Promenadseger?

Nu jag har varit ute på en lååååååååååååång promenad i solen. I morse bestämde jag mig för att sträcka på benen och sätta rumpfläsket ordentligt i gungning. Lite motion kan säkert inte skada! Jag vill ju inte riskera att musklerna förtvinar helt och hållet, vilket faktiskt är helt möjligt, om de ligger i träda för länge.
Jag tyckte det var lika bra att gripa ögonblicket i flykten och göra det nu på förmiddagen, annars riskerar jag bara att växa fast här på stolen. Jag och min fyrbenta vän har på senare tid ingått i symbios med varandra, och ibland känns det nästan svårt att veta var jag börjar och stolen slutar. Men idag fick jag plötsligt nog! Jag tänker inte längre tolerera att leva som en förlängning av en stol! Och ska jag vara riktigt ärlig, så har jag hellre träningsvärk än sittsår.