Babiantryne!

Eller varför inte hundjävel!

Får man säga så utan att bli påhoppad av sedlighetspolisen eller djurskyddsföreningen? Utan barn och ensam hemma, lyckades jag nämligen bli störd vid datorn i alla fall. De ringde ifrån storklimpens skola och sa att han hade klivit i hundskit på väg till skolan, och gick nu omkring i skorna som han använder under gympan.

- Okej, vad bra! Intresseklubben antecknar!

Jag ville ju inte bli störd, och om saken redan var klirrad, så förstår jag inte anledningen till telefonsamtalet.

- Jo, men nu är det så att han har fått lite skit på byxorna också. Han tycker att det är lite äckligt och skulle gärna vilja byta, har du tid att titta förbi?

Här hade jag velat svara ”NEJ, DET HAR JAG INTE!”, men eftersom skolan ligger på gatan bredvid och jag faktiskt tyckte lite synd om storklimpen, så gick jag dit.

LITE SKIT PÅ BYXORNA! Tala om underdrift! Killen hade skitfläckar och skitränder upp till midjan! Jag kan bara inte säga det här FÖR ofta:

Herregud, kan inte någon utrota varenda italiensk hundägare?

Varför ska jag få min dag sönderstyckad bara för att vissa människor inte kan ta vara på sin, eller som i det här fallet, hundens skit?

Om det på något vis skulle vara oetiskt eller omoraliskt att utrota hundägare, så får jag väl starta en djurskyttsförening och arkebusera varenda j..vla italiensk jycke.

Ps. Och till er som påstår att jag blivit ”sååå hetsig och kolerisk” sedan jag flyttade till Italien, vill jag bara ställa frågan:

- Har du utvandrat någon gång?

Om du svarar NEJ på den frågan, så kan jag upplysa om att det är hur vanligt som helst, och (borde) kallas ’förändring av kulturpersonlighet’!