tisdag 20 oktober 2009

Epikuré

Årets vinterresa till Sverige är beställd. Biljetterna till Rasmus på luffen är betalda och uthämtade. Klimparna är nöjda.

Själv sitter jag och funderar på om jag ska beställa en dag på Yasuragi - jag älskar det stället! Eller varför inte en natt? Fast en övernattning kostar en del. Hm, jag tror bestämt att det är dax att skriva ett par rader till tomten.

fredag 16 oktober 2009

Det är som förgjort

Eller förkylt kanske jag borde säga. Lillklimpen är tillbaka på dagis, men sjukstugan består.
Som tack för utfört arbete inom barnsjukvården kan jag nu äntligen kvittera ut min lön i form av en kraftig förkylning. I löneförmånerna ingår: feber, hosta, halsont, täppt näsa och ledvärk - det är bara tacka och ta emot.

Jag borde kanske begära löneförhandling - men risken finns att jag får en guldinfattad svininfluensa som tack för trogen tjänst.

onsdag 14 oktober 2009

Dramatik i kubik

Ibland kan vardagen bli ohyggligt spännande. Det gäller bara att hitta äventyret i det lilla. I det där som annars är så där tråkigt och vardagligt. Ta till exempel tvätt, det kan vara riktigt spännande - åtminstone här i Italien.

Tänk er en smutsgrå måndagsmorgon.

Tänk er att ni just köpt nya lakan. Nya fina, fräscha lakan som bara ska tvättas innan de kan förgylla sovrummets allra mysigaste hörn - sängen.

Tänk er att ni tar lakanen och ploppar in dem i tvättmaskinen - precis som ni brukar.

Tänk er att ni lite nonchalant drar runt temperaturknappen och ställer in den på lakanstvätt - så där som man gör - av gammal vana.

Tänk er att ni ger tvättmaskinen en kärleksfull klapp - eftersom den är sig själv nog, och till skillnad från andra familjemedlemmar, inte kräver 100% uppmärksamhet 100% av tiden.

Tänk er att ni sedan bara går därifrån - såsom rutinerade tvättare gör - i över en timme.

Tänk er att ni efter en dryg timme råkar gå förbi badrummet - bara sisådär, utan vidare.

Tänk er att ni - av en ren slump - hittar den kvarglömda plastförpackningen som lakanen låg i.

Tänk er att ni - lite slentrianmässigt - slår en blick på tvättråden och upptäcker att de ska tvättas i ...


30° grader? Skontvätt?

Här satte jag tvättmaskinen i halsen.

Men nu får väl ändå den italienska kläd- och textilindustrin ge sig! Okej, att det är 30° graders skontvätt på 90% av alla italienska kläder; det har jag mycket motvilligt lärt mig att acceptera vid det här laget. Men på lakan! Hemma i Sverige tvättade jag alltid lakan i 90° grader. Här är det ofta 60° eller möjligen 40° på lakan. Men 30°, hur fräscht är det?

När det gäller kläder så brukar jag kolla vad det är för material och sen köra efter svenska tvättråd. Men när det står 30° på ett lakan som ska vara av 100% bomull; vad är det då som kräver 30° grader? Jag kan inte annat än undra.
Det första som ploppar upp i mitt huvud är naturligtvis att någon korkad textilfabrikant skulle ha använt sig av vattenlösliga färger. Ja, ni vet, sådana där barnvänliga färger som går att tvätta ur i 40° grader. Men så korkad kan man väl inte vara, inte ens om man är man och italienare?

Den andra - och den mest plausibla anledningen - är att de har försökt helgardera sig mot eventuella framtida klagomål. Att de helt enkelt fegmärker för att slippa reklamationer. För det vet jag ju; att vad som än händer, om jag tvättar i högre temperatur än vad som står angivet, är på mitt alldeles egna ansvar. Om jag sedan inte lyckas få mina kläder rena är eller inte - är inte fabrikanternas bord.

För att återgå till mig och mina lakan, så hade vi det ganska hett om öronen båda två. Dagen hade helt plötsligt blivit väldigt spännande. Jag satte mig på golvet framför den centrifugerande tvättmaskinen och började fundera:
Vad kan hända med ett lakan som tvättats för hett? Kan det hända något med mönstret? Och i så fall vad? Vissnar blommorna? Klumpar prickarna ihop sig i kuddvaret? Eller kommer det att tappa färgen helt och hållet?
Och vad händer med storleken? Kommer det att krympa? I så fall - hur mycket? 10%, 50% eller kanske till och med 90%?

SPÄNNINGEN VAR OLIDLIG!

Tråkigt nog. Eller, jag menar naturligtvis, som tur är, så hände det faktiskt inget speciellt med lakanen. De såg nästan alldeles för normala ut för att falla mig i smaken. Inga färgskiftningar, inga modifierade mönster, utan helt vanliga lakan. Inte ens storleken hade förändrats. Men jag ska inte klaga, dagen hade varit bra. Otroligt spännande och fantasieggande. Och det är ju verkligen positivt så här i mitt i den grå vardagen. Jag kände mig nöjd. För inte hade jag väntat mig att få uppleva ett sådant här rafflande tvättäventyr? I alla fall inte på en måndag.

Några dagar senare kommer nästa chock - i form av ett par skitiga fotbollsshorts. Den här gången fick jag syn på lappen innan jag tvättade, vilket egentligen bara lade sten på börda. Hur ska jag tvätta de här? Ett par perplexa myror har de senaste dagarna kilat runt på hjärnkontoret utan att få något uträttat.



Är det bara jag som inte har någon knapp för 25° grader på tvättmaskinen, eller är vi fler? Vad kommer hända med shortsen om jag tvättar dem för varmt? Jag kan inte låta bli att fantisera om något i stil med Gremlins. Ni vet, shorts som klonar sig oräkneliga gånger, och omvandlas till små hemska varelser som förpestar min tillvaro i all oändlighet. Det är nästan så att jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot nästa tvätt!

onsdag 7 oktober 2009

Hög surhetsgrad

Igår blev jag riktigt sur.

Min svärmor var här i en halvtimme. Inte så länge kanske, men under den korta tiden lyckades hon - med skorna på - knata runt i varenda rum. Hela min kropp skrek när jag såg henne gå från rum till rum. Värst var det nog när hon ställde sig på barnens lekmatta, då stack det ilsket i varenda nervtråd. Jag kände mig våldtagen; det här är mitt hem, med mina regler, och hon VET att jag inte tycker om att man går in med skor. Efter arton år tillsammans med hennes son, varav vi har haft ett eget hem i femton, vet hon vad som gäller. I vanliga fall brukar jag säga till, men igår gjorde jag inte det. Det kändes förargligt att vara så petig när hon hade varit så snäll; hon hade nämligen åkt buss genom hela stan för att hämta hem storklimpen från skolan.
Jag kunde inte hämta honom själv eftersom lillklimpen hade feber, över fyrtio grader t.o.m, så det var ju inte att tänka på. Och sambon, han var naturligtvis i andra ändan av Italien, och kunde inte hämta han heller.
Men det spelar egentligen ingen roll. För hur snäll och hjälpsam hon än varit så tycker jag att hon ska respektera mig; och gör hon det, så går hon inte in med skor när hon kommer hem till mig, inte ens om hon är här i fem minuter.

Det hela slutade med att jag, så fort hon gått ut genom dörren, skurade hela lägenheten. Det kan kanske låta som en överdriven åtgärd, men barnen leker nästan alltid på golvet. Och dessutom så sitter de ofta där i sina pyjamas. Jag tycker inte att det är lämpligt att ha golven fulla med smuts och bakterier, även om lite skit kan tänkas rensa magen, och att få ner grus och annan skit i sängarna har jag faktiskt inte heller lust med.
Det enda jag kunde göra var att skura. Skura mina golv. Skura bort min irritation. Skura, skura, skura. Jag gnodde som en besatt, hade det inte varit för att klimparna behövde få i sig lite mat så hade jag nog gnott mig ända ner till grannen.
Efter en sömnlös natt och en hel dag med en feberhulkande fyraåring så var det inte riktigt så jag hade tänkt avsluta dagen. Men vad gör man när man är tvungen att bli av med smutsen och ilskan?

Ikväll kommer svärmor hit igen; den här gången med svärfar i släptåg. Irritationen har redan börjat krypa i mig, men jag försöker hålla den stången. Sambon har sagt åt mig att demonstrativt ställa fram två par tofflor. De står nu tätt, tätt tillsammans ute i hallen och väntar på att få krama svärföräldrarnas strumpklädda små fötter. Jag hoppas innerligt att deras fötter hittar dit.

måndag 5 oktober 2009

Oumbärliga ting

Efter ett par dagar med migrän och diverse småkatastrofer tycker jag att det är på sin plats att tacka uppfinnarna till följande förnödenhetsartiklar:

huvudvärkstabletter

tejp

superlim

och tvättpapper


TACK!

Tvättpapper

Ibland är det bra att vara förutseende och stoppa i mer än ett.

fredag 2 oktober 2009

Dagens utflyktsmål

Idag kunde jag inte låta bli att köpa mig en nostalgitripp till åttiotalet.



Det blev en evighetsbiljett till 1984.

torsdag 1 oktober 2009

Nymodigheter i apelsinernas land

Poste italiane, dvs den italienska posten, har börjat med något alldeles nytt, närmare bestämt eftersändning av post.


Att påstå att italienarna skyndar långsamt ... väääääldigt långsamt, är snudd på underdrift. Men, bättre sent än aldrig!

Jag undrar om de kommer att få det hela att fungera. Eftersom de redan har ett himla sjå med att få fram den vanliga posten, så kan jag inte låta bli att fundera över hur de ska gå med den eftersända.