I köket.
- Vad vill ni ha till lunch? säger jag och tittar på klimparna.
Lillklimpen tittar fundersamt på mig och lägger en hand på hjärtat.
- Mitt hjärta säger att jag vill ha en toast! förkunnar han sedan glatt.
- Det vill inte jag, säger storklimpen och böjer huvudet nedåt. Min snopp säger att jag vill ha en smörgås med ost och skinka!
Det är skrämmande att se hur tidigt de manliga hjärncellerna ramlar ner en våning! Men det är betryggande att veta när det sker...någonstans mellan fyra och sex och ett halvt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Åh tusan, är det så tidigt i åldrarna?
:-)
Oj, SÅ tidigt? Det hade jag ingen aning om :o)
Haha.. asgarvar här.. :-)
Hej, Vilken fin blogg!!
Är helt ny i bloggvärlden. Man blir alldeles yr av alla intryck, men denna ger avtryck.
Må gott önskar Sassa
Hm, bra att veta. Nu har ju mina tonåringar passaret den åldern. Men det förklarar deras matvanor, alltid något.
Katti/Pysen: Jag blev lika förvånad som ni!
Sassa: Alltid kul med en ny bloggvän!
Singelmamman: Ha, ha, och det förklarar helt klart storklimpens matvanor! :)
Haha, att det skulle ske såå tidigt det v ar nytt för mig.. Nu har ju Gustav några år kvar men jag ska försöka komma ihåg det ;)
Du har något att hämta hos mig!
Kram
Du borde snart ge ut en bok med dessa underbara klimparnas alla härliga kommentarer...
En fråga bara, när det bara är ni tre, talar ni svenska med varandra då? Talar mannen din svenska? Ups, det blev två frågor...
NIna
vilka underbara kommentarer dom kommer med!
Åååhå, jo kanske det äär så tidigt. Har en liiten stund på mej med lillknatten då. ;)
Kul ställe, din blogg verkar vara!
Kram Ma
Ler, ha en bra midsommar.
Kram
:D *lol* (igen!)
Ja... det ska börjas i tid, heter det ju!
Ang. krämpor så börjar min semester nu efter midsommar, så då passar det nog bra med lite sympati-service från HE-Man. Får börja oja och voja med redan, så han garanterat vet hur synd det är om mig tills semestern!
/F
Välkommen! :)
Jo han e go det lilla grynet! Och inte fullt så manlig ännu, dock tycker jag att det verkar som att det ligger där i bakgrunden och spökar. ;)
Kram Ma
Ingela la la: Kommer på stört!
Nina: Om inte annat en bok i två upplagor, som jag kan ge dem när de blir stora.
Jag pratar svenska med barnen. Ibland händer det att vi pratar italienska av bara farten, men det är annars svenska som gäller. Lillklimpen blandar språken fortfarande.
Sambon pratar italienska. Han började plugga svenska något år efter att vi blivit tillsammans, men sen åkte han in i lumpen och då kom han av sig. Han förstår en del, men kan absolut inte föra ett samtal på svenska.
Anna: Barns kommentarer slår det mesta! :)
Malin: Kul att du gillar bloggen.
Lillknatten har ett par år kvar, men det är lika bra att stålsätta sig i tid! Men du borde väl vara van, eftersom du redan har en i storleken större.
Jeanette: Tack det samma!
Fröken Eko: Ta i ordentligt nu, så att du får riktigt många sympatipoäng av He-man!
Välkommen! :)
Jo lilleman är riktigt go! Inte fullt så manlig ännu. Men det ligger nog där och lurar redan, tycker jag mej märka.;)
Kram Ma
Ååååååhhh, hahahaa. Jisses. Barn är helt underbart roliga. Utan att veta om det, liksom. :D
Myra: Hur är det man brukar säga...det kommer från hjärtat! Eller som i det här fallet, från de nedre regionerna!
Skicka en kommentar