Halvmesyr

Så var det dax igen! Hela familjen har haft feber, muskelvärk, hosta och täppt näsa, men inte jag! Jag har in i det sista hoppats på att bli förskonad från detta eländiga gissel, men ack nej, ack nej! Hela veckan har influensan hängt mig i hälarna, och flåsat mig i nacken. Jag har känt dess hotfulla närvaro, men inget händer. I måndags var det ont i bröstet och kli i strupen. Igår hade huvudet fått en liten lätt massage av en ångvält. Och idag har febern stigit med 0,1 grader varannan timme. Inget mer, nada, niente, nothing....
Men smäll till då! Ligg inte där och lura! Detta fega bakhåll gör mig galen! Ska det vara, så ska det vara ordentligt! Jag vill ha en riktig paketlösning. Tio timmar med fyrtiograders feber, svettningar och hela rubbet. Sen får det vara överstökat! Detta smygande sjukdomsduttande med lite hosta här, lite snörvel där, och ett minimigränanfall, är bara taskigt. Jag är liksom tillräckligt dålig för att vara sur och irriterad, men ändå inte tillräckligt sjuk för att kunna kräva total uppställning från hela familjen och chokladpraliner i sängen.
Nej, nu är måttet rågat! Antingen får influensan sticka huvudet i busken, och låta mig vara. Eller så kan den göra processen kort, slå mig till marken, och låta mig ligga där i ett halvt dygn som en klubbad säl. Sluta vela och ge mig en ärlig chans, okej!