Vind för våg

Det har varit fullt upp hela helgen. Sen i fredags morse har vi i stort sett bara varit hemma för att duscha, sova eller byta kläder. Man skulle ju kunna tro att hemmet håller sig rent och fint när man inte är hemma, men så är det absolut inte. Tvättkorgen är fylld och med råge, golven känns grusiga och vardagsrummet ser ut som om det var lämnat i all hast. Ett kvarglömt glas, en halvfärdig teckning, ett pussel som inte blivit färdigt. Tänk övergiven lägenhet vid naturkatastrof, så kanske ni förstår vad jag menar. Så, jag antar att jag kommer ha en del att göra de kommande dagarna. Det är bara att hoppas att jag hinner få huvudet över ytan innan det är dax för helg igen. För helgerna, de duggar tydligen tätt så här års. Jag har alltid trott att en vecka är en vecka, och att de alltid ser ut på samma sätt. Men på senare tid har jag lärt mig att veckorna kan se ut lite som de vill, och det är knappt att veckodagarna infaller i samma ordning.
Som om det inte räckte med städning och tvättning, så gapar kylskåpet tomt. Det är så pass tomt att det ekar om man står och pratar medan man har kylskåpsdörren öppen.
Och sen har vi blommorna på balkongen. De mår inte bra! Jag har försökt med konstgjord andning och dropp, men det är tveksamt om de kommer att överleva natten. De har inte fått vatten sedan i torsdags kväll, och tre dygn med 35 graders värme är mer än vad de pallar med helt enkelt. Lite synd tycker jag, eftersom jag har lagt ner hela min själ i de där arma färgsprakande stackarna. Men vad ska jag göra? Jag kan ju knappast installera ett automatiskt sprinklersystem i balkonglådorna. Eller kan jag det?