Brådstörtad vårbrytning

Våren är inte så utdragen här. Inget takdropp med små vingliga snödroppar i rabatterna. Inga spridda vällustmoment med en påsklilja här, en pingstlilja där, och någon liten vacker skogsbacke fylld av vitsippor. Jag måste nog säga att jag kan sakna de svenska årstiderna. Visst kan vissa årstider vara lite för långa, men i det stora hela så känns det som om man hinner med bättre. Här i Italien kan det nästan gå lite för fort i bland. Ena dagen går man i täckjacka, och dagen därpå springer man omkring i T-shirt och luktar på blommorna. Visst, jag älskar värme, vädret kan jag inte klaga på, utan det är naturens utveckling jag saknar. Att få njuta av ett par växter åt gången. Att få se hur våren letar sig fram, tar ett par stapplande steg, för att i slutet av maj stå i full blom med hägg och syren i vartannat gathörn. Det är måttligheten jag saknar, att få njuta lite grann i taget. Här är det lite mer pang på rödbetan! Det säger liksom bara SHABRANG, så kommer allt på en gång, och sen är det över. Som att dra ut en tand ungefär, fast lite mindre smärtsamt.