torsdag 19 mars 2009

Tant Kverulant eller Fröken Charmant

Usch! Jag måste verkligen ha gått och blivit en riktig gnällkärring! Det låter ju som om jag inte riktigt gillar Italien, men det gör jag ju!
Jag älskar Italien! Det är bara det att jag blir så erbarmligt trött ibland. Trött på allt krångel, all byråkrati och alla snuskpellar som tycker att det är okej att tömma sina soppor ute i naturen. Dessutom är jag trött på alla hundägare som inte plockar upp bajs, och alla opedagogiska, skrikiga lärare. Ja, överhuvudtaget är jag väldigt trött på den italienska skolan och deras pissiga straffpedagogik, men jag älskar Italien!
Jag älskar det italienska landskapet, med alla dess skiftningar. Italien är verkligen ett mycket vackert land med alla sina olivlundar, vinodlingar och citrusträd. För att inte tala om vulkaner, floddeltan och alper. Däremot kan jag sakna våra skärgårdsöar, för att inte tala om den svenska grönskan, den är på något sätt frodigare än den italienska. Sen har ju vi allemansrätten, vilket gör att vi får tillgång till naturen på ett annat sätt en här. Här får man tyvärr ofta stå och titta på det vackra på avstånd.
Jag älskar den italienska maten, och tycker fortfarande efter femton år, att det finns mycket att upptäcka i kulinarisk väg. Varje region har sin egen mat, och det är alltid lika spännande att åka runt och botanisera bland de olika lokala läckerheterna.
Jag älskar det italienska folket, med deras uppsluppenhet, förslagenhet och auktoritetsmotstånd. Samtidigt kan det vara just dessa karaktärsdrag som får mig att fullständigt flyga i luften av irritation. För så är det ju, att det som är charmigt i ena stunden, är fruktansvärt frustrerande i nästa, det har ju liksom med tajming att göra.
Jag älskar det italienska språket, för det är så mångfacetterat. Samtidigt kan jag reta upp mig på att det fattas ord för visa saker. Och det behövs en kvarts utläggning, för att förklara något som på svenska beskrivs med ett enda ord. Två ord som jag saknar bra italiensk översättning på är Mysig och Pyssla. Det verkar som om det är två typiskt svenska fenomen, som lagom ungefär. För vem tycker att mysig och angenäm är bra synonymer, eller att ordet pyssla är likställt med att arbeta halvhjärtat?

Nej, det är inte lätt att vara utvandrad, invandrad eller utlandssvensk, välj själva vilket ord ni gillar bäst. För man känner sig hela tiden så kluven. Helt plötsligt saknar man nationell identitet, man är varken eller, eller bådadera. Var man än befinner sig, i Sverige eller i sitt nya hemland, så saknar man kultursamhörighet med den resterande befolkningen. Det är så lätt att klaga, och samtidigt så lätt att höja till skyarna. Det beror liksom på sammanhanget.

13 kommentarer:

K-L sa...

Huvudet på spiken!!

Livet på Citronodlingen sa...

huvudet på spiken var precis vad jag hade tänkt skriva, men kajsa-lisa hann före.. så vad ska jag nu hitta på? ;o)

Myra sa...

Skriver under!!
Man blir fan skadad av att vackla fram och tillbaka i hur man känner och varför, samtidigt som jag inte ångrar för en sekund att vi tod 'det stora steget' och gjorde slag i saken. Men visst funderar man mycket. Och ofta.

Tur det finns andra som förstår! :)

Fröken Eko sa...

"och blir det fel kan man ju skylla på någon annan"
Exakt!!!!

Det är PRECIS så som HE-Man gör!!! Han vill inte bestämma nåt, för dels så orkar han inte (det är ju så svåååårt) och dels så har han ju då alltid möjligheten att skylla på mig om det blir fel. Då är han ju helt på säkra sidan. han kan helt enkelt inte göra fel. Dumma gubbe *muttrar*

/F

Anonym sa...

Jag kan förstå den känslan! Här ska det samhällsmässigt se ungefär likadant ut som i Sverige. Håller dock inte med om det, man blir less på outbildade människor. Folk som tycker att man inte ska skaffa barn om man har som avsikt att jobba som kvinna etc...det är en blick tillbaka hur kvinnor lever på 50-talet! Dessa utalanden tror jag bara är hälsosamma, och bara vi som bor i andra länder kan fullt ut förstå dem! Betyder inte att vi älskar de länderna vi bor i mindre! :-) Hoppas att du har en bra dag!

Unknown sa...

Ja du, byter man ut Italien mot Spanien så är det som ett utdrag från min dagbok.

Men visste skulle man lika gärna skria ett liknande inlägg om Sverige.

Det är inte lätt helt enkelt, för oss som valt en annorlunda väg, fast den börjar bli alltmer vanlig.

Ingela la la sa...

Klart man får klaga. jag älskar Sverige men det finns mycket att klaga över här oxå... =)

Ha en bra dag!
Kram Ingela

Anonym sa...

Håller med dig precis, vet just hur du menar! Vi har en speciell hatkärlek till Istanbul till exempel. Älskar vädret, folket (de bra sidorna), maten osv. Hatar trafiken, "slarvigheten", just det där med hundbajset ja, m m..
Det inte inte altid lätt o va utlandsvensk o inte känna tillhörighet nånstans.I Sverige är man ju osså lite utanför, när man har noll koll på melodifestival, nya regler, nyheter, och allmänt vardagsprat... förvirrande ibland eller hur?!
Ha en bra dag!

Sara Yilmaz sa...

vet precis hur du menar,ibland känner jag mig mer turkisk än svensk och ibland precis tvärtom...jag älskar turkiet,men hatar oxå vissa saker....

Veronica sa...

Klockrent, det är så här "vi" har det :) Och vet du att jag tänkte på precis samma sak i dag. (Tänker ganska ofta på det i och för sig.....)

Kram på dig

thebromanders sa...

Jaaaa, det är så jobbigt att känna sig så kluven!!
Känslor, lukter o ord kan få en att känna sån längtan!! FIKA är ett sådant ord.
Det kommer väl alltid att vara så. Och man VET ju innerst inne att man är nöjd där man är. Jag vill inte flytta tillbaka till Sverige egentligen. Men jag kan LÄNGTA så. Som sagt - väldigt kluven. Och det är jobbigt...

Unknown sa...

Fika... ja : )

Tänkte på en sak som min kollega berättade igår. Att hon hade pratat med en tje som en hälften spansk och hälften svensk, men bor här i nörheten av oss. Min kollega hade föreslagit att de skulle fika, varpå den andra tjejen svarade; Ja fika, eller ta en kaffe eller nåt. Men är det inte just det fika är!?

Emmama sa...

Förstår precis, man gillar mycket men så finns det saker jag ALDRIG kommer förstå.. ;)