fredag 23 januari 2009

Medlidandepoäng

Jag var nyss inne hos Ingela la la, som är sjuk, och gav henne lite medlidandepoäng. Jag tyckte att hon kunde behöva det. Själv var hon rädd för att hon gnällde för mycket, vilket jag inte kan hålla med om. Om vi inte gnäller på bloggen, var ska vi då gnälla? Inför barnen? Eller ännu värre, på barnen?
Nej, gnäll på nu allihop, så ni blir av med det!
Så för att få lite medlidandepoäng och samtidigt tömma gnällcentrum, skulle tro att det motsvarar ungefär nittioprocent av det som ibland kallas ”reptilhjärnan”, ska jag nu gnälla så det står härliga till.

I går kväll:
Barnen hade äntligen somnat ”sött” i sina sängar. En rykande tekopp med honung stod på vardagsrumsbordet. Jag själv hade krupit upp i soffan, skönt inbäddad i en filt för att se på ”Djävulen bär Prada” med Meryl Streep, en film jag missat när den gick på bio. Vem går någonsin på bio för egen del nuförtiden? Senast sedda film var ”Lassemajas detektivbyrå”, innan dess ”En Chiuaua i Beverly Hills” och innan dess....
För att återgå till gårdagen, så satt jag där i soffan. Sambon, som inte var ett dugg intresserad av filmen, satt där och sympatimyste, bara för att hålla mig sällskap. Allt var perfekt! Några timmar egentid, vuxenmys, och himmelskt lugnt och skönt. För lugnt. För skönt. Och, ifrågavarande avslappnad tvåbarnsmamma, somnade under reklamen... innan filmen ens hade börjat! Jag blir galen! Inte ens fem minuter hann jag med att se. Inte en droppe te fick blöta min torra strupe. Nej, jag somnade som på befallning, och sov sedan som en stock tills sambon så vänligen sa ”att det kanske var bättre om jag lade mig i sängen” för att han tänkte gå och lägga sig. Vadå lägga sig? Jag skulle ju se en film. Men klockan hade tyvärr inte ståt stilla och väntat på att jag skulle vakna, utan helt utan omtanke traskat vidare, tick tack, och klockan var nu tjugo över elva. Jag gick irriterat och lade mig. Varför ska det vara så svårt att hålla sig vaken när man är avslappnad? Jag ska lägga en spikmatta i soffan ikväll så att jag åtminstone lyckas hålla mig vaken under första halvan av kvällens film.

6 kommentarer:

Ingela la la sa...

Haha, du är för härlig du! Fast synd på filmen, hoppas du får tillfälle att se den en annan gång.

Tack för medlidandet. det behövdes!

Ha en lugn och skön kväll! Inte så lugn att du somnar dock....

Kram

Thomas sa...

Tjena. Lämnar ett avtryck här.

Italien. Skulle inte vara dumt att åka till.

Ha en trevlig helg.

Livet på Citronodlingen sa...

ajaj... ja, spikmatta eller obekväm pinnstol är nog det enda som hjälper ;o)

Anonym sa...

Ja du,jag är ju tvärtom..har jag börjat se en film MÅSTE jag se klart den hur trött jag än är..om jag så ska sätta upp öginlockarna med tandpetare..haha ja det är samma här,de skjuter mkt på nyårsafton och av vunna fotbollsmatcher..sedan jkan jag tycka det händer mer hemskheter i sverige än här...

Maria Berg sa...

Snököttbullar och visst är det så ibland somnar man bara. För mig var det tvärtom,
när alla väl var hemma och man skulle umgås satte blixtrande huvudvärk in och jag fick gå och lägga mig, när det väl hade blivit bättre med massa medicin - ja då sov barnen och manen var tött och behövde gå och lägga sig!
MB

Anonym sa...

haha.. ja det är säkert inte lätt att hålla sej vaken när man får en ledig stund..

tack för kommentaren. nu är också värd utmärkelsen.. :-)