Nattskift

Det är inte lätt att vara tandfe här i huset. När storklimpen skulle tappa första tanden blev jag överlycklig. Jag som varit ganska mycket pojkflicka som barn, skulle äntligen få leva ut lite flickaktiga fantasier och tjänstgöra som sagoväsen i ett par år framöver. Jag funderade lite på vad som kunde ingå i en tandfes arbetsuppgifter, för att bara byta ut tänder mot mynt, tyckte jag lät lite i futtigaste laget. Jag är tyvärr lite dåligt bevandrad i feers förpliktelser, eftersom jag aldrig varit speciellt intresserad av feer och älvor, utan tyckt att häxor är häftigare. Det är liksom lite mera fart i dem, en frisk vind, i jämförelse med de väna feerna.

När tanden då äntligen lossnade sa jag till storklimpen att om han la tanden i ett glas med vatten, så skulle tandfen eller tandhäxan troligen titta förbi under natten. Och om tandfen var på gott humör, kunde det hända att hon bytte ut den mot en liten peng. Vadå? sa storklimpen och tittade undrande på mig. Det är ju tandmusen som kommer ju, inte tandfen! Dessutom ska tanden inte alls ligga i vatten, utan i en liten tygpåse under min kudde. Den ska bli en pärla ju!
Hallå, hallå! Jag tänker inte tjänstgöra som gnagare, fy vad äckligt! Tänk att han föredrar ha en mus klättrandes i sängen under natten istället för en vän fe, som svävar in, tar upp den lilla tanden och byter ut den mot en liten peng. En fe som sedan kan fortsätta iväg på andra väna äventyr. Eller varför inte en tandhäxa, som efter uträttat ärende tar sig runt i huset och ställer till jäkelskap. Jag hade helt klart röstat på tandhäxan! Jag hade tänkt att jag kunde färga morgonmjölken grön, bädda säck och låsa toalettdörren. Allt bara för att jäklas med familjen. För att inte tala om alla små äckliga buttricksmaskar jag hade tänkt placera i hålorna på osten.
Men, men, tji fick jag! För här skulle tandmusen komma tassandes mitt i natten, ta tanden från sin plats under kudden, tassa ner med den i sin håla, för att sen förvandla den till en vacker pärla. Vad hade han fått allt det här ifrån? Helt plötsligt gick det upp ett ljus! När storklimpen var sjuk och låg på sjukhus, fick han en film som handlar om en spansk tandmus. En jätterolig film som han tydligen tagit på stort allvar. Jag tittade lite frågande på min sambo, men han reagerade inte alls på denna nattliga invasion av gnagare, för i Italien är det tydligen inget konstigt att man tror på tandmusen. Det är upp till var och en, sa sambon, en del tror på tandfen och andra tror på tandmusen.

Så hur det nu är, så har jag fått agera gnagare ett par gånger det senaste året. I förrgår var det dax igen. Den femte tanden lossnade på morgonen, och på kvällen hamnade tanden i en tygpåse under kudden. Grejen är bara den att jag glömde bort det hela. Hade tanden legat i ett glas så hade jag nog sett den. För då hade det ju varit lite svårare att missa tanden, och pengen hade kommit på plats. Men under kudden, vem kommer ihåg det? De första fyra gångerna har det gått bra, och jag har så fort storklimpen somnat lagt dit ett mynt. Men den här gången föll det mig bara ur minnet. Ni kan ju tänka er hur indignerad storklimpen lät när han upptäckte att tanden låg kvar. Vad nu då? Varför har han inte varit här? sa storklimpen frågande och höll upp ett litet knyte. Vadå varit här? Vem då? Jag fattade ingenting. Tandmusen så klart! sa storklimpen, som om det var hur normalt som helst att ha möss springandes i lägenheten. Hjärnan gick på full effekt, tänk, tänk, tänk! Jag antar att han hade för mycket att göra. Det är många sexåringar som tappar sina tänder nu, för att inte tala om alla fem- och sjuåringar. Det blir många hus att åka till, och det kanske han inte hann på en och samma natt. Han kommer nog i natt ska du se, sa jag och hoppades att den förklaringen skulle falla i god jord. Vi får hoppas det! Vi försöker igen i kväll! sa storklimpen och lade tillbaka tandknytet under kudden.

I går kväll var jag snabb att kila upp i storklimpens säng. Jag hade ett mynt mellan framtänderna och lyfte försiktigt på kudden med tassarna. Jag måste vara försiktig, jag vill ju inte att storklimpen ska vakna. För hur skulle han reagera, om han upptäckte att mamma förvandlas till en liten tandmus om kvällarna?