Varför ska det vara så svårt att göra det enkelt?

Att italienarna älskar att krångla till saker har jag nämnt förut. Att de, i och med denna förkärlek för krångligheter, kan anses vara byråkratins okrönta kungar, har jag säkert också nämnt. Men trots detta kan jag inte sluta att förundras.

Förra året hade jag ett himla besvär. På dagis ansåg nämligen förskollärarna att treåringarna var för små för att vara på dagis efter lunch. De hade därför beslutat om att föräldrarna skulle hämta sina barn så snart de ätit färdigt. Detta svårförståeliga beslut föranledde därför långa diskussioner varje gång jag, eller någon annan förälder, hade behov av att låta barnen vara kvar fram till fyra, då dagis stänger.

Idag när jag kommer till dagis informerar en av förskollärarna mig om att det, från och med i år, är strängeligen förbjudet att hämta barnen innan förskolan stänger. Detta gäller alla åldersgrupper. Om jag någon gång önskar hämta mitt barn på annan tid än den föreskrivna så finns instruktioner om hur detta ska ske på dagisets informationsblad. Hon räcker över en bunt papper. Jag ögnar snabbt igenom första sidan där det bland annat går att läsa följande:

"15.30 - 16.00 Hämtning av samtliga barn

Det är möjligt att be om att få lämna eller hämta barnet på förskolan på andra tider än ovanstående om, och endast om, det föreligger exceptionella skäl. Vid dessa tillfällen är det nödvändigt att ta kontakt med förskollärarna för sektionen som, efter att ha bedömt situationen, överlämnar ett formulär som föräldrarna ska fylla i och återbörda till förskolan."

Efter att ha läst ovanstående byråkratiska kullerbytta tittar jag förundrat på förskolläraren framför mig. Eftersom hon inte är svensk, och alltså inte har en aning om vad som faktiskt pågår på insidan av min tämligen perplexa nuna, tillägger hon följaktligen:

"Självklart kommer alla skriftliga förfrågningar, om tidigare hämtning eller lämning av barnet, att skickas vidare till rektorsexpeditionen för objektiv bedömning."