Ekosofi

Igår kväll var det Earth hour, den världsomfattande manifestationen för bättre klimatpolitik, så 20.30 åkte ljuset av. Barnen tyckte det var jättemysigt och vi låg allihop i dubbelsängen och hittade på sagor. Ja, för sagor ville de ju ha, ljus eller inte, så vad kunde då vara bättre än att hitta på egna?

I morse var det dax att tvätta vitt. Jag gick runt i lägenheten och samlade ihop allt som skulle med i maskinen. Sist men inte minst, drog jag av mig det jag hade på mig, trosor, T-shirt, rubbet. Inga kontroller av fickor eller dylikt, bara in med skiten och trycka på knappen.
När jag någon timme senare tog ut tvätten igen, fick jag därför en liten överraskning. Familjen tittade skeptiskt på mig, och jag kunde se vad de tänkte: Okej att snåla på energi, det kan vi ju förstå. Okej att gå med i Earth hour och sedan tvinga familjen att köra på, inte en, utan två timmar i totalmörker. Okej att inte ha en vanlig kapphängare i hallen, utan en gammal gren hittad vid flodkanten. Okej att slänga ner även utslitna gummisnoddar till plastinsamlingen, och karamellpapper till pappersinsamlingen. Men att tvätta trosskydd, det är ändå att gå ett steg för långt!
Ingen skrattade, utan de såg snarare lite oroliga ut. Sambon tittade lite skeptiskt på mig och sa:

- Du gör som du vill, vill du återanvända dem, så är det upp till dig!

Herregud vad jag garvade! Trodde de verkligen att jag tvättat ett trosskydd med flit? Det finns en gräns även för mitt ekomedvetande.