Doftrikedom

Jag har funderat lite på vad det är man saknar när man bor utomlands, och kommit fram till att är det något jag saknar väldigt mycket, så är det svenska dofter. Jag har enda sedan jag var barn varit väldigt känslig för dofter, lukter och odörer, och de flesta av mina minnen är faktiskt ackompanjerade av en viss doft/stank. Det finns många dofter som man inte tänker så mycket på när man bor mitt i dem. De hör liksom till, de bara finns, och är egentligen inget man stannar upp och funderar över.

Doften av mamma: Det finns ingen som luktar så gott och tryggt som mamma, och det är nog den doft jag saknar allra mest. Jag kan sakna hennes fotsteg också. Jag minns när jag var liten och hörde steg i trapphuset. Var det mamma som kom, så visste jag det på direkten. De stegen känner jag allt igen!

Morfars rakvatten: Doften av morfar är också en trygg doft. Den får mig att minnas hur vi dansade runt tillsammans i hans vardagsrum. Varv efter varv. Jag hade fötterna ovanpå hans stora toffelklädda fötter, och sen dansade vi, länge. Han lärde mig både det ena och det andra i dansväg, jag var säkert över tjugo de sista gångerna vi skuttade runt tillsammans. De där danserna kom alltid väl till pass på sommaren, då följde jag med morfar på logdans i grannens lada. Så mysigt, så härligt! Så oerhört oitalienskt!

Doften av nyslaget hö: Finns det något godare? Så friskt och så somrigt! På näthinnan dyker det fram minnen av nervkittlande hopp från höskullen, och gungiga åkturer högst upp på hölasset. Tänk om man kunde få bli barn igen, om så bara för en liten stund!

Oset från nystekt strömming: Med fluffigt potatismos och lingon. Så himla svenskt, och så väldigt, väldigt gott!

Lukten av tång: Kalla bad och blåsiga promenader längs Österlens milslånga stränder.

Doften av snö: Guuuud vad jag saknar doften av snö! Italienarna tittar konstigt på mig när jag pratar om denna ljuvliga doft. Vad luktar det? frågar de och ser skeptiska ut. Det är ju bara fruset vatten! Ack, så fel de har! Finns det något härligare än att komma ut en tidig morgon i början av vintern och känna doften av snö? För den finns ju oftast där redan innan snön fallit, som ett varsel om att den är på väg.

Doften av Hägg och Syren: Inte speciellt bra för min allergiska näsa, men vad är försommaren utan den? Doften av Hägg och Syren betyder oändliga sångövningar med skolkören, besök på Gröna Lund, friluftsdag och klassfester. Doften av Hägg och Syren betyder slutet på ett liv, och början på ett annat.

Doften av nybakad Vört: Den här doften förknippar jag med den fräna doften från mammas sillinläggningar, skinkgriljering och granris. Jag kan riktigt se min barndoms jular framför mig. Det ringer på dörren, utanför står morfar i bomullsskägg och röd luva. Bakom sig har han en röd träkälke fylld med paket, och sen börjar han att prata. Han bryter på närkingska. Det gör nämligen tomten! Inte morfar, bara tomten. Han pratar om hur besvärlig resa han har haft, att föret varit si, eller så. Att han nu behöver vila en stund, och att han gärna vill bli av med alla tunga paket som han har varit tvungen att släpa på hela vägen hit upp till storstan.

Doften av svenskt tvättmedel: Luktar hemma. Luktar somriga lakan som fladdrar i vinden.

Renskurad trappuppgång: Skurmedel luktar aldrig likadant här som hemma i Sverige. Det gör att jag ibland kan sakna doften av renskurad trappuppgång. Jag antar att de använde vanlig grönsåpa i vår trapp där hemma. Det blir en alldeles speciell doft när man skurar med det, det luktar rent.

Stanken från en burk surströmming: Den saknar jag egentligen inte alls, men den sluter sig garanterat till gruppen oförglömliga odörer. Jag kan inte låta bli att minnas hur det luktade när alla grannarna gått ihop och fixat surströmmingsskiva på gården. De vuxna åt och vi barn lekte i gräset till långt in på småtimmarna. Det var nog då jag fick min första rynka, eftersom jag gick och frynte på näsan i en hel dag.

Det finns tusentals med dofter och lukter jag saknar, och alla bär de med sig ett alldeles eget minne från barndomen. Listan skulle kunna bli oändlig, men jag tycker nog att det får räcka för idag. Har ni några dofter ni saknar? Eller har ni någon doft som är förknippad med ett alldeles speciellt minne?

Tänk om jag kunde få alla dessa dofter på flaska, vad härligt det skulle vara!

Plopp! Nyslaget hö. Jag sitter högst uppe på berget av hö och vinkar till morfar.
Plopp! Snö. Jag drar ner den kalla luften i lungorna. Sedan låter jag den varma luften puffa ut genom munnen som röken från en gammal ångvissla.
Plopp! Tång. Jag sitter på stranden och klämmer sönder tångblåsor plopp, plopp, plopp!

Är det någon som har en flaska till övers, så tar jag gärna emot den!