I förra veckan kom min treåring hem från dagis och förkunnade högt och tydligt för hela familjen att han skulle gifta sig. Min väl insatta sexåring tittade klurigt på lillebror och frågade:
- Jaså, med en tjej eller med en kille?
- Med en tjej så klart! svarade treåringen lite uppbragt.
- Det är väl inte så säkert, man kan faktiskt gifta sig med en kille om man vill. Eller hur mamma?
- Jo, jovisst det kan man, svarade jag med ett skratt.
I förrgår kommer treåringen till mig och frågar om jag inte kan gifta mig med Marco.
- Vilken Marco, frågar jag.
- Marco som bor hos farmor, svarar han.
- Menar du pappas bror Marco? frågar jag lite förvånat.
- Ja, farbror Marco! svarar han och tycker att saken är biff.
- Ska jag inte gifta mig med pappa då? frågar jag och tycker att jag lagt fram ett bra alternativ.
- Jo, det kan du väl göra, eller så kan du gifta dig med en annan mamma, för det kan man!
Ja, en sak är då säker, pojkarna kan sitt och är minst sagt moderna och sekulariserade individer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hi hi, gud så roligt! Underbart med barn i den åldern... Vad som helst kan verkligen komma fram och låta helt naturligt!
Ha en bra dag!
Kram
Så bra, då har du lite alternativ om "pappa" plötsligt inte skulle duga längre ;o)
Här var det trevligt, med julmusik och allt! Hittade dig hos Mammas mummel, så jag tittade in...
Hahaha, det där var ju riktigt kul! Dina barn verkar vara "molto svegli".
Tänk vad mycket dom snappar upp!
Ja, man får akta sig för vad man säger, de snappar upp allt!
Jo barn snappar upp allt, det gäller att prata i gåter om man vill säga något...Klart du kan använda bilden, det var meningenb jag glömde säga det! MB
Grabbar med öppna sinnen verkar det, tack för kommentar hos mig...nya läsare är guld:)
Så underbar han är :-)
Skicka en kommentar