Idag har jag gjort en julstjärna till nästa jul. Nu låter jag väldigt hurtig och ambitiös. Jag kan riktigt höra era tankar: Tänk vilken människa! Som redan i början av mars är så långt framskriden i sin julplanering, att hon tillverkar julstjärnor! Så är det inte! Utan det är snarare tvärtom. Jag har idag avslutat en klädnypsjulstjärna som jag påbörjat innan jul förra året.
Jag har känt mig lite pressad den senaste tiden, för min sambo har vid ett flertal tillfällen påpekat att han finner min kreativitet intressant, men att klädnyporna faktiskt bara ligger där i köket och dammar. Han har undrat om vi kanske inte skulle kunna använda dem när vi hänger tvätt, åtminstone fram till dess att andan faller på igen, och jag får lust att klistra ihop dem. Han var väldigt finkänslig. Han ville väl inte klaga rent ut, men kände att det var dax att säga något. Det troliga är väl att han inte ville såra mig, man kan ju inte riktigt veta med kreativa människor. De kan ju vara lite oberäkneliga. Är man kapabel att göra en julstjärna av klädnypor, så förmår man nog också att känna sig sårad och illa behandlad för ett sådant påpekande. Ni vet, den missförstådda konstnären.
Grejen är att klädnyporna tog slut mitt under pågående skaparprocess. Sedan tog det en, eller kanske var det två, veckor innan jag lyckades införskaffa fler. Jag var ju tvungen att få tag i precis samma modell, annars funkar det inte. Vid det här laget började min italienska kulturpersonlighet att sätta käppar i hjulet, och jag fick för mig att klädnyporna inte var mogna ännu. De behövde faktiskt dessa tre månader på sig för att vänja sig vid tanken på att bli julstjärna. Denna omvandlingsprocess kan vara mycket smärtsam för en klädnypa, jag lovar, jag har frågat.
Så idag var det alltså dax att flytta bakdelen från vagnen, och klistra ihop de stackars nyporna. Det jävliga är att jag lyckades klistra fast julstjärnan i köksbänken. Det är verkligen tur att grannarna inte kan svenska! För efter den harangen som råkade slinka ur mig då, så skulle jag inte kunna titta någon av dem i ögonen på, vad ska vi tippa? Två sekel!
Det här ska sambon få äta upp! Både i kokt och stekt tappning! Han var i och för sig finkänslig, men jag kände pressen! Klädnyporna var inte mogna än, och så tog jag itu med dem ändå. Jag borde inte ha lyssnat på honom, utan istället gått på min kvinnliga intuition. SUCK!
Så nu står jag här i början av mars, med en klädnypsstjärna fastklistrad på köksbänken bredvid spisen! Hur snyggt är det! Den skulle ju hänga i fönstret. Sambon tycker nog inte att den är snygg i fönstret heller, men det kommer han inte våga påpeka efter missödet med köksbänken.
Han måste vara rädd om den svenska kreativiteten! Det är den som gör att vi får mat på bordet varje kväll. För ni tror väl allvarligt talat inte att det är pengarna som han tjänar medan jag skapar med klädnypor, som fixar det, eller?
Eftersom Vero gärna ville se en bild på stjärnan, så har jag nu lagt in en bild. Visst är den snygg mot den grå köksbänken!
Förresten, hur får man loss superlim?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Kan man inte få se en bild på stjärnan då?
Du skriver ju för härligt! Har du aldrig tänkt på att ge ut en bok med allt kul du har skrivit i bloggen? Innan nästa jul har du nog lyckats få stjärnan i fönstret...
Lycka till! Lena
Jag fick nästan mardrömmar när jag läste Julförberedelser, nu när det snart är vår.;0)Det är ju bra att du är ute i god tid.
Kramar
*fniss*.. jag kände samma press med en gardin dekorerad med korsstygn som jag började på en gång för länge sen.. ja, flera år sen faktiskt... men sen jag förpassat den till långt ner i en byrålåda har den helt glömts bort..
Den ÄR snygg!
Det tar tid ibland... en konstnär kan man inte skynda på, skapandet får ta den tid det tar:)
Helt klart snygg:) Superlim ja bra fråga -thinner? 3vlig Helg
haha, en äkta konstnärssjäl behöver sin tid. Det bara är så, man kan inte skynda på :)
Men du den blev ju väldigt fin och om du lyckas få loss den (vet inte med vad) så har den en självklar plats i fönstret!
Kram på dig
Haha, ärligt talat så tänkte jag inte att du var ambitiös som hade börjat med julen. min första tanke var: men hon e ju knäppare än mig!!!
Jag är alltid tidig med julklappar men julpyssel i mars!!?? Tur att det inte var så illa!
En jättefin stjärna! Hoppas den inte går sönder när du ska ta loss den från bänken bara...var försiktig.
Och du!!!Supertack för utmärkelsen. Jag blev verkligen jätteglad för dina ord (fick t om tårar i ögonen...).Tack, tack fina du!!!
Du är verkligen värd din! Jag skryter och rekommenderar din blogg till folk...jag älskar den. Din blogg är precis i min smak och jag är så glad att du hittade mig!!!
Take care amiga!!! Victoria.
Den är ju jättefin! Lite olämpligt ställe att ha den på bara ;-) Speciellt eftersom det bara är mars! Vilken konstnär du är. Vad skönt att anamma italienska kulturen när det behövs..Undrar om jag kan skylla på den oxå, trots att jag inte har en enda Italiensk gen? Jag skulle behöva =)
Kram vännen!
Underbart - den är jättefin. Kanske går att använda som grytunderlägg tills julen kommer. Ha en bra dag!! Kram Jeanette
Hej, såg precis ditt inlägg hos mig. Jag kommer att ha LITE tid för mig själv, men bor i Navgli kvarteren, heter det så?
Kanske förslag på någon bra klädaffär för barn och vuxna som inte är allt för dyrt och någon ost och vinbutik... Kram
Hej vännen...kolla in på bloggen... Kram
Hej igen...så lika liv man kan ha...fast det har kanske med barnen att göra... Tänka att männen inte fattar snabbare..likadant här...Kommer gärna på en kopp kaffe...hade vart skönt idag..Tänk att få sitta med en kopp kaffe i vår solen och barna leker snällt och tillsammans. åch mamman lapar sol för att bli pigg..underbart.. men snart så..
Jo jag hade adressen kvar.
Skicka en kommentar