hittade jag av en slump när jag, på blogspot, sökte på gemensamma intressen.
Pockethexorna - som tack för de fina boktipsen. Krya på dig tjejen!
Sara - som lyckas hålla modet uppe trots sin "tyrraniska" och hänsynslösa svärmor.
Nu ska jag fixa pannkakor till sprallgubbarna!
Den här gången skickar jag utmärkelsen vidare till:
Pillutan's vrå - som söker jobb och behöver lite uppmuntran. Hoppas blomsterjobbet går i hamn!
Misen - som kan precis som alla andra nyblivna mammor kan behöva en liten sporre.
Oliver och Romantik - en ny kär vän! Dig hittade jag av en slump när jag, på blogspot, sökte på gemensamma intressen.
Pockethexorna - som tack för de fina boktipsen. Krya på dig tjejen!
Sara - som lyckas hålla modet uppe trots sin "tyrraniska" och hänsynslösa svärmor.
Nu ska jag fixa pannkakor till sprallgubbarna!
Risk för hög gnällfaktor
I dag är båda klimparna hemma med feber, så dagen kommer nog gå i gnällighetens tecken. Det är bara att stålsätta sig, ladda batterierna och försöka stå ut. För att plocka hem lite poäng får det bli pannkakor till lunch. Det brukar stå högt i kurs, och få klimparna på gott humör åtminstone ett par timmar.
Ha en bra dag!
Ha en bra dag!
söndag 25 januari 2009
Ordnörd
Jag är en riktig ordnörd! Jag älskar nämligen ord. Det finns så många vackra ord, smaka bara på ord som glänta, gullfiber (låter verkligen rart), cedilj, snöripa, kalvdans eller glimmerfjäll. Eller knasiga ord som baggböla, eddakväde, gaffelapa, putslustig och etterblåsa. Det är kanske inte så ofta vi tänker på vilka ord vi använder, men ändå är de karakteristiska just för oss. Vårt ordval talar om för omgivningen vilka vi är och skvallrar om vår personlighet. En del människor har ett ganska torrt språk, inga utsvävningar, inga färgstarka ord, utan bara det allra nödvändigaste. Andra däremot, uttrycker sig mer färgstarkt, använder fler synonymer och fyller språket med allegorier.
Själv hör jag nog till den senare gruppen. Jag älskar ord och tycker därför att det är kul att experimentera. Ord kan användas till så mycket. Man kan vända på dem, uttala dem felaktigt, särskriva dem eller lägga vikten på homonymin. Vårt språk är viktigt, orden vi använder är viktiga, och hur vi använder dem är jätte viktigt.
Jag är och förblir en riktig ordnörd. Jag kommer alltid tycka om ord. Jag kommer alltid att vilja veta var orden har sitt ursprung, och framförallt, kommer jag alltid att vrida och vända på ord.
Några roliga exempel jag hittade på nätet:
Några roliga exempel jag hittade på nätet:
Kundras - sjunkande försäljningssiffror
Maltkoma- rejäl ölfylla
Gymnazist - högerextremistisk kroppsbyggare
Ingengör -lat tekniker
Bords böna – servitris
Maltkoma- rejäl ölfylla
Gymnazist - högerextremistisk kroppsbyggare
Ingengör -lat tekniker
Bords böna – servitris
Eller varför inte söka det här jobbet:
Kanske något för er som inte riktigt håller måttet!
Nej, nu ska jag kolla in era bloggar, lite ”sajtseeing” sitter aldrig fel!
Nej, nu ska jag kolla in era bloggar, lite ”sajtseeing” sitter aldrig fel!
lördag 24 januari 2009
Snacks för barn i IT-åldern
Det är dax för lördagmys och jag ställer fram en liten skål med paprikachips till barnen. Lillklimpen tittar på skålen och utbrister:
- Jag gillar inte såna där chips! Jag gillar chips som ser ut som små mobiltelefoner!
- ???
Lillklimpen är snabb och går och pekar på vad han menar.....jordnötsbågar.
Vem hade gissat på det?
- Jag gillar inte såna där chips! Jag gillar chips som ser ut som små mobiltelefoner!
- ???
Lillklimpen är snabb och går och pekar på vad han menar.....jordnötsbågar.
Vem hade gissat på det?
Utmaning
Jag har fått en utmaning av Utlandsmamman. Hon vill veta hur en typisk dag ser ut för mig, så det är väl bara att godta utmaningen.
07.00 jag vaknar och går upp. Fixar frukost till mig och barnen.
07.15 om barnen inte vaknat ännu så väcker jag dem.
07.30 jag smiter in i badrummet.
07.50 barnens tur i badrummet och påklädning.
08.10 jag packar ner dagens två mellanmål i storklimpens väska.
08.15 ytterkläderna åker på och vi lämnar hemmet.
08.25 storklimpen lämnas i skolan. Jag och lillklimpen promenerar till dagis.
08.55 har kommit tillbaka hem. Tar bilen och åker till sjukgymnastiken.
09.15 – 10.15 sjukgymnastik.
10.30 om jag inte åker och handlar (jag storhandlar helst en gång i veckan) så är jag hemma vid den här tiden. Fyller en tvätt. Sätter mig vid datorn och jobbar.
11.30 Tar en paus. Kokar en kopp te. Hänger tvätten.
11.40 Tillbaka till datorn.
13.15 åker och hämtar lillklimpen på dagis.
13.35 lunch (om jag inte ätit det tidigare).
14.00-16.50 gosar och leker med lillklimpen. Städar och plockar undan. Bloggar. Är jag inne i något och lillklimpen somnat (vilket inte händer speciellt ofta), sitter jag lite till vid datorn.
16.50 går och hämtar storklimpen som slutar skolan 17.00.
17.10 kommer hem. Är med barnen.
17.45 lagar mat. Barnen ser Bolibompa klockan 18.00.
18.45 middag.
19.15 barnen leker. Jag fixar eller leker med barnen.
20.00 barnen borstar tänderna. Varannan dag läser jag saga, ibland oftare om barnen vill höra olika saker.
21.00 kvällen är min och jag läser eller tittar på TV.
23.30 går och lägger mig. Läser ett tag.
00.00 släcker för natten.
Variation:
På fredag eftermiddag går lillklimpen på dagis till 16.00 och jag undervisar en tjej i engelska.
På onsdagar slutar storklimpen 12.30 så den eftermiddagen ägnar jag helt åt båda barnen. Vi bakar, målar, pysslar m.m.
Barnen har inga aktiviteter i veckorna eftersom storklimpen går i skolan så länge. Han behöver vänja sig vid de långa skoldagarna. Tidigare gick han på simning och basket, men vi har hoppat över det ett tag. Jag tror att det kan bli för mycket för honom annars, att behöva springa på aktiviteter, när han går i skolan så länge. På lördagarna däremot, går han på cirkusskola.
Tyvärr inget toppen inlägg det här! Tråkigare läsning får man nog leta efter.
Är det någon som vill godta utmaningen, så kan ni skriva ett inlägg om er ”typiska” dag.
Ha en skön lördag kväll!
07.00 jag vaknar och går upp. Fixar frukost till mig och barnen.
07.15 om barnen inte vaknat ännu så väcker jag dem.
07.30 jag smiter in i badrummet.
07.50 barnens tur i badrummet och påklädning.
08.10 jag packar ner dagens två mellanmål i storklimpens väska.
08.15 ytterkläderna åker på och vi lämnar hemmet.
08.25 storklimpen lämnas i skolan. Jag och lillklimpen promenerar till dagis.
08.55 har kommit tillbaka hem. Tar bilen och åker till sjukgymnastiken.
09.15 – 10.15 sjukgymnastik.
10.30 om jag inte åker och handlar (jag storhandlar helst en gång i veckan) så är jag hemma vid den här tiden. Fyller en tvätt. Sätter mig vid datorn och jobbar.
11.30 Tar en paus. Kokar en kopp te. Hänger tvätten.
11.40 Tillbaka till datorn.
13.15 åker och hämtar lillklimpen på dagis.
13.35 lunch (om jag inte ätit det tidigare).
14.00-16.50 gosar och leker med lillklimpen. Städar och plockar undan. Bloggar. Är jag inne i något och lillklimpen somnat (vilket inte händer speciellt ofta), sitter jag lite till vid datorn.
16.50 går och hämtar storklimpen som slutar skolan 17.00.
17.10 kommer hem. Är med barnen.
17.45 lagar mat. Barnen ser Bolibompa klockan 18.00.
18.45 middag.
19.15 barnen leker. Jag fixar eller leker med barnen.
20.00 barnen borstar tänderna. Varannan dag läser jag saga, ibland oftare om barnen vill höra olika saker.
21.00 kvällen är min och jag läser eller tittar på TV.
23.30 går och lägger mig. Läser ett tag.
00.00 släcker för natten.
Variation:
På fredag eftermiddag går lillklimpen på dagis till 16.00 och jag undervisar en tjej i engelska.
På onsdagar slutar storklimpen 12.30 så den eftermiddagen ägnar jag helt åt båda barnen. Vi bakar, målar, pysslar m.m.
Barnen har inga aktiviteter i veckorna eftersom storklimpen går i skolan så länge. Han behöver vänja sig vid de långa skoldagarna. Tidigare gick han på simning och basket, men vi har hoppat över det ett tag. Jag tror att det kan bli för mycket för honom annars, att behöva springa på aktiviteter, när han går i skolan så länge. På lördagarna däremot, går han på cirkusskola.
Tyvärr inget toppen inlägg det här! Tråkigare läsning får man nog leta efter.
Är det någon som vill godta utmaningen, så kan ni skriva ett inlägg om er ”typiska” dag.
Ha en skön lördag kväll!
fredag 23 januari 2009
Medlidandepoäng
Jag var nyss inne hos Ingela la la, som är sjuk, och gav henne lite medlidandepoäng. Jag tyckte att hon kunde behöva det. Själv var hon rädd för att hon gnällde för mycket, vilket jag inte kan hålla med om. Om vi inte gnäller på bloggen, var ska vi då gnälla? Inför barnen? Eller ännu värre, på barnen?
Nej, gnäll på nu allihop, så ni blir av med det!
Så för att få lite medlidandepoäng och samtidigt tömma gnällcentrum, skulle tro att det motsvarar ungefär nittioprocent av det som ibland kallas ”reptilhjärnan”, ska jag nu gnälla så det står härliga till.
I går kväll:
Barnen hade äntligen somnat ”sött” i sina sängar. En rykande tekopp med honung stod på vardagsrumsbordet. Jag själv hade krupit upp i soffan, skönt inbäddad i en filt för att se på ”Djävulen bär Prada” med Meryl Streep, en film jag missat när den gick på bio. Vem går någonsin på bio för egen del nuförtiden? Senast sedda film var ”Lassemajas detektivbyrå”, innan dess ”En Chiuaua i Beverly Hills” och innan dess....
För att återgå till gårdagen, så satt jag där i soffan. Sambon, som inte var ett dugg intresserad av filmen, satt där och sympatimyste, bara för att hålla mig sällskap. Allt var perfekt! Några timmar egentid, vuxenmys, och himmelskt lugnt och skönt. För lugnt. För skönt. Och, ifrågavarande avslappnad tvåbarnsmamma, somnade under reklamen... innan filmen ens hade börjat! Jag blir galen! Inte ens fem minuter hann jag med att se. Inte en droppe te fick blöta min torra strupe. Nej, jag somnade som på befallning, och sov sedan som en stock tills sambon så vänligen sa ”att det kanske var bättre om jag lade mig i sängen” för att han tänkte gå och lägga sig. Vadå lägga sig? Jag skulle ju se en film. Men klockan hade tyvärr inte ståt stilla och väntat på att jag skulle vakna, utan helt utan omtanke traskat vidare, tick tack, och klockan var nu tjugo över elva. Jag gick irriterat och lade mig. Varför ska det vara så svårt att hålla sig vaken när man är avslappnad? Jag ska lägga en spikmatta i soffan ikväll så att jag åtminstone lyckas hålla mig vaken under första halvan av kvällens film.
Nej, gnäll på nu allihop, så ni blir av med det!
Så för att få lite medlidandepoäng och samtidigt tömma gnällcentrum, skulle tro att det motsvarar ungefär nittioprocent av det som ibland kallas ”reptilhjärnan”, ska jag nu gnälla så det står härliga till.
I går kväll:
Barnen hade äntligen somnat ”sött” i sina sängar. En rykande tekopp med honung stod på vardagsrumsbordet. Jag själv hade krupit upp i soffan, skönt inbäddad i en filt för att se på ”Djävulen bär Prada” med Meryl Streep, en film jag missat när den gick på bio. Vem går någonsin på bio för egen del nuförtiden? Senast sedda film var ”Lassemajas detektivbyrå”, innan dess ”En Chiuaua i Beverly Hills” och innan dess....
För att återgå till gårdagen, så satt jag där i soffan. Sambon, som inte var ett dugg intresserad av filmen, satt där och sympatimyste, bara för att hålla mig sällskap. Allt var perfekt! Några timmar egentid, vuxenmys, och himmelskt lugnt och skönt. För lugnt. För skönt. Och, ifrågavarande avslappnad tvåbarnsmamma, somnade under reklamen... innan filmen ens hade börjat! Jag blir galen! Inte ens fem minuter hann jag med att se. Inte en droppe te fick blöta min torra strupe. Nej, jag somnade som på befallning, och sov sedan som en stock tills sambon så vänligen sa ”att det kanske var bättre om jag lade mig i sängen” för att han tänkte gå och lägga sig. Vadå lägga sig? Jag skulle ju se en film. Men klockan hade tyvärr inte ståt stilla och väntat på att jag skulle vakna, utan helt utan omtanke traskat vidare, tick tack, och klockan var nu tjugo över elva. Jag gick irriterat och lade mig. Varför ska det vara så svårt att hålla sig vaken när man är avslappnad? Jag ska lägga en spikmatta i soffan ikväll så att jag åtminstone lyckas hålla mig vaken under första halvan av kvällens film.
Lättsmält fredagssupé
Min lillklimp har ibland svårt att komma ihåg alla nya ord och tar då till sin egenhändigt hopkokta vokabulär istället:
”Mamma titta, nu snöar det! Kan vi inte gå ut och göra snököttbullar?”
Tja, varför inte? Inga problem med ingredienserna och garanterat kalorisnålt!
”Mamma titta, nu snöar det! Kan vi inte gå ut och göra snököttbullar?”
Tja, varför inte? Inga problem med ingredienserna och garanterat kalorisnålt!
torsdag 22 januari 2009
Kultur eller Natur?
Det spelar ingen roll hur många år jag bor i det här landet, men jag kommer aldrig vänja mig vid att folk går in med skor. Italienarna går in med skor, under alla årets månader, i alla väder, hemma hos sig själva, eller hemma hos andra. Skor som klivit i hundskit eller varit inne på slutna infektionsavdelningar. Skor som förutom att smutsa ner, repar parkett och fint polerade golv. Jag blir alltid lika irriterad. Varför kan de inte förstå hur äckligt det är att knalla in med skor? Jag ryser varje gång det kommer gäster. Där sitter jag i strumplästen och tittar på hur de klafsar runt med sina skitiga skor. Hur de helt ogenerat, smutsar ner golven som mina barn kryper runt på. Säger man till, vilket jag gjorde i början, tycker folk att man är konstig eller ohyfsad. Och jag har vid flertalet gånger hört folk, i nedlåtande ton, uttala sig om ”de där lustiga skandinaverna”. Lustiga eller inte, så är vi barbariska vikingaättlingar i många avseenden betydligt mer civiliserade än romarnas descendenter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
%5B1%5D.jpg)
Inlägg
