fredag 27 mars 2009

Det känns svårt att skriva på bloggen, men jag känner samtidigt att jag måste gå vidare. Stannar jag upp och låter känslorna ta över, så kommer jag inte komma tillbaka hit alls. Bloggen har varit en plats att glädjas på, och jag vill gärna att det ska bli så igen. Jag kommer troligtvis inte skriva några putslustiga inlägg under de kommande dagarna, men jag tänkte försöka hänga kvar.

Jag förstår att många av er varit oroliga och undrat vad som hänt, och jag har försökt svara på alla de mejl som dimpt ner här hos mig. Är det någon annan som undrar, så är ni hjärtligt välkomna att mejla. Annars så tänker jag nog sätta punkt här.

Jag vill gärna tacka alla er som har gett mig utmärkelser eller utmaningar. Jag kommer ta upp det så småningom, men inte nu. Jag tar en dag i sänder. Jag börjar lite lätt idag, och så får vi se när jag kommer tillbaka till den bloggare jag var innan.

Och allra sist, till dig min vän,
vill jag bara säga att vi finns här när du kommer tillbaka.
Om du orkar.

Jag tänker på dig!

7 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Sara Yilmaz sa...

kikar in för att önska dig en trevlig kväll!

Anonym sa...

Nu blir jag orolig, vad har hänt? Oj vad jag kommer sakna dig men jag skickar ett mail.

Många kramar!

Monica sa...

Hej !!!!!
Vi har alla våra olika sätt att hantera sorg......problem och svårigheter.......det finns inga måsten , när det gäller detta ...eller krav.....var och en hittar sin egen väg....efter ett tag.....och det finns heller inga krav på att vara på ett speciellt sätt.....eller skriva på ett speciellt sätt , här på bloggarna......vi behöver inte roa andra ....eller finnas till för andra.....vi är här alihop.....tillsammans i en stor gemenskap.....när vi är glada delar vi glädje....när vi är ledsna , delar vi sorg....precis som livet är.......upp....och ner.....ta den tid du behöver.....vi finns här hos dig när du vill och som du vill......En stor bamsekram till dig.....Ta hand om dig....
Monica

Myra sa...

Jag tycker du gör rätt. Man SKA sörja, man SKA stödja, man SKA dela, man SKA stanna upp. Men man ska inte stå kvar. Det hjälper ingen.
Ta en dag i taget, gör det du orkar och känner för.

Har du personlig kontakt med 'vederbörande' så skicka de varmaste hälsningar från mig. Som jag har tänkt de senaste dagarna...

Vero sa...

Tror alla känner likadant och jag blir väldigt rörd av ditt inlägg. Fint skrivet.

Önskar dig en fin helg!

Jessica och Johan sa...

HEJ! tack för mailet... Förstår dig helt.. man tappar liksom en bit av sitt liv...Men ta en dag i taget och SJÄLVKLART vill vi ha kvar dig som bloggare...kram kram