Ett huvudbry mindre

Minns ni den här?

I början av sommaren berättade jag om italienarnas svaghet för läxor och hur detta i sin tur förpestar de flesta familjers sedan länge efterlängtade sommarledighet.

Min storklimp är klar nu.

JIPPI! TJOHOOO!!!

Och han har fortfarande två veckor kvar på sommarlovet.

Förvirrad

- Mamma, vad ska du göra nu?
- Jag ska bara ut på balkongen och slänga tvätten.
- ?!

Betydelsenyans

Idag har det lagats pannkakor. Eftersom det varit så varmt den senaste tiden så har inte långvariga köksprojekt varit på tapeten. Inte heller har lusten för stabbiga måltider velat infinna sig, så klimparnas längtan efter pannkakor har hållit sig på mattan. Men, eftersom jag i ett svagt ögonblick, sittandes i ett luftkonditionerat flygplan på väg hem från semestern, utlovat pannkakor så fort det blivit en aning svalare, så var det alltså dax för det idag. Vad som anses som "en aning svalare" kan ju diskuteras. Men efter nattens blixtar, dunder och påföljande syndaflod, så fanns det inte någon plats för sådant. Klimparna ansåg att det blivit "en aning svalare", punkt slut!
Ingen barmhärtighet stod att finna, så en obetydligt svalare segsliten moder gjorde sina älskade klimpar till viljes och stekte ett berg med pannkakor ... i ett 35 gradigt kök.

Nästa inplanerade köksprojekt är en sats köttbullar till jul.

Den som ber mig om lagad mat innan dess kommer att halstras och serveras med ärtor i simmig sås!

Det är det här som kallas kärlek

Jag och sambon sitter i soffan och tittar på film. Mysigt! Efter en stund blir det reklam och jag rycker snabbt till mig boken som ligger på vardagsrumsbordet. Reklam är ju så dödligt tråkigt! Sambon zappar mellan kanalerna.
Helt plötsligt hör jag att sambon säger något.

- Sa'ru nått? jag tittar på sambon.
- Du ser ut som hon den där!
- Vem då?
- Hon i reklamen!

Jag tittar på Tv-rutan och ser ett gäng dansande och höftsvängande getingar. Tycker han att jag ser ut som en höftrullande insekt? Jag tittar frågande på sambon.

- Vem var det? säger jag och sneglar ner i boken.
- Ja du vet, hon i reklamen.
- Vem då?
- Ja, hon den där... Grace Kelly!
- Hm, visst! säger jag och mumlar något ohörbart om att kärleken är blind.

Filmen börjar igen och vi sitter tysta och tittar. Ny paus. Den här gången håller jag fingrarna från boken och tittar intresserat på reklamen. Han måste ju helt enkelt ha blandat ihop saker och ting. Grace Kelly, ha, ha! Är det inte kärlek, så är det garanterat hjärnsläpp. Han har nog sett fel.
Men, helt plötsligt är hon där i rutan - smärt, leende och majestätisk. Grace Kelly.

- Men titta, du gör ju det! Du ser ut som Grace Kelly! sambon viftar ivrigt med handen mot Tv:n.
- Visst! När tittade du på mig senast egentligen?!

Grace Kelly, skulle inte tro det! Greasy Belly, möjligen!

Åstundan

Om mindre än en vecka åker jag till Stockholm.
Jippi, jappi, tjohoooo!
Det var ett tag sen jag var där den här årstiden, alldeles för länge sedan.

Är det någon mer som vill sluta upp och hänga med på det HÄR?

Befogad frånvaro

Det har varit lite tyst här inne, men det har sina anledningar. Har ni läst Stieg Larsson? Mer behöver jag nog inte tillägga.

Skulle det mot förmodan finnas någon som inte har det, så bör vederbörande ta en språngmarsch till närmaste bokbord, kiosk, bibliotek eller bokhandel. Omgående!

Varning:
Denna typ av läsning medför vissa risker och går inte att förena med familjeliv eller arbete.

Utmärkande symptom: Total själsfrånvaro från första till sista sidan.

Positivist - javisst!

Efter ett par omåttligt gnälliga dagar har jag nu beslutat mig för att dra ut gnällspiken och släppa ut den positiva och gladlynta människa jag egentligen är. Något positivt måste det väl ändå finnas i denna varma och kladdiga tillvaro, ni vet: inget ont som inte har något med sig, och så vidare!

Tvätt:
Jag har upptäckt att tvättkorgen är nästintill tom - är inte det en positiv följdverkan av värmen, så vet inte jag! Både jag och klimparna struttar runt i bara underkläderna och när vi åker någonstans så är det för att bada, och det medför inte någon tvätt alls. För en T-shirt och ett par badbyxor kan väl knappast räknas som kläder? Och dessutom sitter tröjorna på i högst tio minuter, så en tröja räcker hela veckan.
Mannen har i och för sig skitat ner lite kläder eftersom han har jobbat, men de är så få att jag kan tvätta dem någon gång längre fram, till exempel när jag och barnen har slut på underkläder och vi bara MÅSTE tvätta.

Slitage:
Till följd av den knappa användningen av kläder, så sliter vi inte ut våra älskade plagg, vilket i sin tur betyder att de kommer att hålla längre.

Sömn:
Det är inte bara jag som blir trött och dåsig av värmen, barnen sover längre på morgnarna och jag har fått mina första ordentliga sovmorgnar sen storklimpen föddes. Ett sedan länge påkallat behov har tillfredsställts.

Mat:
Ingen i familjen har gjort anspråk på större middagar, vilket har varit kravlöst och bra. Värmen har tagit kål på allt vad hunger heter, så det har mest varit vatten och annan flytande föda som stått på menyn de senaste dagarna. En och annan bit melon med skinka har väl slunkit ner, men annars har det mest varit fasta hela veckan.

Form:
Till följd av det knappa intresset för mat så har den svällande semesterkulan börjat dra sig tillbaka. Ingen ohälsosam kost förutom kallt vitt vin, men det får nog räknas som en nödvändighetsvara så här års.

Svett:
Även svett är positivt, speciellt då överdriven svettproduktion hjälper kroppen att komma i form igen, här syftar jag naturligtvis på ovan nämnda semesterkula. Dessutom blir jag av med en massa läskiga toxiner, hur sunt som helst!

Balkongblommor:
Luftkonditioneringen i vardagsrummet spottar ut en jäkla massa vatten i en flaska på balkongen, vilket är suveränt! Inget mer spring med vatten, vilket jag uppskattar så här i värmen. Och sen, om vi bortser från energin jag gör av med, så känns det ganska bra att kunna återanvända vattnet i luften till att vattna blommorna med. Det känns skönt att kunna dämpa mitt dåliga energislösarsamvete med att jag faktiskt återanvänder något.

Summa summarum: Kan det bli bättre än så här?

Överhängande behov

Igår klagade jag en massa, idag har jag låtit bli att skriva inlägg för att inte upprepa mig.

Men nu känner jag att jag måste få ställa en fråga, akut!

Kan jag förbjuda familjen att duscha?

Varför?

Kolla in mitt tak!

Takdropp och medföljande stalaktitbildning

Jag hatar hög luftfuktighet!

Så illa är det kanske inte, men bra nära!

Med rätt att klaga

Förra månaden kom min lingonvecka för sent, och den här månaden har den kommit för tidigt. Eller, egentligen så har den nog bara kommit hem från semestern och gått tillbaka till sitt gamla vanliga schema, men vad hjälper det mig? Jag har likt förbannat skitont och mår piss! För att inte tala om mitt låga blodtryck, som bara sjunker och sjunker. Och vad beror det på, om inte den här förbaskade hettan och hennes ständiga följeslagare luftfuktigheten! Och piller mot mitt låga blodtryck kan jag inte ta, för de har en förmåga att dra ihop ådrorna i benen, och det pallar inte mina redan blåa och alltför trögflytande ådror med, åtminstone inte i den här värmen.
Gnällig? Absolut inte!

Men hallååå!

Är det verkligen ingen som har tid att hänga med ut på en bit mat? Det känns liksom inte så kul att sitta på krogen och käka helt allena, inte alls faktiskt!

Kan det vara det som kallas ensamrätt?

Seg böna söker ärtigt bordssällskap

Eftersom jag och klimparna bestämt oss för att rymma fältet, så kommer jag att återvända till Sverige. Inte idag, inte imorgon, men i början av september bär det av norrut igen, vi tänkte bara lida ett par veckor till först. Det måste vara martyren i mig som envist hänger sig kvar här i denna fuktdrypande skärseld. Vad väntar jag på? Martyrglorian, som tack för mitt oförskyllda lidande?

Eftersom ombyte förnöjer, så blir det vår vackra huvudstad som får besök den här gången. Det var ett tag sedan jag var i Stockholm utan vinterjacka, så det lär finnas en hel del att njuta av, både för mig och klimparna. De senaste gångerna jag varit i Sverige har jag tyvärr drabbats av magkatarr och inte riktigt varit i form, men den här gången har jag gett mig fanken på att ha det trevligt, så pass trevligt att jag tänkte att ni kanske skulle vilja vara med på ett hörn. Eller hörn och hörn, vad sägs om en helkväll ute? En middag på någon trevlig restaurang och sen, för de som har lust, lite bekymmerslöst skuttande och struttande på något av stans uteställen. Har ni lust?

Så, om ni bor i Stockholm med omnejd, eller om ni har lust att komma upp/ner bara för att vara med, kommentera!

Jag hade tänkt mig fredagen den 4:e eller lördagen den 5:e september. Skriv vilken dag som passar dig bäst och lämna gärna förslag på någon bra restaurang. När jag vet var, när och hur många vi blir så bokar jag.

Hamam à la italiana

Idag fick jag nästan en chock när jag kollade in termometern, den visade på så mycket att jag började fundera över om den möjligen börjat visa temperaturen i Fahrenheit. Självklart var det inte så väl, utan allt var som det skulle: hett, fuktigt och fullkomligt olidligt - precis som det ska vara på årets hetaste dag i det italienska inlandet. Ibland kan jag ju faktiskt ifrågasätta min tajming, för jag VET att det är så här i augusti, och likt förbannat lyckas jag pricka in att vara här just under den här perioden år ut, och år in. Snacka om att vara korkad!

Lägenheten är het som en bakugn och luftfuktigheten ligger och velar någonstans mellan 90 och 100 procent, underbart! En turkisk ångbastu skulle helt klart vara att föredra, men nu har jag tyvärr inte tillgång till någon sådan, utan får helt sonika nöja mig med en klibbig italiensk lägenhet på översta våningen. Ju närmare solen, desto bättre, eller hur? Så det är bara att njuta så länge det varar, och köra pormaskutdrivning nu när ångan ändå är uppe!

Tidigare idag lät jag luftkonditioneringen stå på ett tag (vår enda luftkonditionering!!), och efter en liten stund hade den lyckats spotta ur sig så mycket som tio liter vatten. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den upptäckten. Ska jag bli förtvivlad och slita mitt hår, eftersom det betyder att det kommer vara ännu svårare att sova i natt, än vad det var igår? Eller ska jag bli imponerad och sitta och begrunda möjligheterna att installera en syrepump i vardagsrummet? Okej, guldfiskar kan leva i fuktiga utrymmen utan syre, men kan en människa det? Det börjar liksom bli lite väl fuktigt här nu, det kanske vore en idé att kolla upp vad en sådan skulle gå på.
Hur det nu är så ska jag i alla fall gå ut i badrummet och svalka en fena, för att tala om att jag skulle behöva putsa mina fjäll.

Tur...

...att dagen inte är slut än! Vet inte när jag trodde att jag skulle hinna med ett inlägg, snacka om att var tidsoptimist! Men några rader kan jag väl kanske hinna knacka ner innan det är dax att rusa igen. Idag har jag bara tvättat och storhandlat, och om några minuter ska jag dra iväg igen till storklimpens simlektion ... jordnötter! (Låter inte det mycket roligare än peanuts?). Klimparna, har ju som jag tidigare nämnt, sommarlov fram till den 14 september, och eftersom sambon är tillbaka till jobbet så hänger resten på mig! Hu! Jag skulle också vilja ha ett luftkonditionerat, barnfritt kontor att rymma till ibland! Just nu till exempel, när kläderna och klimparna klibbar sig fast på mig som flygfän på ett flugpapper!

Tillbaka till verkligheten

Nu är jag tillbaka igen. Tyvärr orkar jag inte skriva något längre inlägg idag, men imorgon eller på måndag har jag säkert både tid och ork att låta fingrarna löpa över tangentbordets ergonometriska klaviatur.