Kollektivtrafikant på kaparexpedition

I går ringde de från konsulatet och talade om att mitt körkort kommit. Det tog precis sex dagar, och inte de utlovade tio. Gissa om jag blev förvånad? Jag undrar om det var av ren och skär medkänsla, eftersom mitt nuvarande körkort går ut på måndag. Eller om de kanske kände sig tvungna att förbarma sig över en stackars svensk medsyster, och lade på ett litet extra kol. För det vet väl alla, att man inte klarar sig utan bil i Italien! Tåg och bussar går ju oftast inte efter tidtabell, utan när de har lust. Var det inte av medkänsla eller förbarmande, så kanske det var på grund av påtryckningar från en annan svensk bloggare. Det var nämligen en tjej, som kommenterat inlägget i förra veckan, som sa att hon kände ett par personer på den svenska ambassaden i Rom. Hon skrev att de inte blivit så italieniserade ännu, utan menade att de fortfarande var ganska svenska. Detta kan jag ju starkt ifrågasätta, eftersom det inte finns en endaste människa, och då menar jag verkligen INTE EN ENDASTE, som kan bo i Italien en längre tid, utan att bli väldigt påverkad av den italienska kulturen. Så antingen far hon med osanning, eller så är hennes vänner någorlunda nyinflyttade.

Så i morgon bär det av in till Milano. Om det är öppet vill säga. Damen på konsulatet bad mig att ringa först, för hon visste inte om hon tänkte hålla öppet eller inte. Det låter som något jag pratat om tidigare...italienisering. Eftersom de bara har öppet tio timmar i veckan, så blir det väldigt konstigt när de bara stänger sådär.
Jag kommer att åka bil till Milano, för som jag tidigare berättat så går ju tågen när de vill, och sen så står de gärna still ett tag på vägen. Jag tror de vilar upp sig emellanåt. Tågen verkar ha behov av att pusta ut, ta igen sig, samla nya krafter, och sen ladda batterierna, för att orka stånka vidare.
Att åka bil till Milano betyder för min del att jag åker bil till Milanos största parkering, som inte ligger i Milano, utan lååååångt utanför. Därifrån tar jag tunnelbanan in till stan. Jag måste till och med byta, för parkeringen ligger inte på den linjen som går in till centrum. Det brukar ta lite tid, men att åka in till centrum med bil är stört omöjligt! Förutom att det inte finns parkeringar, så består Milano av enkelriktade gator och av ringvägar, som i ett komplicerat mönster tar sig runt stan. Kör man fel, kan man få köra flera varv innan man lyckas komma någon vart. Om man av någon märklig anledning lyckas ta sig in till centrum, så uppstår nästa problem...innerstan är nämligen avstängd för alla utom de som bor där. Så om jag inte liftar med någon varutransport, eller innerstadsbo, så är det i alla falla ingen idé att försöka ta sig dit in med bil.

Har just tagit en paus föra att ringa konsulatet och tala om att jag kommer. De tänkte ha stängt imorgon! När jag protesterade lite märglöst, så sa de att de kunde hålla öppet en halvtimme, så jag var välkommen att komma mellan 10.00 och 10.30. JEEEEZUS! Det blir till att kapa ett tåg och hota en tunnelbanechaffis, annars hinner jag aldrig!

Man kan klicka på de färgglada orden för att komma till de inlägg jag syftar på!