Passepartout

Tidigare idag så åkte jag på en liten shoppingrunda till "Bo Ohlsson" i Tomelilla. För er som aldrig varit där, så är det en sådan där butik där man kan köpa det mesta, och dessutom till väldigt förmånliga priser. Ska du lägga om golvet på altanen? Dra till "Bo Ohlsson". Behöver du en ny utombordsmotor till båten? Det hittar du på "Bo Ohlsson". Vill du bygga en rymlig friggebod eller en lönsam aktieportfölj? Vänd dig till personalen på "Bo Ohlsson". Är du sugen på grillkrydda? Chokladdoppade öronpetare? Krispiga papiljotter? Eller varför inte en marsipangrön dammsugarpåse till kaffet? Har du inte hittat det någon annanstans, så hittar du det säkerligen där. Jag tycker alltid att det känns lite som att hamna i sagan om Aladdin, jag gnider några gånger på varukorgen och vips så hittar jag allt jag behöver. För att inte tala om allt jag inte hade den blekaste aning om att jag behöver.

På vägen hem fick jag fått tydliga order, hm ... rekommendationer av den övriga familjen att införskaffa en påse kanelbullar från den lokala matbutiken, vilket jag lydigt gjorde.
Innan jag skuttade in i butiken låste jag familjens sommarbil, en vit Peugeot som är så skruttig att den inte skulle bli stulen ens om jag skrev "Ta mig, jag är olåst!" på bakrutan. Skulle det komma någon stöddig biltjuv så skulle han/hon nog snarare få hjärtknip av medlidande och lämna ett sött litet meddelande under vindrutetorkaren. Jag skulle kunna tänka mig något i stil med: Stackars sate! Vill du att jag skaffar dig en ny?"
Hur det nu var så låste jag bilskrället och skruttade in i affären. Väl ute igen satte jag fart mot den vita Peugeoten, låste upp dörren och ... vad i ... ! Inte var bilen så här ren! Vem har städat bilen? När jag är på väg in i bilen hoppar helt plötsligt hjärtat till och fastnar någonstans i halsgropen ... vad är min shoppingpåse? Var är alla mina krispiga, knapriga, superbilliga saker? Bilen står kvar, men någon har gjort sig besväret att ta sig in i bilen, stjäla alla mina fina saker och dessutom städa bilen. Hur är detta möjligt?
Jag drar ut benet igen och tittar närmare på bilen. Hm, är bilen verkligen vår? Hann de verkligen byta ut hela inredningen under de fem minuter jag var inne i affären? Helt plötsligt inser jag att jag med min nyckel lyckats öppna dörren på en helt främmande bil. Jag stänger bilen, och avlägsnar mig i all hast. Tänk om någon tror att jag försöker sno den! Huvva! Det skulle i och för sig vara helt okej med en lite nyare bil, men så här på landet har folk koll på det mesta, så jag skulle nog bli avslöjad långt innan jag hunnit sätta nyckeln i tändlåset. Nej, det var nog bäst att sjappa så fort som möjligt.

Två bilar längre bort hittar jag vår bil. Jag hoppar snabbt in i den och drar därifrån innan någon börjar ställa några obehagliga frågor.
Halvvägs hem kom jag på att jag i mitt förvirrade, upprörda tillstånd glömt låsa den andra bilen igen.
Så, om det är någon utav er som har hittat er vita Renault olåst utanför en matbutik på Österlen vid halvåttatiden ikväll ... FÖRLÅT! Och vet ni, ni kan sluta oroa er för alzheimer, utbrändhet eller dylikt, för jag kan intyga att ni INTE hade glömt att låsa den innan ni gick in i affären.