Nattiné...

....eller vad sjuttsingen håller jag på med på nätterna?

Jag har blivit utsatt för en viktattack! I förrgår var jag och köpte byxor. Jag stod där i provhytten och provade. Drog lite i tyget. Provade igen. Drog lite mer i tyget, och funderade lite på om jag inte borde köpa storleken större. Till sist bestämde jag mig för den mindre storleken. Jag vet ju att byxor brukar ge med sig lite, så varför ta de större? De mindre skulle säkerligen sitta skitsnyggt redan efter någon timme. Jag väljer ut ett annat par också, i en annan färg, och går till kassan. Väl hemma slänger jag in kassen i ett hörn av sovrummet, och glömmer bort dem.
Igår morse när jag står och rotar efter långbyxor i garderoben får jag syn på påsen. Kul! tänker jag. Nya byxor! Jag har hittat lösningen på mitt ekiperingsproblem. Bara de inte sitter för trångt!
Jag drar fram det ena paret och sätter dem på mig. Vad i..!!!! Byxorna hänger löst i midjan och det fladdrar runt låren. Men, de var ju nästan för små? Ibland övergår min kropp å de grövsta mitt förstånd, för hur kan byxorna sitta löst efter mindre än tjugofyra timmar? Och inte blev det bättre under dagen heller. För precis som jag tänkt i affären, så gav byxorna med sig efter någon timme, och skänkte mig ett par centimeter till. Gissa om jag tycker att det är jobbigt att gå och dra upp byxorna hela tiden?

Nu är jag ju inte den som klagar om det försvinner ett par centimeter runt midjan, skulle bara fattas annat! Men, jag blir väldigt irriterad över att jag nu har två par för stora byxor i garderoben! I och för sig kan jag väl gå och byta det ena paret, men ändå!

Sen kommer vi till problem nummer två.
Förutom att jag minskat i omfång under natten, så vaknade jag med en fruktansvärd träningsvärk i benen. Inte någon snäll liten ömmande punkt, utan en sån där riktigt kraftig träningsvärk som man får efter något riktigt påfrestande. Tänk maraton, eller en tur till toppen på Mount Everest, så kanske ni förstår vad jag menar. Jag kände mig en aning perplex, vad gör jag på nätterna egentligen? Nattiné? Åtta timmar cancan i höga klackar och tunga kjolar? Jag tycker att det hela är högeligen suspekt, och tänker därför i fortsättningen sova med en stegräknare fastsatt i pyjamasen. Det vore kul att veta hur många kilometer jag avverkar på en natt!