Medvind

I dag har jag haft riktig tur. Först lyckades jag ta bort klädnypsstjärnan från köksbänken. Detta lyckades jag med helt utan att behöva såga sönder klädnypsstjärnan, eller ovan nämnda köksbänk. Fick bända lite, men till slut släppte den. Visst har jag lite fult klister kvar på bänken, men det kommer säkert slitas bort så småningom.
Efter en arbetsam morgon vid köksbänken, så fick jag för mig att det var dax att planera lite inför den stundande våren och sommaren. Almanackan som under ett par veckor varit förpassad till sängbordet, åkte fram. Och döm om min förvåning, ner mot golvet dalade två femtioeurosedlar. WOW! Det är ju runt tusen svenska kronor, och därför ingen liten summa. Jag tittade mig naturligtvis spänt omkring. Hade någon sett pengarna, eller var det fortfarande bara jag som visste om dem? Ingen hade sett något, så pengarna får bli kvar i almanackan. Ska se vad jag kan hitta på får dem. En enkelbiljett till Dublin kanske? Eller någon annanstans? Det kan vara bra att ha en slant om jag skulle få nog. Man vet ju aldrig, efter storklimpens tjuriga morgon, är det bra att ha en reservplan.
Men min tur tog inte slut där, utan min svärmor ringde och erbjöd sig att sitta barnvakt i kväll. JIPPI! Vi ska ut och käka middag, bara jag och sambon på tu man hand. Ungarna hävdade att de hade rätt att följa med, men jag var hård och lät mig inte bevekas. Kvällen är min! Ni har inte en endaste liten stavelse med i laget. Ingen barmhärtighet här inte!
Ovanpå allt detta flyt ringer en av mina svenska väninnor och frågar om vi vill med till parken. Så det blev mys, mys i solen och fika vid ett parkbord. Hur trevligt som helst, medan ungarna sprang av sig allt vintrigt kli som farit runt i benen de senaste månaderna. Lite synd bara att det blåste så förskräckligt, men det var nog bara mitt flyt, det vill säga den medvind som jag har haft i ryggen ända sedan i morse. Och då menar jag inte från och med 06.30, då jag blev väckt av lillklimpen, utan från 8.30 då sambon serverade mig kaffe på sängen.