torsdag 5 mars 2009

Mognadsprocess

Idag ringde det i telefonen och följande samtal utspelade sig:

- Pronto! (I Italien säger man så när man svarar, det är ungefär som 'hallå')
- Ja, hej! Jag ringer från ambassaden.
- Du menar konsulatet.
- Nej! Jag ringer från ambassaden i Rom. Vi har ditt nya körkort liggande här, kommer du och hämtar det?
- Öh? Kan jag inte få det hit till konsulatet?
- Du menar konsulatet i Milano? (AHA! Hon vet vad jag bor, och vet därför också att Milano är närmast. Varför undrade hon då om jag ville komma och hämta det i Rom?)
- Ja. Går det?
- Visst!
- Puh!
- Men då har du nog inte körkortet förrän någon gång i näst nästa vecka, vi skickar nämligen rekommenderat.
- Det är okej! Tack!
- Då säger vi så! Hej då!

Nu är det så att jag tog fotot på Vägverket förra torsdagen. På en vecka har de därför gjort mitt körkort och skickat det till Rom. Varför ska det då ta så jäkla lång tid innan jag får mitt körkort? Okej att posten i Italien är långsam, men inte så långsam! Jag tror snarare att det är personalen på ambassaden som har blivit italieniserade. Ja ni vet, det jag kallar för förändring av kuturpersonlighet. De får helt enkelt inte ändan ur vagnen och skickar det hit omgående, utan de måste låta körkortet ligga och mogna på ambassaden ett tag först. Ett riktigt italienskt beteende, som man lär sig efter att nogsamt ha studerat den italienska befolkningen i ett par år. Tro inte att det kommer bara sådär! Nej, man måste idogt följa den italienska kulturen. Man börjar med att komma försent till bussen ett par minuter ena dagen, några minuter till dagen därpå, för att sedan öka på gradvis. Detta gäller inom alla områden. Man kan till exempel låta saker ligga till sig, vänta ut dem, och låta dem vänja sig vid tanken på att behöva göras. Sen kan man göra saker lite krångligare än var de egentligen är. Man kan fylla i fyra blanketter på posten istället för en, eller stå i kö tre, fyra gånger innan man betalar på snabbköpet. Och detta bara för att vänja sig. Man tar ett steg i taget, kämpar sig sakta framåt, och sedan en vacker dag så står man där. En fullfjädrad italienare, som tycker att det är normalt att det tar 10-15 dagar att skicka ett brev från Rom till Milano.

11 kommentarer:

Anonym sa...

jag hade turen att få mitt körkort i Sverige innan jag åkte tillbaka hit.. det tog bara en vecka tror jag för allt.. det tyckte jag var snabbt jobbat. jag har numera 2 körkort för jag funderar på att lämna ett här och få ett engelskt.. jag vill verkligen inte ge upp mitt svenska så jag "fuskade" och sa jag gjort mej av med det första för att få mitt nya. får se om jag får tummen ur..

Livet på Citronodlingen sa...

.. eller så kan man först köa till frimärkskassan i en halvtimme och sen till betala-räkningar-kassan i minst en halvtimme till på posten eftersom det absolut inte går att få ett frimärke i fel kassa...

Angelica sa...

Precis som i Spåanien, helt otroligt ibland! Men jag har börjat vänja mig, sakta men säkert... Tänk när jag skulle hämta mitt körkort på konsulatet i Palma då hade damen "tappat" bort det!!! Nästa gång jag kom dit för att fråga om hon hade hittat det så kunde hon inte hitta nyckeln till kassaskåpet där passen ligger :O

Nu ett år senare så saknar jag fortfarande ett svenskat körkort!

Kramar

Angelica

thebromanders sa...

Låter typiskt sydeuropeiskt?? "Manana, manana"... det hade nog kunnat göra mig lite galen! Men så har jag ju bott i Amerika ett tag. Där "time is money". Allt går snabbt!!!

Veronica sa...

haha, jag tog chansen och åkte till ambassaden i Rom när jag skulle hämta ut mitt körkort. Det är ju inte så långt ifrån mig! Men visst är det sant men liksom försegas på något underligt vis :)

Tack snälla gulliga du för hjälpen med tangentbordet! Vilken lyx :)

En jättekram

Livet på Citronodlingen sa...

Jösses så snabb du är så här på morgonkvisten, jag hann ju inte göra färdigt :o)
Nu har utmärkelsen lite roligare färg :o)

Livet på Citronodlingen sa...

jaja, men det är väl ingen som blir ledsen om dem får den 2 gånger... eller 5... ;o)
Förresten, du som samlar på ordverifieringar.. jag fick nyss upp strita....

Jessica och Johan sa...

Som tack till mina läsare som kommenterat i något inlägg nu i mars. Kommer jag ge en spontan suprice till någon av er.. Du är ju en av dem... kram

Anonym sa...

hahahaha jag tycker det gått fort ändå!!! här hade det tagit månader!! ja jäklar,bloggen har legat nere 2 dagar...har varit så förbannad!!!! nu är jag tillbaka dock! Ha en underbar fredag :kram

Anonym sa...

Den som väntar på något gott..... har jag för mig är ett ordspråk kommer kanske från italien? Låter som a-kassan här i Sverige, du har ju läst Piluttans sida och där går ju inte allt så fort när man ska ha tag i någon. Vilken fin utmärkelse du gav henne.En vän av Piluttan. Ha en trevlig helg./ Teresia

Anonym sa...

Hejsan! Ja det gäller att inte reta upp sig... Jag känner några på ambassaden och de är ganska svenska fortfarande, du ska se att ditt körkort redan är på väg till Milano med den lilla raccomandata-flärpen dinglandes i vinden... :-) Buone feste inför helgens firande!
Anna