Ekoeffekt

Efter en myskväll med sagoberättande i sängen i lördags, så har ungarna fått blodad tand på det här med att släcka ljuset.

- Mamma, kan vi inte göra som igår? Kan vi inte släcka ljuset och berätta sagor i mörkret? Storklimpen tittade med hundögon på mig och bad så sött, så sött.
- Okej, borsta tänderna så ska vi göra som igår. Fast pappa kanske inte är med ikväll, han hade något han ville se på tv.
- Nej, det får han inte! Ska han sitta i vardagsrummet så får han bara ha ljusen tända. Det ska vara som igår, ingen el, bara tända ljus i vardagsrummet. Storklimpen såg bestämd ut, händerna i midjan och ena benet lätt böjt, som inför en rejäl stamp i golvet.
- Okej, jag ska snacka med pappa, sa jag, och tänkte att nu är det bäddat för protester. För någon kommer säkert att protestera. Sambon för att tv:n ska av på bästa sändningstid, eller barnen för att det inte blir PRECIS som igår, då tv:n inte var på. Storklimpen slappnade av. Händerna sjönk och benet lämnade sin strategiska placering. Än så länge verkade alla nöjda och glada.

Medan jag och storklimpen pratat, hade lillklimpen släckt varenda lampa i hela huset. Lägenheten låg i beckmörker.

- Vi kanske ska borsta tänderna först innan vi släcker! jag tände lampan i badrummet igen.

Tänderna borstades utan invändningar. Samtliga lampor i huset släcktes, och ingen protesterade. Inte ens sambon. Han lät tv:n stå, och vi hade vår alldeles egna Earth hour med spökhistorier, dinosauriesagor och monsterberättelser. Tänk, ibland är det bara för bra för att vara sant.