En vän

Idag har fingrarna fastnat redan innan de nått fram till tangentbordet. Jag känner en sådan oerhörd sorg, och vad jag än försökt skriva, så har det känts banalt och otillräckligt.

När det händer en vän något, i det här fallet en bloggvän, så känns det så oerhört viktigt att finnas där. Att kunna ge stöd. Att visa att man delar sorgen. Och om det hade varit möjlig, vilket det tyvärr inte är, bära sorgen i vännens ställe. För är det inte så med vänner, att man delar varandras glädje, men försöker bära varandras sorg? Eller kanske snarare, bära varandra i sorg. Ja, för det är väl det vi försöker göra med vår närvaro, med våra ord, med vår medkänsla och kärlek - vi försöker lyfta varandra för att orka gå vidare.

Y Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, Y
men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.

(Kinesiskt talesätt)

Jag tänker på er.

Ta hand om varandra!