onsdag 30 september 2009

Skolmatten ...

... kan vara bra till mycket. Man kan jämföra priser på matvaror, räkna ut vad man skulle ha råd med om man vann på lotto eller, som i det här fallet, omvandla en energienhet till en annan, dvs. kalorier till kilowattimmar (kWh).

Enligt mina beräkningar kan man utvinna 0,88 kWh ur en liter rödvin (se förra inlägget) .

Med det skulle du kunna göra något av följande*:
  • använda av en hårtork i 33 minuter

eller

  • ha en 40 watts lampa tänd i 22 timmar

eller

  • använda brödrosten i 53 minuter och 4 sekunder.

Men hur mycket energi, såväl kroppsenergi som elektrisk energi, går det åt för att producera en liter rödvin? För att inte tala om hur mycket energi det kan tänkas gå åt för att frakta vinet till Sverige?

Nej, jag skulle nog tänka en vända till innan jag tog några vidare beslut om uppförandet av denna typ av energikälla.

* Källa: Energimyndigheten

måndag 28 september 2009

Energi- och alkoholpolitiska åtgärder?

Västerbottens-kuriren 10 september:



58 stycken ska de tydligen bygga.

Jag undrar om det kan vara lönsamt; hur mycket energi kan man utvinna ur en liter vin egentligen?

Jag tror jag ska ta och räkna lite på det här.

fredag 25 september 2009

Dagisbarn eller toastmaster?

I informationsbladet som jag fått på dagis finns det även ett avsnitt om kläder:

"För att barnen ska kunna röra sig fritt och leka självständigt råder vi er att låta dem ha på sig bekväma kläder och skor (t.ex. träningsoverall). N.B. viktigast av allt; undvik bälten, bodies, axelremmar eller knappar som är svåra att få upp."

Det är ingen ny paragraf, den har funnits med i åratal. Och jag har alltid tyckt att paragrafen är överflödig. Att det säger sig självt att man ska ha oömma kläder på sig på dagis. Idag har jag äntligen förstått varför paragrafen står där.

Dagens mest otippade mundering (killen är 4 år):

  • en stycken ljusblå skjorta (stärkt)
  • en stycken vinröd slips
  • ett par mörkblå byxor med pressveck
  • ett par välputsade svarta skor

Vad som anses vara lämplig utstyrsel kan uppenbarligen variera.

onsdag 23 september 2009

Alarmerande siffror

Enligt Wikipedia så ska det i Taiwan finnas totalt 23 036 087 personer.




Så frågan är ...

... var är de resterande 23 035 387?



Källa: DN.se 11 .09.2009

tisdag 22 september 2009

Kors i taket!

Titta vad jag stötte på i affären!
"Jaha, vad är det med det då?" tänker du nu. "Köttbullar, det är väl hur vanligt som helst, eller?"

Icke sa Nicke! För nu snackar jag inte om Konsum eller ICA, utan om *Esselunga.

Så nu har jag alltså tillgång till fem svenska varor utan att behöva uppsöka Ikea.

HURRA!


De här fyra fanns redan sedan tidigare.

En köttbullsmacka kan jag i alla fall få ihop, alltid något!

*italiensk dagligvarubutik

måndag 21 september 2009

Blixtvisit

Inatt när åskan rullade in och satte alla fönster i gungning kom jag att tänka på följande lilla episod; ett samtal som utspelade sig mellan mig och Storklimpen när han var 2,5-3 år.

- Storklimpen lyssna, det är åska!

Storklimpen spände öronen och lyssnade uppmärksamt. Efter en liten stund tittade han sig oroligt omkring, ställde sig tätt, tätt intill mig och viskade:

- Mamma, vem är Oskar?

fredag 18 september 2009

Ibland förstår jag inte varför ...

... kvinnan framför mig i affären måste prova sig igenom ett tiotal kredit- och bankomatkort innan hon lyckas betala.

... de stänger av rulltrappan i affären och låter alla kunder åka hiss.

... de måste måla om stadens övergångsställen i rusningstid.

... alla trafikljus slår om till rött just när det är min tur att köra.

... en del bilister som står i bilkö inte kan lämna plats för korsande trafik, utan istället proppar igen varenda utfart. Ni kan ju föreställa er dominoeffekten; en skitstövel som vill tjäna en meter lyckas skapa köer i resterande delen av kvarteret, stadsdelen, stan. Kanske har ni känt av den ni också? Jag vet vad kön började ... den började här!

Och jag kan absolut inte förstå varför...

... jag valde att köpa glass just idag.

Varför!!!!

Eller ... jag vet nog varför. Det är han den där Murphy som har varit framme igen. Han, ni vet, med lagen om alltings jävlighet. För det vet jag ju, allra innerst inne, att om jag hade struntat i att köpa glass, så hade allt gått som smort.

Så här sitter jag nu med ett paket smultna glasspinnar. Inte gott! För inte ens en Magnum Double kan anses god i flytande form.

onsdag 16 september 2009

Skolkar din fyraåring?

Igår kväll roade jag mig med att läsa igenom den bunt papper som jag fått på dagis. Efter någon minuts läsande kom jag fram till följande uppfriskande paragraf:

"Frånvaro:

Barnens frånvaro måste alltid motiveras i ett skriftligt intyg från förälder. Frånvaro med familjeanknytning skall i förväg meddelas till förskollärarna.
Hursomhelst, efter trettio dagars kontinuerlig frånvaro utan giltig anledning, kommer rektorsexpeditionen meddelas att de nu kan avföra barnet från förskolan."

Den sista biten kan jag förstå - har man sitt barn hemma i en månad utan att meddela sig med förskolan så mister man sin plats. Helt okej, även om jag själv kanske skulle skrivit det lite annorlunda.

Men den första! Varför kräver man att ett dagisbarn ska ha med sig ett frånvarointyg från föräldrarna? Hur vanligt är det att fyraåringar schappar från dagis och drar runt i små rabiata babygäng på stan?
Men vad vet jag egentligen? Jag har ingen större erfarenhet av italienska dagisbarn. Och dessutom har jag inte vistats på stan så mycket det senaste året.

tisdag 15 september 2009

Varför ska det vara så svårt att göra det enkelt?

Att italienarna älskar att krångla till saker har jag nämnt förut. Att de, i och med denna förkärlek för krångligheter, kan anses vara byråkratins okrönta kungar, har jag säkert också nämnt. Men trots detta kan jag inte sluta att förundras.

Förra året hade jag ett himla besvär. På dagis ansåg nämligen förskollärarna att treåringarna var för små för att vara på dagis efter lunch. De hade därför beslutat om att föräldrarna skulle hämta sina barn så snart de ätit färdigt. Detta svårförståeliga beslut föranledde därför långa diskussioner varje gång jag, eller någon annan förälder, hade behov av att låta barnen vara kvar fram till fyra, då dagis stänger.

Idag när jag kommer till dagis informerar en av förskollärarna mig om att det, från och med i år, är strängeligen förbjudet att hämta barnen innan förskolan stänger. Detta gäller alla åldersgrupper. Om jag någon gång önskar hämta mitt barn på annan tid än den föreskrivna så finns instruktioner om hur detta ska ske på dagisets informationsblad. Hon räcker över en bunt papper. Jag ögnar snabbt igenom första sidan där det bland annat går att läsa följande:

"15.30 - 16.00 Hämtning av samtliga barn

Det är möjligt att be om att få lämna eller hämta barnet på förskolan på andra tider än ovanstående om, och endast om, det föreligger exceptionella skäl. Vid dessa tillfällen är det nödvändigt att ta kontakt med förskollärarna för sektionen som, efter att ha bedömt situationen, överlämnar ett formulär som föräldrarna ska fylla i och återbörda till förskolan."

Efter att ha läst ovanstående byråkratiska kullerbytta tittar jag förundrat på förskolläraren framför mig. Eftersom hon inte är svensk, och alltså inte har en aning om vad som faktiskt pågår på insidan av min tämligen perplexa nuna, tillägger hon följaktligen:

"Självklart kommer alla skriftliga förfrågningar, om tidigare hämtning eller lämning av barnet, att skickas vidare till rektorsexpeditionen för objektiv bedömning."

måndag 14 september 2009

Försöka går ju ...

Igår kväll. Läggdags.
Lillklimpen står i badrummet och tittar buttert på tandborsten. Helt plötsligt sprider sig ett leende över hans läppar.

"Mamma, om jag spyr ... slipper jag gå till dagis imorgon då? Du vet, precis som när jag var tre."

Gud, vilket minne de har!
Han syftade nämligen på det här.

söndag 13 september 2009

Bottenskrapad

Allt bara går runt. Jag har tittat på datorn varje dag. Och varje dag har jag sagt "Idag är det din tur, jag lovar!"

Varje kväll har jag konstaterat att jag aldrig hann dit. Att tiden inte räckt till.

Varje natt, när jag äntligen släpat mig själv i säng, har jag tagit mig en tur förbi datorn. Och varje natt har jag sagt "Imorgon, då blir det din tur. Jag lovar!"

Ikväll har jag äntligen tagit mig hit. Efter mycken möda har jag hittat lite tid. Jag har till och med lyckats komma så långt att jag knappat mig fram till en tom inläggssida.
Och vad händer? Jag är blank.
Men jag är på väg, det vet jag med säkerhet. Jag behöver bara lite tid för mig själv. Jag behöver tid att tänka. Vuxentid.

Jag har tre hela månader att ta igen. Tre månader då jag inte kunnat avsluta en tanke. Tre månader då jag, när klimparna äntligen somnat, varit så trött att jag stupat i säng.

Imorgon börjar skola och dagis igen, åtminstone fram till lunch.

Om jag orkar lovar jag att sätta på datorn igen imorgon. Om jag inte gör det, då vet ni vad jag håller på med - jag avslutar en tanke.

söndag 30 augusti 2009

Ett huvudbry mindre

Minns ni den här?


I början av sommaren berättade jag om italienarnas svaghet för läxor och hur detta i sin tur förpestar de flesta familjers sedan länge efterlängtade sommarledighet.

Min storklimp är klar nu.

JIPPI! TJOHOOO!!!

Och han har fortfarande två veckor kvar på sommarlovet.

fredag 28 augusti 2009

Förvirrad


- Mamma, vad ska du göra nu?
- Jag ska bara ut på balkongen och slänga tvätten.
- ?!

torsdag 27 augusti 2009

Betydelsenyans

Idag har det lagats pannkakor. Eftersom det varit så varmt den senaste tiden så har inte långvariga köksprojekt varit på tapeten. Inte heller har lusten för stabbiga måltider velat infinna sig, så klimparnas längtan efter pannkakor har hållit sig på mattan. Men, eftersom jag i ett svagt ögonblick, sittandes i ett luftkonditionerat flygplan på väg hem från semestern, utlovat pannkakor så fort det blivit en aning svalare, så var det alltså dax för det idag. Vad som anses som "en aning svalare" kan ju diskuteras. Men efter nattens blixtar, dunder och påföljande syndaflod, så fanns det inte någon plats för sådant. Klimparna ansåg att det blivit "en aning svalare", punkt slut!
Ingen barmhärtighet stod att finna, så en obetydligt svalare segsliten moder gjorde sina älskade klimpar till viljes och stekte ett berg med pannkakor ... i ett 35 gradigt kök.

Nästa inplanerade köksprojekt är en sats köttbullar till jul.

Den som ber mig om lagad mat innan dess kommer att halstras och serveras med ärtor i simmig sås!

onsdag 26 augusti 2009

Det är det här som kallas kärlek

Jag och sambon sitter i soffan och tittar på film. Mysigt! Efter en stund blir det reklam och jag rycker snabbt till mig boken som ligger på vardagsrumsbordet. Reklam är ju så dödligt tråkigt! Sambon zappar mellan kanalerna.
Helt plötsligt hör jag att sambon säger något.

- Sa'ru nått? jag tittar på sambon.
- Du ser ut som hon den där!
- Vem då?
- Hon i reklamen!

Jag tittar på Tv-rutan och ser ett gäng dansande och höftsvängande getingar. Tycker han att jag ser ut som en höftrullande insekt? Jag tittar frågande på sambon.

- Vem var det? säger jag och sneglar ner i boken.
- Ja du vet, hon i reklamen.
- Vem då?
- Ja, hon den där... Grace Kelly!
- Hm, visst! säger jag och mumlar något ohörbart om att kärleken är blind.

Filmen börjar igen och vi sitter tysta och tittar. Ny paus. Den här gången håller jag fingrarna från boken och tittar intresserat på reklamen. Han måste ju helt enkelt ha blandat ihop saker och ting. Grace Kelly, ha, ha! Är det inte kärlek, så är det garanterat hjärnsläpp. Han har nog sett fel.
Men, helt plötsligt är hon där i rutan - smärt, leende och majestätisk. Grace Kelly.

- Men titta, du gör ju det! Du ser ut som Grace Kelly! sambon viftar ivrigt med handen mot Tv:n.
- Visst! När tittade du på mig senast egentligen?!

Grace Kelly, skulle inte tro det! Greasy Belly, möjligen!

Åstundan

Om mindre än en vecka åker jag till Stockholm.
Jippi, jappi, tjohoooo!
Det var ett tag sen jag var där den här årstiden, alldeles för länge sedan.

Är det någon mer som vill sluta upp och hänga med på det HÄR?

tisdag 25 augusti 2009

Befogad frånvaro

Det har varit lite tyst här inne, men det har sina anledningar. Har ni läst Stieg Larsson? Mer behöver jag nog inte tillägga.

Skulle det mot förmodan finnas någon som inte har det, så bör vederbörande ta en språngmarsch till närmaste bokbord, kiosk, bibliotek eller bokhandel. Omgående!

Varning:
Denna typ av läsning medför vissa risker och går inte att förena med familjeliv eller arbete.

Utmärkande symptom: Total själsfrånvaro från första till sista sidan.

söndag 23 augusti 2009

Positivist - javisst!

Efter ett par omåttligt gnälliga dagar har jag nu beslutat mig för att dra ut gnällspiken och släppa ut den positiva och gladlynta människa jag egentligen är. Något positivt måste det väl ändå finnas i denna varma och kladdiga tillvaro, ni vet: inget ont som inte har något med sig, och så vidare!

Tvätt:
Jag har upptäckt att tvättkorgen är nästintill tom - är inte det en positiv följdverkan av värmen, så vet inte jag! Både jag och klimparna struttar runt i bara underkläderna och när vi åker någonstans så är det för att bada, och det medför inte någon tvätt alls. För en T-shirt och ett par badbyxor kan väl knappast räknas som kläder? Och dessutom sitter tröjorna på i högst tio minuter, så en tröja räcker hela veckan.
Mannen har i och för sig skitat ner lite kläder eftersom han har jobbat, men de är så få att jag kan tvätta dem någon gång längre fram, till exempel när jag och barnen har slut på underkläder och vi bara MÅSTE tvätta.

Slitage:
Till följd av den knappa användningen av kläder, så sliter vi inte ut våra älskade plagg, vilket i sin tur betyder att de kommer att hålla längre.

Sömn:
Det är inte bara jag som blir trött och dåsig av värmen, barnen sover längre på morgnarna och jag har fått mina första ordentliga sovmorgnar sen storklimpen föddes. Ett sedan länge påkallat behov har tillfredsställts.

Mat:
Ingen i familjen har gjort anspråk på större middagar, vilket har varit kravlöst och bra. Värmen har tagit kål på allt vad hunger heter, så det har mest varit vatten och annan flytande föda som stått på menyn de senaste dagarna. En och annan bit melon med skinka har väl slunkit ner, men annars har det mest varit fasta hela veckan.

Form:
Till följd av det knappa intresset för mat så har den svällande semesterkulan börjat dra sig tillbaka. Ingen ohälsosam kost förutom kallt vitt vin, men det får nog räknas som en nödvändighetsvara så här års.

Svett:
Även svett är positivt, speciellt då överdriven svettproduktion hjälper kroppen att komma i form igen, här syftar jag naturligtvis på ovan nämnda semesterkula. Dessutom blir jag av med en massa läskiga toxiner, hur sunt som helst!

Balkongblommor:
Luftkonditioneringen i vardagsrummet spottar ut en jäkla massa vatten i en flaska på balkongen, vilket är suveränt! Inget mer spring med vatten, vilket jag uppskattar så här i värmen. Och sen, om vi bortser från energin jag gör av med, så känns det ganska bra att kunna återanvända vattnet i luften till att vattna blommorna med. Det känns skönt att kunna dämpa mitt dåliga energislösarsamvete med att jag faktiskt återanvänder något.

Summa summarum: Kan det bli bättre än så här?

fredag 21 augusti 2009

Överhängande behov

Igår klagade jag en massa, idag har jag låtit bli att skriva inlägg för att inte upprepa mig.

Men nu känner jag att jag måste få ställa en fråga, akut!

Kan jag förbjuda familjen att duscha?

Varför?

Kolla in mitt tak!


Takdropp och medföljande stalaktitbildning

Jag hatar hög luftfuktighet!

Så illa är det kanske inte, men bra nära!

torsdag 20 augusti 2009

Med rätt att klaga

Förra månaden kom min lingonvecka för sent, och den här månaden har den kommit för tidigt. Eller, egentligen så har den nog bara kommit hem från semestern och gått tillbaka till sitt gamla vanliga schema, men vad hjälper det mig? Jag har likt förbannat skitont och mår piss! För att inte tala om mitt låga blodtryck, som bara sjunker och sjunker. Och vad beror det på, om inte den här förbaskade hettan och hennes ständiga följeslagare luftfuktigheten! Och piller mot mitt låga blodtryck kan jag inte ta, för de har en förmåga att dra ihop ådrorna i benen, och det pallar inte mina redan blåa och alltför trögflytande ådror med, åtminstone inte i den här värmen.
Gnällig? Absolut inte!