tisdag 17 mars 2009

Utslag av atavism?

För någon månad sedan fick jag frågan om min storklimp kommit in i dinosaurieåldern ännu, och jag visste inte vad jag skulle svara. Jag tittade oförstående på kvinnan framför mig. Jag hade nog fattat vad hon menat, om frågan blivit ställd i ett annat sammanhang. För visst har jag hört talas om killars intresse för dinosaurier. Jag minns till och med hur en del av killarna i skolan, höll på och diskutera huruvida en Tyrannosaurus Rex var större än en Tarbosaurus, eller inte. Men nu ställdes frågan mitt under en diskussion om olika stadier i barns utveckling. Frågan var mer eller mindre inklämd mellan ett utlägg om Piagets utvecklingsteorier, och kvinnans egen tolkning av fyraårstrotsets betydelse. Ni kan kanske fatta att jag inte riktigt hängde med i svängarna. Jag blev helt ställd.

Hade jag missat något? Ja, ni vet ju hur det är, alla barn ska ju igenom en massa åldrar, inte minst trotsåldrar, så nu började jag fundera lite på vad detta kunde vara för en ålder. Kunde det vara någon sorts period då barnet drar fram som en ångvält, förstör och skrämmer skiten ur mindre barn? Eller ett megalomaniskt stadium, då barnet har överdriven självuppskattning och dumdrygt beteende? Nej, jag kunde inte bli klok på vad hon menade, speciellt inte eftersom hon frågade om storklimpen, och inte om lillklimpen, som redan från födseln har haft ett glödande intresse för allt som har med drakar, monster och dinosaurier att göra.

Sen slog det mig att detta kanske var ett obligatoriskt stadium i den manliga individens utveckling. Något som min älskade pojke absolut inte borde gå miste om. Ett avgörande stadium i hans mognadsprocess. Tänk om han gått miste om något viktigt? Ett betydelsefullt steg för att kunna utvecklas från en primitiv varelse, till en fullt fungerande man. Fast är inte alla män primitiva varelser? De brukar ju vara ganska duktiga på att handla efter sina instinktiva drifter, och inte efter bättre vetande, så det kanske inte är någon fara på taket. Han kommer ju troligtvis inte komma längre i sin utveckling i vilket fall som helst. Jag andades ut och tänkte att huruvida storklimpen ska igenom denna ålder eller ej, kan bara tiden utvisa.

Ett par veckor senare upptäcker jag att min storklimp gått in i dinosaurieåldern. Intresset för dessa enorma varelser med microhjärna flödar och han slickar, med glödande intresse, i sig allt han kan komma över om dessa utdöda fyrbenta reptiler. Helt plötsligt är jag inte längre mamma till en liten frågvis sexåring, utan till en fullfjädrad paleontolog som kan allt om skräcködlor och fossila organismer. Och nu kan ju inte jag som mamma, och kanske framförallt som kvinna, låta bli att ställa följande fråga:

Är detta redan tidiga intresse för fossil, ett steg i utvecklingen eller ett tidigt tecken på manlig fossilisering?

10 kommentarer:

Veronica sa...

hahaha, det var en himla bra fråga!! Vi säger väl att det är ett steg i utvecklingen...

Kram och sov gott

Ingela la la sa...

haha, det var ju en bra fråga.. jag ska nog fråga den sjuke mannen =) Jag kommer nog inte få nåt svar ;-)
Jag hade stavat fel förut(igen) Picasa 3 heter det..
Ha en bra kväll!
Kram Ingela

CharmKatti sa...

Hahaha! Bra och kul skrivet(eller tänkt)!

Anonym sa...

Jag ställer samma fråga som dig. Och även om jag har läst massor med pedagogik och barns olika stadier, så kan jag inte komma ihåg att vi läste om någon "dinosaurieålder". Noah är i det stadiet just nu och även Theo hänger på. I mitt fall känns det kanske mer som att mina barn kan känna igen sig i dessa grymma djur. De kanske identifierar sig med T Rex (åtminstone Theo...han är riktigt grym just nu). Noah är väl mer en snäll "långhals" som han kallar dem.

Ha det gott, kram Victoria

Livet på Citronodlingen sa...

Sitter här och skrattar, jag kanske borde låta bli.. tiden går ju fort när väl bebisen kommit ut säger alla som redan är mammor så i övermorgon är det väl jag som ställer mig samma fråga ;o)

Myra sa...

Moahahhaaa.

Något svar av mig får du inte. Jag har bara flickor. Och dessutom är jag alldeles för trött. Borde sova nu. :P

thebromanders sa...

Kul!!

Anonym sa...

Vad du skräms. Vilka tankar du väcker hos mig nu. Och ingen av mina pojkar har varit särskilt intresserade av dinosaurier. Undrar vad det betyder?

Sara Yilmaz sa...

hahaha,så det är vad jag har att vänta mig vid 6 års åldern??? kanske ska börja ladda med dinosaurier redan nu =) kram

Fröken Eko sa...

Hmmmmm... eftersom jag själv gick igenom en dinosaurieperiod, så kan jag inte annat tro än att det bara är ett sunt tecken på extrem intelligens, skönhet, vishet, klokhet och diverse andra bra attribut ;)

Men så blev jag ju civilingenjör också... kanske inte världens flickigaste grej. Kanske detdär med manlig fossilisering inte var helt fel..??? *hmmm*

/F