Latinsk charm eller djävulskt påfund?

Finns det något som italienarna är duktiga på så är det att göra allt så krångligt som möjligt. Varför göra det lätt för sig? Vad ligger charmen i det? Och har ni tänkt på vad många fler arbetstillfällen det blir, om man låter folk springa som skållade råttor från det ena kontoret till det andra?
Nähä! Inte det! Men det har italienarna! De har blivit världsmästare på detta, och om någon säger ordet ’byråkrati’ till mig, så tänker jag helt sonika på Italien. Italiensk byråkrati går inte av för hackor, och vad man än gör, så tar det oftast månader. Inte som hemma i Sverige där man lyfter luren, knappar in sitt personnummer, och dagen efter har man allt man behöver hemma i sin egen brevlåda. Nej, i Italien får man springa från det ena kontoret till det andra, från den ena luckan till den andra, och i slutändan blir det ändå alltid fel. Fråga mig, på mitt id-kort står det att jag är svensk medborgare född i Lund, Lettland. Va! Var jag inte svensk? Jag har självklart klagat, överklagat, bråkat och hotat med matvägran, men det enda de lyckades göra var att kryssa över Lettland, rulla in mitt id-kort i en skrivmaskin, och skriva dit Sverige istället. När det i höstas var dax att göra ett nytt id-kort, var jag ju helt säker på att detta skulle vara grejat, jag hade ju fyllt i flera ton papper för att kunna få till en ändring. Men tji fick jag! För jag fick ett sprillans nytt id-kort där det stod att jag var född i Lund, Lettland. Hade vi inte diskuterat detta förra gången? Lund ligger fortfarande inte i Lettland. Om de inte har ändrat gränserna sedan jag var där sist. Någon skåning som vet?
Införskaffandet av id-kort är som sagt ett typiskt exempel på italiensk krånglighet. Det går tydligen att trassla till på flera hundra olika sätt. I en del kommuner vill de till och med göra det ännu mer komplicerat, och gör därför även ett litet trevligt hembesök. Varför då? Jo, för att kontrollera att du verkligen bor där du bor. Vet inte kommunen redan det? Det är ju ändå de som utfärdar alla papper. Papper på var man är skriven, födelsebevis, personbevis m.m. Vänsterhanden vet liksom inte vad högerhanden gör. Eller rättare sagt, tummen vet inte vad ringfingret gör.

Ett annat exempel på italienskt kineseri är när man ska ansöka om personnummer (it. codice fiscale) och uppehållstillstånd. För att få dessa två måste man vara skriven på en adress i kommunen. Men för att kunna hyra en lägenhet där man kan bli skriven, måste man ha personnummer och uppehållstillstånd. Vadå moment 22? Det blir liksom lite svårt att veta i vilken ände man ska börja. Det lättaste sättet är oftast att låta sig huseras hemma hos någon annan, åtminstone en tid. För då har man ju i alla fall en adress, och kan lugnt ansöka om alla nummer och tillstånd som man behöver.

Allt detta krångel genomsyrar hela Italien, varje sekund, och inom alla områden. Tänk bara på en sådan enkel sak som att betala patientavgift på ett sjukhus. Kan man krångla till det? Japp! Är man italienare så kan man göra det jättekrångligt. Man placerar nämligen kassaluckan i en avlägsen del av sjukhusområdet (500 m bort), och sedan låter man kassan vara öppen på tider som inte sammanfaller med tiderna på sjukvårdsmottagningarna. Har man då trängande behov av vård och är dessutom väldigt, väldigt sjuk, då är det liksom kört redan från början.

Ytterligare ett exempel är att man placerar stans största parkering utanför stan. Och då menar jag verkligen utanför. Så pass mycket utanför att man måste åka kommunalt för att ta sig in till stan. Tror ni mig inte så kan ni ju fråga en Milanobo.

Häromdagen blev jag än en gång konfronterad med italiensk krånglighet, denna gången i form av en förpackning av vaniljsocker. DET GÅR ATT KRÅNGLA TILL DETTA OCKSÅ! Jag skulle baka chokladbollar med barnen och behövde vaniljsocker. I Italien säljer man inte vaniljsocker i stora burkar, utan i små påsar med 0,5 g i varje påse. Detta betyder att man måste använda tolv påsar för att göra en sats chokladbollar, är inte det krångligt så säg!

Länk till Lurigopalia som skrivit om id-kort i Italien.