torsdag 2 juli 2009

Nu är det klippt!

Varför är det så svårt att få frisörer att förstå hur jag vill ha det? Det är ju inte så att jag sitter där med någon modekatalog och vill bli klippt som Supermodell X, eller den hippa sångerska Y, utan jag vill ha det ganska normalt. För att inte säga näst intill 'tråkigt' traditionellt. Det är ju inte heller så att jag byter frisyr vid varje klippning, inte ens vid var tionde, utan jag har haft samma frisyr i åratal. Visst har jag varit tvungen att byta frisör mellan varven, men min frissa har klippt mig tillräckligt många gånger för att veta hur jag vill ha det. Likt förbannat blir det aldrig som jag vill, inte en endaste gång! Det verkar som om det jag säger bara går in genom örat, men sen stannar någonstans där inne. Varför ska det vara så svårt att få min vilja, och mina ord, att ta sig ända ut till saxen? Och varför ska det vara så svårt att förstå när jag säger att schampot som luktar vaniljglass får mig att spy, och att jag absolut inte vill bli tvättad med det? Igår var jag ändå snabb att säga ifrån, mycket snabbare än vanligt. Jag hade laddat upp ordentligt innan, ville liksom få det sagt i tid. Så pass mycket i tid att hon inte skulle hinna böja sig bak och ta flaskan i handen ens. Men ack nej, ack nej! Mina ord snuddar vid kvinnans trumhinnor, och skingras sen som agnar för vinden. Det är som förgjort, orden når inte fram, och jag blir än en gång utsatt för minnet av vaniljluktande, spyframkallande antibiotika. För det är där skon klämmer, i ett kräkfärdigt minne av barndomens hemska penicillinkurer. Och det är det minnet som ligger till grund för min avsky mot detta hemska schampo.

- Kan ni vara snäll att tvätta mig med ett schampo som inte luktar vaniljglass?
- Visst! svarade frisörskan hurtigt, och häller en halvliter kräkframkallande vaniljschampoo i mitt hår.
- Ursäkta, men jag har faktiskt hemskt svårt för den här lukten, skulle ni kunna använda ett balsam som inte luktar vaniljglass? försökte jag lite vänligt.
- Visst, men det här är inte vaniljglass, det här är Milkshake!
- Äh, hm, skulle ni kunna låta bli att använda balsam som luktar Milkshake?
- Visst, går det här bra? svarar frisörskan surt mellan tänderna, och kör upp en handfull balsam i näsan på mig.

Ibland undrar man ju hur det står till! Är hon bara en väldigt dålig dessertkock, eller gör hon det med flit? Om svaret är nej på båda de här frågorna, så skulle jag vilja se med vilken frekvens hennes hjärnceller rör sig. För när helt vanlig information, av det slaget som kan vara till användning när man jobbar som frisörska, aldrig lyckas ta sig fram där inne, då är det illa. Okej, att hon säkert inte är någon fullfjädrad språkmänniska, men det finns en del elementär information som kan vara bra att förstå. Annars kan hennes karriär som damkoafför bli väldigt, väldigt kort.

Låter jag bitsk och med kritiklustan på topp? Oh, nej..så är det ABSOLUT inte! Inte ett dugg faktiskt, jag loovar! För jag är en riktig martyr och äääälskar att se för jävlig ut i håret och lukta som om jag trillat ner i ett av GBs stora glasskar!

12 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

En annan frisör kanske...?

Anonym sa...

Jag som älskar att gå till frissan. Det ska ju vara en stund av avkoppling, inte som i ditt fall- en hemsk upplevelse. Byt frisör igen. Hon får ju betalt för vad hon gör och gör hon det fel så hade jag bytt!

malin sa...

Men fy, va vidrigt! Byt frisör, måste ju finnas någon som ínte har hör/förstånds problem!

Ha en bra dag nu trots vaniljen!;)

Kram Ma

Myra sa...

Känsligt det där. Håret är så himla viktigt!
På rak arm så skulle jag säga : Varför i h-vete byyyter du inte frisör för!!

Men det är fasen inte alltid så lätt det heller. Jag vet.

Kan du inte ge henne en örontvätt i julklapp?? Eller språk och förståelse kurs i namnsdagspresent? Eller kanske slå på stort och erbjuda en hjärntvätt i födelsedagspresent?

Nåt borde väl funka!

:D

segsliten sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
segsliten sa...

Nilla, Malin, RedPaint och Myra:

Jag hade en frisör som jag tyckte om i över tio år. Jag började gå till honom redan innan jag flyttade hit, men sedan fick han plötsligt fyrtioårskris och sadlade om till dammsugeförsäljare. Kanske låter som ett aprilskämt, men det är helt sant. Sen byte jag ett par gånger innan jag äntligen hittade en tjej jag gillade. En vacker dag var hon bara försvunnen, ingen ville/kunde tala om vart hon tagit vägen, så då började letandet igen. Tjejen som klipper mig nu är det bästa jag hittat på senare tid, men letandet verkar inte vara över riktigt än. Det är bara att stålsätta sig och låta tålamodet ta över.

Anonym sa...

Håller med Myra...eller kanske helt enkelt köpa med ett bigpack vaniljglass nästa gång du går dit...så hon liksom får det ur sitt system (eller glass maskin)

Anne sa...

Nej fy fasen! Lukta glass i huvudet är väl det sista man vill!
Byt frisör om du ändå inte är nöjd! Ha en skön dag!

lurigopalia sa...

Men stackars frisörska hon är väll arbetsskadad av allt sniffande av hårspray och schampoo..Några hjärnceller har nog bränts av permanentvätska också..byt..

victoria sa...

Du är för härlig, din stackare. Jag gillar vanilj men skulle absolut inte vilja lukta det i håret...risken är ju att ens ungar börjar slicka på det. Jag har sagt det innan och jag säger det igen: jag älskar din blogg!Hoppas du aldrig slutar skriva. Ha det gott, kram Victoria

segsliten sa...

Weirdo: Eller varför inte ge henne en dunderkur av det där härliga penicillinet som jag tvingades äta som barn!

Anne: Jag har haft bra frisörer innan (se mitt svar till Nilla och company). Suck, jag vet att jag blir tvungen att byta igen...men jag är så evinnerligt trött på att leta.

Lurigopalia: Jaså, är det därför, tänk att jag inte tänkte på det!

Victoria: HU, klimpar som slickar mig i håret! Nä, nä, inte bra!
Då är vi två som inte ska sluta blogga, för dina inlägg får mig att tjuta av skratt!

Singelmamman sa...

Länge sen jag hann hälsa på här; men nu tänkte jag bara säga hej.