Den primitiva människan

Jag har just varit och veckohandlat. Igår blev det gnocchi med pesto, inte illa med tanke på att kylskåpet var som ett stort svart hål. Det stora svarta hållet i min kyl var lika förbryllande för mig, som andra svarta hål kan vara för en astrofysiker. Men efter lite rumsterande lyckades jag i alla fall få ihop en middag som dög åt samtliga familjemedlemmar.

Det här med att handla är ett intressant fenomen. Eftersom vi numer inte behöver ta fram spjut, påkar, pilbågar eller fisknät för att få mat på bordet, så har vi ju fråntagits en av våra primära drifter, jägarinstinkten. Men ibland när jag går omkring bland hyllorna på snabbköpet, så tycker jag mig kunna se en skymt av detta överlevnadsbehov, denna jakt på mat. Självklart levs inte detta behov ut på samma sätt i en matvaruaffär, men den finns där. Vi jagar den billigaste, nyttigaste eller den bästa varan. Vi ser människor kasta sig över reavarorna som om det vore en fråga om liv eller död, en ren och skär överlevnadsinstinkt à la neanderthal.

’Jag spanade in korven först! Jag sköt den med blicken. Korven är min!’

För att inte tala om jakten på den perfekta varan. Denna jakt har blivit ett primärbehov för många människor. Vi köper och köper, då inte bara mat, utan även andra saker, men vi blir aldrig nöjda. Vi jagar omkring och letar efter den ultimata kaffekokaren, den perfekta iPoden eller den fulländade elvispen. Eftersom den perfekta varan inte går att finna, fortsätter jakten i all oändlighet. För det är egentligen inte varan som är det viktiga, utan det är jakten. Den primitiva driften att kämpa för sin överlevnad, planera ett anfall, smyga som katten kring het gröt, studera infallsvinklar och invänta rätt tillfälle. För att sedan slå till mot det inte ont anande villebrådet. Till sist står man där med sin nya supersnygga, super funktionella, och till rabatterat pris införskaffade dammsugare, mikro eller borrmaskin. Blev vi något lyckligare? Blev vårt jaktbehov mättat? Slutade önskan om den perfekta varan att pocka på vår uppmärksamhet? Oftast inte! Utan det börjar oftast om från början igen. Ny vara, ny jakt, och en av våra primära drifter dämpas för ett tag.