Konturskärpning

Apropå att vara ett 'magert pris', så kan jag gladeligen konstatera att min ofrivilliga bantning fungerat ganska bra. Jag är väl inte direkt mager, men tillräckligt avsmalnad för att kunna klämma mig in i en någorlunda anständig bikini. Inga spruckna sömmar hittills, så jag kan ju inget annat än att gratulera mig själv till denna oerhörda självdisciplin. För disciplin är tyvärr vad det handlar om. Nattbantningen fungerar väl delvis, men när det sedan är min tur att ta hand om ätandet, så är det bara att inse faktum: Nattbantning fungerar om man har tid, och det har inte jag. Värmebaljan är redan fylld, solen står redan högt på himlen, och blekfeta hudceller ber enträget om D-vitamin. Så bantning sker under dygnets alla timmar. De timmar som återstår vill säga, för här försvinner timmarna med hisklig fart. Jag kan bara inte förstå var de tar vägen, igår lyckades jag skrapa ihop ett par, men dagen innan var det glest med tid. Å andra sidan innebär färre timmar, kortare lidande. Så i bantningssynpunkt, är det kanske bara att tacka och ta emot!

Tyvärr vet jag inte hur mycket jag gått ner, för när jag ställde mig på vågen igår så hade den helt lagt av. Om det är min tunga lekamen som framkallat denna kortslutning, eller om det är värmen som frestar på, har jag ingen aning om. Får väl se i veckan om den hämtar sig. Det är tungt att vara våg, alltid en massa oönskade kilon att bära på!

Efter min ofrivilliga kroppsreduktion, så måste jag nu komma på hur jag ska lyckas hålla denna nya vikt. Lite gympastik skulle kanske inte sitta helt fel? För dessvärre är kroppen inte längre vad den varit, och ett snabbt avsmalnande medför inte längre studsrumpa och tvättbräde. Hmpf...har det någonsin gjort det? Svårt att säga, jag lider tyvärr av permanent hjärnförslappning, och i och med att jag axlade ännu ett år, så försvann ytterligare ett par grå celler.
Nej, nuförtiden får man nöja sig med viktminskning, för magen ser ut som om någon dragit ur stoppningen, och gumpen liknar mer en insutten soffa, men smalare är de! Så vem kan klaga? Hängbuk och slappstjärt är bättre än ingenting, och så länge jag slipper knäppa bh:n i knävecken så kan jag ju skatta mig lycklig, eller hur!

Det pratas ju ganska mycket om det här med kroppsfixering. Jag tycker att det är ett ganska intressant ämne. Nu, kan man ju som sagt tyda ord lite som man vill, och kroppsfixering i mitt fall handlar lite mer om att ge kroppen stadga. Jag har nämligen stort behov av att definiera konturerna, det är så lätt att de olika delarna flyter in i varandra. Speciellt så här i yngre medelåldern, då sådana fenomen smyger sig på utan att man är riktigt medveten om det. Och vem vill se ut som en Picassomålning?
Nästa steg i denna ofrivilliga bantning är därför kroppsfixering, stabilisering och sökandet efter ett par grundläggande drag. Tur att det finns lite riktlinjer att gå efter, för annars hade det varit svårt att veta vad de olika delarna egentligen ska sitta.