Inatt när åskan rullade in och satte alla fönster i gungning kom jag att tänka på följande lilla episod; ett samtal som utspelade sig mellan mig och Storklimpen när han var 2,5-3 år.
- Storklimpen lyssna, det är åska!
Storklimpen spände öronen och lyssnade uppmärksamt. Efter en liten stund tittade han sig oroligt omkring, ställde sig tätt, tätt intill mig och viskade:
- Mamma, vem är Oskar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vad gulligt!! Det är mysigt med åska tycker jag! :-)
Fjortisensmorsa: Det tycker jag med, urmysigt!
Hejsan, vi hade ett åskväder av sällan skådat slag kvällen mot måndagen. Det om dessutom hagel, stora hagel.
Nu är vi alla på bättringsväg, hoppas det håller i sig!
Nina
Nina: Vi har sluppit hagel ... än så länge.
Jadu, såna minnen är väl för härliga att ta fram vid lämpliga!
Kicki: Det kan bli många leenden i framtiden. För klimparna sparar inte direkt på krutet när det gäller minnesvärda kommentarer.
Skicka en kommentar