Reminiscens

WRAAOM, AAOM, AOM, OM ... dammsugarens utdragna jämmer ekar genom huset. Idag är det första dagen på tre veckor som jag är ensam hemma. Helt ensam. Tystnaden är nästan skrämmande. Så fort jag gör något så låter det som om jag befinner mig i en tom plåtburk.

Svårt att hitta ord för känslan ... övergivet? Ostört? I viloläge?

Det är lite som när stormen har bedarrat ... ett stilla kaos där spillrorna efter de gångna veckorna guppar runt bland dammtussarna och hushållsmaskinernas skriande klagan ekar mellan väggarna.