Fru Grötmyndig...

eller Fru Besserwisser, Fru Nedlåtande, Fru Perfektion och Fru Arrogant - kärt barn har många namn

I Italien verkar det vara lag på att man inte går utanför dörren utan att vara skinande ren och lagom manglad. Så det har sina randiga skäl och rutiga orsaker att mitt skrynkliga leverne retar gallfeber på en del italienska matronor. Och på deras lite modernare, men ändock välstrukna döttrar med för den delen. Det spelar tydligen ingen roll vilken generation man tillhör, hel och ren är inte nog, utan pressveck på strumpor och kalsonger är det som gäller. Klarar man inte av att hålla måtten på egen hand, så ser man helt enkelt till att betala någon som kan utföra jobbet, kosta vad det kosta vill! Själv anser jag att det finns roligare saker att slänga ut pengarna på, så hel och ren duger gott åt mig.

En dag. Kan ha varit igår, kan ha varit i förra veckan:

Jag flyger in på dagis. Stressen trycker på som en blåsbälg i nacken, lillklimpen kramar krampaktigt tag i min ena häl, och hänger kvar så gott det går. I dörren står Fru Besserwisser med sin son och skrattar överlägset:

- Hahahaha! Lite bråttom idag verkar det som!
- VA!
- Å herregud vilken skrynklig liten en du fick med dig idag! Fru Nedlåtande slår händerna om ansiktet och vrider huvudet än hit, än dit i en riktigt yvig vojne vojne-rörelse. Sen ändrar hon plötsligt rösten till något som låter som het, rinnande sirap och vänder sig till lillklimpen: Hann inte lilla mamma stryka dina små byssor igår kväll?

En liten irriterad gnista tändes i mitt redan stressbrända huvud, blåsbälgen i nacken lade in en sista stöt och huvudet förvandlades snabbt till ett flammande eldhav.

- Jo, mamma hann, men hon tycker det är viktigare att vara med barnen på kvällarna, har du hört talas om kvalitets tid? sa jag beskt och blängde mordgirigt på Fru Perfektion.

Då fick Fru Arrogant mjöl i mun, och bara gapade. Hennes välstrukna lekamen vacklade till en aning, och hon såg sig nervöst omkring. Sedan var ögonblicket över och hon började blaja på om oväsentligheter och en massa ointressant skvaller. Jag slog dövörat till och lät henne hållas. Från och med nu kallar jag henne Fru Vakkum, för jag känner ingen annan människa, som så påtagligt saknar konkret innehåll som hon.